Kanada – Ramea, Newfoundland

Igår kom vi till en ö, Ramea, ligger utanför sydkusten som är riktigt civiliserad, 350 bofasta på ön, bra signaler på våra telefoner, bankomater, bilar, pizza kan beställas. I natt kom en kuling/storm förbi med massa regn. Öborna hjälpte oss in till en bra plats vid fiskepiren. Var väldigt hjälpsamma och noga med att se till vi låg bra. Hamnkostnad 70 kronor per natt som vi betalar till kommunhuset.

Nu när vi har nät kommer en massa foton i dagens blogg som vi vill minnas när vi sitter på hemmet och läser bloggen. Seglingen till Newfoundland var riktigt fin, lite väl platt i slutet men delfiner höll oss sällskap när vi rullade sista sjömilen.

• 

• 

I Fortune stod 4 personer från immigration och tullen och väntade på oss. Vi lade oss vid färjeterminalen och satte på våra masker. Vi var första långväga båten som klarerade in sen pandemin började. Lämnade över våra pass, vaccinationskort och uppgav blankettnumren vi fått vid ansökningarna. Två personer tog emot detta och två hoppade ombord. Frågade massa om mat, dryck, vapen etc. Min käre make som är ärlig uppgav vi hade pepparspray ombord, den beslagtog dom. Dom blev väldigt förtjusta i Asta och stannade nog en halvtimme och bara pratade ditt och datt. Fin fint bemötande. Mirabella checkade in efter oss, deras minsting visade var dom hade sitt vin och sa det var en massa vin där i bordet. Härligt med hjälpsamma barn.

När inklareringen var klar kom den lokala immigrationen för Newfoundland och kollade våra papper därefter kom hamnkaptenen och hjälpte oss hitta en bra plats för natten. Jättego atmosfär där och flera kom förbi och pratade.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Tog beslutet på onsdagskvällen när vi kollat senaste väderprognosen att det var bäst att segla västerut. Morgonen därpå när solen kom fram (6:45) satte vi segel mot Grey River. Här på Newfoundland fick vi ställa tillbaka klockan en halvtimme. I Halifax ställde vi fram klockan 1 timme och sen på St Pierre ytterligare en timme.

Första delen var superfin, sol och lätt vind. Sen kom dimman och efter halva vägen dog vinden. Tuffade på med motorn och 66 sjömil senare droppade vi ankaret långt in i fjorden. Hade även här massa delfiner som lekte med oss.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Fredagen var regnig och trist. Blev lite film och små fix. Stormen kom på natten, på lördagen var det mer fallvindar hos oss. Vattnet bara sprutade på ytan och dingen kunde vi inte ha i vattnet då vinden ville välta den. Tog en dingetur och en fika hos Mirabella. Hade gjort blåbärsmuffins till fikat.

Fanns inga stigar, några få småstugor som byborna hade som helgutflykt. Kuperat och bara mäktig natur runt om. Man hörde vattenfallen från bergen. Ingen mottagning alls på telefonen. Kändes riktigt tungt att inte kunna ringa och gratulera Emil på födelsedagen. Vi hade fixat present med mera i förskott men snopet inte få pratas vid.

• 

• 

• 

• 

Efter en fin morgon tuffade vi mot inloppet av fjorden där det finns en liten by med 90 bofasta, varav 9 skolbarn. Deras dialekt är väldigt svår att förstå om nästan helt omöjlig ibland. Lade oss där färjan kommer 1 gång per dygn. Alla ville prata med oss och vi fick med oss en massa älgkött. Deras jakt startade nu och var en stor happening. Finns älg, hjort och svartbjörn där.

Ingen aning om vad byborna försörjde sig på. Båt vägen är enda sättet att förflytta sig. Fanns en liten stig till toppen annars ogenomtränglig terräng. Vandrade till toppen för att se på utsikten och försöka få lite mobilsignal.

• 

• 

• 

• 

• 

Det var här vi upptäckte vi kommit till ett blåbärs paradis. Man plockar typ 6 blåbär samtidigt och dom är precis överallt. Aldrig upplevt dessa mängder förut.

• 

• 

• 

• 

På måndagen var det kraftig västlig vind så det blev närmare 30 sjömil österut med ett lunchstopp vid en otroligt vacker fjord, Aviron Bay. Vattenfallen tävlade om vilket som var vackrast.

• 

• 

Mirabella övernattade där medan vi fortsatte till en ny fjord och by, Francois Bay. Hittade en brygga och en ledig plats. Såg inte en endaste människa. Till slut kom det en båt med 5 dykare i. Dom säsongsarbetande här på en laxodling. Sent på kvällen kom det en 14-årig kille, det var hans födelsedag berättade han. Hamnavgift 100 kr. Han berättade dom var 4 barn i skolan och han var den äldste. Nu bodde det 60 personer här. Fiske i olika former var en stor sysselsättning. Bodde många äldre i byn.

Morgonen därpå tog vi en tur till affären, oj oj, tror alla var där. Hjälpsamma och berättade om deras fina vandringar runt om. Gick med en tant hem och lånade hennes wi-fi och ringde familjen. Mirabella kom strax därefter och vi laddade för en hike. Det var deras vackraste och mäktigaste hike som dom gjort hittills. Kul att höra då dom vandrat mycket när dom seglat runt jorden. Man ser bara naturen och åter naturens skiftningar när man är på någon topp.

• 

• 

• 

• 

• 

Vandringen var rätt tuff uppåt, vi hade ett rep som vi höll fast oss i. Sen när man kom upp på toppen bredde sig oändliga vidder av berg, sjöar och hav.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Efter vandringen hade vi akvarellmålning här ombord. Stora tösen kom över och vi satt i flera timmar. På kvällen kom även föräldrarna över och vi hade en sista BBQ på älgköttet. Det blev vår sista middag ihop här på Newfoundland. Dom kommer dra sig mot Halifax så fort det kommer ett bra väderfönster. Vi vill fortsätta västerut ett tag till.

Så igår förmiddag efter en fika ihop sa vi hejdå och satte kurs ut till denna ö. Var strålande sol, svag vind. Loggade runt 5–6 knop och bara njöt. Sist vi var ute var vågorna riktigt stora. Färjan som går till byarna var då inställd. Vi åkte med vågorna medan färjan måste gå mot vinden.

Helt annorlunda liv här, inga vägar utan bara en färja som kommer en gång per dag. Små byar som bara blir mindre och mindre. Skall segla till en by här på sydkusten som är helt övergiven numera.

Lite fakta om Newfoundland. Befolkning ca 500 000 personer. Storleken är 108 000 kvadratkilometer. Danmark är 42 000 kvadratkilometer. 4:e största ön i Canada och 16:e största i världen.

• 

• 

• 

Tompi har beställt pizza till idag. Bageriet/cafét visste vem Tompi var och kommer ner med dessa ikväll. Gissa vem som är glad?

Vår plan är att fortsätta västerut och sen invänta ett bra väderfönster för segling till norra Nova Scotia, fått tips på fantastiska platser. Så september och halva oktober månad kommer vi tillbringa här i Kanada tror vi. Sen är det nog dags att segla söderut innan vinterstormarna kommer.

Hade varit roligt att åka hem någon månad till Sverige men tyvärr är det ju inte tillåtet ännu att flyga direkt från Sverige till USA. Lisas flyg till Miami i december blev inställt häromdagen. Vet ej ännu när vi kan komma 🤔till Sverige.

Over and out från två frälsta Newfoundland seglare!