Snart dags att checka ut från Martinique

Om några timmar lyfter Emil och Linnea efter 17 nätter ombord. Känns som om vi sett mycket av Martinique och Linnea har blivit betydligt mer sjövan. Dock längtar hon hem till en lååååång dusch.

Förra lördagen var helt magisk då vi flyttade oss längre in i Fort de France bukten närmare mangrove träsket. Tog dingen in till träsket och hittade en öppning. Körde långt in i träsket med alla dess ljud omkring oss, så rofyllt.

• 

• 

• 

Nu har vi hittat nått gott när vi lyxar till det, ananas. Ofta är dom supergoda när dom legat ute i nätet och blivit solvarma. Liksom apelsinerna är underbart goda när dom är solvarma.

Efter vår mangrove tur styrde vi Asta till Fort de France, huvudstaden. Ankrade längst in, såg massa stora kryssningsfartyg, badstrand, festglada människor………salig blandning av allt.

• 

• 

• 

• 

På söndagen tog vi taxi en mil norr om staden och vandrade till 2 vattenfall, Fontaine Didier. Till första vattenfallet var det lätt, skogsstig och sen genom en kolsvart tunnel där vi balanserade på cementledningar. Vattenfall nr 2 var lite knöligare att nå men så värt, massa djungel omkring oss med alla dess gröna färger. Var lite över stock och sten men det svalkande doppet gjorde susen och den medhavda lunchen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Under måndagen gjorde vi stan då alla affärer var öppna, fixade med båten och Tompi fick sin födelsedagspresent i förskott ( okej jag vet jag jag aldrig kan hålla mig, men det är ju maj snart ). Hittade en sån fin lampa att hänga i biminin på kvällen, blev kärlek vi första ögonkastet för Tompi.

Fixade hyrbil till tisdagen då vi ville se hela ön. Man fick hyra på flygplatsen men det var smidigt för flygbuss gick ofta. Hade tur för vi hade valt den minsta bilen men blev uppgraderade till en Kia suv, så Emil slapp sitta bakom mig med knäna i hakan.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi hade läst om att vissa träd var väldigt giftiga, man skall ej ta på dom eller stå under dom när det regnar samt ej äta deras frukter. Dom var alla märkta med ett rött märke runt om. Dessa hittade vi mycket på östkusten.

Dan därpå kände vi att det var dags att röra på sig. Seglade norrut till gamla huvudstaden Saint Pierre. År 1902 begravdes hela byn av ett vulkanutbrott, bara 3 personer överlevde utav närmare 30 0000. Var väldigt vackert att se de gröna kullarna och ruinerna av staden från ankringsplatsen.

• 

• 

• 

• 

Vi blev kvar där 2 nätter, snorklade och tittade på den gamla staden. Under veckan har vi snorklat lite överallt och såg på ett ställe mycket ormar, Caribbien Sea Snake. Fick även ett liten sköldpadda med på bild nu också.

• 

• 

• 

Efter Saint Pierre gick vi söderut och såg massa fiskare som la ut nät på ett lustigt sätt. Slängde i typ träbitar och sen la ut ett jättestort nät som en stor ring innan dom knöt ihop och samla in det igen. På vägen upp såg vi val på långt håll men söderut kom vi mycket närmare. Var en relativt stor val men kan inte säga vilken sort och hann inte fota den.

Passerade ett av Martiniques power plant (kraftstation) . Detta drivdes av diesel medans det andra på ön drivs av gas har vi förstått det som.

• 

• 

• 

Sista dagarna ägnades åt sol, bad och snorkling samt som vanligt avslutade vi alla kvällarna med kortspelet skitgubbe. Ankrade vid Schoelcher och gick sen till vårt favo ställe Grande Anse D árlet.

• 

• 

Veckan har varit både toppar och dalar, då jag fick ett så sorgligt besked i onsdags. Vår vän Åsa somnade in efter denna jäkla sjukdomen cancer. Är helt tom då jag inte vill ta in det, Åsa den levnadsglade som var den första jag ringde då vi beslutade att göra denna seglatsen. Tänker på hennes fina familj. Livet är orättvis och man skall ta vara på varje stund vilket Åsa var en mästare på som så mycket annat.

Så denna bloggen avslutas med en hyllning till Åsa som älskade livet ❤❤❤