Kanada – Isle Aux Morts, Newfoundland

Vår seglats på sydkusten av Newfoundland fortsätter och mer än en gång har jag fått nypa mig i armen, är så in i bänken vackert här.

Sist var vi på ön Ramea, kan meddela pizzan var supergod. Lite annorlunda gjord och fyrkantig, herr T njöt. På fredagen vaknade vi upp till en fantastisk dag, solen kompenserade för allt regn dagen innan. Tog en tur runt ön och småpratade med många. En farbror undrade om vi inte ville tvätta hos honom, han ville sitta och fika och prata. Vi avböjde då vädret skulle bli sämre på lördagen och vi ville förflytta oss in till byn Burgeo på eftermiddagen.

Runt ön hade man byggt en boardwalk. Mötte flera som promenerade men annars så tog man bilen vart man än skulle och ön är inte stor. Vi gick runt ön på drygt en timme.

Strax före lunch kom Mirabella, blev lite snack innan vi kastade loss. Dom låg och väntade in ett bra väderfönster för att segla söderut. Det blev motor för oss in till Burgeo på ett spegelblankt hav, 13 sjömil.

Ett gäng gubbar välkomnade oss till en kaj. Kom ner lite folk då och då som ville prata. I Burgeo har man bilväg och är en riktigt storstad med 1300 invånare. Jättebra mataffär där vi fick bunkrat upp med frukt och grönt och lite annat smått och gott. Gick och handlade själv på söndagen men behövde inte vara orolig jag skulle behöva gå tillbaka då kaptenen på färjan ut till ön Ramea visste vem jag var och gav mig skjuts tillbaka.

Var ingen som ville ha hamnavgift. Inte betalt någonting denna vecka där vi legat. Vi nyttjar inte deras ström eller vatten. Burgeo är känd för sina vackra stränder och dessa ville vi inte missa. På måndagen var solen åter, fortfarande mycket vind.

På lördagen hade vi varit inne i deras alltiallo affär och köpte lite nya drag för torskfisket. En öl kostar runt 28 kronor. Mycket dyrare med öl på Newfoundland än i typ Quebec. Ingen moms på nyttig mat, bara typ på skräpmat.

Kom i väg efter lunch på måndagen och styrde västerut mot min favoritplats, Grand Bruit. Blåste rätt i nosen på oss, kryssade oss fram, 35 grader funkar det att segla på, under detta är inget bra. 30 sjömil västerut var vi framme.

Grand Bruit lades ner 2010, staten löste in alla husen, var över 50 hus. Blev för dyrt att hålla med färja, affär, el etc. Fler och fler byar har lagts ner dom sista 10 åren. Tänk vad många tårar som trillat när man fått flytta. Staten har gett tillåtelse att man kan få hyra sitt hus på sommaren men att man då är medveten om att ingen service finns. Några hus har nyttjat detta och man såg några få hus där gräset var slaget.

Vaknade upp till ett spegelblankt hav och strålande sol. Hade bara gått runt lite grann kvällen innan det blev kolsvart. Var tidigt uppe och utforskade. När man kom upp ovanför vattenfallet bredde sig en sjö ut och en stor hjort stod och tittade på oss, helt magiskt.

Skogsmulle som man är blev det en tur runt sjöarna och plockade blåbär även här. Dygnet vi hade här kommer jag alltid minnas.

På eftermiddagen satte vi segel västerut igen då stark västlig vind skulle komma närmsta dagarna. Hade gärna stannat något dygn till. Blev en fin segling i sydvästlig vind, fick lägga kanske 10 slag innan vi angjorde Rose Blanche, som låg 26 sjömil västerut.

Där blev vi mottagna utav väldigt många. Folk kom ner i sina bilar och alla ville prata. Otroligt hjälpsamma och ville försäkra sig om att vi inte behövde något. Händer kanske inte så mycket i byn. Här fanns det en bilväg och nu bodde det ca 350 personer i närområdet. Inga affärer eller skolar fanns kvar. Blev kvar där i 2 nätter.

En man tog lite kort på oss när vi seglade in och även i väg. Hade sommarhus här och bodde vanligen i Vancouver. Jättetrevligt par som vi får hälsa på om vi har vägarna förbi.

Idag tog vi ett lite skutt mer västerut, 13 sjömil, till Isle Aux Morts. En liten by med vägar och drygt 500 personer. Tog en liten kurva och här finns en fin hike längst med vattnet.

Vi har haft sådan tur med vädret, lite stormar men annars solsken. Vad vi har förstått så är oftast augusti och september dom finaste månaderna här. Blev bra tajming till slut.

Over and out från ett höstligt och härligt Newfoundland!

Lämnar här Rose Blanche

Kanada – Ramea, Newfoundland

Igår kom vi till en ö, Ramea, ligger utanför sydkusten som är riktigt civiliserad, 350 bofasta på ön, bra signaler på våra telefoner, bankomater, bilar, pizza kan beställas. I natt kom en kuling/storm förbi med massa regn. Öborna hjälpte oss in till en bra plats vid fiskepiren. Var väldigt hjälpsamma och noga med att se till vi låg bra. Hamnkostnad 70 kronor per natt som vi betalar till kommunhuset.

Nu när vi har nät kommer en massa foton i dagens blogg som vi vill minnas när vi sitter på hemmet och läser bloggen. Seglingen till Newfoundland var riktigt fin, lite väl platt i slutet men delfiner höll oss sällskap när vi rullade sista sjömilen.

I Fortune stod 4 personer från immigration och tullen och väntade på oss. Vi lade oss vid färjeterminalen och satte på våra masker. Vi var första långväga båten som klarerade in sen pandemin började. Lämnade över våra pass, vaccinationskort och uppgav blankettnumren vi fått vid ansökningarna. Två personer tog emot detta och två hoppade ombord. Frågade massa om mat, dryck, vapen etc. Min käre make som är ärlig uppgav vi hade pepparspray ombord, den beslagtog dom. Dom blev väldigt förtjusta i Asta och stannade nog en halvtimme och bara pratade ditt och datt. Fin fint bemötande. Mirabella checkade in efter oss, deras minsting visade var dom hade sitt vin och sa det var en massa vin där i bordet. Härligt med hjälpsamma barn.

När inklareringen var klar kom den lokala immigrationen för Newfoundland och kollade våra papper därefter kom hamnkaptenen och hjälpte oss hitta en bra plats för natten. Jättego atmosfär där och flera kom förbi och pratade.

Tog beslutet på onsdagskvällen när vi kollat senaste väderprognosen att det var bäst att segla västerut. Morgonen därpå när solen kom fram (6:45) satte vi segel mot Grey River. Här på Newfoundland fick vi ställa tillbaka klockan en halvtimme. I Halifax ställde vi fram klockan 1 timme och sen på St Pierre ytterligare en timme.

Första delen var superfin, sol och lätt vind. Sen kom dimman och efter halva vägen dog vinden. Tuffade på med motorn och 66 sjömil senare droppade vi ankaret långt in i fjorden. Hade även här massa delfiner som lekte med oss.

Fredagen var regnig och trist. Blev lite film och små fix. Stormen kom på natten, på lördagen var det mer fallvindar hos oss. Vattnet bara sprutade på ytan och dingen kunde vi inte ha i vattnet då vinden ville välta den. Tog en dingetur och en fika hos Mirabella. Hade gjort blåbärsmuffins till fikat.

Fanns inga stigar, några få småstugor som byborna hade som helgutflykt. Kuperat och bara mäktig natur runt om. Man hörde vattenfallen från bergen. Ingen mottagning alls på telefonen. Kändes riktigt tungt att inte kunna ringa och gratulera Emil på födelsedagen. Vi hade fixat present med mera i förskott men snopet inte få pratas vid.

Efter en fin morgon tuffade vi mot inloppet av fjorden där det finns en liten by med 90 bofasta, varav 9 skolbarn. Deras dialekt är väldigt svår att förstå om nästan helt omöjlig ibland. Lade oss där färjan kommer 1 gång per dygn. Alla ville prata med oss och vi fick med oss en massa älgkött. Deras jakt startade nu och var en stor happening. Finns älg, hjort och svartbjörn där.

Ingen aning om vad byborna försörjde sig på. Båt vägen är enda sättet att förflytta sig. Fanns en liten stig till toppen annars ogenomtränglig terräng. Vandrade till toppen för att se på utsikten och försöka få lite mobilsignal.

Det var här vi upptäckte vi kommit till ett blåbärs paradis. Man plockar typ 6 blåbär samtidigt och dom är precis överallt. Aldrig upplevt dessa mängder förut.

På måndagen var det kraftig västlig vind så det blev närmare 30 sjömil österut med ett lunchstopp vid en otroligt vacker fjord, Aviron Bay. Vattenfallen tävlade om vilket som var vackrast.

Mirabella övernattade där medan vi fortsatte till en ny fjord och by, Francois Bay. Hittade en brygga och en ledig plats. Såg inte en endaste människa. Till slut kom det en båt med 5 dykare i. Dom säsongsarbetande här på en laxodling. Sent på kvällen kom det en 14-årig kille, det var hans födelsedag berättade han. Hamnavgift 100 kr. Han berättade dom var 4 barn i skolan och han var den äldste. Nu bodde det 60 personer här. Fiske i olika former var en stor sysselsättning. Bodde många äldre i byn.

Morgonen därpå tog vi en tur till affären, oj oj, tror alla var där. Hjälpsamma och berättade om deras fina vandringar runt om. Gick med en tant hem och lånade hennes wi-fi och ringde familjen. Mirabella kom strax därefter och vi laddade för en hike. Det var deras vackraste och mäktigaste hike som dom gjort hittills. Kul att höra då dom vandrat mycket när dom seglat runt jorden. Man ser bara naturen och åter naturens skiftningar när man är på någon topp.

Vandringen var rätt tuff uppåt, vi hade ett rep som vi höll fast oss i. Sen när man kom upp på toppen bredde sig oändliga vidder av berg, sjöar och hav.

Efter vandringen hade vi akvarellmålning här ombord. Stora tösen kom över och vi satt i flera timmar. På kvällen kom även föräldrarna över och vi hade en sista BBQ på älgköttet. Det blev vår sista middag ihop här på Newfoundland. Dom kommer dra sig mot Halifax så fort det kommer ett bra väderfönster. Vi vill fortsätta västerut ett tag till.

Så igår förmiddag efter en fika ihop sa vi hejdå och satte kurs ut till denna ö. Var strålande sol, svag vind. Loggade runt 5–6 knop och bara njöt. Sist vi var ute var vågorna riktigt stora. Färjan som går till byarna var då inställd. Vi åkte med vågorna medan färjan måste gå mot vinden.

Helt annorlunda liv här, inga vägar utan bara en färja som kommer en gång per dag. Små byar som bara blir mindre och mindre. Skall segla till en by här på sydkusten som är helt övergiven numera.

Lite fakta om Newfoundland. Befolkning ca 500 000 personer. Storleken är 108 000 kvadratkilometer. Danmark är 42 000 kvadratkilometer. 4:e största ön i Canada och 16:e största i världen.

Tompi har beställt pizza till idag. Bageriet/cafét visste vem Tompi var och kommer ner med dessa ikväll. Gissa vem som är glad?

Vår plan är att fortsätta västerut och sen invänta ett bra väderfönster för segling till norra Nova Scotia, fått tips på fantastiska platser. Så september och halva oktober månad kommer vi tillbringa här i Kanada tror vi. Sen är det nog dags att segla söderut innan vinterstormarna kommer.

Hade varit roligt att åka hem någon månad till Sverige men tyvärr är det ju inte tillåtet ännu att flyga direkt från Sverige till USA. Lisas flyg till Miami i december blev inställt häromdagen. Vet ej ännu när vi kan komma 🤔till Sverige.

Over and out från två frälsta Newfoundland seglare!

Kanada – Francois Bay, Newfoundland

Vaknade upp till en stilla morgon på Grey River efter stormen Larry.

Klarade oss bra i stormen, vår windex blåste bort annars lugnt. Vi fick inte så mycket vind på oss då vi seglade 60 sjömil västerut och letade oss in i en fjord. Blev tydligen mycket skador i St John, som ligger på östkusten av Newfoundland. Hörde av en lokalbo det hade varit 6–9 meter höga vågor utanför fjorden vi låg i.

Det är otroligt vackert här. Ofta mycket vind så man får ta tillvara på chanserna när vi kan segla.

Over and out från ett fantastiskt Newfoundland!

Francois Bay där det bor 60 personer

Frankrike – Au revoir Saint Pierre

Imorgon bitti hissar vi segel till Fortune, Newfoundland efter utklarering hos immigration/polisen.

Alla papper är inskickade till både Newfoundland och till Canada centralt samt PCR test är gjort. Idag klockan 12 öppnar Kanada upp, inga ändringar gällande detta vad vi förstått.

Kunde lämnat idag men en kuling och massa regn gjorde vi tog beslutet att lämna i strålande solsken och mer hanterbara vindar som prognosen visar för onsdagen. Varit kallare och råare sista veckan. Lokalborna säger det har varit en fantastisk augusti månad i år, september brukar vara en fin månad dock lite kyligare.

Stormen Ida drog över oss i helgen, blev en mild variant över oss. Nu är det stormen Larry som är massiv och stark som närmar sig till helgen. Kommer stormen för nära oss seglar vi västerut efter inklareringen på Newfoundland. Larry är just nu ute till havs.

Varit här i 3 veckor nästan och vi har inte ens blivit rastlös. Alltid massa nytt att upptäcka och göra. Igår var det en bunkringsdag, nu har vi mat för en lång tid. Vakuumförpackat över 4 kg ost som ligger under durken. Små servat Asta men inga större projekt. Hade som plan att spola hela vårt värmesystem då det tar lång stund för oss att få varmvatten när värmaren är på. Tyvärr fick vi inte tag på rätt glykol så det fick vara.

Minns ni lilla vovven Bertil som s/y Hilma hämtade på USVI förra våren, han har fått en liten människosyster, Stina. Jag och töserna från Mirabella var ute en dag och köpte present till baby Stina. Därefter bakade vi kladdkaka här. Superbra smakråd och kladdkakan uppskattades. ”You must give my mum and dad the receipe”

En morgon gjorde vi en matsäck med massa gott i. Gav oss i väg och skulle utforska lite nya vyer vi fått tips om. Började ösregna när vi var nästan halvvägs. Blev fika i båten i stället med massa filtar över oss. Fått tips från en bärplockare vi mött flera gånger.

Två gånger per år har man en typ familjedag och samlar ihop pengar att ge till någon som behöver lite hjälp. Nu var det en liten pojk som behöver dyr sjukhusvård som alla pengarna gick till. Är allt från ponnyridning till lekar.

En kväll hade vi pizza kväll hos Mirabella. En fransyska och hennes tös var också med. Dom kan ingen engelska och vi ingen franska men på något sätt funkar det med lite översättningshjälp. Väldigt goda pizzor.

Igår skulle vi ut o käka på den goa restaurangen som lite avslutning ihop med Mirabella. Var helt fullbokat en måndagskväll av lokalbor. Slutade med att Mirabella gick o käkade där på lunchen och vi fick ett bord till kvällen. Ett av dom bästa restaurangköken vi ätit på och väldigt prisvärt.

Ringt och sagt till hamnkaptenen att vi lämnar imorgon, skall hämta upp tvätten och gasolflaskan i eftermiddag sen är vi nog klara här. Superglada och tacksamma att ha fått upptäcka dessa öar med allt som hört till.

Over and out / Sur et dehors!

Frankrike – St Pierre – Miquelon

I tisdags kom det ett positivt mejl till oss. Vi slapp infinna oss i rätten och inga böter då man lade ner ärendet, pust va skönt.

Vädret är som bäst nu, lite småkulingar några gånger per vecka och inte så mycket dimma. På vintern kommer det en del snö, sjöarna fryser och innerhamnarna får ett tunt lager is. Är nog riktigt rått och kallt klimat större delen av året.

Stormen Ida ser ut att komma till oss i helgen. Fredag till söndag ser lite ”läskiga” ut just nu vädermässigt.

I byn St Pierre ligger husen tätt, färgglada. Svårt att se om det är en affär eller en vanlig villa. Inte mycket som visar att det finns en verksamhet där. Allt är stängt på ön mellan kl 12-14 då man äter lunch. Även café är stängda.

Samhället är verkligen uppbyggt och man har allt på ön. Man har ett visst självstyre men tillhör Frankrike och Emmanuel Macron är president. Valutan är euro. Alla pratar franska men många pratar lite knagglig engelska och blir inte sura för vi inte talar franska som vi upplevt på andra franska öar vi besökt.

Tror jag visar med foton vad vi pysslat med. Har en massa foton som jag vill visa.

Stora tösen på s/y Mirabella har gått i seglarskola här under 2 veckor. På fm är det dom mindre barnen och på eftermiddagarna är det dom lite större som är ute och seglar hobby Cat. Även på kvällarna är det stor verksamhet på yachtklubben. Vi och Mirabella är dom enda utländska båtarna här. När Mirabella anlände gjorde lokal TV ett reportage, fördel när dom pratar franska. Töserna är nu 6 och 10 år gamla och dom har varit ute i 4 år. Barnen hälsar på lite då och då och livar upp oss, vi pratar engelska med varandra.

Under sommaren går det ett direktflyg till Paris, en gång i veckan. Sista planet går nästa vecka. Hörde precis planet lyfta. Barnen har skolgång på ön tom högstadiet förstod jag det som, sen pluggar dom på gymnasiet i Paris eller i Kanada.

I fredags såg vi en liten lucka i vädret för att segla till den andra stora ön, Miquelon. Svårt ligga där när det blåser ost. Samtidigt hade man samlat ihop 5 segelbåtar som hade ett race till ön. Starten gick kl 13 och lokal TV var på plats. Vi stack en stund efter och tog vägen om en ö där det finns Puffins.

Skulle blåsa runt 8 m/s men vi hade konstant vind runt kuling. Vindstyrkan överraskade även båtarna i racet och en av dom gjorde en rejäl kinesgipp. Grått och trist men så kul att segla igen. Vi tog en boj utanför hamnen 2 nätter och sista natten gick vi in i hamnen. Natt 2 vid bojen var mer än rullig, blåste kuling hela helgen.

Under söndagen gjorde vi en underbar vandring. Här kommer skogsmullen i mig till känna, njöt till fullo i 6 timmar.

På måndagen var det sol och dags att segla tillbaka till St Pierre då tisdagens väder var riktigt bus (riktigt bus utanför oss nu). Kändes som att komma hem när vi seglade in.

Precis mejlat om att göra ett PCR test nästa måndag och sen segla till Kanada på tisdagen. Måste ha ett PCR test med oss som inte är äldre än 72 timmar när vi anländer till Kanada. Tänkte ta oss till Newfoundland, Fortune. Där kan vi klarera in och det ligger nära St Pierre. Men vi får väl ha allt lite öppet med tanke på all vind och regn som väntar oss.

Over and out från ett fantastiskt Frankrike!

Frankrike – Saint-Pierre et Miquelon, St. Pierre

Nu är vi i Frankrike och anses kriminella av polisen, blivit bötfällda 1500 Euro, usch sådan fredag vi hade.

Seglingen från Halifax hit till St. Pierre var riktigt bra, hyfsade vindar och 2 dagar med sol och en med dimma.

Tiden i Halifax var underbar med massa värme, småfixade med båten på söndagen. Kruxet var att vi inte fick gå iland. Fick besök av en SUP: are, Judy. Underbar människa och vår räddare i nöden. Riktig seglare och fixare. På måndagen började vi försöka få till ett PCR test. Inte det lättaste när man inte fick gå iland. Hade fått ett telefonnummer utav Border Control men det ledde ingenstans utan det ledde till en lång och många inblandade mail korrespondens. Otroligt hjälpsamma. Slutade med att vi fick tillåtelse att gå iland och göra ett test. Judy hjälpte oss boka en test tid för oss långt från båten………….synd vi fick gå genom hela Halifax och njuta av staden, hi hi.

Mejlade alla papper som behövdes till ST. Pierre på måndagskvällen, dock ej svaret från PCR testet. Detta skulle mejlas till oss inom 48 timmar. Ringde till St. Pierre på tisdagsmorgonen och stämde av allt var okej.

Halv 10 började vi seglingen nordöst ut. Lite vind i början men kom efter några timmar bra vind. Först halvvind därefter plattläns. Gippade några gånger per dygn. Vindstyrkan kom och gick lite.

Andra dagen hör jag ett jäkla liv på Tompi, en vikval kom upp 2 meter från Asta. Det var några valar som sedan simmade ifrån oss. Tompis beskrivning av valmötet; ”först superexalterad sen lite skraj för att den var så nära” Det var rätt hög sjö så när vi var beredda med kameran var dom inte foto vänliga.

Vi försökte ropa upp att vi var på G på VHF:en men fick inget svar. Hade inget internet ombord för Frankrike. Slutade med att vi ringde på telefonen, bestämde vi skulle gå upp till immigration och polisen på fredagen.

Haffade en boj i hamnen då mörkret kom precis när vi anlände. Hade en snittfart på 6,04. Låg ofta mellan 7–8 knop men så fort vinden dalar gör även farten det. Asta är en bastant dam och kräver lite vind.

På fredagsmorgonen efter frukosten tog vi dingen in till hamnen. Träffade vår Schweiziska båtvän som låg här sen några dagar. Gick till immigration där polisen kom. Gick sen till färjelägret där vi fick nät och skulle uppvisa pass, vaccinationskort och det negativa PCR testet. När vi väl fick nät hade inget PCR svar kommit till någon utav oss. Hade då gått 4 dygn. Blev ett jäkla liv på poliserna då dom sa att vi visste ju att detta svar skulle uppvisas och att det var böter på 750 Euro styck. Försökte så gott det gick fixa när vi hade nät, men inte lätt få tag i rätt personer på kanadensiska hälsomyndigheten. Lämnade över bollen till Judy när vi blev förvisade till båten.

Fick under dagen tag på nät via hjälp från andra på bryggan, bl a Judys vän Philippe. Kom och gick lite folk som pratade med oss. Immigration kom till oss, 3 personer kom ombord. Sen kom polisen igen och frågade hur det gick.

Kl 17 fick jag tag på en mailadress och mejlade all fakta om provtagningen och en kvart senare kom våra provsvar. Sådan tur var Philippe kvar hos oss då. Jag vidarebefordrade provsvaren till polisen och Philippe ringde dom. Vi fick därmed lov att lämna båten, slapp 7 dagar karantän. Skall ha möte med polisen under måndagen, hoppas verkligen dom river våra böter. Ön har inte haft många besökare sista åren pga. pandemin och för någon vecka sen kom en båt som sa dom hade gjort ett PCR test innan avgång, men dom ljög. Kanske därför dom reagerade så starkt. Båten var från Norge hörde vi.

Man känner sig liten när man inte kan språket, inte har internet och arga poliser som bara skriker.

Lördagen och söndagen har varit magiska, strålande sol, trevliga människor, otroliga vyer och för att inte tala om alla dess goda ostar här.

Totalt bor det ca 6000 människor här och på den andra ön Miquelon 600 st. Berättar mer om ön i nästa blogg. Väl värt ett besök. Avslutar med foton från dagens hike.

Over and out och håll tummarna för oss att böterna rivs imorgon!

Kanada – Halifax

Vaknar upp till en underbar varm solig morgon i Halifax. Havs tempen är över 20 grader och tidigt i morse var det redan 18 grader i luften. Synd vi inte är välkomna här nu utan måste lämna när ett bra väderfönster visar sig.

Sist jag uppdaterade bloggen trodde jag inte vår segling till Kanada skulle infinna sig 2 dagar senare. Fick med ett gott ord från middagen med vännerna från Nederländerna och Australien. Dom har slutat planera och har numera bara idéer. Man blir så besviken när planerna grusas. Australiensarna skulle varit hemma i Australien nu men pandemin satte stopp för detta. Superkul kväll med mycket garv. Dom båda paren har svenska båtar, Najad och Malö. Lärt dom uttala orden på svenska. När amerikanare ropar upp oss på VHF:en säger dom ”Äästa”.

Vi sitter och äter frukost på onsdagsmorgonen när jag får ett mejl ifrån CBP att vi är välkomna tillbaka till USA med båten om vi får en stämpel i passet från St. Pierre, den franska ön söder om Newfoundland. Tror ni det blir fart på oss eller. Var ett okej väderfönster på torsdagen. Upp till byn i Soutwest Harbor och försökte få gjort ett PCR test. Fanns bara om man var sjuk. Brummade upp till Bar Harbor som är huvudstaden på Mt Desert Island i dimman. Var samma där, inget intyg för resa gick att uppbringa.

På torsdagsmorgonen försökte vi på det sista stället men lyckades inte. Hade kontakt med St. Pierre och dom sa att då blir det en vecka karantän i båten. Tänkte vi försöker i Halifax och nu är vi här.

Seglade i väg strax före kl 10 på torsdagen, i tjock tät dimma. Fick okej vind efter några timmar och efter 5–6 timmar såg vi inga mer hummertinor och kunde börja slappna av och inte stirra i havet och väja. Dimman låg tät men till kvällen kom solen fram innan natten tog vid.

Vi båda har fått lite men efter denna segling. Försökte fiska och första nappet var det en bamse stor fisk såg vi när vi halade in den. Till sist brast fiskelinan. Därefter satte vi på ett nytt drag. Det enda som vi fick på kroken var fågel, fyyyy så hemskt det var att hala in den och ta bort krokarna. Till sist struntade vi att fiska.

Var en behaglig segling, lite för lite vind sista dygnet. På lördagsmorgonen satte vi på motorn och sen fick den gå tills vi ankrat strax efter lunch.

När vi närmade oss inloppet ropade Tompi upp kustbevakningen på VHF:en. En minut senare följer dom efter oss, samtidigt som T pratar med några i land. Fick tilldelat oss en ankringsplats och ett nummer vi skulle ringa på telefonen. Tyvärr funkade inte skype så det slutade med att jag fick låna en telefon från följebåten. Var supertrevliga och väldigt noga med att vi hade våra masker på.

Dom var ombord 2 ggr igår, men dom kan inte låta oss komma in. Just nu är det bara amerikaner som får lov att komma in i Kanada. Övriga nationaliteter skall få komma in efter den 7:e september, om inget ändras. Vi får inte gå iland eller ta ombord någon. Vi får bunkra mat, bränsle o vatten från en marina.

Detta visste vi ju men skall försöka få till ett PCR test idag eller imorgon. På tisdag ser det ut att bli ett bra väderfönster för oss att segla norrut mot St. Pierre. Som dom sa igår så samarbetar dom med oss och hjälper till så gott dom kan.

Kände oss pigga o fräscha efter seglingen. Körde våra 6 timmars vakter som funkar bäst för oss när det är okej väder. Är det busigt väder blir det kortare nattvakter.

Tompi hoppade i och badade på eftermiddagen, sen duschade vi och grillade på kvällen.

Nu får vi börja leta PCR-test. Håll tummarna vi får gjort detta och kan segla vidare på tisdag.

Over and out från Halifax!

USA – Southwest Harbor

Idag skall vi fira, autopiloten fungerar, jippi!

Drar hela historien om autopiloten sen sist. Roderlägesgivaren var ok. Lånade därefter 2 olika interface för att prata med GPS kompassen. Inga av dom lånade interfacen fungerade för att kunna prata med kompassen. Lånade sen en ratekompass och då fungerade autopiloten. Då fick vi ju veta vad som var felet. Kommunikationen mellan autopiloten och GPS kompassen hade en konflikt. Fick beställt ett interface, PCAN, som kunde tala med kompassen. Anlände på fredagen till våra bojvärdar. Han kom direkt ut till oss när paketet anlände. Installerade programmet och började tala med GPS kompassen. Idag hittade vi felet, fick bocka ur ”turn of rate”.

Robert som vi lånat allt från har varit fantastisk. När vi skulle betala honom ville han inget ha. Han hade ju inte kunnat hjälpa oss sa han. Skall ha med oss braiga gåvor att ge vid sådana här tillfällen. Varit lustigt för gamla autopiloten fungerade med kompassen, alla tester har kompassen klarat och rätt heading har den alltid visat. Slutet gott allting gott 😀

Nästan lite roligt för en dag när vi var ute och testade autopiloten körde vi Watermaker. När vi tittar in på toa är det ett härligt vattenflöde ut på durken. Ena cylindern hade lossat. På morgonen hade vår dammsugare nästintill tagit eld när jag dammsög. Den är klart uträknad, gammal i gemet och varit jäkligt bra. Ett tyskt märke. Men vädret var fint så då blir allt mycket lättare.

Våra bojvärdar har varit fantastiska. En kväll bjöd vi ner dom på middag. Gjorde lite svenskt tema på maten. Janssons frestelse, sill, ägghalvor och sallad. Till efterrätt gjorde jag en kladdkaka med blåbär och grädde. Blev väldigt uppskattat och vi hade supertrevligt.

Vår kompisbåt från Schweiz var tvungna att lämna USA då deras I-94 löpte ut. Seglade till Kanada. Blev inte insläppta. Får handla, tanka diesel och vänta in ett bra väderfönster för nästa etapp vid en brygga nu. Inga nya uppdateringar gällande insegling till USA ännu. Måste komma inom kort. Vi laddar för Kanada / St. Pierre.

Även torra dagar här är luftfuktigheten hög. På land kan det vara jättevarmt och härligt men på havet är det alltid lite kyligt, vattnet kyler.

Varje fredag — söndag har dom öppet ett soppkök där man kan äta frukost gratis. Havregrynsgröt och en muffins pannkaka med sylt och kaffe. Levande musik och när man går ut lägger man en donation. Supermysigt och det är folk i alla dess samhällsklasser. Vårt värdpar bor halva året i Houston och är här varje sommar sen många år i sitt sommarhus. Berättat en massa roligt skvaller och fakta. Nu är dom ute med sin båt en vecka, så vi sa hejdå igår. För att få fiska hummer här måste man betala skatt i delstaten Maine, annars blir det böter. Detta fick dom reda på den hårda vägen.

Igår kom våra holländska vänner sen Trinidad hit. Superkul att ses. Sågs sist på St Martin. Så ikväll blir det middag hos dom med ett annat par från Australien. Dom var över här igår på en öl.

Nu är Tompi i väg och fyller på vår gasolflaska. Skönt ha allt fullt. Vi kommer fylla upp våra tankar med vatten innan vi lämnar hos vårt boj värdpar, ifall vi inte får ordning på Watermaker. 700 liter vatten har vi, så det klarar man sig ett bra tag på. Skall hitta något ställe där vi kan ta ett PCR test, St. Pierre kräver ett testintyg precis innan vi lämnar hamnen fastän det kanske tar en vecka upp och lite andra papper.

Vi har fått en ny hyresgäst som flyttar in 1 september, en kille som heter Loay. Emil hade visning i lördags och i söndags signade vi. Skönt man kan fixa allt på distans med lite hjälp.

Hoppas vara på G snart. Har lite tråkväder nu några dagar framöver.

Over and out från Asta med en fungerande autopilot!

USA – Southwest Harbor, Maine

Förra veckan fortsatte livet med sina ups and downs med ej fungerande autopilot, stängda gränser, uppsägning från vår hyresgäst och en så cool upplevelse med en Fin whale (sillval tror jag) som simmade omkring oss. Var lite osäker på vad det var för stor val som dök upp och ner runt oss. Hörde sen av en valbåt det var en Fin whale.

Samtidigt som valen/valarna simmade runt var det flera delfiner som hoppade och lekte och gav ifrån sig sina söta läten, lite frustande. Vi var så i extas att vi inte fick några bra foton. Men ett häftigt minne. Hörde av en fiskare att dom hade sett 12 knölvalar en bit ifrån kusten. När vi väl seglar till Kanada kommer jag spana hela tiden.

Förra söndagen lämnade vi vår lilla fiskodling och tuffade mot Lubec. En by precis på gränsen till Kanada. Ankrade och gav oss ut till byn innan ett rejält regnväder skulle passera oss. Åt den godaste blåbärsscones jag smakat på det enda cafét som fanns. På eftermiddagen kurade vi in oss och såg på film, Livet efter dig. Läst alla Moyes böcker, småmysiga böcker.

På måndagen låg dimman så jäkla tätt att vi inte ville starta segla söderut. Tuffade tillbaka till fiskodling i dimman, Tompi pratade med support och måste säga det var tuffa 4 sjömil med all ström, hummertinor och dimman. Efter några timmar lättade dimman och vi promenerade till Eastport.

Vi hade bestämt oss för att segla tillbaka till Mt Desert Island där vi köpte autopiloten. En seglats på ca 110 sjömil. Lämnade på tisdag förmiddag för att tajma strömmen och kika efter val när vi rundade ön Campobello. Val såg vi och vinden kom och gick från alla dess håll. Blåser oftast sydvästliga vindar så inte lika kul segla söderut med vinden i fören och stora vågor. Vågorna byggs snabbt upp efter ovädren på Atlanten. Skulle vara lätta vindar tisdag och onsdag, ett perfekt väderfönster.

Vi går till Northwest Harbor och ankrar. Träffar båten som vi träffade i NY. Dom sitter i samma sits som oss med visum(I-94) som löper ut nu i augusti. På torsdagsmorgonen tuffade vi mot Southwest Harbor och då ropar s/y Consulting Time upp oss att vi kan låna deras boj igen. Helt fantastiska människor, vi lånar deras brygga för dingen och springer bara upp till huset om vi behöver någonting. Dom lånar ut sin ”skrotbil” till oss. Kanske får ta och låna bilen snart och fylla på med lite mat.

Glädjen vi känt på torsdagsförmiddagen byttes mot frustation då autopiloten uppförde sig precis likadant. Den klarar alla tester, så skumt. Haft kontakt med en kille här, Robert, som har en elektronikfirma. Han kom över i fredags. Kollade allt och det ser okej ut. Lånade en ny roderlägesgivare som vi testade med, samma resultat. Hans dotter skulle gifta sig på lördagen. Han lånade ut sina saker till oss. I morse kom han till bryggan med en ny kompass. Provkörde och då funkade den perfekt. Slutsatsen är att vår nya GPS kompass inte talar korrekt till autopiloten. Fungerar klockrent med den gamla autopiloten. Även varit i kontakt med tillverkaren av GPS kompassen. Nu blir nästa steg att vi skall låna av Robert ett interface så vi kan tala med GPS kompassen. Kanon vi får låna saker utav honom.

Frustrerade till max med autopiloten, testade några saker till under lördagen och påbörjade lite månadsservice och annat fix. Att ligga vid en boj har verkligen underlättat i stället för att ta upp och ner ankaret ett antal gånger per dag vid testkörningar.

På lördagseftermiddagen tuffade vi lite in i fjorden för vandring under söndagen. Tog helt enkelt en day off.

Solen värmde riktigt gott. Skillnad på klimatet här och i Eastport. Varmare i vattnet här, ca 15 grader mot 12 grader i Eastport. Slappade på eftermiddagen i sittbrunnen med varsin bok. På kvällen tuffade vi in till bojen igen för att möta Robert i morse.

Efter dagens testning väntar vi nu på Robert, jag försöker hitta hyresgäst. Emil skall visa huset senare i veckan för några intressenter. Inte Emils favo jobb, ha ha. Stackarn kommer vara glad när vi fått ny hyresgäst igen.

Haft otroligt tur med alla snälla och hjälpsamma människor runt om oss.

Over and out från 2 mer gråhåriga seglare!

Fullmåne vid fiskodlingen

USA – Moose Island, Maine

Sista veckorna har varit lite up and down. Strul med myndigheter, autopilot och en massa dimma.

Ligger nu precis vid gränsen till Kanada, seglade 20 sjömil på kanadensiskt vatten. Var tvungen att runda en ö, Campobello, för att komma till denna skärgård.

Tompi var nere i båten och hör mig skrika val, val, val som en skiva som fastnat. Blir helt till mig när vi möter djuren till havs. Den kom upp jämte oss och dök sen. Tompi hann foto när den kom upp igen.

När vi seglade mot Cranberry Island dör vinden totalt, ställer mig uppe vid bommen och tar ner storseglet och ser en svart fena närma sig oss. Var två Mola mola som lekte med oss. Mäktigt till max. Avslutar bloggen med 2 filmer från vårt möte mot dom.

Stormen Elsa som drog över oss blev mer regn än vind. Hade maxvindar runt 20 m/s. Kändes skönt när hon dragit över oss. Väldigt ren och fin Asta efter allt regn. Efter större oväder blir vädret underbart. Vi vaknade upp till strålande sol.

Här utsattes vi för sabotage, någon hällde vatten i vår dingetank när vi låg vid en brygga som tillhörde en skola. Var nog en markering att ligg inte här. Efter detta missöde la vi oss vid byns dinge dock. Man får vara noggrann och se var man lämnar dingen. Inte alltid lätt här i USA.

Bar Harbor är en stor turiststad för nationalparken. Vi trivdes gott här då vi kom nära vandringslederna, mataffären och tvättomaten. Inte bästa stället att ankra på, vi la oss lite utanför byn. Kom några fler båtar och ankrade här också. Fick några riktigt fina dagar här med sol och värme.

Parken har en massa olika leder, ett paradis för vandrare. Gäller bara man har fint väder, inget kul om dimman slår till.

Fick meddelande att vår autopilot var levererad. Hämtade upp den i South Harbor på Westmarine. Seglade sen ut till ön igen Little Cranberry Island. Där träffade vi en OCC båt som seglat mycket i Sverige, Norden. Kom hem till USA förra året. När dom lämnade ön seglade dom förbi oss med hissad svensk gästflagga.

Hade vråldimma när vi låg på ön. Perfekt sätta dit vår nya autopilot. Satte upp vårt sittbrunnskapell, kuvös, sup stuga för första gången denna säsong. Bra skydd mot all fukt.

På denna ö bodde det 80 året runt bofasta, tror merparten var hummerfiskare. Ön hade ett eget postkontor. Överallt vi varit finns det ett levande postkontor. Tog en promenad runt ön. Dimman lättar upp på land och 50 meter ut ligger dimman tjock.

Efter några nätter på ön ville vi ut och testa autopiloten. Pust och stön, har hållt på i 10 dagar nu. Funkar inte. Är i kontakt med support både i Sverige och Usa. Den nya är en moderna version av vår gamla. Vi börjar tro att det är fel på den vi köpt. Närmsta aukoriserade finns 150 sjömil söderut. Han har tid först i september. Satte dit vår gamla idag igen. Varit många turer och timmar kring detta.

När vi kom till Winter Harbor träffade vi ytterligare några OCC medlemmar. Bjöd hem oss på middag. Amerikanerna är otroligt gästvänliga. Ett av paren hade seglat på västkusten. Fick berättat för oss om att i byn fanns en liten affär som hade allt. Aldrig varit inne i en sådan affär med ett sådant brett sortiment på denna yta. Fick köpt ett schack och lite gult tyg till vår OCC flagga.

Styrde norrut i dimman. Är svårt att hand styra i sådan tät dimma, lätt segla i cirklar. En dag seglade vi 40 sjömil i tät dimma med en massa hummertinor med 2 flöten. Vanliga hummertinor är en ”baggis” men dessa med rep mellan sig är så luriga.

En kväll kom vi in till en ö, Roque Island. Privat ö med en lång sandstrand på 1,6 km. Stranden får man gå iland på. Vi såg ingenting när vi anlände eller vaknade. Sen brände solen bort dimman och en fantastisk strand visade upp sig. Tyvärr var mobiltäckningen urkass och vi skulle prata med support. Fick lämna efter en natt för att försöka hitta bättre mobiltäckning.

Vi seglade till Cutler, en liten by med ett stadshus/bibliotek. Tyvärr lika dålig mobiltäckning här. Täckningen är sämre när det regnar eller dimman ligger tjock. T fick pratat med support igen i olika omgångar. Svårt med dålig linje. Vi hade fått meddelande från en kompisbåt söder om oss om att Kanada öppnar upp. Tog mig in till biblioteket och ansökte för oss. Som jag skrev sist blev dem godkända.

Efter några nätter styrde vi kursen mot platsen vi ligger på nu. Nu har vi nästan glömt kylan och dimman då vi haft fint väder nu i 2 dagar. Var kallt som attan att segla upp hit, motvind. Stack tidigt för att få med oss strömmen. Var ett lite ”fenomen”, hade 8 m/s i nosen och strömmen med oss ca 3 knop. Borde blivit orolig sjö men havet låg platt.

Man kan inte ankra utanför staden Eastport. Fanns en liten flytbrygga men vi tyckte inte det var värt 90 USD/natt så vi pratade med en på VHF:en och fick tips om baksidan av ön. Ligger nu förtöjda vid en fiskodling på en boj. Underbart ställe. På torsdagseftermiddagen promenerade vi till staden/byn och köpte nya stövlar och handskar. Väldigt bra priser och en superhärlig ägare till båtaffären. Inget bra numera då inga Kanadensare får komma in till USA med båt. Hans kunder är numera hummerfiskarna.

På fredagen gick vi till CBP och ville få några svar om vi var välkomna in igen till USA bl a. efter vi varit i Kanada. Som reglerna är nu är vi inte välkomna in båtvägen. Reglerna är att man inte får komma in till USA med båt oavsett var man kommer från om det inte är yrkestrafik. Vi vet ju flera som kommit in i år till Florida, men landet är stort och vissa delstater är nog mer noggranna än andra. Jättebra gubbe och han var hjälpsam. Stort bekymmer här på gränsen när vi ser över till Kanada men dom inte får segla in här. Varit mycket strul och jobb för alla då man tidigare umgåtts över gränserna. Tror dom är extra strikta här uppe.

Summa kardemumma så är vi inte välkomna in till USA igen, vid närmare läsning är vi välkomna in till Kanada först i september. Bara amerikaner i augusti och övriga nationaliteter i september. Vårt tillstånd vet jag inte vad det är värt, skrev 10 augusti i ansökan. Han pratade med en man som antydde att gränsen till USA kommer öppnas upp 22 augusti för alla.

Vår plan/förhoppning är att kunna segla till Newfoundland och Nova Scotia i Kanada. Därefter återkomma till Usa. Det är kalla vatten och efter september börjar vinterstormarna komma.

Jättesnurrigt för er att läsa, men kortfattat inget bra just nu med stängda gränser.

Vi är på gott humör och kan fylla på med mat här. Ikväll skall vi gå på utomhusbio.

Over and out från några som är sugna på Kanada!