USA – ICW norr om Charlestorn, South Carolina

Denna vecka har vi haft magi och bläääää segling.

Magisk morgon på Alligator River & Pungo River Channel

Tisdag kl 10 tog vi upp ankaret och påbörjade vår ICW tur ner till Beaufort, ca 200 sjömil. Var i valet o kvalet om vi skulle segla utomskärs ( 240 sjömil) då det skulle blåsa bra lagom till natten men tyvärr skulle vinden dö ut och då hade vi haft ca 90 sjömil kvar att gå för motor.

Natten till tisdagen fick Tompi användning för sin halsduk, en båt draggade och kom väldigt nära oss på natten. När T satte upp huvudet för att hålla koll var halsduken go att ha. Min söte make i sin pyjamas och halsduk.

Under tisdagen hann vi inte så långt då det var mycket väntan vid slussen och broarna. Kastade ankaret precis jämte ICW någon timme efter solen gått ner. Vissa partier är stora sjöar men man måste hålla sig i leden då det är supergrunt utanför leden.

Onsdag morgon startade vi någon timme innan solen gick upp, soligt och noll gradigt på natten. Denna dag hade vi bara 1 broöppning och dom öppnade när man ropade på VHF:en. Nu var vi alla båtar utspridda. Vattentempen varierade mellan 9 — 12 grader.

Var lite synd vi hade så bråttom och seglade på många timmar varje dag. Skall träffa vännerna från Deltaville när vi kommer tillbaka till Usa igen. Vi har flera båtar vi skall träffa i Florida och Bahamas i vår. Många som skall ner till dessa trakter.

Thanksgiving blev magisk för oss då vi passerade Pungo River Channel i gryningen. Ljuset, frosten och ljuden från naturen var som balsam för själen. Lite tråkigt vi inte stannade o firade med några andra båtar.

Pungo River Channel, varit frost på natten och det blir ännu en solig dag. Här kan man se svartbjörn om man har tur.

Rikt fågelliv med mycket örn. Såg en rolig sort, stor som attan var den, kolsvart med röd näbb. Såg typ ut som en stor kalkon som flög omkring och satte sig i träden.

På fredagen skulle det bli regn och vind rätt i nosen på oss över en sjö. Så torsdagen blev lång ICW dag då vi ville över sjön, ankrade vid 20-tiden. Jag är trött efter en dag på kanalen. Hålla sig rätt i kanalen och kylan gör nog sitt till. Vi underlättade lite och gjorde små rutter då strömmen gärna sätter en åt sidan hela tiden. Tompi är en hejare på att föda mig under seglingarna. Vet när det är dags för en fika och mat.

På fredagen regnade det och blåste på. Skulle bli lite mindre vind under fredagen i rätt riktning så efter 3 timmars gång ner till Beaufort seglade vi ut till havs.

Det är nu vår bläääää segling startar. Hade 1,5 knop motström hela tiden, mer vind är prognos samt havet var inte snällt. Vågor hit och dit och ingen rytm. En 64-foots segelbåt ropade på oss ute till havs. Dom tyckte det var tufft ombord. Kunde inte mer än instämma till fullo. Skulle vila en stund på dagen men allt flög omkring liksom jag själv.

Trots motströmmen gick det fort och under detta benet var det Tompi som höll humöret uppe. När jag skulle vila på fredagen muttrade jag bara att det var tråkigt att segla, skall aldrig segla ut i Stilla havet etcetera. När jag gick på min vakt kl 3 på natten var mitt humör mycket bättre, som vanligt igen. Det är tur vi kompletterar varandra. Asta skötte sig exemplariskt.

Under seglatsen Beaufort till Georgetown märkte vi att när vi seglade mer utåt från land blev havet mycket varmare, ca 20 grader och sen när vi närmade oss land blev havet kallare och kallare, slutade på 15 grader.

Den obligatoriska dansen i gång som alltid vid halv 5 snåret på morgonen. Man är lite trött och då är det perfekt att dansa loss för att bli pigg. Dans Moven är katastrofala och i dräkten ser vi ut som Michelin gubbar, ha ha.

Våra vakter ser ut så här på en höft under kvällen o natten. Tompi vilar mellan kl 18:30 — 20:30, gemensam fika, jag vilar 21 — 03 och sen vilar Tompi till kl 9 och sen vilar jag en stund. Gott att krypa ner när det är kallt ute. Stor skillnad segla nu mot på sommaren då det är mörkt stora delar av dygnet.

Vinden skulle dö ut på lördagen och ingen idé gå utomskärs med motor till Charlestorn. Seglade i stället in till Georgetown, 210 sjömil var denna etappen. Spolade av båten på tappen efter allt saltstänk, ankrade och åkte in till land för att handla lite färskvaror. Vi har en massa konserver och långvarig mat ombord sen Kanada. Bunkrade mycket mat ifall vi inte var välkomna in till Usa. Hade då fått segla Bermudas och där är maten riktigt dyr har vi hört.

Var en fin liten by och skönt sträcka på benen efter 6 dagar ombord. Blev en dusch också i sittbrunnen, brrrrr, och sen mys med go middag.

Idag går vi ICW mot Charleston, fel vind riktning ute till havs. Kommer fram sent ikväll men kan segla ut vid Charleston inlopp och får förhoppningsvis en fin segling ute till havs imorgon om prognosen stämmer. Vi närmar oss målet, jippi. Man känner solen värmer på dagarna men nätterna är fortfarande kalla med -1.

Önskar en jättefin advent och kram på er 🎅🤶❤

Over and out från ICW

USA – Norfolk, Virginia

Förra inlägget blev en liten video över seglingen hit, regnet öser ner utanför så passar bra att sitta med datorn.

Om 15 dagar går vårt plan från Brunswick, södra Georgia, gränsar till Florida. Har en bit kvar att segla och Asta måste få lite kärlek innan vi lämnar henne över jul. Lite halv tajt då vindarna inte är med oss och kanalen (ICW) har en bro som är stängd tre dagar pga underhåll fick vi erfara i söndags morse.

Lämnade ankringen i Norfolk för att påbörja ICW men efter 5 sjömil var det stopp. Vi blev många båtar där till slut som väntade på broöppning förgäves, innan vi vände tillbaka till Norfolk.

Hänt en massa sen sist märker jag när jag ser på fotona. Seglingen genom New York blev magisk. Tog den i två steg, först på lördagsmorgonen gick vi till Hell Gate, ankrade där och väntade ut ett oväder som skulle dra förbi och sen på kvällen fortsatte vi färden genom East River.

När strömmen vände på lördagskvällen gled vi ut på East River, massa lampor, färjor och ljud runt om oss, coolt.

Efter Manhattan satte vi segel, ett rev, kutterseglet samt revad genua blev segelsättningen. Blev en okey seglats men som utlovat vände vinden morgonen därpå till mitt i nosen. Kryssade sista timmarna innan vi gled in till Atlantic City.

Vi kom dit på söndagen och blev kvar till fredag morgon. Massa vind blåste över oss och två av dagarna var sydliga vindar. Inte lätt hitta väderfönster för 200 sjömil, som varje steg är. Hade sol och dagarna med sydliga vindar blev det varmt o gott.

Hade sällskap med en annan båt som också låg och väntade in ett väderfönster. Är alltid kul med någon annan båt att vänta ut tiden med. Träffade på dom som hastigast i Halifax, kommer från Montreal och på väg till Karibien.

Atlantic City är inte vår favo stad, skamfilad och mycket elände såg vi. En dag var jag i väg själv, strosade och köpte julklappar. Ville gärna komma hem innan det blev mörkt.

Vi promenerade mycket och besökte olika hotel och casinon för att känna feelingen. Vissa var bättre än andra men är något sorgligt över allt spelande dygnet runt.

Torsdag kväll och natt drog mycket vind över oss med byar över 20 m/s. Skulle bli lite bättre på fredag morgon och sen på lördag eftermiddag skulle vinden dö ut. Gällde hitta en bra balans, men kl 9 drog vi upp ankaret och segelsättningen blev 2 rev, kutterseglet och lite lite genua. Hade 200 sjömil ner till Norfolk och ett sådant dygn det blev. Pussade lite extra på Asta när vi ankrade, en tapper dam som maler på.

Det blåste mycket ända fram till kl 4 på natten, hörde gail varning på VHF:en samt fyra olika nödrop. En sjuk kapten, en bogserbåt som tog in vatten, en segelbåt på grund med segel uppe men ingen i båten samt en pråm som slet sig och låg och drev nära oss. Periodvis låg medelvinden på 15 m/s snett framifrån och det är mycket. Blev bättre när den kom lite mer akterifrån.

Måste säga jag kände sådan kärlek till Asta, hon hade sin kurs och vågorna sköljde över henne men hon tuggade sjömil på sjömil. Tror nästan det blev en av hennes snabbaste seglingar, 200 Nm på 28 timmar. Både logg och GPS hamnade på samma distans då det var både motström och medström.

Asta tog oss snabbt till Norfolk, 200 sjömil på 28 timmar.

Lunchtid på lördagen droppade vi ankaret och blev med ens lite halv möra. På kvällen var vi över hos Freydis, australienska båten, vi mötte i somras. Riktigt kul att ses och kom då på att vi låg ankrade i samma vik på Teneriffa. Bildbevis finns på detta. Seglarvärlden är så liten.

Söndagsmorgonen som jag skrev om i början var vi uppe med tuppen och satte kurs mot ICW men kom lagom tillbaka till frukosten. Blev en strosande dag med prat med övriga båtar som ligger och väntar på broöppningen. Lär bli trångt på tisdag när bron öppnas och i slussen.

Over and out från Norfolk!

USA – Port Washington, New York

Inseglingen till Usa blev inte som planerat

Under 1,5 dygn spann Asta på finfint från Kanada, bra fart och vind. Dygn 2 dog vinden på natten och jag startade motorn och när jag la i växeln hördes ett kras. Snabbt ur med växeln och stackars Tompi som låg och sov hoppade högt. Försökte undersöka vad som hänt i den svarta natten, såg ingenting då vågorna var relativt höga.

Konstaterade att vi inte kunde använda motorn då propelleraxeln inte kunde vridas runt, blåste 1 m/s och stark ström är ingen bra combo. Lite svårt att veta riktningen när allt gungar och det är kolsvart. Var 6 sjömil från land och 12 sjömil från en hamn. Tog beslutet att ringa BoatUS för bogsering. Svårt och även farligt dyka under själv när det är kolsvart, strömt och vågor. Rekommenderar alla att teckna denna försäkring hos BoatUS för dryga tusenlappen om man seglar i Usa.

Stämningen var lugn ombord, nervöst att se vad som hänt. Vår axel och propeller är ju nya sen i våras. Hade sådan tur att hamnkaptenen var där en lördagsmorgon med en dykare. Dom skulle se omfattningen av skadorna sen stormen veckan innan. Vår kille på BoatUS snackade med hamnkaptenen och när jag kom upp till kontoret fick jag veta dom var på G till vår båt.

Var aktiv på min nattvakt och känns lite läskigt man inte såg denna. Är vågorna stora är det svårt att se den på radarn fastän den har en reflektor.

Kände på propelleraxeln inifrån och testkörde. Var okey så vi bestämde oss för att snabbt segla vidare för att hinna med strömmen i Cape Code Canal, hade 21 sjömil dit. Var lite osäkert med busvädret som var på G. Skall dyka och se ordentligt när vattnet blir lite klarare och varmare. Tycker vi fått lite vibrationer och ser kosmetiska skador på akterspegeln. Stor kram till grabbarna som hjälpte oss.

Tompi slocknade som en stock på vägen till kanalen. Fick lite vind och kunde segla 15 sjömil innan motorn fick startas. Väckte T lagom till kanalens början. Otroligt vackert med alla höstfärgerna. Märks hösten inte kommit lika långt här.

Hade bestämt att på söndagskvällen den 7:e kunde vi ankra och klarera in den 8:e på morgonen. CBP kontoret i Newport är numera stängt liksom flera andra har vi lärt oss. Tog sikte på New London och som avslutning på seglatsen från Kanada fick vi nog den hittills vackraste solnedgången. Alla färger kom fram.

Kändes lite busigt att ankra på söndagskvällen men vi tyckte det var okey då vi var välkomna in den 8: e. Klockan 7 var vi utanför CBP kontoret, helt stängt. Ringde till dom och ingen var där utan dom kunde skicka några som kom om några timmar. Frågade om vi fick fortsätta då det var bra vind att fortsätta. Fick godkänt på detta och ett telefonnummer vi skulle ringa. 56 sjömil senare angjorde vi Bridgeport.

Ringde telefonnumret vi fått och blev tillsagda att använda CBP appen, ej varit okey under pandemin. Anmälde där att vi skulle till Bridgeport. Fick inget svar och på tisdagen ringde vi men inget svar. Gick till kontoret och fick höra det var obemannat. Ringde då till CBP kontoret i New Haven där en supertrevlig kille svarade. Gjorde en videointervju och sen var vi godkända. Alla papper hade dom fått via appen tidigare. Behövde dock åka till New Haven för att få en stämpel i passet och lämna tum avtryck. Blev en liten tågresa och lunch i New Haven.

På onsdagen hade vi bra vind och fortsatte mot Port Washington, fin segling på 38 sjömil. ”Vår” marina” på 79th Street i Hudson River är stängd och renoveras fram till 2025. Vi har ankrat och nyttjat deras dinge dock tidigare. Kollade lite priser på marinor och dingedockar runt Manhattan, tänkte det är ju lågsäsong. Fortfarande löjligt dyrt.

Så vi tog tåget in från Port Washington igår och njöt av Manhattan och köpte julklappar. Stack hemifrån strax efter 7 på morgonen och kom tillbaka kl 23. Älskar verkligen pulsen i denna stad. Såg på foton sen igår och konstaterar jag inte är något modelejon, ha ha. Samma kläder på en hike som på Manhattan.

Väldigt nöjd med våra inköp, nästan så jag vill ge julklapparna digitalt nu. Själv bunkrade jag två varma tröjor och en pyjamas. Varit mycket varmare här både på land och i havet men nästa vecka ser kyligare ut. Fryser rumpan av sig på nätterna om vi inte har värmen på.

Är mycket lågtryck och vind som passerar närmsta tiden och vi vill ner till Brunswick i södra Georgia för att därifrån flyga till Sverige över jul. Har 300 sjömil på öppet hav innan vi kan gå ICW (flodvägen inomskärs) periodvis. Skall tajma in strömmarna först på East River innan vi kan fortsätta. Tror vi hittat en lucka lördag eftermiddag kl 17 och segla ett dygn ner till Atlantic City.

Har lovat varann att inte jäkta, för det är då man tar dåliga beslut och ger sig iväg i busväder i onödan. Bokat flygbiljetter idag, bäst passa på innan priserna rusar. Kan ju ombokas om det skiter sig. Just nu har solen gett vika för ösregn och blåst.

Over and out från härliga New York!

Gästflaggan hissas

Kanada – Port La Tour, Nova Scotia

I eftermiddag sätter vi kurs mot USA, öppning den 8:e november gäller även för oss småbåtar, stort jippi ombord. Är ett hyggligt väderfönster för oss att segla ner mot Cape Cod Canal och fortsätta söderut. Hur långt beror lite på hur vädret utvecklar sig. Blir motvind på lördag men vi ”måste” tajma strömmen i Cape Cod Canalen och vara där lördag förmiddag och sen blir det motor genom kanalen. Så håller vi 6 knop i snitt bör vår lilla plan hålla.

Sitter och tar fram lite olika CBP (Customs and Border Protection) kontor där vi kan klarera in. Vi får kontakta dem och be om lov att ankra ifall det blir riktigt busväder före den 8: e.

Sist jag skrev kom solen fram på eftermiddagen efter allt regnande. Tog dingen in till land och blev skrämd av barn som var ute på Bus eller Godis. Vissa så söta medan andra såg riktigt hemska ut. Tompi grejade klart i båten.

Allt har funkat bra med generatorerna, bara ett litet krux. Nya generatorn blir för varm. Tompi byter nu plats på gamla och nya generatorn. Detta för att fläkthjulet på nya skall gå åt rätt håll och kyla bättre.

På måndagen kryssade vi i lätta vindar och stora dyningar liten bit söderut till Carters´s Beach. Många säger det är Nova Scotias finaste strand. Tog dingen in till stranden och promenerade. Hemfärden blev inte så lyckad. Herr Svensson fick flera vågor över sig när han satt i dingen och jag putte ut han, vågorna bröt. Tror bestämt att det var lite sura miner och lite meningar med typiskt dig, vi skulle gått i land där. Jag tyckte det var jättekul, slutade med att även T fick ta av sig och hjälpa till och putta ut oss.

Vaknade upp till en fantastisk morgon, bleke och sol. Synd det är för kallt att ta morgonkaffet i sittbrunnen. Fick även då lite hintar om öppningen till USA. Våra europeiska vänner måste gå in via Eastport (norra Maine), promenera över från Kanada först och få stämpel i passet och därefter segla in. Detta för att dom ej har B1/B2 visum.

Tyvärr får jag ingen ordning på mejlen som ni prenumeranter får med texten till fotona. På hemsidan är allt korrekt. Lösning kommer förr eller senare.

Nästa stopp blev Lockeport, liten by med en mataffär, garn och apotek. Jäklar vad snacksaliga dom var. Fastnade länge inne i garnaffären. Många fiskebåtar i hamnen, vi ankrade utanför hamnen och slapp mesta delen av dyningarna. Dessa dyningar hittar in överallt. Är frost i inlandet här nu, varmare ute vid havet.

I morse vid 9-snåret hade vi 4 grader. Både kaminen och värmaren går hårt på morgonen för att få upp tempen.

Seglade i lätt vind hit, hade både sol, regn och mulet. Dyningen hade lagt sig och måste säga det är fantastiskt att segla på hyfsat platt vatten i lätta vindar. Gjorde goe middag igår och summerade denna säsong av seglingen. Är supernöjda även om det inte blev som planerat.

Sätter i gång vår InReach och lämnar spår varannan timme när vi lämnar Kanada. Kan se oss under fliken Här är vi, satellit. Plåstret är på bakom örat, bröd och middagar står på spisen och puttrar.

Vet ni om att Kanada är näst största landet i världen med en befolkning på 38 miljoner. Tillhör en av världens mest glesbefolkade länder.

Over and out och snart hissas segel mot USA !

Snart är Tompis halsduk klar, 2 nystan kvar bara.

Kanada – Brooklyn, Nova Scotia

Vinterkostymen på

Inga nyheter ännu om öppning till USA för oss småbåtar. Färjetrafik är tillåtet fr o m 8 november med fullvaccinerade ombord att komma in till Usa. Skall komma besked inom kort vilket datum som gäller för fritidsbåtar. Läser man på typ regeringens hemsida är det öppning mellan 8 nov — 1 jan. Håll tummarna det är den 8 november.

Blir det öppning 8 nov får vi hyra en bil i typ Yarmount och åka till Halifax och ta PCR-test, 70 mil T o R. Testning för PCR kan bara göras i Halifax i hela Nova Scotia.

Passar oss ganska bra då vi blir mer och mer gråhåriga, har två konstiga fel som kvarstår sen förra veckan.

Hade som plan att segla söderut i måndags. Tänkte vi kollar om vi kan få tag i en ny generator i Lunenburg först. Blev hänvisade till en bilaffär som beställde hem en ny generator till oss, anlände på tisdagen. Vi tror att när vi seglade in till Lunenburg fick vi ett avbrott mellan Litium banken och startbatteriet. Har nu satt dit en brytare i stället för kontaktor.

Hamnkillen sa vi kunde ligga gratis på flytbryggan då säsongen var över och bryggorna skulle tas upp nästa vecka. Detta nappade vi på då det skulle bli oväder tisdag — torsdag. Hade ingen motor när vi grejade och inget kul om man skulle börja dragga. Fick info från en vän i Newport som sa det var en hemsk natt där med orkanvindar i byarna. Ovädret drog över Usa innan det kom till oss.

På tisdagen kom vår generator. Tompi gjorde om den, från negativ fältspänning till positiv, installerade den och allt funkade så fint. Bara det att den gav inte mer än 40A. På torsdagsmorgonen gick vi upp till bilfirman och vi konstaterade då att det var fel i katalogen. Vi hade fått en 40A och inte en 80A. Bilfirman var hjälpsamma och gjorde allt för att vi skulle få en 80A. Blev specialleverans till fredag morgon utav en ny.

På torsdagen bröt vi av med en fika ihop med ett engelskt par som kontaktade oss, hade sett genom OCC (Ocean Cruising Club) att vi låg i Lunenburg. Blev några trevliga timmar ihop och fick höra deras öde liksom många andras under pandemin. Dom fick lämna sin båt i Kanada, 2019, pga. pandemin. Kunde återvända först i september 2021. Många skattetvister har uppstått då båten varit länge i Kanada. Kanada vill ha en procentsats på båtens värde. Dom tittade till båten, sjösatte den och seglade 12 sjömil ut från land och på detta sätt undkomma skatten. Tog upp båten på land igen och flyger hem nästa vecka.

På fredagen kom nya generatorn och på fredagseftermiddagen tittade även solen fram igen. Så vackert allt blir, man blir ju bara lycklig. Alla vi mött här har varit supertrevliga och hjälpsamma, stortrivts i Lunenburg. T lödade om även denna generator men fick ingen ordning på det.

På lördagen seglade vi 35 sjömil söderut, blev så jäkla sjösjuk utav dyningen. Tog en tablett och efter en stund kändes livet bättre igen. Man (jag) blir låg utav sjösjuka och ibland undrar man vad man gör ute till havs. Det går ju över och skall vi göra någon längre segling brukar jag sätta ett plåster bakom örat. Var kanske tur vi inte stack i dom över 5 meter höga dyningarna på fredagen. Slank i väg på torsdagen till marknaden och bunkrade upp med massa gott bröd, muffins och smörscones typ.

Nu fungerar nya generatorn, sprungit lite upp och ner och varit behjälplig med lite extra händer och avläsningar under tiden jag skriver här. Så nu skall våra 2 x 80A generatorer fungera. Vi räknar med att få ut 2 x 45A så dom inte blir överhettade. Man märker att solen inte ger så mycket nu på hösten via solpanelerna.

Vädret ser väl lite si och så ut vindmässigt, man får passa på när ett bra väderfönster visar sig. Håll nu tummarna USA öppnar upp så vi kan få komma till lite sydligare breddgrader.

Over and out från två optimister!

Nya hobbyn ombord när vi inte seglar……….varma kläder behövs. Här skall T få en halsduk.

Kanada – Lunenburg, Nova Scotia

Höstligt, vackert och kallt är adverben som beskriver Nova Scotia nu. Här i Lunenburg har flera träd tappat alla sina löv.

Vi är fyra europeiska båtar som väntar på att komma in i Usa. Förra lördagen bjöd Monara in oss alla till en aperitif, bjöd på glaciäris från Grönland. Inte dåligt få en GT med tusenårig is.

Övriga tre båtar har inget B1/B2 visum som försvårar deras inträde. Vi kommer när ett bra väderfönster visar sig segla till Usa och försöka komma in. Inget datum är satt för oss fritidsbåtar ännu med insegling till Usa från Kanada. Men skönt man kan flyga direkt från Sverige till Usa from den 8 november.

Just nu har vi stött på ett problem som är mindre kul. När vi seglade in här i Lunenburg i onsdags startade inte motorn, spänningsfall till motorn och efter 5 min körning fick vi larm på vissa instrument att spänningen var för låg. Mycket märkligt, separerade batteribankar. Undersökt och allt ser bra ut. Igår upptäckte dock Tompi att vår ena generator inte laddar. Plockat loss generatorn och hittar inga fel på den. Alla mätningar ser bra ut.

Tycker mycket om Halifax. Var på bio och såg James Bond, så mysigt sitta med sin popcornbytta och vara på bio. Vi visar vårt vaccinationskort överallt. Har du inget kort med dig kommer du inte in på några ställen såsom bio, café, restauranger eller museum.

Glömde ju bort att skriva att det var helgdag här förra måndagen i Kanada, Thanksgiving. Tack vare att Kanada ligger såpass mycket norrut börjar deras skördeperiod tidigare än Usa. Därför olika datum mellan länderna när Thanksgiving firas. Halloween närmar sig, många hus är dekorerade.

I måndags lämnade vi Halifax och kryssade söderut, 31 sjömil, till en magisk plats. Enligt vanliga sjökortet var det inte inseglingsbart, men bytte till Sonar charts och då såg det mycket bättre ut. Fanns en boj i viken som vi lånade.

På tisdagen hade vi vinden rakt i nosen, det var kallt som attan. Blev lite lata och tänkte det var bra laddade batterierna så det blev motorgång till Mahone Bay. Liten turistby som vi strosade runt i. Fastnade inte så för byn, ville till Lunenburg som har en Farmers Market varje torsdag förmiddag. Så på onsdag morgon seglade vi till Lunenburg.

Lunenburg har vi hört talas om sen vi började med SSB-radion. Slutar alltid med att vi använder Lunenburg’s station.

Är en by med drygt 2000 invånare med betydligt mer människor på sommaren. Gamla vackra hus och byggnader. Turisterna har packat ihop för i år så museum är stängda för säsongen. Trivsam och vacker by att flanera runt i.

Är lite varannandags väder, sol med blåst och nästa dag regn. Imorgon drar en kuling över oss men på måndag kommer vi försöka ta oss så långt vi hinner från gryningen till skymningen. Hitta en bra plats för vindarna som kommer på tisdagen. Blir att bunkra upp med mat imorgon. Tycker jag bunkrar hela tiden. Kommer vi inte in i Usa är det ju bra att ha mat ombord iallafall.

Over and out från ett fantastiskt vackert Nova Scotia!

Kanada – Halifax, Nova Scotia

Fick fina höstseglingsdagar hit, utan måndagen, då orkanen Sams bakvindar inte blev så nordliga. Tajt vinkel med 13 m/s i medel. En jäkla skillnad ha 13 m/s in akter om än för om. Blev lite mer vind än vad prognosen sa, låg på 18 m/s i byarna. Det gick bra, 2 rev i storen, kuttersegel och revad genua. Dom dryga 60 sjömilen gick snabbt. Blev inga foton denna dag.

Det finns massa fina ankrings vikar längst med Nova Scotia. Blev väldigt förtjusta i skärgården efter vi slussat ut ur sjön. Behöver man söka skydd hittar man snabbt någon fjord att segla in i.

Tisdag till torsdag kryssade vi sakta söderut i lätta vindar, njöt av solen och det platta havet. Ankrade på nätterna i någon liten vik. Soluppgångarna och solnedgångarna var magiska. Hösten är otroligt fin att segla i när inte det öser ner och blåser småspik. Dagsetapperna låg mellan 30 – 60 sjömil. Man är bra mör när man ankrat.

På torsdagen kryssade vi fram och konstaterade vi kommer komma fram när det är becksvart. Gled sakta in mot Halifax, såg ljusen från staden bli starkare och starkare ju mörkare det blev. Så jäkla coolt när man bara hör porlandet från båten och ser ljusen från staden.

Vi ankrade bakom en ö, nära inloppet. Såg hamnen från sittbrunnen. Tompi hämtade snabbt en öl och bara satte sig o njöt.

Morgonen därpå körde vi 4 sjömil in i Northwest arm och ankrade efter ett besök på tappen. Sprutade av hela båten med vatten från tappen, Asta var så salt sen måndagens segling. Tankade diesel då tappen stänger om några veckor och kände det var gott att ha full tank då vi inte riktigt vet vad som väntas.

Vi har varit ute på vift på dagarna, sett staden och inköpt några prylar vi saknat. En dag gjorde vi ett ryck och bytte slangen som tar in vattnet till toan och samtidigt kopplade till en motor. Nu är det slut på workouten när man kissat. Behöver nu bara pumpa ut vattnet. Har en gammal Blake toa, helt manuell.

Vi har behövt byta kuddar sen länge men inte hittat våra mått. Alla våra örngott är i 50×60 cm och i Usa hittade vi inte detta mått. Äntligen hittade vi kuddar i måtten 50 x 66 cm. Våra kuddar var sunkiga efter värmen i Karibien.

Tror jag visar lite med bilder vad vi gjort med Asta under veckan här.

Belgiska motorbåten ligger också här och våra vänner från Schweiz är också på väg hit. Dom var här men seglade upp till sjön då Usa inte öppnat upp. Pratade med en kanadensare som sa det legat 15 båtar här och väntat på att Usa skall öppna upp. Många har gett upp för säsongen och lagt sina båtar på land. Vi är några båtar kvar som inväntar besked. Lustiga regler att med båt kan vi inte komma in, men vi kan flyga. Amerikanarna är välkomna hit till Kanada sen 7 augusti med båt.

Avslutar dagens blogg med första filmningen med drönaren. Obs glömde ta bort plastfilmen för kameralinsen, ha ha. Kvalitén kommer bli bättre.

Halifax är en rolig och vacker stad. 1917 var det en jättestor explosion här som förstörde stora delar av stan, två fartyg kolliderade. Boston hjälpte till att bygga upp staden och som tack får Boston en gran varje år.

Haft jättefint väder, kalla nätter. Idag regnar det för första gången sen vi kom. Blir lite småpussel inne och ett biobesök ikväll tänkte vi. Inte varit på bio på väldigt länge. Mysigt sitta och äta popcorn och se senaste James Bondfilmen.

Återkommer när vi fått mer besked om vart vi tar vägen. Om Usa öppnar upp vill vi gärna segla söderut, lämna båten någon månad typ i norra Florida och fira jul i Sverige. Allt är osäkert just nu. Kan vara svårt segla på söderut då det oftast är motvind och snart vinter.

Over and out från ett härligt Halifax!

Testfilmning

Kanada – Bras dÓr Lake, Nova Scotia

Nu har vi precis slussat ut ur Bras dÓr lake.

Sjöns omgivning påminde stundtals om Dalarna. Från inseglingen till utseglingen är det ca 45 sjömil. Sjön är djup och har många vikar och tarmar att utforska, väldigt vackert.

I Port aux Basques, Newfoundland, hade vi rätt tråkigt väder. Kaminen gick hårt när vi var ombord. Lilla huset framför oss hade duschar och tvättmaskin. Vi tvättade kläder, tränade, slingade hår och tvagade oss i omklädningsrummet. Var många månader sen vi duschade så varmt och länge, tror det var i Baltimore sist.

Promenerade runt och utforskade omgivningarna när det inte öste ner.

Var inte lätt hitta ett bra väderfönster över till Nova Scotia, mycket vind och stora vågor. I måndags kom det en belgisk motorbåt till hamnen. Hade lämnat Europa och gått via Grönland. Tog en kaffe ombord hos dem, jäklar va stor en 65 fots motorbåt är. Ombord är det en pappa med sina två tonårsdöttrar som studerar på distans. Mamman kommer ombord senare.

I tisdags eftermiddag när motvinden vred kastade vi loss. Var riktigt stora vågor första timmarna och blåste rätt bra, blev lite sjösjuk trots plåstret bakom örat. Tompi som aldrig är sjösjuk kände av det när han käkade godis. Höll bra fart tills midnatt då vinden dog ut, startade motorn då seglen bara slog i vågorna. Lagom till min vakt kom vinden tillbaka. Natten är lång nu och väldigt mörk när regnet öser ner. Kom fram för tidigt, tycker inte om att komma in i smala passager när det är mörkt. Seglade bara på kutter och genuan på morgonkvisten.

Droppade ankaret i byn Baddeck, 123 sjömil senare, strax före lunch. Var lite halvmöra och ansiktet blossade efter allt regnande. Är en liten turiststad, vissa saker hade stängt för säsongen. Bunkrade lite frukt och grönt samt glykol till vårt värmesystem. Skall skölja ut all smuts så cirkulationen blir bättre vid ett bra tillfälle.

Alla är supertrevliga och vänliga även här. Nu kom det fram en roende man till oss och ville prata.

Om ni inte får med text till fotona så gå in på webbsidan direkt. Varit någon uppdatering som gått snett så texten till fotona i mejlen kommer ej med (troligen).

Imorgon passerar orkanen, Sam, den hittills största för i år. Som tur är går den mer österut och det ger oss förhoppningsvis fina vindar söderut. Västsidan av en orkan här uppe ger nordliga vindar som vi kan utnyttja för att ta oss söderut.

Vi har bara ett litet problem och det är att vi inte kommer in i Usa just nu. Hade vi seglat från St Pierre direkt till Usa hade vi kommit in men inte nu när vi är i Kanada. Vi hoppas att en ändring skall ske 21 oktober annars får vi ta till några andra idéer.

Over and out från Nova Scotia!