Snart bär det iväg till Trinidad

Fyra månader i Svedala, har susat förbi. Till helgen sitter vi på flyget till Trinidad och Asta. Så här följer lite om sommaren, go reflektion.

Två saker jag tänkte på första tiden hemma i huset var slöseriet med vattnet samt allt det materiella. Man klarar sig med så mycket mindre vatten, kläder och prylar. Men nu 4 månader senare så är man inne i ruljansen igen, det är lätt bli ”prylgalen”. Man ställer om sig snabbt åt båda hållen.

Våra franska vänner vi plockade upp ute på Atlanten hörde av sig i somras och berättade dom jobbade som attan för att köpa ny båt och hoppades kunna sticka iväg om några år och göra sin seglingsdröm.

Våra franska vänner vi plockade upp ute på Atlanten

Efter några dagar på svensk mark började vi hjälpa Emil o Linnea med att byta tak. Var roligt……………många ton pannor som kördes till tippen och nya som sen bars upp. Kropps arbete är bara bäst. Medans vi höll på med taket åkte Lisa till Svalbard och jobbade på en båt. Fick se dessa fascinerande isbjörnar på nära håll. Då var mamma avis. Svalbard verkar vara helt magiskt, sådana naturupplevelser. Taket blev jättebra och när väl det var klart så tyckte Emil lika bra måla huset nu också, så det blev både tak och färg.

Sen följer lite mindre spännande arbete med vårt hus, såsom målning och pannbyte. Vet inte hur många ljudböcker och poddar det tog oss att måla huset, lite samma känsla som puts och polering av skrovet. Men nu kan vi tryggt lämna huset och vår nya inneboende slipper frysa i vinter. Jättego kille från Skövde som skall bo här över hockey säsongen där han passar kassen för Mölndal. Så nu får vi lära oss om hockey och följa deras seriespel.

Mellan husfix har vi träffat nära och kära, så härligt. Varit mycket goe fika med tjöt, middagar och garv. Känns inte som om man varit borta direkt. Massa hej och nu blir det hejdå. Det är dessa hejdå jag tycker är så tråkiga.

Hänt en massa roliga saker men nått som är båt betonat är att vi fått 10-årigt B1/B2 visum till USA. Åkte upp till USA:s ambassad i Stockholm på intervju, förberedda med alla dess dokument som eftersöktes men väl där kändes det som om dom tyckte det var mer spännande med seglingen. Först en visum ansökan på nätet som alltid avslutas med en intervju på plats.

Fått 10-årigt B1/B2 visum till USA

Gjorde en liten roadtrip i samband med Stockholms besöket och hälsade på vår sponsor för Ocean Cruising Club (OCC) klubben i Nynäshamn bl a. Hört mycket om klubben från våra Holländska vänner och blev medlemmar nu i somras. Är en klubb för långseglare över hela världen.

Tompi efter operation

I början av juli gick Tompi till vårdcentralen i ett annat ärende men bad dom kolla på några födelsemärken. Blev fotografering som sen skickades till Sahlgrenska och därefter besök och borttagning av ett litet födelsemärke på hudkliniken. Efter provsvar kom såg man det var förstadiet till Malignt och opererade bort ett större område. Helt fantastisk vård och från första besöket på vårdcentralen till sista på Sahlgrenska tog det drygt 3 veckor. Visst blir man glad när allt bara flyter på och funkar så klockrent. Vill egentligen skriva en insändare för vården. Man hör och läser så mycket om allt det negativa men sällan allt det positiva lyfts fram.

Nått som vi njutit av är alla fina promenader i Gunnebo med lilla Ludde som bott hemma med oss i sommar.

Då det inte hunnits med att vara till havs så har vi desto mer åkt husbil. Dels över midsommar med vänner och sen hyrde vi en sämre begagnad husbil för att köra upp till Luleå där Lisa skall plugga till civilingenjör Rymdteknik. Tyckte det var kul att se Sverige och vart hon skall hålla hus i 5 terminer innan 5 terminer väntas i Kiruna. Som sagt var den en sämre begagnad och inte mycket som fungerade. Gick bra likväl och vi konstaterar att Sverige är vackert.

Innan Lisa for iväg var vi turister i Göteborgs undre värld. Gick en guidad tur i Göteborgs katakomber. Historia blir bara roligare och roligare med åren.

Hade en lista vi skrivit upp det som skall med ner till båten. Blir tungt bagaget och övervikt. Vissa saker har varit billigare och lättare få tag i här. Våra kläder och dyligt finns kvar i Asta, så det är skönt slippa släpa på det också.

Det som vi kommer sakna är familjen och vännerna.

Ludde skall vara hos sin bonusfamilj Annie och Janne men startar med att åka med mina föräldrar till Ölands skördefest i husbil. Tungt säga hejdå till lilla grisen.

Våra planer är just nu undersökning ifall det är möjligt att segla USA:s östkust upp in i Great Lakes till Lake Superior och där transportera henne över till Seattle och därifrån segla norrut till Alaska. Skall ner och mäta höjden exakt som vi måste ha för att få en korrekt offert. Funkar inte detta så blir det plan B eller plan C.

Orkanen Dorian kom in norr om Trinidad så allt lugnt där. Hemsk förödelse hon lämnade efter sig. Stor respekt för naturens krafter.

Nu börjar jag nästan hoppa då vi är på Asta denna tiden om en vecka, jippi !

Hej hej Mölndal !

Då var vi åter i Mölndal igen……………..tiden har bara rusat iväg denna säsongen.

Tompi däckad i influensa

Vi kämpade på med Asta under sista veckan. Tyvärr åkte Tompi på influensa på måndagen. Låg mer eller mindre hela tiden tills vi lämnade marinan på fredagen.

Tyckte synd om han då det inte är roligt ligga med feber och kass mage på land i 35 graders värme och ingen toa ombord……….hjälp 😆

På tisdags förmiddagen lyftes hon upp. Riktigt stor och bra kran har marinan och en dykare som ser till att banden hamnar rätt under båten. Kändes tryggt men ack så sorgligt……………….men lilla Asta behöver vila lite på land när ev stormar drar runt i Karibien. Kommit fram till att Asta är min stora materiella kärlek.

boat with red heart in the ocean

Väl på land var det bara börja fixa med täckställningen. Trodde det skulle bli skilsmässa när vi skulle få ihop täckningen. Men det gick bra att få ihop bitarna och tror nog inte en enda svordom kom ut. T tog lite piller då och då när vi var tvungna att vara båda annars så var han lite liten i soffan.

Finns en bra kille (Dwayne) som hjälper till med vad man behöver få hjälp med utöver marinans tjänster. Vi bad om hjälp med skrovet. Inga stora pengar och skrovet blir jättefint. Dwayne kommer även hålla ett öga på båten när vi är iväg och messa oss löpande om hur Asta mår.

Hittills känns det inte som om vi glömt nått men det är mycket att ha ordning på då det inte bara är att åka till båten och rätta till nått eller hämta.

Körde motorn i glykol blandning, byte av oljefilter och olja etc med input från sjuksoffan.

Vi träffade lite vänner då och då från konvojen. Käkade lunch sista dagen med båten Barlind från Tyskland som ligger på Powerboats. Fick då lärt oss att man kan söka B1 / B2 visum till Usa som gäller i 10 år. Skall kolla upp detta och ansöka om visum som bl a innebär intervju i Stockholm för oss på amerikanska ambassaden.

Åkte till vårt motel nära flygplatsen med lite annat folk på fredagen. Det var bl a ett äldre par från Florida som bodde på marinan 3 månader per år. Dom hade kommit hit varje år sen 1978. Hade haft båt tidigare som dom sålde för några år sen. Dom älskade själva miljön och träffade vänner, helt ljuvligt sött par.

Vi checkade in på motellet och åkte till ett stort shoppingcenter där vi fördrev tiden med lite presentinköp och fikande. På lördagen kom taxin halv 5 på morgonen och hämtade oss och körde oss till flygplatsen. Han var lite sen så vi kom till flygplatsen en dryg timme innan vi skulle lyfta……….men vi hann.

Var helt ljuvligt att se alla när vi landade efter ett dygn 🙂 på Landvetter.

Nu blir det att hänga med dottern Lisa tills hon åker till Svalbard för att jobba på en båt i sommar och hjälpa sonen Emil med deras takbyte närmsta veckorna.

Mitten av september flyger vi ”hem” igen. Kommer greja med Asta på land ett tag och hålla koll på vädret eller rättare sagt vindarna. Ser allt bra ut seglar vi till Tobago i oktober och sen norrut.

Vet inte riktigt vart det bär av nästa säsong. Vi är sugna på Alaska men vi får se 🙂

Tar en liten blogg paus och kommer åter när vi är hos Asta igen.

Over and out och önskar bästa sommaren till er 😘😎❤

Trinidad

Hello, från ett svettigt Trinidad. Termometern pendlar mellan 28 — 34 grader i skuggan under dygnet.

Vi kom hit helskinnade och inga pirat båtar i vår väg. Skönt vara ett gäng över i oroliga vatten. Men måste berätta lite om konvojen. Lättade ankare vid 17-tiden för att glida ner mot waypointen där vi skulle ses, södra Grenada.

Glider sakta mot samlingspunkten för konvojen (taget av Walkabout)

Sju båtar kom från olika håll till samlingsplatsen och satte kurs mot Trinidad. Vi var i olika storlekar, allt från en 30 fots katamaran till 60 fotare. Vi skulle hålla 6 knop och hade olika klockslag man skulle passera inom 20 minuter. Strax före midnatt anslöt sig kustbevakningen i det dolda. Dem höll sig 5-10 Nm från oss och ropade upp konvojledaren några gånger.

Vi hade VHF kontakt och alla hjälptes verkligen åt för att vi skulle vara en samlad trupp. Man såg nästan allas lanternor på håll. Det var mycket motström men perfekta vindar så alla reglerade seglen för att hålla farten. Konvojledaren var grym, Tracy från Canada. Gjorde det super proffsigt.

Vinden dog ut mer och mer och när det var dags starta motorn brummade vi en liten stund innan larmet gick, motorn överhettad. Inte så lätt med ingen vind, vågor och i sundet var det 3-4 knop motström. Händig man ombord såg snart att en kilrem gått av. Bara låta motorn svalna och leta upp en ny.

Jag försökte hålla oss från land med segel som bara slog och samtidigt kom ett gäng delfiner och hälsade på oss. Gick ingen nöd på mig………..värre för Tompi i värmen.

Delfin besök

Födelsedagsbarnet gjorde en god gärning på sin dag. Vi kunde sen glida genom sundet, jättevackra klippor och innanför är det som ett stort innanhav med oljeplattformar. Mellan Grenada och Trinidad finns några stora oljeplattformar.

Kom fram till Chaguaramas som är en metropol för sjöfolk, mycket fritidsbåtar som översommrar här på land, kommersiel sjöfart, mycket offshore fartyg . Vi skall ligga på Peakes Marina över sommaren.

Sååååå la vi till vid en brygga igen, 3 månader sen sist. Hittade knappt våra fendrar eller tampar. (Låg vid kaj när konsulatet hämtade fransmännen dock) Konstaterade direkt att fasiken va skönt att ankra men det var lyxigt att ha en vattenslang på bryggan.

Asta har bryggplats efter 3 månaders ankring

Direkt till immigrationen och tullen. Marinan har en shuttle buss som tog oss dit direkt. Detta var klart den jobbigaste inklareringen. Hela besättningen var tvungen att vara med och mycket papper i 6 ex vardera. På övriga ställen har jag klarerat in oss själv väldigt enkelt. Skall dit nästa vecka igen med intyg m.m. för att vi lämnar kvar båten här. Där träffade vi på flera från konvojen, kul att få ansikte till båtarna man hört under natten.

Sen rann dagen iväg då jag hade genomgång med marinan om önskemål över tiden vi skall ha Asta här. På kvällen hade konvojledarbåten bjudit in oss på en sun-downer till deras 55-fots motorbåt, den rymmer mycket folk.
Så gästvänliga med massa gott att äta och dricka. Vi var 12 stycken och stämningen var hög med mycket garv. Alla båtar från olika länder.

Somnade gott på kvällen sen efter vi dygnat och konstaterade att Tompis födelsedag kom lite i skymundan men det rådde vi bot på genom att fira den 7 maj istället.

Veckan har till största delen bestått av jobb med Asta. Massa att fixa utöver det vanliga då luftfuktigheten är otroligt hög här under sommaren. Allt möglar låter det som.

Tvättar precis allt med vinäger, tea tree oil och vatten. Skulle vakuum förpackat våra kläder men hade tyvärr inte så stora påsar med oss.

Mellan varven tjötar man med grannarna och alla klagar över vinäger doften. Igår kväll lurade jag med mig kompisar från Holland med båten Walkabout att det var steeldrums på grann marinan. Tji fick vi, men hade en go kväll och skall imorgon äta middag där det är steeldrums. Konstigt nog är det morsdag här imorgon och även i Holland.

Med andra ord så jobbar man mest och rör sig inte utanför området. Vi har lämnat in genuan för översyn och lagning och har lite småsaker att ta tag i när vi kommer ner i september igen.

Vi var inte så smarta som bokade ”hemresan” redan i september då det regnar och är attans så varmt här. Många hyr ett rum här på marinan för att slippa bo i båten. Vi skall bo i båten fram tills vi åker men det blir bara 3 nätter på land för vår del. Vi sköt på upptagningen då det känns lättare ha kylskåp och toa ombord.

Så nu är det bara att hänga i tills vi flyger hem. Lämnar marinan på fredagen då vårt flyg går kl 06 på lördagsmorgonen och svårt ta sig dit på natten. Vi vill inte lämna båten på natten heller utan vill ha dagsljus och se att allt står rätt till.

Men en blogg till blir det på denna säsongen innan Asta tar vila och vaknar till liv igen i September.

Over and Out och länge leve Vinäger !!!!

Har åskådare dagarna igenom

Grenada

Ett sånt härligt land Grenada är. Vi trivdes direkt här, vackert och mysigt folk. Grenada blev självständigt från England 1974.

Grenada hade en tuff storm 2004 , Ivan, senast. Oftast går stormarna norr om men försäkringsbolagen är inte så glada att man lägger upp sin båt här över ”hurricane” säsongen utan vill gärna man skall ner till Trinidad. Till sommaren byter vi försäkringsbolag till ett engelskt bolag, Y Insurance, då Pantenius inte har rimliga premier här i Karibien. Allt är klart så på huvudförfallodagen byter vi. Har varit lite pyssel i vår med bytet, svårt med alla villkoren på engelska.

Vi seglade till ön Carriacou och klarerade in. Detta är en ö vi vill tillbaks till och utforska mer. Strosade runt lite på eftermiddagen, handlade och åkte dinge inne i mangrove-området. Dagen efter satte vi segel mot Prickley Bay, som ligger på södra Grenada. Slängde ut fiskespöt och titta vad vi fick 🙂

Vår första firre vi fått på Asta, stor lycka ombord

Nere i Prickley Bay träffade vi båten Lilla Anna igen och några nya svensk båtar. Var rena svensk träffen med 5 svenska båtar ankrade nära varann i bukten.

Vi ville hit ner för att köpa en ny VHF/AIS antenn då vi inte varit nöjda med räckvidden . Trodde inte en antenn kunde gå sönder men det kunde den allt. Efter bytet blev det en stor skillnad. Sån båtaffär, nästan som en bra båtbutik hemma med allt.

Vi har vandrat mycket här på ön, Prickley Bay hade ett sånt fint villa område med fräck arkitektur på husen.

En dag var vi på utflykt med seglare från Sverige, Usa och Peru. En lokal guide hämtade oss på morgonen och tog oss runt på ön i en minibuss. Var så roligt för han berättade så mycket om deras frukt som vi stannade och plockade, historia om landet, att 85% av alla taken gick sönder i stormen 2004 och besökte olika platser.

Åkte upp till ett naturreservat där vi träffade på en apa. Även här förekommer det jakt mellan oktober — december på apor, ödlor, ekorrar m.m. Innan stormen drog förbi var jaktsäsongen 6 månader.

Guiden berättade om en vandringsled härifrån till ett vattenfall genom regnskogen som vi testade på igår.

Gjorde ett stopp på en choklad fabrik. Deras chocklad är helt ekologisk och dom är väldigt stolta över den, väldigt fin och god, mums.

Rom dricks det i hela Karibien, rom punch tror jag nästan serveras i nappflaskan………..nej då, men överallt finns det. Kul besöka en gammeldags fabrik där tiden stått stilla kändes det som. Det här med arbetssäkerhet tror jag inte låg på topp.

I veckan seglade vi upp till st George, öns huvudstad. Ligger ankrade utanför och härom dagen satt jag och pratade i telefon och plötsligt ser jag en hajfena simma runt. Såg den nog 10 gånger minst. Var precis som i en film när man ser en svart fena sticka upp. Måste varit en revhaj. Tyvärr inget foto bevis…………………men igår när vi gjorde rent botten var jag lite observant på omgivningen runt mig. Tompi gjorde rent botten för drygt 2 veckor sen och se hur det växer :(. Vi har ingen bottenfärg kvar. Målade förra sommaren färg för Gran Canaria vatten men här i dessa vattnen krävs lite annan färg.

Deras buss system är lustigt men effektivt. Kanske inte så miljö vänligt dock. Finns olika linjer runt ön som körs med minibussar. En chaufför och en som slänger in en och tar betalt. Stannar närsom och dem körs hela tiden. Igår tog vi buss nr 6 upp till naturreservatet Grand Etang. Vi satt tätt kan man säga men go musik och stämning. En rolig upplevelse på en så härlig vandring genom regnskogen. Började med stig och vackra vyer, sen försvann stigen mer eller mindre och man klättrade fram genom den täta vegetationen innan man kom fram till öppna vyer och odlingar. Lite möra var vi allt efteråt.

Naturupplevelser är så maffigt, man går i skogen och hör alla ljud och lite små spännande med denna täta skog och djur. Rätt som det var kom det en kolibri framför oss och bara stirrade på oss.

St Georg är en jättefin stad, finns en marina här också som vår konvoj ledare ligger i. En Kanadensare som har en en typ amerikansk motorbåt. Det blir en konvoj imorgon om 7 st båtar ner till Trinidad från alla dess hörn. Osäker om kustbevakningen kommer eskortera oss då dom vill att man är 10 båtar. Men det känns gott att vi är några båtar som skall vara som mest 3 Nm ifrån varann. Varit mycket med detta i veckan och vi har fått waypoints och klockslag vi skall vara vid löpande och massa om säkerhet osv. Berättar mer i nästa blogg om hur konvojen avlöpte. Men start imorgon kl 18 och segling under natten så angör vi Trinidad måndag morgon/fm och inga pirater i närheten hoppas vi se. Håll tummarna!

Vår konvoj ledares båt, s/y Mercator

Lite sorgligt för nu är denna säsongen slut, nu blir det arbete med Asta tills vi åker hem om några veckor. Massa att tänka på då det är ännu varmare och fuktigare på Trinidad. Mer om detta i nästa blogg.

Det trodde vi inte att vi skulle avsluta säsongen i Karibien. Men det är ett av våra bästa beslut och idag när vi åkte lilla bussen för att handla det sista fick jag sån lyckokänsla…………..detta livet är så gott och härligt kunna åka hem i sommar och pussa på kidsen och träffa alla nära och kära.

Avslutar med lite foton från St George och från bagaren .

Bakar bröd……….världens enklaste o bästa receptet

Over and Out så hörs vi från Trinidad 🙂

Ps. kolla in fliken Här är vi. Fick hjälp att koppla kartan till platser vi besökt.Ds

Grenadinerna

Kom en liten film från Tobago Cays förra veckan istället för den vanliga bloggen. Vi älskade Cays öarna, sånt otroligt djurliv under ytan. Såg en liten revhaj också men den lyckades vi inte fota. Men innan vi styrde nosen mot Tobago Cays låg vi 2 nätter på Canouan. Lustig ö, norra halvan var ägd av en resort och södra halvan var flygplats och marina. Befolkningen bodde mitt på ön, ca 1500 personer.

Vi vandrade ner till södra delen och utforskade den nya marinan och flygplatsen. Landningsbanan ligger vägg i vägg med marinan.

En sån marina, urfin verkligen. Precis allt fanns och så pedant skött. Synd dom inte fått snurr på den. 4 båtar låg i marinan och den svalde en massa fler. Träffade hamnkillen som guidade oss runt och berättade . Han var nog glad att hitta några att prata med. En irländare ägde den och för vår båt skulle det kosta ca 900 SEK per natt. Skönt och ankra konstaterade vi.

På kvällen kom en lokalbo förbi i sin båt och frågade om vi ville köpa hummer. Tja sa jag och frågade lite vad dom kostade. Slutade med att vi fick 5 mindre humrar för 150 kronor. Prutade inte utan han slängde med lite extra. Dagen efter kom han förbi och frågade om dom smakade gott. Så den kvällen frossade vi i hummer, grillade dom med massa vitlöks smör………mums. Tompi fick döda dom för det klarar inte jag av. Fick tips att sticka kniven mellan ögonen. Tycker det är makabert.

Skulle avverkat norra delen men tyvärr bara för behöriga eller om man hade en guide med sig så vi styrde nosen mot Tobago Cays på söndagsmorgonen. Lite båt när vi kom men det växte till sig en del då påsken närmade sig. Efter 5 dagars snorklande gick vi till ön Mayreau. Finns en väldigt populär vik på norra sidan Salt Whistle Bay men den var så proppad med båtar att vi gick till Saline Bay istället. Mycket mindre båtar och där träffade vi på båten Bella Luna igen och träffade en ny svensk båt, Condios, som var på väg hem till Norrland.

Utforskade ön till fots med Thomas på Condios. Underbar vacker ö, med ca 300 personer boende där. Här var det mer vanliga hus, litet som stort i dess olika skick. Det som var hemskt att se var all smuts och skräp överallt. Dom skötte om stränderna men för övrigt nada.

Det är så kul för Grenadinerna består av en massa mindre öar, så det blir många nya öar att utforska. Union Island, Clifton satte vi kurs mot sen. Det är den största staden på ön med en flygplats mitt i byn. Vi kom dit på påskafton och jag brukar inte märka att folk är höga men här märkte t.o.m jag att väldigt många var höga. Var massa liv och rörelse med folk ute på gatorna, babys till gamlingar. Många lediga och njöt av påskledigheten.

Även denna ön måste utforskas och det charmiga här var alla getter, får, kossor och hundar som sprang omkring överallt. Lokalbefolkningen var trevliga och speciellt en kille vi träffade i Ashton. Berättade om den gamla hamnen som aldrig blev av, ville följa med oss på sin lediga dag och vandra upp till toppen. Han körde varor till ön med sin båt.

Vi hittade coolaste baren, Happy Island, med en sån färgklick till underhållning vid solnedgången. Man tog dingen ut till baren som ägaren hade byggt upp själv. Vi åkte dit på påskafton och det gjorde vår dag. På påskdagen kom båtarna Bella Luna och Beaucastel hit och vi träffades där för en drink. Dom älskade också kite-surfarna.

På påskafton ställde sig en gäst med en öl och kite-surfaren kom och tog den och vid nästa vända lämna tillbaks flaskan. Alla bara skrek och applåderade. Var världens stämning.

Tyvärr har det kommit lite pirater i paradiset. Ett piratöverfall på en båt skedde den 14 april mellan Trinidad och Grenada. Innan dess var det nog 3 år sen sist. Men folket på Venezuela är väl helt desperata. Gått ut meddelanden och innan vi skall segla ner till Trinidad måste vi maila in en float-plan till kustbevakningen bl a.. Försöker bilda lite konvojer ner. Bella Luna och Beaucastel gick med första konvojen ner i måndags. Allt hade gått bra. Kustbevakningen eskorterade dom när dom var 9 båtar i konvojen. En amerikan har mailat oss och vi försöker nu hitta fler båtar till konvoj nr 2 mellan den 4 — 7 maj, lite beroende på vindarna. Är man runt 10 båtar eskorterar kustbevakningen runt dom känsliga vattnen. Tompi drömmar mardrömmar just nu om pirater.

På måndagen gick vi 3 sjömil till en bukt och ankrade, Ashton. Här försökte man sig på att bygga en marina för 25 år sen. Planerna lyckades inte, tror man gick i konkurs . Nu står bara resterna kvar. För några år sen öppnade man upp igen så vattnet kunde passera så det blir cirkulation i bukten och det marina systemet kommer igång igen.

Vi har märkt det blivit lite brunare och inte är lika grönt här. Vet ej om det beror på att vi går mot slutet av torr perioden eller om dom norra öarna är lite grönare. Regn perioden är mellan juni — november och sen är det torr period december — maj.

Vi vandrade mycket på ön och upptäckte ett aktivt fågel liv och lustiga växter.

På tisdagen puttrade vi till västra delen av Union, Chatham Bay. En stor bukt med lång läcker strand och några plåtskjul där det serveras BBQ på kvällen. Hört det skulle vara fallvindar så vi tog ut 60 meter kätting på 5 meters djup. Vattnet var kristallklart och vi fick en riktigt aha upplevelse. Vi såg en massa småfisk stim som blev jagade av större fiskar. När dom stora fiskarna tvingade upp dom kom fåglarna och tog dom små. Sånt jäkla samspel.

Fåglarna tar dom små fiskarna när dom blivit uppjagade av dom större fiskarna

På kvällen åt vi hos Vanessas som vi blivit rekommenderade. Väldigt enkelt men så gott. Man blev placerad och vi hamnade jämte ett franskt par som var på väg till Trinidad. Jättemysigt sitta med sanden i tårna och se hur det grillades hummer och revben. Hummersäsongen går mot sitt slut här, 30 april.

Hade ingen riktig ro att stanna mer än en natt då vi gärna ville ha wi-fi för att ha koll på konvojen bl a. Köpt ett lokalt sim kort som strulade. Åkte tillbaks till Clifton och klarerade ut samt fixade sim kortet. Styrde sen nosen mot en vacker privat ö, Petit St Vincent. Finns en lyxresort här med 22 bungalows och den efterlängtade ön som Tompi letat efter.

Bedårande liten söt ö som Tompi suktat efter

Detta är den sista ön i Grenadinerna innan Grenada tar vid. Vi ligger ensamma här bakom ett stort rev. Imorgon skall vi snorkla på revet.

Blev en lång berättelse idag men vi båda tycker att detta området har varit det vackraste med alla fina stränder och det super klara vattnet. Sen har övriga ställen sin charm så klart. Vi har det otroligt bra, varmt och sol, vackert och träffar en massa härliga människor. Nu styr vi nosen mot Grenada för att träffa ”konvoj amerikanen” om ca en vecka.

Avslutar dagens blogg med en vacker solnedgång som tillägnas Åsa.

Bequia och Mustique

Vårt fina ställe på St Lucia, Laborie, var fantastiskt på land men på natten var det en väldigt rullig ankringsplats. Gav oss iväg tidigt på söndags morgonen söderut till ”seglarön” Bequia, passerade St Vincent på västsidan då det blåst mycket och vågorna var höga. Var ca 53 Nm dit och denna passagen gick bra. Inte alltför mycket motströms eller kryss.


Hissar St Vincent & Grenadinerna flagga

St Vincent & Grenadinerna består av en huvudö och flera mindre öar varav några är sägs det Södra Karibiens vackraste. Skall bli så kul att utforska alla dessa öarna under april.

Bequia är en ö som nästan alla seglare kommer till, så alltid mycket båtar här. Över påsken nu är det fullt ös på ön då det är en regatta och massa liv och musik runt om.

Träffade Kurt på Imagine här som visade oss runt, perfekt få lite tips. Kurt skulle lämna ön på onsdag morgon så det var bra tajming. Själva bukten har man gjort en liten enkel betong promenad runt, så charmigt och vattnet helt kristallklart.

Inklareringen löpte på bra och var inga konstigheter. Finns tull och immigration på flera öar så det är enkelt att klarera ut söderut när det blir dags. Per Mobergs har ett hus här liksom flera andra svenskar. Moberg har gjort en TV-serie härifrån ön.

På tisdagen vandrade vi till ett Sköldpaddecenter som grundades 1995 av Orton King en man som älskar havet och vill bevara sköldpaddorna. Dom tar ägg som dom sen föder upp och släpper ut vid en ålder av 5-6 år.

Väldigt vackra vyer och skön atmosfär på ön. På onsdagen var det dags igen för en vandring ihop med båtarna Lilla Anna och Bella Luna till Friendship Bay där man också kan ankra och där öns största resort ligger, som ägs av en svensk.

Åt lunch på en lokal bar som serverade oss ute då hennes kök var under renovering. Smakade gott och var billigt, ca 65 kronor. Annars är det dyrt att äta och dricka här på öarna. Avslutade sen med kaffe i Asta.

I denna delen av ön håller man fortfarande på med valjakt 🙁 Dom har tillåtelse att fånga 4 st per år.

Även på torsdagen vandrade vi och nu till en utsiktspunkt där man såg över till St Vincent. Tog en stig dit som likaväl kunnat vara i Sverige. Finns inget bättre än att upptäcka nya platser med vandringar då man alltid ser en massa utöver det man förväntar sig, det där lilla extra som inte är stort men som man minns.

Det kom varje morgon en man i en eka och sålda bröd och bl a bananbröd. Det är så gott, hittills inte fått tummen ur att baka det själv. Båtar kom och tog upp tvätt som dom lämnade tillbaks senare på dagen. Ville man kunde man även få vatten påfyllt i sina tankar, perfekt för dom som inte har watermaker. Massa service fanns det runtom en om man ville.

Läst om ön Mustique som skulle vara så fin för vandringar men läste också att ön var privat och vissa tider på året hade man inte tillträde till ön mer än vid stranden. Seglade iväg för kanske skulle vi hinna dit och utforska ön innan den blev restricted area. Vi seglade iväg på fredags morgon efter Tompi sjungt för mig :).

Älskar ju att komma till nya platser och vad är bättre än att komma till en ny ö på födelsedagen. Fin segling dit med en ganska hård kryssbog. Finns bara bojar där som man får lägga till vid, max till 3 nätter. Tog dingen in och pratade med hamnkillen, tyvärr var det stängt på ön för ägarna var där. Flera engelska kändisar, såsom Elton John, Mick Jagger och engelska kungligheter har hus där och vissa var där nu under påsken. Hamnkillen var jättego och berättade lite och lät oss vara på ön och strosa där det var öppet . Massa security folk var runt om på hela ön.

Stränderna var underbara liksom vattnet. Öns vandringar skall vara jättefina så kanske vi stannar till här i höst igen och hoppas ön är öppen. Vi handlade goa bullar, och den dyraste yoghurten jag köpt, närmare 200 kr för en dryg halvliter……………………såg inget pris utan betalade och såg glad ut.

På em satte vi segel mot ön Canouan. Fin segling och hade ute fiskespöt och fick en stor fisk på kroken som lossade precis när den var vid båten, attans också. Men skam den som ger sig, nån fisk skall vi väl kunna få.

Inatt var nog den värsta natten hittills vindmässigt, kom en massa fallvindar ner på oss. Båten snurrade runt 360 grader och vinden bara dånade. Ankaret höll, men det är lurigt när man snurrar runt så. Ösregnade också så Asta blev ren från allt saltet. Perfekt med skurarna som kommer och sköljer bort allt salt.

Nu skall vi utforska denna ön innan vi seglar till ögruppen jag suktat mest efter,Tobago Cays. Livsfarligt för jag läser en massa om platserna och vill upptäcka allt nu, som tur är bromsar Tompi så vi hinner njuta av varje plats och vara lite i nuet.

Avslutar med en underbar himmel som varje kväll erbjöds på Bequia. Måste berätta om det gröna skenet som ibland blixtrar förbi vid solnedgången sågs häromdagen. Vi missade det, men flera såg det. Nu spanar vi extra mycket efter gröna blixten.

Over and out så upptäcker vi Canouan 🙂

Bequia himmel efter solnedgång

Väst till sydkusten på St Lucia

En sån härlig vecka vi haft, skämt bort oss med go mat och vandrat mycket på roliga platser, från Marigot ner till Laborie.

Är inte överförtjust i ormar direkt och googlade om det fanns några på ön………skulle hoppat över den googlingen. Finns ofarliga boa till giftiga ormsorter. Tänkte det var bra att veta innan vi gav oss in i skogen. Första vandringen vi gjorde kring Marigot i skogen hade jag ovanligt hög puls och var på min vakt.

Jäkligt vackert när man kom upp på höjderna. En dag vandrade vi omkring på vägarna och stigarna och såg på alla hus, helt fantastiskt arkitektur.

Marigot var lite som en annan värld, lite smekmånads stuk. Inte riktiga världen men härligt få vistas här några dagar. Vi ankrade precis vid inloppet och på kvällarna hörde man bara syrsorna typ i bakgrunden, helt magiskt.

Asta ankrad vid Marigot Bay

Vi blev så impade av en kapten och hans crew som gick in i lagunen med en bamse stor yachts och la till. Det var inte mycket svängrum, tog en stund men han klarade det. Kul att se ett så duktigt gäng.

Stor båt som lägger till i liten marina………så skickligt.

På 25-årsdagen lyxade vi till det med frukost och middag ute. Blev hummer som smakade gudomligt till middag. Satt ovanför vattnet och såg skenet runt oss………..nästan så vi blev nykära, ha ha.

Hummer middag

Lite saker hände omkring oss, en båt gick på grund så Tompi fick ta dingen och köra loss han, satt som berget, en glad fransman.

Sen gjorde vi klart bordet till sittbrunnen. Har ett fint nerpackat (är för lata för att ta upp och ner det) men detta har vi alltid uppe i sittbrunnen. Det gamla som vi gjorde var lite för litet, en skärbräda jag köpte på Gran Canaria. Tompi sågade och fick till det riktigt fint. Nu kom vårt elverk till användning.

På onsdagen seglade vi ner till Soufriere, Unesco världsarv med Pitons topparna.

Passerade många mysiga stränder, hus och natur. Här fick man inte ankra utan man fick lägga sig på en boj. Killar kom och mötte en och hjälpte till att förtöja och skulle ha en slant för detta. Det kom under våra 3 nätter där flera båtar och sålde frukt, småkillar som ville slänga vårt skräp (som dom sen dumpade bara) och halsbandsförsäljare. Var lite tuffare attityd här.

Själva byn tyckte vi inte var så speciell men mycket runt om. Fast den var lite speciell på sitt sätt.

På torsdagen tog vi en taxi till Gros Pitons nationalpark. Fick en guide med oss när vi vandrade upp till toppen 779 meter. Man var tvungen att ha en med sig en, våran var ingen muntergök direkt. Hon pratade mest med övriga guider som vi mötte på deras språk, fransk kreol. Men vi kom upp på toppen och det var mödan värt.

Under fredagen klarerade vi ut då vi lämnar detta landet på söndag för segling till Vincent & Grenadines. Efter det vandrade vi upp till Sulphus Springs som är en gammal vulkan som det puttrar om och där man kunde ta sig ett lerbad. Skulle göra huden 12 år yngre……………..tveksamt 🙂

Den hade sitt utbrott senast på 1700-talet. Geologer på Trinidad bevakar alla vulkaner här i Karibien och var 6:e månad kom geologerna hit och tog prover. Luktade ruttet ägg men man vande sig när vi vandrade omkring där.

Efter vulkanen och badet vandrade vi vidare, såg lite mer av St Lucia och tyvärr är det så mycket plast och skräp överallt. Står skyltar lite här och där men ingen bryr sig. Mycket även i havet här. Hemskt att se.

Avslutade med lunch ute på ett fantastiskt ställe, mellan Piton kullarna. Nu har vi ätit både frukost, lunch och middag ute så nu blir det konserver igen. Inte helt fel det heller, det mesta smakar gott till havs.

Idag lämnade vi och gick ner till sydsidan, motvind och ösregn. Läste det var klurigt gå in här för rev och man skulle ha en i fören men inte så lätt när det ösregnar och blåser 15 m/s. Smög oss fram och sen kom det en lokal liten båt och sa till oss att följa han. In kom vi och då sprack även himlen upp.

Vi är enda turistbåten här och så gulligt liten by, Laborie. Varit ute och gått och alla är så snälla. Helt annan mentalitet än i förra byn.

Veckans blogg har varit fantastisk att skriva, underbar miljö. Småpratat med barägaren och blickar ut mot Asta och palmerna. Det är först nu vi verkligen börjar förstå vi är här och njuter av varje stund. Även när det blåser 15 m/s i nosen och ösregnar 🙂

Avslutar bloggen med foto från min skrivkammare.

Over and out imorgon säger vi hej till Beguia hoppas jag.

Dagens blogg plats

St Lucia

Det kändes helt ok efter att Emil o Linnea åkt hem då vi vet vi kommer ses om drygt 1,5 månad. Vi kommer hem över sommaren då det är orkansäsong här. Tar upp båten på Trinidad under tiden vi är Sverige.

Måndagen ägnades åt sanering av båten och under tisdagen hade jag ”kontorstjänst”, bäst passa på när vi hade wi-fi inom EU.

På onsdagen lämnade vi Martinique glada och förväntansfulla över seglingen till St Lucia. Men fy rent utsagt en sån knäpp dag det blev. Nybörjare som vi är att segla här i Karibien hade vi nu stött på detta med vindar och strömmar hit o dit. Hade vinden rätt i nosen så det blev kryss, loggade 6 knop men på vår GPS gjorde vi 1,7 knop = motströms över 4 knop.

Kom fram en stund före mörkret la sig till Rodney Bay på St Lucia. Det är hit målgången är för ARC-rallyt. Är en gemensam start i Las Palmas och målgång på St Lucia för vanliga fritidsbåtar över Atlanten i november – december månad. Var roligt att se marinan som är bamsestor och kan hantera alla dess storlekar på fritidsbåtar. Måste vara världens arrangemang när båtarna går i mål här.

Vi ankrade utanför i bukten, var väldigt lugnt här med lite dyning bara. Här hade man chansen att gå in i en marina och få tillgång till alla dess faciliteter men vi känner inget behov att det. Tycker fortfarande det är lika häftigt att vi gör vårt egna vatten. Har en Spectra watermaker som gör drygt 20 liter per timme och den kör vi med några dagars mellanrum.

På St Lucia talar man engelska, vänstertrafik och valutan är EC, east caribbien dollar. 1979 blev dom självständiga från England.

Vi klarerade in på torsdagen, fanns tullkontor i marinan. Sen gav vi oss ut för att ta ut lite cash, hela eftermiddagen gick åt till detta. Var inne på banken tom och försökte men inte ens dom lyckades. Testade olika banker och till slut fann vi en bank där vi kunde ta ut cash från automaten. Det bästa var att på en av bankerna hade dom grymt wi-fi. Gick dit sen för att få nät och tryckte oss mot väggarna. Kameror precis överallt så blir det bankinbrott tror jag vi ligger risigt till.

Drive in till bankomaten

Vi hade läst det förekom mycket dinge stölder här och var lite oroligt. Blev ändå förvånade då det fanns vakter och personal precis överallt, allt inhägnat och hög säkerhet. Det vi såg var ju bara alla vackra hus men gick vi lite utanför såg man en total skillnad. Blir illa berörd av detta.

Vi har fortfarande kvar vår gasoltub sen Cran Canaria men den går mot sitt slut. Här kunde man fylla våra aluminium tuber vi har med oss. Krångligt med olika gasolsystem på många öar.

Under 1700-talet byggde man en halvö mot norr för att kunna skydda sig och byggde ett fort på Pigeon Island. Det har man gott av idag med sjölä i bukten. Vi vandrade dit på fredagen, hur intressant som helst och läsa och se hur dom hade krigat och levt där. Idag är det en nationalpark.

Läste att varje fredag är det gatufest i en stadsdel, Gros Islet. Sån skillnad på dagen och mot kvällen. På kvällen var det massa ”småbarer” där man sålde rompunsch och det grillades hej vilt. Massa mat och dryck och senare på kvällen kom musiken igång till klockan 2 på natten.

Igår satte vi segel söderut mot Marigot Bay. Mycket mindre och lite mer exotisk. Tydligen har en massa kändisar hus här. Finns en mindre marina här som drivs av ett stort resort. Dom flesta går in och hyr en boj inne i lagunen. Vi ankrade precis utanför och ibland känns det som om man är en apa i bur då mindre båtar med turister kör förbi och pekar upp mot husen och talar om vilka som bor var och visar lagunen.

Marigot Bay. Asta ligger precis utanför inloppet, nedanför palmen

Vi blir här i några nätter till, skall göra vår månads service på Asta. Lite datt o datt som vi gör omkring den 1:e i varje månad. Fått tips om lite fina vandringar som vi ser framemot. Är mycket Kanadensare och amerikaner här, även stött på ett sydafrikanskt par.

På tisdag blir det hummer och champagne, silverbröllop.

Så idag avslutar vi bloggen med hipp hipp hurra för våra 25 år !

Snart dags att checka ut från Martinique

Om några timmar lyfter Emil och Linnea efter 17 nätter ombord. Känns som om vi sett mycket av Martinique och Linnea har blivit betydligt mer sjövan. Dock längtar hon hem till en lååååång dusch.

Förra lördagen var helt magisk då vi flyttade oss längre in i Fort de France bukten närmare mangrove träsket. Tog dingen in till träsket och hittade en öppning. Körde långt in i träsket med alla dess ljud omkring oss, så rofyllt.

Nu har vi hittat nått gott när vi lyxar till det, ananas. Ofta är dom supergoda när dom legat ute i nätet och blivit solvarma. Liksom apelsinerna är underbart goda när dom är solvarma.

Ananas, mums

Efter vår mangrove tur styrde vi Asta till Fort de France, huvudstaden. Ankrade längst in, såg massa stora kryssningsfartyg, badstrand, festglada människor………salig blandning av allt.

På söndagen tog vi taxi en mil norr om staden och vandrade till 2 vattenfall, Fontaine Didier. Till första vattenfallet var det lätt, skogsstig och sen genom en kolsvart tunnel där vi balanserade på cementledningar. Vattenfall nr 2 var lite knöligare att nå men så värt, massa djungel omkring oss med alla dess gröna färger. Var lite över stock och sten men det svalkande doppet gjorde susen och den medhavda lunchen.

Under måndagen gjorde vi stan då alla affärer var öppna, fixade med båten och Tompi fick sin födelsedagspresent i förskott ( okej jag vet jag jag aldrig kan hålla mig, men det är ju maj snart ). Hittade en sån fin lampa att hänga i biminin på kvällen, blev kärlek vi första ögonkastet för Tompi.

Fixade hyrbil till tisdagen då vi ville se hela ön. Man fick hyra på flygplatsen men det var smidigt för flygbuss gick ofta. Hade tur för vi hade valt den minsta bilen men blev uppgraderade till en Kia suv, så Emil slapp sitta bakom mig med knäna i hakan.

Massa kolibri såg vi

Vi hade läst om att vissa träd var väldigt giftiga, man skall ej ta på dom eller stå under dom när det regnar samt ej äta deras frukter. Dom var alla märkta med ett rött märke runt om. Dessa hittade vi mycket på östkusten.

Jättegiftiga träd

Dan därpå kände vi att det var dags att röra på sig. Seglade norrut till gamla huvudstaden Saint Pierre. År 1902 begravdes hela byn av ett vulkanutbrott, bara 3 personer överlevde utav närmare 30 0000. Var väldigt vackert att se de gröna kullarna och ruinerna av staden från ankringsplatsen.

Vi blev kvar där 2 nätter, snorklade och tittade på den gamla staden. Under veckan har vi snorklat lite överallt och såg på ett ställe mycket ormar, Caribbien Sea Snake. Fick även ett liten sköldpadda med på bild nu också.

Efter Saint Pierre gick vi söderut och såg massa fiskare som la ut nät på ett lustigt sätt. Slängde i typ träbitar och sen la ut ett jättestort nät som en stor ring innan dom knöt ihop och samla in det igen. På vägen upp såg vi val på långt håll men söderut kom vi mycket närmare. Var en relativt stor val men kan inte säga vilken sort och hann inte fota den.

Passerade ett av Martiniques power plant (kraftstation) . Detta drivdes av diesel medans det andra på ön drivs av gas har vi förstått det som.

Sista dagarna ägnades åt sol, bad och snorkling samt som vanligt avslutade vi alla kvällarna med kortspelet skitgubbe. Ankrade vid Schoelcher och gick sen till vårt favo ställe Grande Anse D árlet.

Veckan har varit både toppar och dalar, då jag fick ett så sorgligt besked i onsdags. Vår vän Åsa somnade in efter denna jäkla sjukdomen cancer. Är helt tom då jag inte vill ta in det, Åsa den levnadsglade som var den första jag ringde då vi beslutade att göra denna seglatsen. Tänker på hennes fina familj. Livet är orättvis och man skall ta vara på varje stund vilket Åsa var en mästare på som så mycket annat.

Så denna bloggen avslutas med en hyllning till Åsa som älskade livet ❤❤❤