Sverige – Test

Hemsidan har spökat och krånglat för mig så därav ett litet testmejl.

Förra veckan var Lisas vecka. Hon klarade galant att försvara sitt examensarbete. Så roligt och se henne i action via länk. Så nu är hon klar med utbildningen och ny epok i livet startar. Hade kalas i helgen, blev en väldigt kul tillställning här hemma.

Igår var det dags att ”inkassera” julklappen ifrån Emil o Anna, Prison Island. Superkul, man gick in i 38 olika celler och löste olika aktiviteter under 2 timmar.

Tompi fick åka bärgningsbil för första gången i sitt liv. När han ligger på motorvägen går länkarmen av så vänster framhjul åker upp i hjulhuset och låser sig. Tar sig med nöd o näppe till en avfart. En bärgare kommer och lyfter upp bilen på flaket med Tompi kvar inne i sin bil. Var väl tur i oturen kan man ju lugnt säga.

Fick även shoppat en resväska till som vi kan skänka bort i Kanada sen i en secondhandaffär. Blir nog 4 kollin vi kommer checka in. Får ta tag i detta senare i veckan.

Riktigt kul att avgången nu är ännu närmare den 4:e.

Idag blir det först besök hos frisören och sen en roadtrip till Stockholm med Lisa.

Over and out och håll tummarna hemsidan slutat bråka med mig och håller sig till svenska!

Tompi är redo med väskorna

Sverige – Bye Bye

Oh, how time has flown. Now we have been in Sweden 4 months already. In 2 weeks we will go back to Asta which is located in Sidney on Vancouver Island in Canada.

Came to Sweden just in time for autumn and right now we are both longing for sun and warmth, maybe Alaska doesn’t exactly meet these criteria, ha ha. We really long to return and expect to live in our woolen coats for a while to come.

Had a few turns to the tip after we fixed the gardens

So fun to meet all loved ones. You feel how fun it is to see each other again. The feeling when Emil stood there at the airport waiting for us is just wow. Also got to meet Anna for the first time live❤️

Probably the only downside to being out sailing is that you don’t have them close to you. But in today’s modern society, it is easy to see each other online. We talk to mother Evy face daily, just in time for our morning coffee, it’s perfect to talk to Sweden, -9 hours time difference.

Tompi was good and grabbed a lot of pucks right away that we had to graze off to take with us back to the boat. Had several things manufactured here in Gothenburg, prepared parts and bought with us what is needed. Think we’re on track with everything. Next week is quieter for us so I hope we can tie the knot.

Lisa came down to us in October and visited for a weekend and then we went up and visited in Stockholm. Took the train and for both me and Tompi we paid SEK 858 in total T and R, Flixtrain kept the timetable perfectly. Must say Stockholm is a fun city to visit. Wandered around Hagaparken, which is 3 minutes from Lisa, in brilliant weather, so beautiful.

Lisa is now finished with her education, will ”only” defend her thesis this week. Such joy and a new era in life that begins. I think she’s going to Thailand at the same time we’re going to practice Thai boxing while she’s looking for a job. The space industry is world wide, so no idea where she will end up.

Had great luck and worked at the school here in the area even this time we are home. Is so much fun with the children, was a substitute up to grade 3. Worked the last day now. Last week I substituted in a second, the children then turn 9 years old. Such wise individuals and at the same time they are still children. Everything from space projects, proverbs, problem solving in maths, English, etcetera. I think it’s so cool to see how the children develop from preschool class – year 1 – year 2. Fun to have some work colleagues.

Tompi is so happy and content when he puts on his work clothes and goes down to the garage and fixes and donates. This year there has been an unusual amount of car traffic as we have a bunch of older cars in the parking lot, hmmmm. I really think he is cozying up there.

I’ve been out and about more, so fun to meet everyone and come up with some stuff. Lovely to meet the friends at Friskis and train continuously. It won’t be the same when we’re out sailing.

When we discovered the ”joy of food” in Hampus, Peter gave him half a bottle of mustard to make him vomit, but nothing happened. He happily sipped the mustard. It was 56% chocolate and a number of hazelnuts. Noticed nothing more than that he pooped hazelnuts in the 3 days, mother announced. So whenever we eat trilling nuts these days we think of Hampus. Ugh, it could have gotten really bad.

We celebrated Christmas at home with our parents and children. Very nice to celebrate together and see how the devil grows on the ”old ones” during the Christmas gift game, ha ha. Last year we celebrated Christmas in Colombia with Lisa who greeted us on the way home from Australia.

To Tompi’s great joy, we got off to go skiing, it had been 6 years since the last time. Had rented a large cabin in Trysil together with Anneli and Carina and their families during week 2.

We have been friends for 50 years now❤️ It doesn’t feel like that long ago Anneli was waiting for me outside her house and we were going to school.

 

Now we have invested in a new (used) drone. Let’s hope this one doesn’t meet the same fate as its predecessors.

Now we just have to tie the bag and make sure we have everything we need, a party for Lisa, play Prison Island, fix the house and some other stuff before it’s time to say goodbye.

Over and Out from Mölndal!

 

Kanada – Hejdå Vancouver Island

Asta är nu på land och på onsdag lutar vi oss tillbaka och flyger till Sverige, skall bli superkul att träffa alla igen.

En del av våra ”motortrubbel” fick sin förklaring när hon lyftes upp måndagen den 2:e oktober. Shit också, vi skulle stuckit ner gopro kameran och tittat, hade förmodligen upptäckt tampen i propellern då, men det är lätt att vara efterklok. Nu gör vi det till nästa gång.

Hade fått tillåtelse att lägga oss vid arbetsbryggan på söndagen och fixa inför upptagningen. Hade supertur med vädret, strålande värmande sol hela söndagen.

Marinan är jättebra, Brenda på kontoret har blivit min förtrogna. Närmsta mataffär ligger i Sidney, ca 5 km bort, järnaffär 4 km och båtaffär 10 meter bort. Vår frys har vi i gång som kylskåp när vi är på land, då vanliga kylskåpet är vattenkylt.

Regnet öste ner hela måndagen. Jag hade varit lite orolig över när jag skulle ta emot rodret, men killarna hjälpte till och skötte det supersmidigt. Vårt roder är gjort av kolfiber och betydligt lättare än vanliga plastroder.

Allt blir inte som planerat direkt, upptäckte färgen släppt ifrån epoxy barriären på väldigt många ställen. Vi har inte fått böldpest, vet inte varför den släppt. Så denna vecka har vi ägnat åt skrovet till stor del. Tompi har slipat och slipat, våt slipning är tillåtet.

Är superdålig på epoxy men det är väldigt kul att jobba med det. Vi skulle gärna vilja lära oss mer. Man såg det blev bättre och bättre. Första gången höll jag runt koppen med epoxy blandningen och det började ryka och blev supervarmt, härdade. Så nu håller jag bara koppen upptill.

Varvet här kunde inte tillverka våra roderlager, gav tips på en mekanisk verkstad som nog hade en tillräcklig maskin för jobbet. Gick dit i fredags men dom var osäkra, skall få svar imorgon då rätta personen är på plats.

Det är Thanksgiving här i Kanada idag, andra måndagen i oktober firas det här. Tradition sen 1957 för att ge folk tillfälle att fira en god skörd eller dylikt från det gångna året.

I lördags morse tog jag buss till en tvättomat i utkanten av Victoria, släpade på 6 maskiner tvätt och hade 2 buss byten, pust sa jag och tror folk som såg mig trodde jag var hemlös. Jäkligt skönt få tvätta rent allt så känns det fräschare och mindre risk för mögel. Tompi fixade sista slipningen.

Idag har regnat så det passade bra att städa inomhus, imorgon tisdag skall vi göra det sista inomhus. Skall regna och blåsa 15–20 m/s, bra se hur vinden kommer åt här.

Funkar jättebra att bo på båten, är 110v el här men köpt en fläkt och sen 2 år tillbaka har vi en amerikansk avfuktare. Kör dessa så klimatet ombord är varmt och torrt. Enda nackdelen är att det har blivit mitt jobb att klättra ner på morgonen med kissespannen och tömma den, ha ha.

Medeltemperaturen är vanligtvis 0–8 grader på vintern med mycket regn. Kan frysa så alla systemet skall köras med glykol innan vi lämnar.

Den 4:e mars kommer vi åter och får ta tag i resten av jobben på att göra listan. Vi ser framemot nästa säsong enormt……….nu kom pirret i magen.

Jättekul du hänger med på vår seglats😍 Skriver något under tiden vi är i Sverige.

Over and out från land!

Kanada – Portland Island

Vi kan väl säga vi lever lite kylslaget just nu, brrrrrrr. Vår Eberspacher pajade lagom till första höststormen anlände. I morse hade vi 12 grader inne i båten när vi vaknade.

Låg kvar i Todd Inlet till fredagen, fantastiska dagar och båtar började droppa av. Ligger precis jämte en fantastisk trädgård, The Butchart Gardens.

Gjorde en sightseeingtur ner till utkanten av Victoria och tvättade, tog sen bussen upp till marinan där vi hämtade våra paket med plattor ifrån Amazon. Man ser mycket när man åker buss. Nått trevligt vi märkt är att man säger ”Thank you” till chauffören när man hoppar av, både unga som gamla.

Under seglatsen låg det som ett dis runt om och man kände brandrök från skogsbränderna. Fortfarande många skogsbränder runt om i Kanada, 488 st okontrollerade samt 208 kontrollerade var det igår.

Väl framme i Galiano Island tog vi ner seglen som var torra då väderprognosen framåt såg väldigt blöt ut.

På lördagen började regnet på eftermiddagen och vinden kom på söndagen, varningar hade gått ut med medelvindar på 15–20 m/s. Vi la ut 70 meter kätting och inväntade busvädret.

Det var då på lördagsmorgonen våra bekymmer började, värmaren pajade. Tompi tillbringade närmare 3 dagar i akterstuven med att försöka fixa den. Försökte parallellt få i gång vår kamin som trilskade med oss. Hade inte använt den på 2 år och hade lite diesel kvar i dess tank som ”klibbat”. Fick ta loss alla delar och göra rent, pust och stön. Under några timmar kändes det lite tungt och kallt och vi visste stormen var på G. Startade motorn och körde gångvärmen några timmar för att få upp tempen och då kändes det bättre.

Vi klarade oss väldigt bra ifrån vinden, låg skyddat och bara ibland kom vinden åt. På onsdagen mojnade det och regnet upphörde på torsdagsmorgonen. Hade lite kortare regn uppehåll vissa dagar och gav oss i väg på lite upptäcktsfärder.

Tiden bara rann i väg, vi fixade, fikade och plötsligt var det kvällen. På Galiano bor det ca 200 personer året om och på somrarna vimlar det av folk. På en av promenaderna kom vi till en affär som sålde lokala produkter. Köpte på rea då den gick ut samma dag, världens godaste lax paté. Drömmer fortfarande om den. Vi hade tur för vi kunde tanka diesel till kaminen, macken skulle stänga för säsongen på fredagen.

På onsdagseftermiddagen skulle det vara uppehåll några timmar, så vi satte kurs mot en liten vik 4 sjömil bort. Fiskade och spanade val som vanligt men utan resultat. Mötte en ambulansbåt med tjutande sirener på väg mot viken vi precis lämnat. Är otroligt mycket öar här med bara några få hus på, så gissar ambulansbåten används flitigt.

På torsdagen satte vi kurs mot Portland Island, är en ö som tillhör naturreservatet Gulf National Park. Här har jag blivit en riktig stalker på sälarna som bor precis jämte oss. Dom är så roliga att jag kan sitta i timmar å spana på dem. Dom kivas, pratar, leker å slappar.

Vintersäsongen på marinan vi skall ligga i är mellan okt — mars månad. Så nu hoppas vi på fint väder nästa vecka så vi har temperaturer för vissa jobb. På nätterna är det ca 6–7 grader nu och i havet 10–12 grader. Dagarna är ljuvliga nu, friska och solen bränner så där gott att man blir varm.

I torsdagskväll råkade vi ut för en ”sot puff” så svart aska flög omkring, har fått dammsuga allt från askan. Aldrig råkat ut för detta tidigare när vi tänder på. Småpuffar har vi haft men aldrig så aska flugit ut från skorsten i gästkabinen och i salongen. Så man kan säga vi har värmetrubbel, ha ha.

Men sen dess har det gått bra förutom att vår tändvätska som vi startar den med tog slut i morse. Får använda vår 96% sprit som vi har ombord för att lugna fiskarna som vi halar upp……….som ni förstår har vi mycket sprit kvar.

På Vancouver Island läser jag svartbjörnarna är ute och äter sig mätta på laxen, bunkrar upp inför vintern. På ön finns det 7 000 svartbjörnar och även Grizzlybjörn. Får köpa björnspray till nästa säsong.

Ser verkligen framemot att upptäcka Vancouver Island nästa säsong, det är så vackert och verkligen wild life. Blir väl ännu mer wild life i Alaska.

Allt är väl med oss och nu börjar vi få upp värmen och laddar för upptagning på måndag.

Over and out från ett vackert British Colombia!

Kanada – Todd Inlet, Vancouver Island

Vi ligger ankrade sen ett par timmar i en vik och plötsligt hör Tompi hur nått frustar. Han springer upp och ser tre späckhuggare simma runt i vår vik. Han gapar och jag springer upp och tror vi båda börjar hoppa innan vi springer ner och hämtar kamera. En liten familj på tre späckhuggare simmade omkring i vår vik kanske en halvtimme och letade mat samma dag vi anlände till Kanada.

Man såg hur dom cirkulerade runt och sen strök dom precis in till land där du såg hur dom jagade säl och sen fick sin måltid. Jag stod som fastnitad med kikaren. Det var klart en lyckodag den 13:e september.

Alltid varit fascinerad utav späckhuggare. För över 30 års sen flög Tompi och jag upp till Bodö i Norge för att se alla späckhuggare där i november månad, var mäktigt. Stor respekt för dom, desto mer efter båtattackerna utanför Portugal o Spanien.

Googlat lite om späckhuggarna här i Kanada. Späckhuggaren tillhör delfin släkten.

  • Deras ryggfena kan bli 1,8 meter
  • Väger mellan 7–9 ton
  • Blir 7–9 meter långa
  • Lever i grupp om 2 – 30 stycken
  • Barnen lämnar inte sina föräldrar utan lever med dom hela sitt liv
  • Är köttätare, äter allt från varmblodigt landdjur till fisk
  • Väldigt intelligenta och gör upp jakt planer i grupp
  • Honorna blir oftast över 80 år gamla
  • Finns mest späckhuggare i södra delen av British Colombia men ökar även på Atlanten och Artic haven runt Kanada

Vi hade valet att gå till Victoria eller till Victoria Royal Yacht Club för inklarering till Kanada i detta område via CBSA. Ringde ett samtal och han hittade oss direkt via vårt reg. nummer sen seglatsen 2021 på östkusten och frågade hur många vi var ombord. Såg mitt pass hade gått ut och fick mitt nya passnummer. Frågade om jag hade kvar samma make, vapen eller drugs ombord. Svaret blev 1 ja och 2 nej, väldigt trevlig och rolig gubbe. Ankrade sen i viken utanför yachtklubben, och därefter kom våra späckhuggare. Nu är det bara laxen kvar som skall fastna på kroken.

Tog bussen in till Victoria på torsdagen, tjuvåkte med chaufförens tillåtelse då vi inte hade kanadensiska dollar med oss. Victoria är huvudstad i provinsen British Colombia En sådan fin stad, stor men ändå liten. Läste det kom över 3,5 miljoner turister hit årligen. Ligger på sydspetsen av Vancouver Island.

Vi ville gärna se Victoria nu på hösten med alla fina blommor och parker runt om i stan. När vi kommer tillbaka i mars lär det säkert regna en hel del och vara betydligt kyligare. I år hörde vi det inte blev någon go värme förrän i juni men juli och augusti hade sen varit väldigt väldigt varma.

Hela staden var vänlig och blommorna otroliga. Man blir glad i sådan miljö. Såsom i alla städer finns det mindre trevliga områden. Såg en hel del uteliggare, tufft klimat med allt regn och det råa på vintern.

Vi tog en buss till Walmart där vi handlade för kommande två veckorna, främst frukt o grönt med lite kakinslag. Fanns några affärer inne i centrum men såg en liten påse spenat kostade 70 kronor.

Efter 21 sjömil låg vi ankrade på South Pender Island, populärt ställe. Var mycket båt där men lugnt. Lilla Asta behöver kärlek och omvårdnad. Växellådan låter mycket när man växlar och halva varvet går trögt. Ibland dör motorn när jag lägger i växeln. Startar snabbt igen som tur är. Första gångerna blev jag stressad men ”vant” mig nu. Tompi är coolare än mig när han står vid ankarspelet och hör motorn dö. Vågar inte plocka isär växellådan här ute utan vill ligga i hamn. Projekt på land regniga dagar. Vår ”to-do-lista” växer.

Beställt mer plattor ifrån Amazon och paketet skall komma till marinan där vi skall ta upp Asta. Seglade därför söderut på söndagen till en sådan söt liten tarm, där vi nu ligger ankrade. Var först som en stor fjord som sen avslutades med en liten avstickande tarm.

Vi visste det var en populär ankringsplats men en söndag kväll mitten på september och vi var 20 båtar som övernattade överraskade oss. Bara massa skog runt om och totalt tyst. Finns en liten brygga längst in man kan nyttja som dinge dock.

På måndagen gick vi några kilometer till en busshållplats. Tog två bussar till marinan för att hämta paketet samt kolla läget. Marinan verkar vara jättebra, bara en nackdel. Finns ingen tvättomat där eller i Sidney. Bara typ en tvättinrättning där dom tvättar åt en. Har kollat nu och det är väldigt få tvättomater på Vancouver Island. Vårt paket blev försenat fick vi meddelande om när vi var där. Personalen på marinan träffade vi och dom verkade bra. Känns skönt.

Sen tog vi bussen till Sidney, ca 5 km, strosade runt och fikade. Alltid bra att veta vad som finns runt om en.

Under veckan har vi små fixat och gjort rent olika stuvar med vinäger, blandar nytta med nöje. Fick tips på en ny mysig ö igår som vi nog seglar till på fredag. Tråkväder idag men skall bli fint sen igen.

Over and out från ett vackert Kanada!

Är detta bra reklamskyltning för en hårsalong 😉

Hejdå USA – San Juan Island

Imorgon bitti sätter vi kurs mot Kanada. På vägen dit skall vi spana späckhuggare och fiska. Är mitt i centrum av val och späckhuggare vatten.

Klarerade ut i måndags hos CBP via telefon och sa vi seglar till Kanada på onsdag morgon. Fick inga papper med oss som vi alltid annars måste ha, zarpe, men han sa det inte behövdes för att klarera in i Kanada. På ostkusten av USA hade vi zarpe papper med oss för att klarera in.

Vi har haft fantastiskt fint väder när vi seglat omkring i San Juans skärgård, ankrat på Vickys favo platser. Haft några grå dagar men annars vindstilla och sol. Luften så där klar och fräsch som den är på hösten. Passat oss perfekt som gjort 3 braiga förbättringar på Asta och nu är hon en mer redo för kallare klimat.

Hade riktigt tur att solpanelen kom innan V o R stack i väg på sin roadtrip. Vi sa på återseende och lovade en fiskmiddag ombord på Asta i Alaska, förvarnade om fiskbullar på burk, ha ha.

Projekt 1 testade vi på onsdagsmorgonen när vi lämnade Anacortes och satte kurs mot Sucia Island, 21 sjömil. Var ingen vind alls så det passade perfekt att gå för motor och testa gångvärmen, som skall ge 8 kW. Så jäkla grymt det var. Tog en av soffstuvarna och drog ett utblås till förpiken och ett ut till salongen. Blir perfekt i Alaska där det ofta är motorgång.

Tog en långpromenad på Sucia Island som tillhör en nationalpark och ingen bebyggelse. Folk låg på bojar runt hela ön. Vi var enda båten i vår vik som ankrade.

Under torsdagen och fredagen var vi inte av båten utan grejade, fikade och njöt av väder och omgivning.

Projekt 2 är ett tillfälligt fläkt element i fören. Behöver lite extra värme där. Kopplade in den på dieselvärmeslingan. Kan tas bort lätt och det vanliga elementet återkopplas.

Projekt 3 var att installera den nya solpanelen och flytta/bygga en ny ställning för den tredje solpanel.

Nu har vi totalt 1000 W solpaneler fördelat på 7 st. Nu när vi seglar i kalla vatten drar kyl/frys nästan ingenting. Stor skillnad, nu blir det värmaren som drar i stället.

På lördagsmorgonen blev vi mållösa, hela havet låg spegelblankt, då och då stack en svart fena upp och krusade vattnet under vår färd till Stuart Island, 13 sjömil.

Också en ö där idyllen råder med en brygga för gästbåtar och sen inget mer. På ön är stora områden privata och man såg lite hus. På ön finns en välkänd fyr sen 1800-talet med flera byggnader som tillkommit med åren. Tompi kopplade ihop solpanelerna medan jag tog dingen in till land och vandrade till fyr huset.

Var helt salig när jag kom tillbaka och ville nästan ge mig i väg ut till havs. På söndagen skulle vi bara segla 6 sjömil, men det blev 15 sjömil över till Kanada och vi spanade och fiskade för glatta livet under 6 timmar i sakta mak. Otroligt strömt på vissa ställen. Ingen lycka på vår jakt men imorgon tror jag på napp och späckhuggare…………skam den som ger sig.

På söndagen var det fint väder och vi passade på att tömma förpiken och tvätta med vinäger. Upptäckte då det var fuktigt, hmmmm. Får hålla koll på om det kanske är förpiksluckan som läckt eller om det är något annat. Var salt vatten så sköljde upp allt som blivit saltigt.

Är superhäftigt ställe här, sjöplanen landar och deras start raka är zick zack mellan oss ankrade båtar.

Igår tog vi bussen till Friday Harbor som ligger på andra sidan ön. Strosade runt och letade efter några saker. Ingen lycka men träffade på sådana trevliga människor. Väldigt mysigt här i denna hamn, och välorganiserat. Typ lite Sandhamn över stället. På morgonen ringde vi och sjöng för Emil som fyllde år. Man längtar allt mycket nu efter dem. Nackdelen med att vara ute långsegla.

Idag skulle det regna och vara tråkväder, kom några droppar bara. Vi åkte in i morse å festade till det med frukost ute för att fira en lyckad tid här i USA, tvättade och tankade dingen. Kollade på båtarna som låg i marinan, mycket stora motorbåtar och flygplan.

Håll nu tummarna för lite fiske och spaningslycka för oss imorgon på väg till Kanada.

Over and out från Asta som snart är i Kanada!

USA – Anacortes

Vi är helt klart odugliga på att fiska, eller mindre bra på det om man är snäll. Har vi inte fått upp någon lax efter nästa år i Alaska, tror jag fiskegrejorna hamnar i sophinken 😉

För övrigt har vi haft det finfint och till middag blir det delvis krabba. Grannbåten som ligger ankrade bredvid oss kom över med en krabba nyss. Precis kokat den 20 min i lättsaltat vatten.

Förra söndagen tog vi färjan över till Seattle ifrån Bainbridge Island. Strosade runt och utforskade staden i strålande solsken och vädervarning gick ut för värmen, 27 grader.

Krabbor i stora lass

Var mycket byggen runt om i staden, många gator som var uppgrävda.

Vandrade runt och besökte massa sevärdheter och bunkrade Trader Joe´s Crispbread som är bara mums mums. Fikade några gånger och måste säga deras kaffe var väldigt gott. Lätt stad att vandra omkring i. Dom flesta områdena var fina. Några områden passerade vi med fler hemlösa och lite mindre vackra.

Var gott ta färjan hem sen på kvällen ihop med en massa folk som varit på fotboll i Lumen Field arena, Seahawks hemmaarena tror jag det är.

På måndagen blev det lite sämre väder och mulet. Tog en sväng upp till byn, charmigt och mysigt strosa runt i.

Man registrerade sig i en automat och fick då ankra gratis 30 dagar och fick även en kod till duschen. Blev en varm och lång dusch där.

På tisdagen seglade vi upp till Kingston, 14 sjömil. Ankrade före regnet och åskan som drog över oss. Var mysigt med riktigt regn och Asta fick sig också en dusch. Bakade äpplepaj med vaniljsås, doften är nästan det bästa när den sprider sig i salongen.

På onsdagen seglade vi sakta och fiskade, tog oss hela dagen att ta oss till Oak Harbor, 36 sjömil.

För att komma till Anacortes fanns det två vägar att välja mellan, antingen igenom Deception där man måste passa in slack water då strömmen är runt 8 knop eller via Swinomish Channel där man också måste passa in strömmen och högvattnet då det är grunt på ett ställe. Vi valde kanalen och kom i rätt timing. Var en fin kanal att gå igenom.

Ankrade strax efter kl 7 på kvällen och slängde i väg ett mess till Roland att vi var på plats. Sen har Roland och Vicky guidat oss runt här under fredagen och lördagen i fantastiskt väder och ”skämt” bort oss. Dom vet vad seglare suktar efter.

Kändes lite ofint att komma hem till deras superläckra hus med massa smutstvätt i stället för en blomma på fredagen, men vi tog dom på orden. Åkte ifrån deras hus med rena sängkläder och massa paket vi beställt ifrån Amazon.

På måndag är det röd dag här, Labor Day, hela helgen firas det. Det är en hyllning till arbetarna som alltid firas första måndagen i september. Lite som första maj i Sverige.

Vi kom till La Conner precis när paraden avslutades. Fick dock se utklädda människor, bilar i olika kreationer med mera. Var en fin liten by med restauranger, affärer längst med kanalen som vi hade passerat några dagar tidigare. Efter strosande och lunch bar det i väg till Deception Pass.

Var otroligt vackert där. Finns mycket vandringar runt om. Var kul att se detta ”kända” pass.

På kvällen blev det middag hemma i huset, hälleflundra, mums. Detta kan man också fiska på djupare vatten i Alaska. Fick tips ifrån dom då dom varit i dessa vatten tidigare. Dom skall också i väg till Alaska nästa år med sin nya båt, en trawler. Tänk om vi kan bjuda dom på egen fiskad hälleflundra 🤩

Vi har inte fått alla paket ännu hem till R o V hus, inväntar två till. Tyvärr har solpanelen blivit försenad några dagar. Hoppas paketen kommer på tisdag. På onsdag drar Roland och Vicky i väg med sin husvagn. Kommer paketen efter tisdag får vi bara gå dit och hämta dem.

Idag är det arbetsdag, installerar en gångvärmare, dvs när vi går för motor tar vi vara på värmen. Så som det är i en bil kan man säga. Kommer ju bli en del motor nästa år i Alaska, då vinden oftast uteblir. Så just nu har vi tagit bort golvet, bordet och borrat nya hål i trät. Blir två nya utblås. Provkör nu motorn för att se om det funkar innan vi kan börja sätta ihop allt igen.

Over and out ifrån Anacortes!

Himlen var magisk när vi åkte hem i fredags kväll, även igår men då var det kolsvart och bara månen som speglade sig i havet

USA – Bainbridge Island

Är en jättefin dag men rökdiset ligger som ett lock efter alla bränderna i Kanada. Idag kan man ana sig till röklukt men tidigare i veckan har det bara varit dis. I provinsen British Colombia är det över 300 bränder nu😢

När vi seglade in mot Port Angeles förra fredagen var det klart, men på lördagseftermiddagen kom rökdiset.

Gick till en tvättomat i Port Angeles där ägaren var seglare. Fick massa bra tips och växlade historier. Därav att vi ligger ankrade här, vi ser över till Seattle och tar lätt färjan över till centrum i Seattle.

På måndagen satte vi kurs mot Sequim. Staden ligger i regnskugga pga dom höga bergen i Olympic National Park. Så staden är känd för att få lite regn och sina lavendel fält.

På seglatsen blev vi uppropade på VHF:en av en pilot som var ombord på ett oljefartyg. Han frågade om vi var från Sverige och om vi visste om att vi var tvungna att ha ett certifikat för att segla här i delstaten Washington utan pilot. Vi hade ingen aning, fick telefonnummer och vad tillståndet hette utav piloten.

Pratade med en trevlig tjej om vi verkligen behövde detta. Alla utlandsflaggade båtar (exkl Kanada) måste ha en pilot. Om man är under 50 fot kan man ansöka om detta intyg och man slipper då ha en pilot ombord. Fick fyllt i ett 8 sidor långt formulär via webben samt kompletterat med diverse intyg från oss. Dagen därpå kom sen detta intyg och en faktura på 50 USD.

I Santa Barbara träffade vi ett amerikanskt par som bor i Sequim, men som har sin båt i San Fransisco. Rich var och grejade med båten men Sharon var hemma och tog hand om oss på bästa sätt under tisdagen och onsdagen. Vi gjorde några hiker, såg lavendelfälten, guidades runt och var hemma hos dom. Dom var i Alaska 2021 och jag börjar nästan hoppa av förväntan inför nästa säsong.

Både Sharon och Rich hade åkt på covid nyligen för första gången. Sharon var fortfarande under ”uppbyggnad”. På onsdagen åkte vi drygt en timme med bilen ut i skogen där vi parkerade och gjorde en superhärlig vandring.

Sharon klarade vandringen bra och mått bra efteråt också. Man mår konstigt efter man haft covid och sen är man ju så trött minns jag.

På torsdagen träffade vi Rich och hans syster som var på besök. Var och fikade många timmar och vi fick massa grönsaker ifrån deras trädgård, kändes som om man varit på marknad. Hoppas våra vägar korsas i framtiden.

På torsdagseftermiddagen seglade vi i väg då det var högvatten, behövdes för inloppet. Är mycket strömmar och tidvatten här i dessa vatten. Kan vara upp till 7 knops ström på vissa ställen.

Inte haft någon fiskelycka ännu, men det kommer. Vill fånga en lax och pickla den. Aldrig gjort det men kan tänka mig det är gott.

Efter Sequim seglade vi till Port Townsend, en mysig by med gamla byggnader.

Här ser ni en karta vart vi varit i veckan och hur det ser ut. Massa fina ankarvikar. Efter Seattle skall vi upp till Anacortes där Roland o Vicky bor, ett par vi träffade i Karibien. Dom kommer få ta emot massa Amazon beställningar vi gjort. Återkommer i senare blogg på vilka ”braiga” saker som är på G.

Därefter blir det lite seglingar på öarna utanför innan vi seglar in till Kanada. Den 2:e oktober skall vi lyfta upp Asta på land och den 12:e oktober kommer vi till Sverige…………skall bli superkul.

Stack strax före kl 7 i morse och fick go segling hit, 38 sjömil. Väldigt ojämn vind men vi är fortfarande lyriska utav att segla på platt vatten. Mycket båttrafik på väg till och från Seattle, både fritidsbåtar, fiskare och många pråmar.

Naturen är otroligt vacker här i Washington, och vi har inte sett något ännu nästan. Ser verkligen framemot att utforska området. Folk har sagt till oss att vi garanterat kommer se späckhuggare och valar här. Idag såg vi några helt svarta delfiner pluppa upp lite då och då.

Några dagar efter vi lämnade Crescent City utbröt en skogsbrand och gjorde hela staden strömlös en vecka.

Over and out från ett fantastiskt Washington!

USA – Neah Bay

Igår eftermiddag var glädjen stor när vi rundade hörnet och seglade in i The Strait of Juan de Fuca.

Uppladdningen inför sista etappen längst med västkusten var vandringen i Redwood skogen. Vi kände oss väldigt små i denna mäktiga skog där träden var superstora och höga. Var verkligen supervackert med alla dess gröna färger och där solen letade sig in.

Redwoods träden är dom största och längsta träden i världen. Träden kan bli tusentals år gamla, de är resistenta mot insekter och eld. Dom kan bli över 100 meter höga.

Av ursprungsskogen finns bara 5% kvar i världen och av dessa 5% finns 45% i Kalifornien. Träden kan bli 7 meter breda. Supermäktigt!

Valde lite olika leder och vandrade 16 km innan vi tog bussen tillbaka.

När vi åkte hemåt glada och lite lagom halvmöra kollade vi vädret och fann ett väderfönster med start måndag morgon. Prognoserna sa lite olika men litade på GFS som visade sig stämma också. Mycket vind en bit från land men seglade vi nära kusten skulle vi klara oss.

På söndagen skulle en tjej ifrån turistinformation ta oss till en annan nationalpark. Hon var ledig och ville gärna visa oss. Man var tvungen ha bil för att komma dit. Tyvärr kände vi att vi inte hann riktigt då vi var tvungna fixa lite inför seglatsen. Folket vi möter är oerhört trevliga och gästvänliga.

Pratade med en fiskare på söndagen och frågade om tinorna vi såg ett antal utav. Deras säsong var över men många låg kvar. Kunde typ ligga 10 st på en linje med ett antal hundra meter mellan varje. Fiskarna la tinorna ända ut till 120 meters djup. Det är dom luriga med en tamp emellan flötena.

När vi skall i väg gör jag alltid matlådor som det bara är att värma till middag. Tur vi inte är så kräsna utan äter glatt samma middag fyra dagar i rad, ha ha. Ibland festar jag till det och gör olika rätter 🤩

Gör även ”frukostlådor” som är guld värda på nattvakten. Tar några deciliter av den egengjorda muslinen, häller i mjölk och yoghurt samt frukt eller bär och rör om. Ställer sen i kylskåpet över natten.

Måndagen blev fin när väl dimman försvann och inte så stora vågor. Tisdagen och framåt blev väldigt rulliga med hög sjö. När vi åkte ner i en dal såg man bara vågorna på sidan och all vind försvann. Blåste för lite för att kunna motorsegla med storen. Blev bara att den stod och slog även ner revad. Körde med cutterseglet uppe och ibland genuan.

På VHF radion går dom ut hela tiden med status på inleten. Under tisdagen stängde dom alla inleten då det var för stora vågor. Blir enorma krafter när vind och vågor mot strömmen möts.

Videon är utanför Astoria på onsdagen. Då hade dom öppnat inletet igen. Fick väja två gånger för fiskarna, dom var inte lätta att se då dom försvann i vågorna. Såg valar några gånger men fick inte till några bra foton. Svårt fota när man gungar.

När det är dåligt väder och på natten sitter vi alltid under doghouset med benen inne i båten. Har då översyn av radarn, sjökorten, vindar etc. och kan snabbt rusa ut ifall det behövs.

Vädret runt om i världen är skrämmande. Se bara vad Hans ställde till det. I helgen kommer orkanen Hilary upp som berör Mexico och södra Kalifornien. Ofantliga mängder regn väntas falla över Mexico i samband med vindarna. Delstaten Oregon och även vi kommer känna av regnet nästa vecka. Fasiken vi är ju i delstaten Washington nu.

Brenda och Clay är nu i Crescent City och där var det en skogsbrand igår så deras båt blev svart. Dom önskar verkligen dom var här uppe nu. När dom närmade sig CC kom ett åskväder ca 20 sjömil söder ut, inget kul.

Ni förstår lyckan va, när vi svängde av. Hejdå västkusten för ett tag. Skall räkna samman en korrekt siffra men närmare 5000 sjömil har vi klättrat norrut sen Panama i våras.

Skulle vi göra om det eller rekommendera det så är svaret ja. Det viktiga är att ha tid och vänta in rätt väder.

Nu vid lunch skall vi fortsätta in, 52 sjömil till Port Angelas.

Over and out och heja oss 😉🤩

USA – Crescent City

Tjoho, här rundar vi Cape Mendocino. Fick 2–3 timmar med 28–32 knop mot oss och väldigt konstig sjö, men annars en lugn och dimmig seglats på drygt 2 dygn hit, om 290 sjömil. Är verkligen superglad vi är på G igen. Just känslan av att vara på väg och till havs gör mig lycklig trots lite sjösjuka då och då. Crescent City är en pärla verkligen.

Sitter nästan å hoppar för är så förväntansfull inför morgondagen då vi skall ta en buss till en nationalpark å vandra i Redwood Skogen.

Vi låg och inväntade ett bra väderfönster och speciellt för att tajma in rundningen utav Cape Mendocino, som är ett ökänt blåshål. Ju närmare udden vi kom desto mer blåste det och plötsligt sköljde vågorna över Asta och vi stannade upp i vågorna. Ökade varvtalet under några timmar för att ta oss igenom och sen helt plötsligt blåste det 20 knop och sen 15 innan vinden dog igen.

På tisdagsmorgonen lämnade vi San Fransisco. Våra vänner på s/y Sanssouci skulle hängt med men avvaktar till nästa veckas väderfönster. Innan vi lämnade SF hade vi några goa dagar. Seglade tillbaka ifrån Treasure Island och ankrade lite västerut ifrån marinan Alameda. Så mycket bättre väder där.

Sista helgen blev fantastisk med värme och sol. Gjorde i ordning snobbränderna, vilket var behövligt och lite allmänt pyssel. Var kul för många i kajaker och även båtar kom fram till oss och pratade.

Hade lite ”planeringsmöten” om kommande seglats. Brenda o Clay har ingen god erfarenhet av Cape Mendocino.

Här passerar vi Golden Gate bron i lätt dimma denna gång

Det finns en liten fågel som låter som en skrikande katt. Ibland när man sitter på sin vakt i dimman eller i den mörka natten låter det nästan lite ”spökligt”. Tänk att dessa små liv kan låta så mycket.

När vi seglade in till Crescent City strax efter lunch på torsdagen mötte vi många sjölejon och fiskare på väg ut. Crescent City är en fiskeby med ca 6600 invånare. Den nordligaste staden i Kalifornien innan delstaten Oregon tar vid.

Vi kom in vid högvatten som är runt 2 meter här

Kändes så lyxigt komma in till solen och värmen. Under seglatsen hade vi ca 13 grader på dagarna och 10 grader på nätterna. Havet är runt 14 grader tror vi.

1964 var det en tsunami här, skadade 29 city block och 11 personer miste livet. En jordbävning i Alaska som mätte 9,2 på richterskalan orsakade tsunamin med 6,4 meters vågor.

2011 var det en tsunami till här, från en jordbävning i Japan som uppmättes till 8,9. I stort sett hela hamnen blev förstörd. Man ser mycket skyltar i staden vart man skall ta vägen om en tsunami är på ingång.

Idag har vi strosat runt i staden och ut på piren i dimman. Vaknade upp till solsken men lagom till vi skulle åka in till land vällde dimman in.

Just nu skiner solen igen. Hoppas vi får sol imorgon. Verkligen saknat skogen känner jag.

I nästa blogg hoppas jag vi är uppe vid hörnet, se nedanstående video, och att ni får se massa fina foton från den kända Redwood skogen. Har ca 3 dygn upp till hörnet.

Over and out från ett supermysigt Crescent City!