Författare: Annika

Häromdagen kom Asta ut till försäljning med 116 foton.

Finns på nedanstående länkar; https://swiftsureyachts.com/bowman-45-asta/ samt på https://www.yachtworld.com/yacht/1997-bowman-45-9554843/

Vi har gått igenom alla fack och stuvar och tagit kort på vad som finns i där samt sorterat bort saker som ligger i ett förråd här. Tror nog vi alla är överens om att Asta är välutrustad och beredd med verktyg och reservdelar om något pajar.

John föreläser mycket, har seglarkurser runt om i världen och skall bl a ha lite seminarium under en stor båtmässa i Annapolis som äger rum snart samt har ett stort kontaktnät. Under tiden vi seglade intervjuade han oss. Min engelska är och förblir ”speciell” med ett snällt ord, hi hi. Hemskt höra sig själv efteråt.

Vi har gjort ett dokument (över 40 sidor) med alla stuvar och skrivit ner vad som finns i. Tror nog att alla stuvarna har ett nick-name/Annika namn och sen tvek om alla reservelar och verktyg har fått sitt rätta namn, ha ha. Men kommer ju underlätta för nya ägarna och kanske en morot då det bara är att hoppa i Asta och starta sin seglats. Ligger mycket ”pengar” i båten om man skulle köpa allt.

Båtmässan var kul, så STORA motorbåtar främst och ett mindre antal segelbåtar upp till 49 fot. Vi blev dock lite besvikna på en Flemming 58 (pris 50 miljoner), såp hala golv, Tompi ramlade ner för en trappa där lite lagom pinsamt tyckte han. Som tur va skadade han sig inte. Riktigt vackert hantverk men inte värt pengarna. Båtpriserna var löjligt dyra.

Flera utställare kände igen oss, vi hade slussat in tillsammans några dagar tidigare. Är väl inte jättevanligt med svensk flaggade båtar här.

Tillbingat mycket tid med att fixa men hunnit med lite småutflykter och jag köpte nya löparskor häromdagen förresten. Måste ju ha bra skor om jag skall börja ladda för ett maraton. Sprang 5 km häromdagen och tänkte nu är det bara 37 km kvar, ha ha. Är otroligt många som joggar här längst med kanalen och många hälsar glatt. Antingen ser jag halvdöd ut och dom ”peppar” mig eller så är dom så glada och trevliga.

Lisa skall flyga till Stockholm i helgen och springa Lidingö loppet. Tyvärr ligger hon hemma krasslig men hoppas hon blir helt frisk till lördag. Emil och Anna skall åka upp och heja på, våra stöttepelare. Längtar efter kidsen och hade gärnat stått och hejat på där.

Hela Lake Union sjuder av liv, båtvarv för större båtar, marinor, flygplan, SUP:are, roddare, flytande badkar, stora bogserbåtar, husbåtar etc. Är verkligen kul att sitta i sittbrunnen och se allt som passerar. Rodd är väldigt stort här, strax efter kl 6 på morgonen i mörkret hör vi dom starta sin träning.

En dag bjöd Ed oss på lunch. En kille i vår ålder som precis pensionerade sig och köpt en båt. Han startar sin resa här och vi avslutar. Han guidade oss runt lite i sin bil och vi fick bra tips.

Strosade runt en dag och såg på hamnen där Deadliest Catch båtarna ligger, Alaska fiskarna. Dom har hemma hamn här.

Mer info kommer om liver här och hur det går med försäljningen. Oftast brukar en försäljning ta 4-6 månader men vi får hoppas på en snabbare affär. Vi är hittills väldigt nöjda med båtmäklarna.

Sen i måndags är Tompi klistrad vid Asta och snyggar till elen i båten samt märker upp.

Vi har haft några riktigt fina dagar, igår kunde jag tvätta ankarboxen i shorts och överdel bara, försöker lapa D-vitamin. Ätit middagar i sittbrunnen flera kvällar.

Over and out ifrån Lake Union!

Litet historisk foto för oss när vi tog ner seglen i lördags kväll i den ljumna kvällen, kanske sista seglingen för oss med Asta.

Importen skedde tisdagen den 3:e i Friday Harbor men innan dess hade vi ju lite att fixa. Dingemotorn kunde vi inte hitta EPA skylten på och kunde därav inte importera in den.

Blev motorgång till Friday Harbor (21 sjömil) i dimma men på eftermiddagen kom solen fram. Väl framme la vi oss vid CBP:s brygga och ringde dom. Dom visste vi var på G och skällde lite via mejl på oss att vi inte hade varskott dom 72 timmar innan.

Väl framme ringde jag dom från bryggan och dom bad oss då komma upp med alla dokumenten. En barsk man mötte oss men efter lite prat om att vi inte hade bråttom och ett papper han trodde han skulle fylla i hade vi fyllt i redan och printat ut, då vände han ett väldigt glatt ansikte mot oss. Gick väldigt smidigt med importen och vi fick även klarerat in oss.

Kostnaden är 550 USD + 1,8% av båtens försäljningsvärde för importen. Så nu behöver vi inget cruising-permit eller betala någon delstatsskatt så länge båten ligger ute till försäljning.

Fått frågan flera gånger varför vi inte skeppade hem Asta och här kommer svaret.

Måste säga vi var lite besvikna det inte blev någon genomgång av Asta utav CBP, hade ju varken dingemotor eller någon frukt eller grönsak kvar ombord.

Efter klareringen la vi oss tillfälligt vid en brygga några timmar och tvättade en massa samt köpte lite mat innan vi kastade loss och ankrade utanför hamnen.

Dagen därpå var vi busiga och tog upp ankaret i vrål tät dimma och satte kurs mot Canada igen.

Väl framme i Canada utanför marinan hoppar Tompi i dingen och ror in till land medan jag åker i väg en tur med Asta. Efter en stund kommer Tompi körande till mig och Asta.

Vi tar snabbt upp dingen och sätter kurs mot USA igen. Solen är nu framme och det är riktigt gott om man sitter i lä.

Ankrade vid Stuart Island i en annan vik mot förra året när vi besökte ön. Väldigt fint att vandra ut till fyren. Såg späckhuggare här förra året när vi besökte fyren.

Dagen därpå seglade vi sakta söderut 25 sjömil och jag fiskade. Till Tompisens stora glädje blev det ingen lax. Havet låg nästan helt bleke men vi hade strömmen med oss och gled sakta framåt på storen.

På fredagen gled vi också sakta med strömmen så länge det gick mot Port Townsend där det var träbåtsfestival under helgen. Väl framme mötte ett stort hangarfartyg oss.

Vi var lite sugna på att vandra till ett gammalt fort på lördagen innan vi skulle segla vidare med strömmen på eftermiddagen. Hade sett delar av träbåtsfestivalen på fredagen.

Spännande med val nu i november här i USA. I Port Townsend där gillar merparten Kamela Harris. Var och vart annat hus hade skyltar med hennes namn på.

Var tillbaka lagom till att sätta kurs mot Bainbridge Island, 31 sjömil söderut. Blev mestadels motorsegling då vinden mojnade mer och mer och vi ville framme innan solen gick ner.

Ankrade utanför hamnen på lördagskvällen men på söndagsmorgonen sa vi inte en natt till här. När stora fartyg passerade kände vi av det kan man säga, ha ha. Gled bara in till Port Madison och hittade en liten plätt mellan bojarna att ankra vid.

Så söndagen ägnades åt veckostädning, bakning och en promenad. Pratat mycket med Lisa i helgen som bytt boende i Luxemburg. Nya boendet blir superbra och här är dom 3 som delar lägenhet med varsitt rum och gemensamt kök. Man vill så gärna vara på plats och hjälpa till ju.

På måndagen satte vi kurs mot Seattle, skulle igenom 1 sluss och 4 broöppningar. Ryan och PJ som båtmäklarna heter har varit väldigt hjälpsamma och givit oss löpande info.

Sen äntligen är det våran tur, tågbron öppen och slussen lyser grönt. Det finns en liten mindre sluss och en större. Den mindre var igång på morgonen men helt plötsligt bara det vällde in båtar bakom oss så dom ändrade till stora slussen istället där vi körde in först.

The Ballard Locks byggdes i början på 1900-talet för att reglera vattnet i dom större sjöarna. Dom sänkte vattennivån med 2,7 meter i sjöarna vilket skapade betydligt mer mark att bygga på. Det är den mest trafikerade slussen i hela USA, ca 50 000 båtar passerar här årligen.

På bryggan blev vi väl mottagna. Ligger nu vid båtmäklarens brygga. Hade genomgång av Asta igår och tror nog att hon fick klart godkänt. Kommer bli fotografering efter vi tömt henne på en hel del saker.

Tompi har tagit loss toan och skall måla den medans jag har tvättat av Asta på utsidan. Hon är riktigt fin nu.

Om inget oförutsett händer har vi satsat på att komma till Sverige i mitten av november.

Vi får se vad som händer, tar ju ofta tid att sälja båt. Vi har inte riktigt klart för oss vad plan B är ännu om hon inte blir såld. Är dyrt att ligga vid brygga här i Seattle.

Imorgon skall vi på VIP fest inför en båtmässa som börjar på torsdag. Typ så som det är för branschfolk inför mässan i Göteborg på fredagen. Vi skulle komma hungriga och törstiga för det bjuds på mycket gott, speciellt av motorbåtsförsäljarna, ha ha.

Over and out och håll nu tummarna Asta blir såld!

På tisdag skall vi angöra USA, Friday Harbor och importera Asta.

Varit mycket papper och uppgifter som skulle fram och vissa nummer på skrovet samt motornummer på dingemotorn saknar vi. Firman som skall sälja Asta hjälper oss.

Är både med hopp och förtvivlan allt löper på. Jag tycker det är ett tufft beslut vi tagit med att sälja Asta. Just den känslan att vara på väg och innan en tuffare/längre seglats få den skräckblandade förtjusningen i kroppen att man inte vet hur det blir älskar jag.

Vi lyfte upp Asta en måndag i Campbell River på varvet. Var nog ett av dom bättre ställena vi varit på. Supertrevliga, hjälpsamma och bra läge. Vi var dom enda som bodde i båten, övriga båtar hade lejt bort arbetena till varvet.

Hade bra väder förutom på onsdagen då det fullkomligt öste ner hela dagen, vädervarningar gick ut. Satte på oss regnställen och gjorde en kul om än våt vandring för att se björn äta lax ifrån floden. Tror björnarna låg under träden och inväntade bättre väder för vi mötte inte några.

På fredagen var vi klara och sjösatte. La oss vid bryggan och inväntade strömmen söderut. Passade då på att handla lite mat i Superstore, bra matkedja här i Kanada. Folket på varvet kom ner och sa hejdå. Verkligen skön stämning på varvet.

Tyvärr blev det motorgång söderut då havet låg bleke, men kändes okej då det var så vackert och i början hade vi strömmen med oss. Efter halva tiden skiftar strömmarna och går åt andra hållet. Konstigt hur strömmar funkar ibland. Du har en lång flod och mitt i floden skiftar strömmarna. Råkat ut för det flera gånger i sommar.

Vi ankrade precis innan mörkret infann sig vid en ö strax söder om Comox. Tyvärr kunde vi inte träffa Brenda och Clay då dom befann sig norrut.

Blev kvar här i 3 dagar och inväntade rätta vindarna för att segla söderut. Blåste kraftiga sydliga vindar. Vi promenerade och fixade lite smått med Asta.

Vi har verkligen med oss så många saker ombord. Är fantastiskt bra när man är långt ifrån civilisationen och något händer men inget kul när båten skall tömmas, puhhhh.

Stack tidigt på tisdagsmorgonen och första 10 sjömilen bleke och sen blev det betydligt mer vind, mellan 10 — 25 knop från olika riktningar. Hade flera olika segelsättningar på våra 60 sjömil, var riktigt kul.

Ankrade i Silver Bay vid Gabriola Island där vi hälsade på Barbara och Thomas, vi träffade dom när vi låg i Sidney över vintern.

Måste berätta en otrolig story dom råkade ut för. Dom bygger ett hus på ön och på tomten har dom ett mindre hus dom bor i. Har en 50-fots stål segelbåt.

Dom kom hem en kväll sent och vattnet stod då bara och vattenpumpen pumpade för fullt utan att få upp nått tryck. Mycket av elen var utslagen så det var mörkt. Deras brygga hade då slitits bort med båt och allt. Kablar och vattenslang hade slitits av.

Hela bryggan med deras båt hade lossnat och åkt en knapp sjömil in till en vik. Som tur var träffade detta stora ekipage inga andra båtar eller gjorde någon skada. Morgonen därpå fick dom reda på vart bryggan hamnat. Deras segelbåt låg fortfarande fast vid bryggan och fick inga skador. Dom fick tömt segelbåten på diesel m.m. så tur i oturen ingenting läkte ut när båten la sig på sidan vid ebb.

Dom har byggt på huset i 5–6 år och har en massa jobb kvar men det kommer bli väldigt fint när det är klart. Vi visades runt på ön Gabriola och blev utfordrade i dagarna 3.

Tompi släppte inte ratten när han väl testade deras el Jaguar med 400 hp.

Vi ankrade strax utanför marinan och flera kom fram till oss och bjöd hem oss, men vi fick tyvärr säga nej då vi hängde med B och T. Det lyfte flygplan varje morgon och landade. Tyvärr fotade vi inte när dom var riktigt nära oss dessa stollar, måste vara grymt skickliga.

På fredagen tog vi på oss arbetskläder och sa vi hjälper dom med vad som behövs nu när det finns 4 extra händer. Annars så bygger dom mestadels allting själva. Vi bytte spis o kylskåp på fm i gamla huset och grejade i nya huset på em. Var riktigt kul.

Tompi är ju så glad för sin Pilates och Thomas behöver också få en puff i rätt riktning. Så efter lunch körde vi Pilates efter en video ihop, ha ha.

Var riktigt roliga dagar på Gabriola. Är så mysigt att laga mat ihop och man får lite nya idéer. Barbara körde ju omkring mig i Sidney när jag bunkrade upp Asta inför säsongen.

På lördagen seglade vi 35 sjömil till Pender Island. Ligger nu precis vid gränsen till USA. Igår em. när vi var framme låg jag i solen i shorts, såååååå underbart. Blev grill och middag ute fastän solen hade gått ner. Värme är underbart kände jag då.

Vi kommer behöva segla ner till Sidney tror vi och lämna av vår dingemotor då den saknar en miljöskylt, EPA. Kommer sen transporteras till Seattle. Fortsättning följer med allt vad import och försäljning heter.

Avslutar med en kort video när ett plan lyfte jämte oss vid Gabriola Island.

Over and out ifrån ett varmt Pender Island!

Vill bara meddela att jag har fått fiskeförbud för Tompi, hi hi. Fick upp laxar 3 dagar i rad och till sist tröttnade han på lax till både lunch o middag. Frysen är full då vi bunkrade för ön Haida Gwaii och sen västkusten på Vancouver island söderut. Men planer är väl till för att ändras.

Just nu ligger vi ankrade mitt emot Campbell River (som ligger på Vancouver Island) i en liten vik. I sundet mellan oss kan det bli upp till 14 knops ström. Gäller att tajma så nära slack som möjligt när man skall in i hamnen där. Vi har fått 14,4 grader i havet och betydligt varmare väder. Varit utan långkalsonger nu i några dagar och känner mig helt naken ju, ha ha.

Imorgon skall vi lyfta upp Asta på land för att fixa lite, bl a byta cutlass lager och allmänt snygga till henne. Känns skönt att kolla över henne med tanke på kommande försäljning.

Planen var att segla ner till Sidney där vi övervintrade, men gick in till varvet här och kollade. Så imorgon kl 10 åker vi upp några dagar.

Får väl fortsätta där jag sist skrev. Blev ingen Spirit Bear när vi var ute och spanade. Hade tyvärr massa dimma och det försvårarade spaningen. Läste om en båt som hade sett en Spirit Bear häromdagen.

Fortsatte därefter söderut i dimma och vad tror ni vi fick se när dimman lättade…….jo tre olika flockar med späckhuggare. I en flock var dom många som simmade ihop och det var riktigt coolt att se dom genom kikaren. Dom kom så nära en då.

Sen har vi sett någonting som vi inte vet vad det är. Man ser en ryggfena samt stjärtfenan simma omkring vid ytan. Den är ca 1 meter lång. Såg den många gånger.

Efter flera dagar med dimma fick vi en uppenbarelse nästan när vi kom till ön Calvert Island. Hoppade i dingen och åkte in till land. Vi var här när vi seglade norrut, forskningsstationen ligger här och det finns fina stigar.

Hade planerat att gå en lång vandring dagen efter och ha med matsäck, tji fick vi då vädret ändrade sig snabbt. Vråldimma och regn dagen efter istället för solsken som var lovat dagen innan.

Tuffade i stället på söderut till ett ställe jag läste om där laxen gick upp för att leka och det var mycket björnar där. Texten var sen 2012 och inte aktuell längre då ingen lax lekte. Så vi satte oss med en sammanställning över Asta i stället. Fått tips ifrån Roland om bra mäklare för denna typ av båt nere i Seattle.

Kan säga att det inte är lätt att ta foton med alla saker vi har ombord. Hela båten är ju full med våra prylar samt reservdelar, verktyg etcetera.

För att Asta skall kunna säljas i USA måste hon importeras, får ej säljas på ett cruising-permit. Kan bli illa om man gör det och båten kan beslagtas. Man kan kringgå det hela ute i gråzonen men sen är det väl en amerikan som köper båten och då måste hon ändå importeras. Har dialog med en mäklare nere i Seattle och väl Asta är importerad börjar jobbet.

Tompi har landat fullt ut med försäljningen och ser väl sig själv köpa en grävskopa och åka runt och hjälpa vänner medan jag inte är där riktigt. Han har en dröm om att en gång få äga en grävskopa……….alla har vi väl olika drömmar, ha ha. Nej vi har mycket att ta tag i när vi kommer till Sverige och Alaska var en fantastisk avslutning på våra 6 år.

Haft en del bra seglingar och då har vi seglat på. Så vi har väl seglat mellan 25 — 70 sjömil per dag dom dagar vi rört på oss.

Ankrade precis vid Port McNeill när solen gick ner. Solen går ner nu kl 20:34 och upp strax efter kl 6 på morgonen. I Port McNeill tvättade vi, man får passa på då tvättomaterna är sällsynta i Canada.

Ankrade efter Port McNeill i en bay och dagen därpå var det uppgång 5:30 för att nyttja strömmen. Inget kul med både mörker och dimma och 11,4 grader i havet när man startar men efter en kopp kaffe känns livet gott igen.

Precis innan Campbell River finns ett sund där det kan bli 16 knops ström. Där gäller det att komma hyfsat nära slack. Ankrade 12 sjömil innan sundet för natten och tajmade genomgången vid slack dagen därpå. Tränade på morgonen och bakade bröd och muffins innan vi lämnade viken kl 13.

Viken där vi ligger ankrade nu är vid April Point, liten marina på en ö mitt emot Campbell River. Promenerade runt här igår efter vi polerat och gjort rent alla luckor. Så gott för nu börjar björnbären bli mogna, många hamnade i magen direkt medans några hamnade på vår gröt i morse, mums.

Dagens gröt frukost med björnbär

Idag har vi skitväder, skall vara lite varannandags väder framåt. Kompisarna som bor ca 35 sjömil söderut har betydligt varmare i vattnet och i luften. Skulle träffat dom i lördags men vi blir ju kvar här några dagar till nu.

Over and out ifrån Campbell River!

Ni är några trogna som har följt med oss på vår tripp, jättekul!!!!!!!!!

Häromdagen när vi var ute med dingen ser vi något stå och stirra på oss, en varg. Den hade varit ute och fångat sin frukost och bar omkring på sitt byte. Var inte alls rädd för oss utan fortsatte sen lugnt strosa vidare efter den granskat klart oss. Vi var kanske 30 meter ifrån den.

Nu är det bara späckhuggare vi inte sett denna säsong och förstås Spirit Bear. Vi ligger nu ankrade vid en ö där denna björn skall finnas, så i em. när dimman är borta blir det spaning. Spirit bear finns bara på några få öar i British Colombia. Björnen har en stor ”andlig” betydelse för ursprungsbefolkningen, den kan bota sjukdomar och betyder tur.

Vi kan kanske behöva se en Spirit bear då vi tagit beslutet att sälja Asta. Vårt goal var Alaska och vi är supernöjda med både Alaska och våra 6 år. Saknar familjen och vännerna och vi behövs i Sverige. Lisa skojar om att hon nu har anmält oss till New York maraton 2025 och Emil berättade om deras planer med huset och kommer hålla oss sysselsatta, ha ha.

Det har varit ett tufft beslut då vi verkligen älskar detta liv. Men landat lite mer i beslutet och en dag skall vi åka husbil genom Alaska hoppas jag. Alaska vill vi se mer av.

Mer info kommer ang försäljning, mycket regler att ta hänsyn till och hitta rätt båtmäklare. Just nu fortsätter vi färden söderut och njuter.

I Prince Rupert tvättade vi och där fann jag en trevlig fiskare. Dom hade haft så mycket att göra att hon inte hade hunnit tvätta utan fått köpa nytt, ha ha. Hon gav sitt tips hur hon tillagade laxen, Sockeye. Igår fick vi upp en och idag skall jag tillaga den som jag fick tips om.

Haft mycket sol, varvat med dimma och ofta bra vindar mellan 15–25 knop. Planen var att segla ut till ön Haida Gwaii. Gäller att tajma vinden mot strömmen då havet är väldigt turbulent. Överseglingen är ca 70 sjömil och sen blir det ca 140 sjömil när man lämnar ön. Man seglar ut till Sandspit för att gå ”kursen” (nödvändigt för att få segla in i parken) innan man seglar söderut.

Tyvärr är Tompis mamma lite krasslig så det kändes inte så lustigt att bli fast ute på ön. Personalen på sjukhuset tror hon är en liten datanörd som inte släpper sin Ipad. Vi pratar med henne genom den.

Nu har uttrarna försvunnit så nu fiskar vi krabbor igen. Fick 5 stora en kväll och åt dom ute i sittbrunnen, mysigt. Där det är mycket uttrar får man inga krabbor sägs det då uttrarna tar dom.

Var ute på en dingetur och plötsligt kommer en helikopter och landar mitt ute i skogen. Dom var ute och rekade läget för kommande trädavverkning. Piloten var störtskön.

En kväll låg vi ankrade som i en lagun och vattentempen visade 18 grader. Tompi hoppade i och satte på en ny zinkanod. Han sa ytvattnet kanske var 18 men kallt som attan på djupet. My hero helt klart. Ute till havs visade mätaren mellan 10–13 grader.

Pattersson Inlet var jättefint, vi såg örnar och för första gången en Golden Eagle. Den är jättestor och mäter 2 meter mellan vingarna. Vi hörde vargar runt om.

Nu har vi seglat på utsidan söderut och gjort avstickare in i fjordar där lugnet infinner sig och vinden försvinner. Dagsetapperna när vi seglat har varit mellan 25 — 50 sjömil. En annan plats vi tyckte mycket om är McMicking Inlet där vi såg vargen, vita stränder och fint att paddla.

Igår brände solen inte bort dimman utan vi seglade runt i dimman. Fastän det blåser ligger dimman kvar.

Over and out ifrån oss!

Nu har vi sagt hejdå till Alaska och befinner oss nu i norra Kanada, Prince Rupert, där vi har klarerat in idag.

Sen sist har vi sett så många björnar, valar och fångat 3 olika sorters fiskar i ganska våt väderlek, ha ha. Trots allt regn tycker vi båda att Alaska varit över vår förväntan.

Utsidan som vi seglat på har haft jättefin skärgård och enda båtarna vi sett är fiskare.

När vi varit ute till havs överdriver jag nog inte om vi har sett valar varje timme. Det som jag tycker är läskigt är när man ser valar har samma riktning som oss när vi seglar in i trängre vikar eller passager. Men f.d. ägarna av Asta hade botten röd för dom sa att valarna såg båten då. Vi får tro på detta, ha ha. En natt vaknade Tompi av valarnas blås och läten. Var väldigt nära oss.

Var en incident med en Humpback uppe i Maine nyss, filmen har cirkulerat runt mycket på FB, om när valen välter en fiskebåt och 2 personer flyger ur den. Slutade lyckligt då båda blev upplockade men båten välte runt.

Sen sist har vi haft 3 mindre bra nätter med god sömn, fast det gör ingenting.

Dagen efter seglade vi ut till en ö Coronation Island, så fräck ö med massa grottor. Helt obebodd ö så det var bara vi och djuren på ön.

Vissa grottor var riktigt djupa och lite pirrigt gå in i dom.

Förr så bodde ursprungsbefolkningen i dessa grottor och idag innehåller dom fossiler. Man har hittat en 11 000 år gammal brunbjörns fossil. 1964 satte man ut 4 vargar som experiment på ön och dom fick valpar men 1968 dog sista vargen där.

Den natten kom det in väldigt mycket swell/dyning så det var bara att ligga platt på magen med armar och ben ut, ha ha.

Därefter seglade vi (53 Nm) vidare till en fiskeby, Craig, med drygt 1000 personer boende där. På sommaren kom det mycket fisketurister dit. Vi ankrade utanför hamnen ihop med några större fiskebåtar. När vi sen skall gå och lägga oss vid 22-tiden börjar det bli en jäkla ström med båtar till dom större fiskebåtarna där. Man lämnade av sin fångst och detta höll på under natten. Vi tyckte det var spännande att se på så John Blund infann sig inte förrän väldigt sent.

Efter Craig satte vi kurs mot en by där ursprungsbefolkningen bor, Hydaburg. Var några trixiga passager med mycket ström. Lite roligt när man bara seglar i 4,9 knop men gör 9,9 knop över grund.

I Hydaburg bodde det drygt 300 personer. Staden fick sitt namn ifrån Haida folket. Människorna vi träffade på var riktigt trevliga. Några baddare på att fånga fisk. Dom sa att just nu gick inte Hälleflundran så djupt utan dom hade fångat, se nedan storleken, hälleflundrorna på ca 30 meters djup. När det blir varmare i vattnet kommer dom upp till grundare vatten. En familj hade fångat 64 laxar som dom kom hem med.

Vi tänkte gå en snabb promenad och traskade på när en bil stannar och säger det fanns svartbjörn i området nu med ungar. Dom kunde vara lite kinkiga då sa hon. Dom hade varit inne i byn flera gånger. Tanten tittade till oss sen och kollade så vi kommit hem ordentligt.

Dagen därpå satte vi kurs på ett vindstilla hav (49Nm) till en vik. I slutet kom det lite vind och vi seglade sakta några timmar och fick upp 2 fiskar. En lax och en black cod.

Vi låg bra och väntade in bra vindar för överfarten till Kanada. Ringde och meddelade CBP att vi lämnar Alaska på måndag och bad dom ”avbryta” vårt cruising permit. Det innebär att vi får ett nytt när vi sen anländer till USA.

Lämnade kl 5 på morgonen för att segla 75 sjömil till Canada. Periodvis jättejobbig sjö fastän det blåste väldigt lite. Blir så med strömmarna. Vi kom fram och ringde CBSA (tullen/immigration) och meddelade vår ankomst. Ankrade sen i en vik och idag åkte vi in till Yachtklubben där 2 tjejer ifrån CBSA kom ner till oss och kollade igenom våra papper. Inga bekymmer utan dom bara ställde massa frågor och vi drog lite vita lögner om vad som fanns ombord. Ingen inspektion utan allt gjordes i sittbrunnen. Också dom väldigt trevliga och tyckte det var kul med en svensk båt.

Det har dykt upp massa stockar nu igen i vattnet, så nattsegling är inget bra. Började i södra Alaska och i Kanada hade vi ju jättemycket stockar i vattnet.

På överseglingen var det något som bumpade i oss 3 ggr, såg bara något svart efter båten sen i vattenbrynet.

Vi låg kvar några timmar vid bryggan och fyllde på gasol samt handlade mat för flera veckor framöver. Kanske dröjer det innan vi kan handla igen.

Gick sen över inloppet och ankrade och imorgon skall det bli SOL och vi skall tvätta innan vi seglar ut till kusten igen. Närmsta veckan ser oförskämt bra ut solmässigt för oss.

Skall undersöka närmare och ringa/ansöka om tillstånd för att få segla in i parken på Haida Gwaii. I själva parken får det aldrig vara mer än 100 personer och parken är STOR.

Over and out ifrån Prince Rupert!

Ljuvlig start denna söndagen, morgonbad i varma källan och 16 grader i luften.

Finns 2 små ”badhus” ett nere vid vattnet och ett ovanför ängen. Vi badade i det övre och blickade ut, så mysigt ligga i detta varma vatten och höra fåglarna kvittra med Asta i blickfånget. Det kommer 65 gradigt vatten ifrån den inre jordvärmen. Två slangar är dragna och en kommer med varmvatten och en med kallvatten.

Hade sällskap av 2 båtar igår kväll men dom lämnade under tiden vi badade i morse.

Såg det skulle komma mycket vind och tänkte det var bäst att hitta en bättre plats än där vi låg på torsdagen. Vi seglar nu i yttre skärgården och Stilla havet är inte kul när det blåser på. ( Inga hav är väl roliga när det brallar i ordentligt)

Ankrade på fredagen strax efter lunch och samtidigt startade hällregnet på riktigt. Tror aldrig vi sett så mycket regn konstant under 4 dygn varav några dygn med starka kuling vindar.

Jag stickade sockar på löpande band och Tompi kollade Youtube. Varvade med lite träning och mat ombord. Mat och fika är ett väldigt gott avbrott i vardagen. Tompi kör Pilates för sin rygg och det har blivit bättre, så gott. Jag kör lite hantelträning. Dagarna gick väldigt fort och ingen skilsmässa, ha ha.

När det blir lite varmare i vattnet får vi (Tompi) hoppa i vattnet och sätta dit en ny zinkanod.

På tisdagen hade det mojnat så vi seglade (motorgång) till Kalinin Bay, 30 sjömil. Havet var ruffigt med stora dyningar och vinden var rätt i nosen. När vi åkte in i viken såg vi en björnmamma med två ungar. Sjösatte dingen och följde sen deras färd på avstånd.

Mamman diar och lär upp sina ungar hur man skaffar föda i ca 2,5 år och sen putter hon i väg dom. Nått som är intressant är att honan parar sig i juni-juli men den befruktade äggcellen fäster sig inte förrän i slutet av hösten och det är då björnfostret börjar utvecklas. Ungarna föds i idet under januari-februari. Vi såg 2 andra ensamma björnar lufsa omkring inne i viken.

På onsdagen blev det väldigt turbulent ombord, tror jag har lite trauma och kommer aldrig ha lite diesel i tanken. Vi åkte ut ur viken och utanför går det högsjö/dyning när motorn dör. Försökte få ut seglet men det bara slog för det fanns ingen vind och klipporna närmade sig. Lätt panik ombord men Tompi slog om från vår stora dieseltank till vår Day tank och efter lite luftning av systemet så startade motorn.

Hade för lite diesel kvar i stora tanken i dessa vågor medan i Daytanken ryms det bara 45 liter och den är gjord på höjden. Dessa 28 sjömilen till Sitka var LÅNGA.

Aldrig hänt oss tidigare och man visste ju inte. Kom fram i ösregnet 30 min innan macken stängde och fyllde på 495 liter. Vi trodde stora tanken rymde 600 liter men är nu lite undrande. I Sitka betalade vi 13 kr/liter. Nu kör vi på stora tanken och inga bekymmer, peppar peppar.

Vaknade upp till en solig torsdag. Båda kände bara åååååå va härligt med sol. Fixade tvätt och strosade sen runt i Sitka. Go känsla få tvätta efter 3,5 vecka och mycket tvätt blir det.

Sitka är en stad med ca 9000 invånare och är väldigt glesbefolkad då ytan är stor. Finns ett universitet i staden. Gamla Sitka bildades 1799 och har en historia i Ryska Amerika med inriktning på pälshandel. År 1867 när Usa köpte Alaska utav Ryssland blev Sitka första huvudstaden i delstaten.

Idag kommer det kryssningsfartyg hit, så turismen är viktig samt fisket är jättestort. Staden har en av världens renaste luft och vattenkvalité.

Träffade många trevliga lokalbor. Älskar tvättomater där man stöter på alla dess folk.

Gick in till ålderdomshemmet och fick en go o lång pratstund med föreståndaren. 65 personer bor där nu och varje dag är det aktiviteter. Alla rummen hade någon fin utsikt. Man blev glad av att se detta. Skröpligheten var blandad hos dom boende där och kostnaden var inkomstbeprövad så alla betalade olika.

Fredagen blev inte lika fin vädermässigt, men vi strosade runt och gick in till CBP för att anmäla vi var där. Han som jobbade där var så go och hejade alltid glatt sen när han körde förbi oss i sin bil. Deras datasystem låg nere som hos alla andra efter datastrulet hos CrowdStrike.

Han hade koll på oss och visste vi var ifrån Asta. Han hade sett oss och kollat vi hade cruising permit.

Var en trivsam stad och väldigt vackert runt om. Fanns flera fina vandringsleder också men det hann vi inte med. Blev många steg per dag, vilket är skönt då man varit ”fast” på båten länge.

Handlade mat, var bra tajmat för löken tog precis slut. Handlade sist på midsommarhelgen i Juneau förutom ett kålhuvud i byn Hoonah för 160 kronor. Bra för grönsakerna och äggen håller sig fräscha länge i dessa kalla vattnen.

På lördagseftermiddag när vi var nöjda med stadslivet låg havet helt spegelblankt så vi satte kurs hit till varma källan. Tänkte det skulle vara mysigt med ett morgonbad och det var det helt klart.

Är väldigt vacker skärgård här och vi har läst mycket positiva saker ifrån böckerna om kusten söderut så äventyret fortsätter.

I eftermiddag skall vi ut och paddla kajak och utforska omgivningen. Det kommer och går lite mindre båtar som skall bada. Läste det var ett helgnöje för Sitka borna med varma källan.

Over and out ifrån två nybadade!

Superlativen forsar ur våra munnar, sådana mäktiga upplevelser vi har upplevt i Glacier Bay. Kommer starkt att minnas hur det ekar mellan bergen som pistolskott när Humpback valarna slår med sina fenor.

Får berätta lite om Glacier Bay som är en av världens största skyddade nationalparker. Det finns över 1000 glaciärer där, mer än 40 olika däggdjurssorter, 5 stora ekosystem samt över 300 olika växter.

Vi kom dit onsdagen den 3:e juli och seglade in till viken där vi anmälde oss. För att få segla vidare in måste man gå en liten minikurs om vilka regler som gäller. Vissa områden var stängda så djuren skulle få lugn och ro när dom födde ungar etc.

Man är ju verkligen ute i naturen och vi lärde oss om hur man skulle uppföra sig om man blir attackerad av en svartbjörn så slåss man tillbaka men om en brunbjörn anfaller så låtsas vara död och ligg med ansiktet neråt…………..lätt med en puls på 200, fyyyyyy.

Väldigt noga med hur många båtar som var inne i Glacier Bay, därav tillståndet man fick ansöka om 60 dagar före ankomst. 2 kryssningsbåtar fick komma in varje dag, dom åkte in och sen ut några timmar senare. Vi låg ankrade själva varje natt i olika vikar.

När vi kom till vår första vik ca 30 sjömil in hade vi sett så mycket val att vi bara gapade. Dom kommer hit på sommrarna och äter upp sig inför vintern som tillbringas runt Hawaii eller Mexico.

Vädret var lugnt så vi paddlade runt i viken. Det är ju så rofyllt och nu har vi lärt oss mer teknik gällande paddlandet så nu blir vi inte blir lika blöta som på premiärturen. Paddlar dock med regnkläder på oss, ha ha.

Det var här som valarna var som tokiga och hade shower precis vid öppningen till viken. Tyvärr blir ju inte våra foton bra på sådant håll. Men jäklar i mig vad det ekade.

När vi seglade ut nästa morgon fick jag stanna för det kom en val simmandes mot oss. Väntade men tänkte den simmade nog ut och iväg, gasar på efter en stund och då dyker den upp max 10 meter ifrån oss. Jag skrek till och Tompi kom upprusande pratandes med sin mamma och undrade vad som hände och såg då bara valen försvinna ner igen. Var flera sådana händelser under veckan, såååååå häftigt.

Bergen runt om är jättehöga, det högsta berget är Mt Fairweather på 4669 meter och sen är många över 3000 meter höga. Efter vi paddlat runt vid Russel Island och sett dessa underbara uttrar ligga på rygg och guppa tog vi dingen över sundet för att undersöka omgivningarna. Björnsprayen var med.

Dagen därpå lämnar vi bayen lite senare för att kryssningsfartygen skulle hinna åka ut innan vi skulle in i Johns Hopkins Inlet (som precis hade öppnats upp) när vi upptäckte en grizzlybjörn stående på stranden vi varit på dagen innan.

Helt klart är det djurens värld och vi bara är besökare. Allt är så stort att man misstar sig ofta på avstånden. Tarr Inlet och Johns Hopkins Inlet är det kryssningsbåtarna åker in till.

Vår favorit blev helt klart Johns Hopkins. Inloppet med dessa höga bergen runt om var bara wow wow.

När vi är ca 1,5 sjömil ifrån glaciären hör vi ett jättestark knakande ljud och glaciären kalvar. Se videon hur vattnet börjar häva sig efter kalvningen

Efter kalvningen börjar isflaken röra på sig och lite vind kommer och vi kan glida sakta närmare glaciären. Kom drygt 0,5 sjömil ifrån den.

Vi slår av motorn och bara satt där och njöt i solen och hörde djurlivet i bakgrunden. Livet kan inte bli så mycket bättre.

Var häftigt att säga godnatt och godmorgon till glaciären. Till glaciären är det ca 2 kilometer ifrån Asta.

Vi vågade inte gå på glaciären, lite sunt förnuft har vi allt, utan traskade på jämte glaciären. Det hade varit glaciär där tidigare men den hade som alla andra också krymt, snyft.

Efter vandringen satte vi kurs mer mot den östra delen av parken. På vägen fick vi se dessa otroliga bergsgetter, helt vita med tjock päls för att klara av klimatet. Det var brant där dom klättrade och skuttade omkring.

Fick en superfin söndagskväll med middag i sittbrunnen och fullt med tumlare och uttrar runt båten.

På måndag eftermiddag åkte vi in i Muir Inlet, också väldigt fint med berg o natur runt oss men inte alls lika mycket valar, saknade dom. Själva inletet till Muir glaciär var stängd. Sälbarnen behöver växa till sig, lätt att dom ramlar av ett isflak av vågor och sen inte hittar sin mamma.

På måndagen var enda gången vi hade problem med ankringen. Var dels djupt och sen så mycket sten. Efter 4:e försöket satt ankaret. Ankrat runt 20 – 25 meter mestadels. Låg vid Wachusett Inlet också helt ensamma. Det är så häftigt när man hör tystnaden.

På tisdag eftermiddag började det regna och fortsatte så till onsdag eftermiddag. Hade ändå ett leende på läpparna imorse halv 6 när vi påbörjade utseglingen. Havstempen ligger nu runt 9 grader. Inne i GB skiftade det mellan 4 och 13 grader.

Vi seglade runt 30 sjömil varje dag inne i parken och hade lätt kunnat stanna en vecka till.

Idag seglade vi 33 sjömil till en vik närmare Stilla Havet och nu känner vi havsdyningarna. Det var ett tag sen man rullades till sömn utav dyningar. Superhäftigt ställe här fullt med sjölejon. Duschade innan och tror det var minst 8 sjölejon som spanade.

Tror jag avslutar med en video Tompi tog när vi var på upptäcktfärd innan med ett nyfiket sjölejon.

Vi har lagt ner att segla till Prins William Sound, blir för stressigt då vi vill lämna Vancouver Island i slutet av augusti för att påbörja seglingen ner till San Diego/Mexico och vi vill gärna besöka ön Haida Gwaii. Fått tips och alla säger vi måste dit. Skall tydligen vara Canadas galapagos.

Vi var inne på att segla upp till en jättestor glaciär knappt 200 sjömil norrut, Hubbert Glacier. Den skall vara enormt stor. Men vädret framöver är väldigt regnigt och blåsigt och då blir det inte samma sak riktigt. Så nu blir det Sitka, som vi också gärna vill se.

Over and out ifrån två Glacier Bay fantaster!

Sen sist har vi fått sommar på ”riktigt” med mycket mer sol och väldigt lite regn. När vi sa hejdå till isbergen kom värmen och med den blinningarna. Kollade idag och havstempen ligger på ca 14 grader nu. Alaska är helt jäkla fantastiskt.

I Taku stötte vi på en flytande allmän brygga utan landkontakt som man kan lägga sig vid. Sett detta på flera ställen nu. Bra för ibland är det väldigt djupt att ankra. Vi har inte legat vid någon ännu men i Taku hälsade vi på i en båt som låg där och blev då uppmärksammad på alla blinningar………..fyyyyyy.

Detta har vi löst litegrann genom rökelser som varken myggorna eller blinningarna tycker om. Så ifrån Asta sänds det numera ut röksignaler, ha ha. Man får ju ändå massa bett, då tar jag bara fram apparaten vi köpte i Juneau som Tompi tidigare hade läst om. Man ”bränner” bort klådan, funkar okej.

Vi ankrade i kanalen vilket nog är ovanligt. Låg helt perfekt med utsikt över hamnen och alla bergstopparna. När vi backar till ankaret ser vi först ett flygplan komma flygandes över oss nära, sen kom ytterligare 4 plan i tät följd. Oj tänkte jag, har vi ankrat i någon förbjuden flyg zon nu eller. Kollade sjökortet igen men allt var lugnt.

Är sjöflygplanen som flyger turister som landar efter vinden. Var riktigt kul att se dom ”snika” Asta. Vi kom till Juneau på onsdagen och stannade en vecka, stortrivdes.

Hade mycket att se på, fina vandringar, bra bunkring, tvättomat och en hamn där vi kunde lämna dingen. Är väldigt kul att byta naturen mot städer/byar emellanåt.

Juneau är Alaskas huvudstad med ca 31 000 invånare totalt. År 1880 hittade en man, Joseph Juneau, guld i en bäck. Detta blev vida känt och ett samhälle växte fram, år 1881 fick staden namnet Juneau godkänt. Fram till 1940-talet var gruvdriften den största verksamheten men stängdes under andra världskriget. Med oljeledningar som korsar tvärs över Alaska fick staden nya uppgifter.

En dag vandrade vi upp till ändstationen av linbanan och fortsatte sen upp till 800 meter. Som tur är tycker vi ju om att vandra för linbanan kostade 55 USD per person. Träffade våra båtvänner ifrån Terra Nova på toppen, dom hade tagit linbanan upp. Dom låg i marinan norr om staden som dom flesta gör.

En stadsdel i staden tyckte vi väldigt mycket om, en äldre stadsdel med villor. Var så många söta små hus i alla dess former och färger. Syrenerna blommade och doftade när man traskade runt där.

Det går åt en massa mat ombord och Costco har storpack och bra produkter, så nu kan vi handla mat i ett år. Dom har bl a massa goa ostar, nötter m.m. Idag blir det pizza med mozzarella.

Var smidigt att ta bussen, gick ofta och trevliga chaufförer.

Vi började titta på marketplace/Craig list efter en 2 mannakajak. Hittade en norr om staden och tog bussen dit. Den var helt ny och är väldigt simpel men perfekt för oss, tror inte man kan begära så mycket för 160 USD.

Vi har varit ute flera gånger nu och det funkar jättebra. Bara ett fel är att vi blir dyblöta, har nog helt fel teknik. Träffade ett par häromdagen där vi blev tipsade om teknik och fina platser att besöka i närheten.

Vårt värmesystem har läckt och tänkte det var lika bra att fixa det nu när man kunde köpa delar. Blev en heldag till midnatt innan vi var klara. Fick tömma hela systemet. Var skarvar inne i en vägg så mycket trixande. Men peppar peppar så verkar felet vara åtgärdat.

Kopplade in nya rör mellan toan och sovrummet. Hade ingen trappa under en dag, pust va osmidig man är.

Annars var vi mest ute och flanerade och träffade lite folk. Några OCC medlemmar kom över en dag till oss.

Allt kommer med flyg eller fartyg till Juneau. Finns inga bilvägar att transportera typ mat och annat gods.

Vi har seglat ca 20-25 sjömil eller rättare sagt gått för motor sen i onsdags. Igår kunde vi segla sakta och fiska, inget napp tyvärr.

Varje dag har vi sett valar. Häromdagen hör vi ett jätteplask och akter om oss hoppar en Humpback och har en liten show för oss.

I förrgår ankrade vi vid nordvästra delen av Björnön. Tog kajaken in till land och skulle sen försöka hitta en stig som fanns utmärkt på maps.me. Man är lite fjollig och mesig när man slår sig fram och försöker hitta stigen samtidigt som man inte vill stöta på en björn där. Men kopparna, tutan och björnsprayen är med. Efter många om och men hittade vi stigen och stötte sen på folk som låg vid en brygga.

På torsdag skall vi segla in till Glacier Bay, då blir det isberg och glaciärer igen. Skall bli riktigt kul och spännande.

Vi läste igår att en vulkan i närheten av oss har börjar visa aktivitet efter 800 år sovandes.

Nu ligger vi ankrade i Honnah, skall ut och vandra här och försöka tvätta om det går. Har massa salta kläder sen vi paddlat, ha ha.

Over and out och Glad Sommar !

Dessa fick vi av brorsan som önskade oss Glad Sommar! Visst är dom underbara, jag och Tompi i Alaska

Vi hade höga förväntningar på Fords Terror och Tracy Arm, kan säga att vi inte blev besvikna. Helt klart bästa veckan hittills i Alaska.

Vi har sett grizzly björn på nära håll, sett en glaciär kalva och det är makalöst vackert. Blir många foton och småvideos. Vill kunna drömma oss tillbaka.

Fick en fin segling med storen och kutterseglet till inloppet till Tracy Arm och Endicott Arm på onsdagen. Sen blev det motorgång då vinden dog ut och man kände hur solen började värma. Några valar mötte oss vid inloppet.

Vi hade en tid att passa för att komma in till Fords Terror, var 12:e timme vid högvatten slack kan man bara passera. Annars är det för strömt (upp till 12 knop) och för grunt. Fords Terror är en fjord ifrån Endicott Arm. Hade högvatten kl18:50 i Juneau + 20 min läste vi var det bästa att passera. Gick igenom ca 30 min tidigare då djupet fanns och hade 5 knop ström med oss.

Det var kul för vi har inte träffat på så många båtar och plötsligt mitt ute i bergen ligger 7 andra båtar. Är väldigt djupt och brant att ankra så vi beslöt att ankra mot land, släppte ankaret djupt ut och backade mot land. En gummibåt kom ut och hjälpte till med tampen mot land. Gott prat på VHF radion med alla båtar.

Morgonen därpå åkte flera båtar och vi ankrade om, kändes tryggare på något sätt. Så kvar var vi 5 båtar, blev ett gott litet gäng där.

Är en väldigt speciell plats, dels att man bara kommer in var 12:e timme, dessa höga bergen runt med snön, forsarna som hördes samt djuren.

Tog en dingetur på torsdagen och plötsligt i den andra fjorden till styrbord ser vi en grizzlybjörn stå och äta. Glider sakta mot den och stänger av motorn. Vi spanade på björnen LÄNGE och den var kanske 25 meter ifrån den. Brydde sig inte alls om oss.

Ser ni hur söt den är. Det är stora stenar som den bara välter som ingenting. Jag blev helt betagen och bara satt där och njöt. Stackars Tompi fick ro då strömmen var stark. I början viskade vi väldigt lågt men i slutet pratade vi normalt men den lät sig inte störas. Nu kommer massa foton också.

På fredagen var det lite regnigt på förmiddagen men klarnade upp efter lunch. Då var det dags igen för upptäcktsfärd med dingen.

På lördag morgon när vi skall åka är det strålande sol och magiskt. Ca 8:15 hade vi sagt det var dags att dra upp ankaret. En stund innan ropar segelbåten Terra Nova på oss, deras båt startar ej. Tompi fick hjälpt dom och dom kom i väg som planerat. I annat fall hade dom fått beställa reservdelen till Juneau som ligger 70 sjömil bort och ett flygplan hade fått komma och leverera delen. Kan säga dom var väldigt glada.

Allt är så stort att man tappar perspektiv. Vi puttrade sakta mot entrén till Tracy Arm (25 sjömil), där kan det också bli strömt 4–6 knop, så det gäller att tajma rätt.

Strax efter entrén till Tracy Arm finns en vik där man kan ankra. Annars finns inga ankringsplatser då det är för djupt. Också en helt fantastisk plats med bergen runt om och stora isberg som flöt omkring utanför viken.

Söndagen skulle erbjuda fint väder också och tänkte vi sticker tidigt med strömmen, så klockan 4:50 var vi i väg. Älskar verkligen morgnarna och ta morgonkaffet under gång när havet ligger bleke.

Var lite halvmolnigt men vindstilla. Var en mäktig syn som mötte oss när vi kom runt hörnet och hela glaciären låg framför oss. På vägen dit hör vi ett jättedån och ser hur glaciären kalvar. Stort plask och sen kom hyfsat stora vågor. Var ett litet magiskt ögonblick och se det live.

Tompi kör drönaren och jag håller koll på båten, glaciären och alla sälar. På alla isflak låg det mängder med sälar. Vi hörde ofta hur glaciären mullrade och tre gånger till såg vi mindre kalvningar. Fick med en kalvning på video.

Ni ser kalvningen till vänster. Visst är det coolt! Nu längtar vi verkligen till Glacier Bay.

Efter kalvningen ändrade sig färgen på isen eller rättare sagt isen bakom var mycket mer blå. Solen tittade fram mer och mer.

När vi lämnade glaciären kom det några båtar och då satte vi fart till den norra glaciären. Den har dragit sig tillbaka, ganska mycket tydligen dom senaste åren.

Hemvägen blev solig och med den kom vinden emot oss. Tracy Arm är vacker med alla dessa höga berg och floder som rinner utmed bergen. Vi var riktigt nöjda med Tracy Arm och ankrade på eftermiddagen i samma vik som vi lämnade på morgonen.

Blev grill och go potatis i air-fryer på kvällen. Träffat en man i en segelbåt som tycker det är jättekul att man har en air-fryer i sin båt. Finns inte alls i hans värld. Vi ligger ankrade jämte varandra nu också här i Taku. Go gubbe, hans 8:e säsong här i Alaska och hans fru kommer upp någon månad på sommaren.

Ni förstår hur glada och tacksamma vi är över att vara här va!

Over and out och GLAD MIDSOMMAR!

Avslutade med en liten sälvideo ifrån glaciären. Så söta där dom ligger och sover eller busar med varandra. Många små kutar såg vi.