US Virgin Island – St John

Sämre plats kan vi befinna oss på. Underbar ö med ett undantag Tjurhaj, hjälp……Samma dag vi kom till denna viken, Francis Bay, såg man en stor Tjurhaj vid strandkanten berättade ett amerikanskt par. Googlade sen på vad Bullshark var och hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nog inte snorklat omkring en timme utan att hålla extra utkik. Skall ha som mission under veckan att fota lite revhaj och annat vackert under ytan.

Helt grym natur här, kristallklart vatten och fin natur på landbacken.

Igår fanns det 40 Covid-19 fall här. Inrikesflyget kommer i mindre skala med amerikanare som hälsar på släkt och vänner eller passar på att ta semester. Mycket skriverier om detta och ilska över fastlandsborna som kommer dragandes med allt. Samma visa här som i Sverige och alla har mycket åsikter. Alla uppmanas vara hemma om man inte måste ut och handla. Motionera går bra bara man håller avstånd, inga folksamlingar osv. Läste det inte bunkrades toapapper här utan vapen istället. Vapenförsäljningen hade ökat markant 🙁 om detta nu stämmer.

På måndag eftermiddag ringde dom och sa vårt paket hade kommit till ön St Thomas. Men inte ville vi lämna vår plats direkt utan var ute och vandrade, fyllde på med färska grönsaker och frukt. Kändes bättre handla på denna ön i byn. Byn kallas nu spökstaden, som annars är full med turister. Just nu är det bara mycket båtar som oss som väntar och väntar.

En eftermiddag åkte vi in till stranden och bara badade. Var helt jäkla dunder ljuvligt. Sån tur vi har som är här och väntar.

På onsdagen seglade vi sakta till St Thomas, 12 sjömil. Ankrade och gick och hämtade vårt paket. Sen snabbt tillbaks igen och puttrade för motor mot St John igen.

Hittade ingen ledig boj utan gick till en vik längre bort där vi hittade en fri boj. Inte så skyddad vik men lugnt väder så det blev en platt natt vilket uppskattas.

Fastän man är i ett paradis känns det lite ”olustigt” att vara här och familjen många mil bort. Viruset finns i bakhuvudet hela tiden och drar med sig att vår skärmtid har ökat sista månaden. Gjorde en inventering av vårat apotek ombord. Har astma medicin för 4 månader till så det hoppas jag räcker.

På torsdagen flyttade vi oss till en större och mer skyddad vik, Francis Bay. Inga lediga bojar men här finns en liten plats man får lov att ankra på. Slängde i ankaret jämte dom större båtarna som ankrade. Ligger kanonbra om än lite rulligt. Varnade på radion för större dyningar som skulle komma in.

På torsdagen blev det lite fest ombord, kul att fira bröllopsdag. Go mat och vi är störtnöjda.

Träffade ett par på stranden som såg tjurhajen. Dom berättade lite om rutinerna som gällde. Inofficiellt träffades några 3 ggr i veckan för noodle träning vid stranden. Klart man hakade på, var som lättare vattenjympa. Vi var 4 st med avstånd mellan oss. I morse körde en ett yoga pass på SUP bräda vid strandkanten. Jag och några till körde på stranden och 2 ute i vattnet på sina brädor. Alltid kul att göra något och träffa lite folk. Vi är noga med avstånd och är inte många så det är nog inga problem. Perfekt för Tompi med lite egentid ombord. Igår plockade Tompi ner watermakern och bytt i stort sett det som finns. Plockat ihop den under dagen och nu provkörs den.

Som ni ser hoppas jag har vi en fantastisk miljö runt om oss. Men frågan kvarstår vart vi skall ta vägen om inte Curacao öppnas upp före 31 maj. Fått besked ifrån försäkringsbolaget att vi måste upp norr om breddgrad 41 för att försäkringen skall gälla. Det är ovanför New York. Känns väl sådär.

Måste upp till breddgrad 41 om det inte blir ABC-öarna

Vi undersöker olika alternativ medans vi väntar ett tag till. Nästa veckas blogg hoppas jag fått några fina foton från undre världen samt så har vi inom kort en daté med Bertil. Berättar mer nästa vecka om Bertil.

Nästa vecka måste alla båtar ha ankartillstånd om man inte ligger i nationalparken. Nya regler och förordningar väntar oss.

Var rädda om er och som alla säger Stay Safe !

Over and out från det strävsamma 26-åriga paret !

Vi njuter i sanden !

US Virgin Island – St Thomas – St John

Tack för alla fina gratulationer vi fått ang belöningen ifrån Stiftelsen Sveriges sjömanshus. Många som undrade om ceremonin som skulle varit i maj månad. Den är framflyttad utav förklarliga själ. Vi hoppas kunna närvara när den nu blir.

Går absolut ingen nöd på oss, allt väl ombord. 22 corona fall här nu på USVI.

I måndags kom många nya restriktioner här. Avstånd 2 m, inga restauranger (take away okej) eller barer får ha öppet, mataffärer och apotek öppna samt samhällsnyttiga affärer. Men vi får röra oss fritt.

Kändes gott ha bunkrat upp så man slipper springa i affärer. Tog nog nästan 2 dagar för oss att få tag i det vi behövde.

Glädjen rinner allt av en, känns mer som om man bara väntar och väntar. Har en jättebra kontakt på Curacao genom Ocean Cruising Club, som är bofast på ön. Han skriver när han vet mer om landets läge. Får vi besked Curacao kommer ha stängt sina gränser ett bra tag till så får vi ta plan B, C eller D innan orkansäsongen. Just nu undersöker vi alla möjligheter. Många länder har stängt sina gränser.

Tompi tror detta kommer bli väldigt långvarigt, så vi har fixat lite förberedande saker ifall vi inte kommer hem som planerat 27 juni.

Dagarna har bara flugit iväg. Vi väntade på vårt paket ifrån Spectra som skulle kommit i torsdags men tyvärr var det restnoterat. Får ringa och kolla på måndag med företaget. Watermakern läcker och behöver lite större omsorg. Hade varit perfekt att göra renoveringen nu.

Svenska båten Hilma kom in i landet i grevens tid, skönt. Med Lisa och Oscar har vi bytt tankar och ideér med samt smakat på deras inköp ifrån Sydafrika gällande dryck. Dom är på väg hem till Lysekil.

När inte paketet kom lämnade vi St Thomas och seglade till ön St John på fredagen. Kände mig riktigt nöjd då jag la till och ifrån själv vid bensinstationen. Vi är ju aldrig inne i hamnar så det blir ju aldrig tillfälle att öva. Asta är ju en liten ”pråm” mer som inte är så lätt att manövrera i trånga utrymmen. Tompi har det i sig och mycket lugnare medans jag får öva mig.

Var skönt lämna stadslivet och komma ut på havet igen, var inte långt alls. Seglade till västsidan och följde den norrut. Hittade en ledig boj som vi tog. Det är en nationalpark och ankringsförbud. Finns nog bara 2 vikar man får ankra i runt hela St John. Kostar egentligen 26 USD per natt men nu är nationalparken stängd och inga avgifter tas ut. Var fullt med båtar på alla bojarna. Fina vita stränder överallt.

Ägnat lite tid till deklarationerna och Tompi har putsat på. Snart ingen rost kvar och allt krom börjar blänka. Otacksamt jobb för det behövs göras hela tiden löpande. Hittade jättefina stigar i eftermiddag så det blev en underbar skogspromenad.

Vi läser info på guvernörens hemsida. Där kommer antalet sjuka, restriktioner samt lite allmänt. Nått tråkigt vi läste idag var att våldet i hemmen och alkoholkonsumtionen hade ökat rejält under veckan. Usch och fy vad detta kommer dra med sig mycket runt om i världen. USVI lever på sin turism, läste 2,6 miljoner människor besöker öarna årligen. Bofasta ca 120 000 st.

Vi får alla hålla humöret upp !

Over and out och Hipp Hipp Hurra för Lisa som fyllt 23 !

US Virgin Island – St Thomas

Får börja med lite positiva nyheter i rådande omständigheter runt om i världen. Väldigt oväntat men oj så glada vi blev. Hedrande !

Vi fick ett mail ifrån stiftelsen när vi var i Puerto Rico. Kanslichefen hade pratat med vår vän Bill som meddelade vi var i PR. En journalist skulle intervjua oss. Vi gjorde upp en tid med journalisten och körde intervjun över facetime. Allt gick bra och härom veckan fick vi detta fina besked. Känner oss väldigt glada och det bästa av allt var ju att det gick så bra. Kan i samma veva berätta om våra franska vänner. Dom jobbar och står i på Martinique och samlar pengar till en ny båt. Ev hade dom en ide om att komma till Sverige i sommar och leta båt. Men just nu kanske det inte är aktuellt.

Sitter redo för intervjun med journalisten Linda Sundgren som även är författare och skriver deckare

Hittills kan vi röra oss fritt på ön och handla mat. (I PR blev det utegångsförbud strax efter vi lämnade.) Så oss går det ingen nöd på utan har det väldigt bra. Fast i måndags morse när vi läste tidningarna längtade jag så efter familjen och ville bara samla ihop skocken.

Våran plan är väl avvakta och se och segla runt här på USVI så länge vi får. Kollade upp med tullen om vi var tillåtna att segla till fastlandet av USA och i dagsläget var det okej med tanke på att vi klarerade in 3 februari. Men allt kan ändra sig snabbt. I stort sett är alla länder här i Karibien stängda.

Kollade upp med vårt försäkringsbolag och när orkansäsongen börjar 1 juni blir vi oförsäkrade mot namngivna stormar om vi inte är i Trinidad eller ABC-öarna. Inte fått svar ännu ifrån vilken breddgrad norrut som gäller. Men vi är ju många i samma båt så att säga och ingen vill väl vara här när orkansäsongen startar.

Får berätta om alla roliga saker som hänt i veckan. Första viken vi ankrade i när vi kom hit till USVI låg precis jämte flygplatsen med en jättefin strand och universitet inpå. Jäkla fallvindar på natten men kristallklart vatten.

Låg 5 km ifrån huvudstaden men promenera är bästa sättet att se saker. Måste säga det märks dom inte promenerar mycket här, saknas trottoarer överallt om man inte är inne i staden.

Alla kryssningsfartyg är förbjudna nu. Annars så brukar det komma in 4-5 st per dygn sa ett par vi träffade. Strosade runt på ”shoppinggatan” på söndagen och allt var stängt. Var inte mycket mer liv på måndagen heller.

På tisdagen flyttade vi oss 4 sjömil till en ö, Water Island. Fanns bara massa bojar där och svårt hitta nån bra ankringsplats. Ropade på ett par i en dinge och frågade vad som gällde. Då hade vi tur att kunna låna en boj från deras granne som var iväg några dagar. Tycker egentligen inte om boj, men testade den och fick godkänt. Härligt amerikanskt par på båten Bermuda High. Deras barn som var läkare hade sagt dom skulle stanna i båten tills vidare och inte flyga hem till Ohio. Perfekt för vi fick veta en massa om omgivningarna då dom varit här 6 säsonger.

Var 2 sköna, lugna dagar på ön. Brukar komma massa folk från kryssningsfartygen men nu var det bara dom bofasta. Alla hejade och erbjöd skjuts i sina golfbilar när vi vandrade omkring. Måste säga det är sådan skillnad på mentaliteten här och i PR. I PR var alla mycket varmare, gladare och trevligare med undantag här på ön. Ser sådan skillnad i trafiken bara, mycket hetsigare här. Känns som om jag är negativ nu, men hoppas ni förstår hur jag menar. Vi har inte blivit dåligt behandlade alls här men du känner skillnaden.

På torsdags kvällen skulle det börja blåsa och vår boj ägare var på G hemåt så vi körde några sjömil och ankrade utanför huvudstaden under dagen. En stor och bra vik. Jäklar vad det brallade i på fredags natten. Låg på ca 13 m/s i medel med byar så hela båten skakade.

Tog slut på vår ena gasolflaska förra veckan. Tänkte det var bra ha en i beredskap i dessa tider. Hittade ett ställe där dom fyllde med vår fattning på gasoltuben.

I fredags kontaktade en svensk båt oss, Hilma. Dom är på väg hem efter en jorden runt segling och var på BVI som ligger granne. Undrade lite om läget osv. Igår kom dom hit och kom över till oss. Nu är dom hos immigration och tullen. Hoppas inget krånglar utan dom får komma in i landet här. Var kul höra om deras seglats. Är i stort sett bara amerikaner här. Inte träffat några svenska båtar sen St Martin.

Promenerade upp till en utsiktsplats igår fm, underbar vy. Finns linbana dit upp som nu är stängd.

Kolla sån rolig skylt vi stötte på under en promenad. Asta hon är en gammal stabil dam.

Hittat en toppenbra mataffär en bit härifrån. Får ta bussen dit inom kort och handla lite innan vi lämnar St Thomas för att segla till ön St John. Hört det är riktigt fin att vandra där i deras nationalpark, snorkla och bara få uppleva riktigt mysig natur.

Summering: allt är fint med oss och ni får vara rädda om er !

Glöm inte bort ”sunna bonnförnuftet”.

Over and out från St Thomas!

Water Island

Hejdå Puerto Rico

Börjar snabbt med en liten status uppdatering från Asta i denna Corona tid. Vi mår bra och anlände idag till US Virgin Island. Runt omkring oss i Karibien är det stängda hamnar, karantän 14 dagar i båten, inga flyg och kryssningsfartyg. Är lite olika restriktioner i dom olika länderna. Liksom övriga världen har det exploderat till något enormt stort denna veckan. Nu får vi alla hjälpas åt.

Berättar lite mer löpande om veckan som gått. Vågar väl knappt skriva vi var trötta på regnet under måndags kvällen, hade mer eller mindre ösregn söndag och måndag med hyfsat mycket vind. Blev kontorstjänst, lite film och ett försök till promenad.

På tisdagen var vi snabbt ute. Culebra är en riktig pärla, skönt lunk och massa fina platser att ankra på. Vi gick först till Immigration för att ta reda på hur det funkar mellan Puerto Rico och US Virgin Island. Då vi redan checkat in i PR och hade vårt ett åriga Cruising Permit för USA behövde vi inte klarera ut eller klarera in när vi anländer till US Virgin Island. Smidigt som bare den.

Sen på tisdags eftermiddagen gick vi bara 1,5 sjömil till inloppet och ankrade bakom ett otroligt skyddande rev. Där blev jag dålig och låg däckad i 2 dagar. Världens huvudvärk, ingen feber och inte förkyld men totalknockad och sov i stort sett hela tiden. Helskumt för jag har sällan huvudvärk eller tycker om att sova.

Tompi roade sig med bad, lite dinge utflykter och tog bort rostfläckar. Blev mer än en rostfläck per dag dessa dagarna. Snart är hon kanske helt rostfri och då är det bara att börja om från början, ha ha.

På fredagen var det nästa samma känsla som på tisdagen, ut och lufta sig.

När vi var här sist på Culebra för 6 veckor sen hängde vi dagligen på Dingy dock. Skön atmosfär där och bamsefiskar in på knuten.

Vi har verkligen blivit förtjusta i PR. Otroligt härliga människor, vacker natur och sådana fina ankar vikar vi hittat. Legat på plattvatten bakom stora rev. Lite båt runt PR, lite mer här på Culebra. Har fått för mig att spansktalande länder har det där ”lilla extra”. Lokalborna vi mött har varit så varma. Hade läst om kriminaliteten i PR men vi har känt oss säkra. Sen lever vi ju lite lugnare. Ute på dagarna och hemma på kvällarna, inga festprissar som hänger i baren tills den stänger direkt. Man blir ju klokare med åren sägs det 🙂

På fredagen ringde vi USVI och frågade om det fanns några restriktioner. Då fanns det inga så vi bestämde segla österut på lördagen till US Virgin Island = USVI. När vi kom fram hit idag läste jag precis PR stängt öarna Culebra och Vieques för turister. Vet inte om nått hade hänt om vi varit kvar.

Vår plan just nu är att vara ute i naturen på öarna som tillhör USVI. Det är 3 huvudöar och sen flera mindre. Alla har sin egna prägel. Vet ej just nu hur det blir med Bonaire och Curacao. Inga turister ifrån Europa är välkomna, tomma plan hämtar hem folk till Europa. Det är på Curacao vi skall ta upp Asta på land. Försäkringsbolaget säger ABC-öarna eller Trinidad över orkansäsongen. Men det är långt fram tills dess och vi hoppas världen får bukt med viruset.

Over and out och var rädda om er !

Inloppet till Culebra

Puerto Rico – San Juan

Vaknade i morse till ett hel grått och regnigt väder, brrrrr. Inget morgonkaffe i sittbrunnen utan det blir en liten blogg istället innan vi seglar vidare till Culebra och ankrar innan massa vind sveper in till kvällen.

Vi lämnade förra lördagen nordvästra PR på eftermiddagen för att segla på nordsidan av PR till huvudstaden San Juan. Blev en motorseglats där vi fick stötta med motorn mestadels av tiden. Några timmar kunde vi stänga av motorn då vi fick vind. Vågorna och dyningen var okej, skulle inte vilja gå mot vågorna och vinden när det brallar i. 67 sjömil som tog oss drygt 13 timmar.

Vi hörde ett PAN PAN och en båt som brann, men det var en bit framför oss. Igår hörde vi 4 st olika PAN PAN, mestadels folk i vattnet, inget i vår närhet. Svårt höra på VHF:en när dom pratar så fort. Känns ibland som man inte kan engelska alls för dom pratar så fort.

Mitt i natten fick jag ropa upp en bogserbåt på VHF:en med en stor pråm som körde lite fortare än oss och undrade om han såg oss för han kom närmare och närmare. Lite skum var han för frågade om vår fart och riktning och det borde han sett på sin skärm……. hmmmm (vår AIS funkar). Allt gick bra och sen på Tompis vakt körde han om oss på insidan.

Det är häftigt eller kanske dumt beroende på hur man ser det. Men vi som ankrade låg väldigt nära kryssningsfartygen eller fartygen som kom in till kajen. Blev lite hett om öronen för några segelbåtar när bogserbåtarna kom in med stora fartyg och strömmarna som virvlade upp. Det finns en marina i San Juan och vi ankrade utanför den. Sjökortet visar det är ok.

Vi älskar ju detta med sjöfart och hade fullt upp när vi var i båten. Har stor beundran till alla kaptener, styrmän och lotsar etc som krånglar sig in i hamnarna. Jag tycker Asta är stor stundtals och hjärtat börjar bulta hårdare när det blir trångt. Är ju en piss i Mississippi om man jämför.

Under veckan har vi helt enkelt gjort huvudstaden till fots.

På måndagen hade vi ungefär samma väder som idag, grått och regnigt. Passade på att shoppa lite. Vi har slitit ut våra gympadojor så det blev nya. Väldigt bra priser på Macy´s med alla dess rabatter. Strosade runt i PR största shoppingcenter och det är stort. Såg en frisörsalong och passade på, 7 månader sen sist och tror nästan han grät när han såg mitt tagel. Frågade vad jag använde för produkter. Sa jag seglade och badade jämt, ahhh, kom det ur han bara. Tog en Uber hem sen lagom till mörkrets inbrott, helt slut.

Undersökte att ta oss till en nationalpark och ut och vandra. Men det gick inga bussar och dyrt hyra bil så vi la ner det. Hade fullt upp ändå. Old San Juan är så underbart att strosa runt i.

Bara strosa omkring, fika och göra lite inhopp här och där är mysigt.

Höll koll på vädret då vi hade en bit kvar av den nordliga kusten till östsidan av PR. Såg en lucka på lördagen med lite vind så planerade efter detta. Prognosen stämde och en vecka i staden kändes lagom. Bunkrade upp med lite mat igen. Tror vi har mat för att klara oss ett rejält tag. Främst frukt och grönt kommer vi behöva köpa framöver.

Vaknade tidigt igår morse, massa bröt under natten med nya kryssare, flygplan och lastbilar. Omväxling förnöjer lika mycket som vi njuter av tystnaden i en vik ensamma är det en härlig puls i en stad. Lämnade strax efter kl 7 och satte segel inför en kryssande dag, tjiii fick vi. För lite vind och för stora vågor för att vi skulle kryssa. Blev att stötta med motor igen.

Vi kom fram på eftermiddagen till nordöstra hörnet av PR, som vanligt massa glada lokalbor ute med sina båtar som badar och grillar på helgen. Satte kurs mot en liten ö, Isla Palomino. Det tog oss drygt 8 timmar att ta oss dessa 36 sjömilen. Fullt med lokalbor och hög musik. Blev ett efterlängtat dopp i havet när vi lagt till.

Nu har det slutat regna precis, dock väldigt svart åt Culebra hållet. Men idag är det bara 20 sjömil och inte för stora vågor så idag blir det till att kryssa. Underbart att ha motor men så skönt det är att segla.

Over and out från ett ”burrigt” Puerto Rico!

Akrobatik när ploppen skall sättas i och ur dingen

Puerto Rico – västkusten

Om vi var förtjusta i Puerto Rico innan så är vi desto mer förtjusta idag. Naturen och dess människor är en underbar kombo.

På lördagen åkte vi omkring med dingen och upptäckte småöarna runt om och kände riktigt helg glädjen hos alla. PR bor älskar sina stränder och BBQ.

Därefter tog vi en liten vandring som avslutades med kaffe och bakelser på ett café. Hade svårt att välja då det ena såg godare ut än det andra. Blev pistage bakelse till sist.

Hela dagen väntade vi på mörkret så vi kunde åka ut till Bio Bayen. Bara det i sig att sticka iväg i mörkret med lampor, iPaden med sjökort gör att det kittlar till i magen. Vi var inte ensamma om att vilja se viken, flera större båtar ville också in till viken. Vi var klart minst med vår dinge. Väl inne i viken släckte alla ner sina lanternor och många började hoppa i vattnet…….hjälp. På ön Vieques som också har en sådan här vik varnades det för att bada pga en haj attack för några år sen. Vi doppade i våra fötter men använde mest båtshaken och rörde runt med. Så som jag pratat om dessa vikarna trodde Tompi närmast dom skulle vara självlysande, ha ha. Det är häftigt och se. Sticker du ner nått i vattnet blir det som ett vitt skimmer, mycket starkare än mareld. Svårt fånga på bild.

På söndagen satte vi segel och bara gled fram i den lätta vinden. Skulle runt sydvästra hörnet av PR som kan vara lite jobbig pga strömmar och vind. Märkte bara sjön blev lite orolig. Seglade upp till viken vid byn Boquerón. När vi väl var framme blev det mörkt på himlen och äntligen fick vi regn. Snabbt som attan ut och tvätta båten som var riktigt salt efter flera veckor utan regn och massa sjö som sköljt över. Blev middag och en film nere i kajutan, och det var längesen. Riktigt mysigt krypa ner.

Blev en rullig natt med massa dyning som kom in. Ville se byn innan vi flyttade oss 5 sjömil norrut till en annan vik. Boquerón var en typisk ”sommarstad” som blommade ut på helgerna och sommaren med massa lokalbor från hela PR. Vi vandrade omkring och hittade ett bamsestort område som låg helt öde. Stora parkeringar öde och husen förstörda utav orkanen Maria 2017. Hörde det hade varit ett paradis förr.

När vi vandrar där träffar vi på ett amerikanskt par som bodde halva året i USA och halva i PR. Hon hade sina rötter från PR. Fick en riktigt härlig dag med massa lokalkunskap och platser vi inte hade kommit till om vi inte stött på varann. Otroligt varma och generösa och älskar höra lite bakgrundshistoria.

På eftermiddagen går vi för motor upp till en vik som även har en marina, Puerto Real. Ankrar mitt i och vi båda känner att här trivs vi. Var mycket grönare på västra PR, tror det regnar mer här än på södra delen. Fick regn mer eller mindre varje dag sen. En OCC båt från England (besättningen) kom över på en kopp kaffe en dag, men vi fick flytta ner i båten för allt regnande. En kväll var vi över hos dom, Innamorata ll, och lärde oss nya frekvenser och klockslag på SSB radion för att få väder. Man lär sig hela tiden nått nytt när man stöter på andra som varit ute länge.

En dag tänkte vi försöka hitta en liten större mataffär för att bunkra frukt och grönt. Varit svårt att hitta frukt och grönt i dom mindre affärerna. Började traska och snart stannar en man och frågar om vi vill ha skjuts. Slutar med att han kör oss till en stor affär, han gör sitt ärende och kommer tillbaks till oss i affären. Sitter sen och väntar utanför tills vi är klara och kör oss till marinan sen. Helt underbara med stort hjärta.

I denna viken låg man super bra, inga dyningar och varje morgon låg viken helt bleke. Passade på att tvätta en maskin i marinan, 2 USD.

En dag promenerade vi utan att nån stannade. Behövde få tag i en stor båtskrapa till att göra rent botten med då den gamla försvann med vinden sist. Ingen vacker stig utan väg men man ser alltid något nytt.

Kom till en affär och dom hade ingen så stor skrapa. Killen visste det fanns en större skrapa 11 minuters bilväg bort i deras större affär. Vi sa att vi går, 9 km. Killen blev helt till sig och sa att jag har lunch snart och åker och hämtar en stor skrapa till er. Sagt och gjort, på sin lunch åker han och hämtar en skrapa till oss. Vi betalar 12 USD för skrapan och han är lika lycklig som oss över vi fått tag i en skrapa.

Glömde ju berätta att en STOR fisk tog vår bläckfisk och krok i söndags. Laddat upp med nya krokar, bläckfiskar och stållina till tafs. Hoppas nu på storfångst nån dag.

I torsdags körde vi månadsservicen på Asta. Blir en del pyssel med henne när vi tar upp henne på land. Alltid något man vill fixa, kontrollera, serva. Detta klimatet sliter hårt på båtarna men peppar peppar så känns hon fin och pålitlig.

Eftermiddagen ägnade vi åt utforska stränderna söder om viken. Var en stor camping med bamse vagnar inbyggda intill stranden.

Just nu är det vädret som styr vår tidsrytm. Vindarna är mer eller mindre alltid ostliga och gå mot dessa och vågorna känns mindre lockande. I helgen är det ett bra väderfönster för oss att ta oss från västkusten till huvudstaden San Juan på Nordsidan. Igår lämnade vi Puerto Real med lite vemod men vindarna var bra för att ta oss till norra sidan på västkusten. Delfinerna lekte precis utanför viken.

Det blev motorseglande till och från drygt 30 sjömil norrut. Ankrade utanför en beach där det vimlar av folk idag. Vi lämnar här i eftermiddag och seglar förhoppningsvis några sjömil utan stöttning av motorn. Är drygt 65 sjömil till San Juan. Kommer in vind senare som vi inte kan gå mot. Tror det blir lite busväder nästa vecka för oss, men vi kommer ligga jättebra i San Juan. Skall bli kul att se mer av staden och sen hoppas vi kunna ta oss till regnskogen och ut och vandra.

Men innan vi kastar loss skall vi bada i kristallklart vatten och sen starta watermakern och göra tanken full. Tror inte man vill göra vatten inne i San Juans hamn.

Over and Out från ett underbart PR !

Puerto Rico – Guánica med omnejd

Jäklar vad ödmjuka vi blev när vi hamnade mitt i det jordbävningsdrabbade området. Så många hem borta eller förstörda. Så denna veckas blogg blir ödmjukhet inför naturens krafter och tacksamhet.

Får börja sen sist, lämnade Ponce på söndags morgonen och seglade ut till en underbar ö, Coffin Island. Fick napp på väg ut men tyvärr såg vi i vår bok den kunde vara giftig så den åkte i havet igen.

Ön var helt obebodd, fram till orkanen 2017 fanns det ett turistcenter och museum över naturreservatet här. Idag var det bara fallfärdiga byggnader kvar. Vandrade upp till en gammal fyr som fortfarande var i bruk.

Var en riktigt härlig paradisö med kristallklart vatten. Kom ut några lokala motorbåtar och badade på dagen. Vissa var nyfikna på oss och kom över och pratade.

Tompi skrapade botten och fick sällskap. Först kom en Stingray och la sig på botten och tittade upp sen kom en till. Dom låg där under hela tiden. Var inte djupt heller så nästan Tompi kunde nå botten från kölen.

Låg där en natt, blåste på bra på dagen och nästkommande dag skulle det bli mer vind, så vi stannade bara en natt. Seglade sen med full stor, plattläns ner till en skyddad plats västerut bakom rev och mangrove. Lilla Asta pinnade på bra, maxfart 10,2 knop. Okey då, i en surf våg.

Tog man dingen och körde runt en halvö med massa fina hus kom man till en stor resort. Resorten hade varit stängd några veckor pga jordbävningen men var åter igång. Hade läst dom hade en tvättmaskin där och mycket riktigt. 2 USD per maskin, gott kaffe i väntan och go underhållning med sjöflygplan som landade.

En av OCC båtarna kom lite efter oss, Ruby Thuesday, och la sig i viken också. En kväll ser vi en båt komma på kvällen med stark lampa. Upptäckte sen på morgonen när vi skulle ut och simma i mangroven och leta Manateer det var polisen som hade vaktat oss under natten.

En dag åkte jympa dojorna på igen. Vandrade in till staden Guánika. Asfalts väg dit men man ser alltid något.

Vi blev helt stumma när vi kom fram till centrum. Allt helt öde och olika färg protokoll på husen. Rött var rivning, Gult betydde åtgärder behövs göras och grönt var okej. Träffade på lite folk lite senare som berättade för oss och var så glada för vi kom. Många pratar ju bara spanska men vi upplever alla så varma och härliga. Står vi och ser lite vilsna ut kommer alltid nån fram och försöker hjälpa till.

Alla människorna var okej fick vi uppfattningen om. Flera bodde fortfarande i provisoriska tält man gjort på en arena. Vi blev verkligen berörda.

Igår kväll började jag försöka finna om vi kunde hjälpa till på något sätt. Skall fortsätta sökningen idag. Vi har lagt ner Bahamas just nu. Segla upp till Bahamas är inga problem, 3-4 dagars segling medans det blir riktigt svårt att ta sig tillbaks då det är kraftig motvind och stora vågor. Man får vänta in ett lågtryck med nordliga vindar som kommer kanske var 14:e dag och segla på. I dessa lågtrycken kan det ibland bli väldigt mycket vind. Eller så kan man hoppa sig fram via Dominikanska Republikens hamnar vilket inte lockar och tar massa tid. Känns som om med detta i bakhuvudet blir vår tid i Bahamas inte så lång som vi vill. Vill inte använda motorn för mycket pga obalansen i propelleraxeln.

Kändes tråkigt när vi tog beslutet att skippa Bahamas men det ger oss mer tid här i Puerto Rico och kanske kryssar vi till BVI innan vi seglar till Bonaire. Om Lisa får till det med studierna och sommarjobb kommer hon och hälsar på i Bonaire. Vi är allt lite ”barnsjuka”.

Hade läst att inne i fjorden fanns en flod man kunde åka dinge i och se massa häftiga djur. Så vi tog Asta och puttrade in i lugnt vatten längst in i fjorden. Upptäcker där ett träd blockerar floden, så ingen flodtur. Åkte runt lite med dingen, hittade en liten brygga och promenerade. Likadant i grannbyn var husen märkta och öde. Hittade ett bageri som var öppet och tror hela byn samlades här. Få som kunde engelska men väldigt hjärtliga.

Kände efter promenaden vi seglar västerut till en vik innan La Parguera. Det blåste på bra när vi startade, hade 2 sjömil ut till öppna havet. Gjorde 2 knop i sjön mot oss. När vi väl kom ut satte vi revad genua och bara susade fram. Tycker det är läskigt när man skall svänga in bakom reven i en öppning med dessa stora vågorna runt om. Var ingen lång segling, 11 sjömil men var skönt när vi ankrade för sjön byggdes på bra. Tompi skrattade för vi kör alltid fast ankaret och jag varvade på som vanligt. Ankaret satt bra, full back och 15-20 m/s i nosen.

Vi har pratat om detta hur man växer in i saker och ting. För många år sen när vi började ankra hade Tompi svårt att sova sen kom han in i det. Sen kom det när det blåste på bra och han hade svårt att sova men vande sig. Nu sover han nog om det så är närmast storm.

Igår gick vi några sjömil västerut, närmare La Perguera och den efterlängtade viken med självlysande plankton. Så ikväll skall vi ut på expedition till viken. Jättelite vind idag, så det är perfekta förutsättningar.

I nästa blogg hoppas jag ni får se den bioluminescenta viken. Väntar bara på att det skall bli kväll och kolsvart så vi kan ut med dingen.

Avslutar med en underbart foto sen Coffin Island.

Over and out från bioluminescenta viken !

Asta på Coffin Island

Puerto Rico – Salinas och Ponce

Hörde Dennis var i faggorna med massa regn och vind……….snart blir det en härlig vår i Sverige :). Naturen är mäktig och man har inte mycket att sätta till.

Vi befinner oss nu på fastlandet, sydkusten av Puerto Rico. Blåst på bra på dagarna men vid skymningen dalar vinden ut och kommer åter vid 10-tiden på förmiddagen. Lugna fina nätter med bleke. Denna veckas tema är nog hus i alla dess former. Har en viss svaghet för hus, älskar se dess kontraster och linjer oavsett om det är vackert eller ej.

Kom iväg på söndags morgonen och lite pirr hur havet var och vågorna vid inloppet för djupets skull. Kunde vara lugna då djupmätaren aldrig visade under 2, 4 meter och vågorna kom inte in till den grunda delen. Det blev spirade segel till fastlandet med 10-12 m/s akterifrån.

När vi närmade oss Salinas och började svänga in för att få lite sjölä av småöarna som finns där var det som ett enda stort gitter av lokalbor som var ute på öarna och hade söndags party. Man kör in sina båtar tätt och alla spelar vrål hög musik. Alla är jätteduktiga på att köra sakta när man närmar sig viken-marinan för att inte köra på Manateer (sjökor) som lever där.

Låg många båtar där men mycket båtlik och få gästbåtar. Var kul för övriga gästbåtar var också med i OCC och kom över och pratade. Det var Kuba eller Bahamas som gällde för alla. Dock skulle ingen segla söderut igen utan fortsätta ostkusten av Usa upp till en säker plats över orkansäsongen. Vi har nu börjat titta på detta med att segla söderut igen efter Bahamas ner till Puerto Rico först innan vi seglar till ABC-öarna igen i maj månad. Inget roligt alls med vindriktning och styrka……………så fortsättningen följer.

På måndagen låg allt helt nere, inget liv alls. Sån skillnad mot söndagen. Vi promenerade upp till själva centrum, strosade runt och handlade mat i en stor affär. Här på fastlandet står allt på spanska och det är spanska man pratar. Vissa kan engelska men långt ifrån alla.

Gillar PR atmosfären och människorna vi mött. Läst om hög kriminalitet men peppar peppar så har vi inte märkt nått. Ser man på husen, så är många helt in gallrade.

Här ser man att orkanerna 2017 satt sina spår. Maria var inte nådig mot PR.

Oj va vi har varit ute och letat sjöko. En morgon stack vi iväg i mörkrer kl 6 för hört dom är aktiva då. Såg inga varken på morgonen eller på kvällen. Men en kväll när vi lagt oss smäller det till i båten. Rycker till och rusar upp och tror nån kört på oss. Men icke det var en sjöko som åkt på oss och frustade i närheten. Efter detta såg vi många gånger hur dom kommer upp och hämtar andan innan dom dyker ner igen och äter gräs. Är så charmiga och harmlösa.

På tisdagen gjorde vi en hike. Trodde vi hittat en perfekt runda bland sanddynor som sen blev mangroveskog. Första vattendraget gick det att gå över. Sen tar vi oss vidare i den täta mangroven till vi till sist står vid en bred och djup flod. Hade missat denna på kartan tyvärr. Vi kände ju inte för att traska tillbaka dessa 8 km men då kommer helt plötsligt en liten eka. Vi ropar på dom och möter deras häpna blickar. Klättrar i deras båt och körs sen till en liten by.

Jättesnälla var dom och spansktalande. Började traska hemåt, 9 km på stora vägar bara, pust. Efter några kilometer kommer vi till en mack och köper vatten. Inrusande kommer en kvinna och säger hon sett oss vid byn och inte kan vi gå hela vägen till marinan. Kör oss till marinan med 3 barnbarn och sin pappa i bilen. Blev en något annorlunda vandring med härliga gästvänliga möten med lokalborna.

Frågade på marinan efter uthyrning av bilar. Fick ett telefonnummer och ringde Sidney. Bestämde möte kl 8 dan därpå. Urtrevlig man som bodde i närheten. Skulle bara ringa när vi var tillbaks. Satte kurs över bergen till världens största radioteleskop. Riktigt intressant plats, fick se en film och det fanns en utställning med lite småpyssel.

Körde vidare mot huvudstaden San Juan. Hört gamla stan skulle vi inte missa. Var så mycket finare och wow bara.

Man märker det är en riktigt storstad. Periodvis var det sexfiligt…….hjälp :). I hamnen låg 4 st stora kryssare. Old San Juan är ett stort drag plåster.

Kom hem vid halv 10 på kvällen. Bra vägar på hemvägen om väldigt många filer och bilar. Körde förbi deras IKEA efter kaviar men deras varuhus har ingen mat…………..suktar efter kaviar.

Morgonen därpå satte vi segel mot Ponce, 21 sjömil västerut. Blåste mellan 10-15 m/s hela dagen. Ponce är näst största staden i PR. Denna staden och hamnen skulle man absolut inte missa läste vi. Vår guidebok är gjord före 2017. Vi är enda gästbåten som ankrat, övriga ligger i marinan som finns här och tillhör yacht cluben.

Hela hamnen är avstängd för biltrafik om man inte skall till Yacht Cluben. Jättestora områden är avspärrade och öde. Mycket ledsamt och se tycker vi då det har vimlat av liv här med massa folk, restauranger och barer. Nu stendött på helgerna. Så många som blivit av med jobb, sina rörelser etc.

Själva Ponce centrum 5-6 km från marinan kändes lika öde den. Där är stora områden och hus avspärrade efter jordbävningen som var i januari. Var en massa gamla vackra hus. Deras kända brandstation var öppen liksom hotellet Fox samt några småaffärer.

Man blir nerstämd då man ser alla tomma gator, affärer som lagts ner. Inte lätt kämpa mot orkaner och jordbävningar. Övriga områden har det varit fullt ös i. Deras stora shoppingcenter som har kedjan Macy´s besökte vi. Min shoppingtarm har verkligen krympt, behöver inte så mycket men den vaknade allt till liv där. Kupongernas land som det är fixade vi detta och fick bra rabatter. Köpte på oss lite t-shirts, shorts och badlakan som slits hårt.

Vissa sträckor är långa och supertråkiga att promenera på. Har nu åkt Uber tre gånger, klockrent via appen. Carlos, chauffören, är numera en vän till oss :).

Imorgon skall vi segla tillbaks lite ut till en ö, som skall vara jättefin. Blåste för mycket sist så vi hoppas det funkar imorgon. Hoppas kunna ligga där en natt innan vi drar västerut. Men man vet aldrig med dyningen. Nu har vi fått nog av storstaden för ett litet tag.

Vi har fått sådana fina solnedgångar där vi ligger i Ponce, så avslutar med ett foto sen gårdags kvällen.

Over and out från ett underbart Puerto Rico!

Asta ankrad i Ponce

Puerto Rico – Culebra och Vieques

Denna veckan blir det många foton, mycke naturupplevelser och ursköna öar. Vaknat varje morgon och det bara spritter i en för att få upptäcka alla platser.

Tog en lugn morgon och gick ut ur lagunen kl 10 och andra bron en halvtimme senare. Var skönt sätta segel i den milda brisen, blev spirade segel som stundtals ”puffade” till i dom relativt höga vågorna. Natten blev kristallklar med massa stjärnor och inga möten med andra båtar.

Slutade på 130 Nm som tog drygt ett dygn så hastigheten var ”lunkig”, sista timmarna fick vi starta motorn då vinden dog ut totalt. Körde våra vanliga 3 timmars pass. Tompi kände sig jätte hängig och åkte på en förkylning och tillbringade hela söndagen liggandes.

Vi kom fram på en söndag och ville inte åka på övertidsavgift i immigration. Ankrade istället öst om stora viken och tänkte vi ”gömmer” oss här till måndag morgon. Läste dom lagt ut bojar här 2019. Blev en slappedag och stekte bananpannkakor med choklad bitar i, sååå goda.

Läste sen på måndagsmorgonen i en cruising guide som finns att ladda ner gratis från nätet, finns över flera länder, freecruisingguides.com. Blev alldeles nervös när det stod man skulle rapportera omedelbart sin ankomst annars kunde det medföra 10 000 USD i böter. Snabb frukost innan vi gick in i den stora viken, Ensenada Honda.

Ankrade nära själva byn, inte mycket båtar direkt. Tog dingen in och frågade en vänlig man om vägen. Amerikaner är så hjälpsamma och pratsamma, erbjuder skjuts eller en fika inom kort.

Fick en liten karta över ön och promenerade till den lilla flygplatsen där immigrationen och tullen fanns. Knackade på dörren och en stor man öppnade lite ilsket. Jag sa vi skulle klarera in och han direkt ni har ju inte ringt innan……..å sa jag och sa vi inte hade telefon. Mannen mjuknade upp och började langa upp allt som skulle fyllas i. Slutade med 1 års cruising permit för USA och inklarering för o kronor. Han var glad vi hade alla papper i ordning och önskade oss glatt välkommen till PR. Äntligen fick vi användning för vårt B1/B2 visum vi skaffade i somras på ambassaden i Stockholm. Lång historia men minnesvärd.

Puerto Rico är ett självstyrande territorium tillhörande USA. Officiella språk är engelska och spanska. Råkade riktigt illa ut när orkanen Irma härjade 2017 och även utav jordbävningar. Senast var en i januari där stora delar blev förstörda och många hemlösa. Vår plan är att segla sydkusten på PR innan vi seglar till Bahamas. Frågade i ett forum hur läget var efter jordbävningen. Fick bra input så vi fortsätter med vår plan.

Hela ön hade en urskön atmosfär, väldigt avspänt och inte mycket kvar att röja efter orkanen. Måste ha gjort ett bamse jobb.

Som vanligt vandrade vi omkring och upptäcker. En av dem vackraste stränderna i världen ligger här på ön, Flamenco Beach, berättades det för oss. Några mindre mataffärer finns, några småhotell samt några barer och restauranger.

På onsdagen kände vi att det var dags för nästa ö, Vieques. Blev en snabb segling dit på knappt 20 sjömil. Fick vinden med oss som mötte strömmen, helt konstig sjö. Kändes som om vi var en liten plastanka som åkte hit o dit. Lugnade sig när vi kom till sydsidan av ön. Gick in och ankrade vid en lång strand med ett inte alltför bra skydd. Hade mycket dyning på oss och rullade omkring.

Låg helt ensamma och mötte några få människor på stranden. Stor del av ön är naturreservat och förr höll militären till här. Flera ställen skall undvikas. Ön är 3 mil lång och inte så bred.

Promenerade på stranden och sen i skymningen tog vi dingen längst med stranden för att se vildhästarna på ön. Läst dom brukar komma hit på kvällarna. Tyvärr inga hästar denna kvällen.

Laddade ner lite gribfiler via SSB radion och tänkte det var bra hitta en bättre vik då det skulle blåsa på några dagar. En sak vi har gemensamt är att vi är trötta på att rulla omkring. Hittade en bra vik mitt ute i ingenstans. Men så bra vi ligger här. Bara lite behagligt gungande och bara mangrove runt oss. Skumt inte dyningarna hittar hit in, annars är dom nog världsmästare på att ta sig fram överallt. Det är vi och 6 st båtlik i viken.

Vårt kickfäste har lossat lite, beror på en väldigt dålig vinkel. Gjort en provisorisk avlastning. Skall ta kontakt med en riggare och kolla om det är lönt att flytta ner fästet 10 cm.

Vårt mission var att ta dingen in till nästa vik som är en av få bioluminescent vikar som finns runt om i världen. PR har 3 st av dessa vikar. Mareld ser vi ofta men detta skall tydligen vara skitcoolt. Skvätter man upp vatten blir det som ett självlysande svärd eller nått annat självlysande. Testade i vår vik men icke. Vågade inte ta dingen 25 minuter till nästa vik i mörkret med över 2 meter höga vågor.

Varnas för att bada i mörker eller ha i fötter och händer i vattnet då hajar finns i dessa vikarna. En tjej blev attackerad för några år sen här. Hajarna tror väl det är mat. Blåser fortfarande och lite högre vågor så vår chans sinar. Har dock en sådan här vik på fastlandet som vi kommer passera.

Hittade en liten lucka för dingen och en liten stig i förrgår. Så igår knallade vi iväg till civilisationen och på vägen dit mötte vi vår första vildhäst. Blev uppriktigt ledsen då den gick ensam och haltade. Försökte hitta en naturvårdare i byn men icke.

Vi traskade till en underbar beach och där fullkomligt vimlade det av vildhästar. Sen gick vi till en av de 2 byarna som finns på ön, Esperanza. Lite restauranger med skön och lugn atmosfär.

Tog bussen sen till huvudbyn. Dyrt som attan att åka dessa 13 km, 10 USD. samma system som alltid, man stannar och hoppar på vart man vill. Vi lunchade och skaffade ett PR sim-kort. Skönt ha nät ombord då det kan vara lite oroligt runt om oss.

Var bara 6 km hem till dingen så vi promenerade hemåt och såg vildhästar överallt liksom några riktiga amerikanska trucks. En kille berättade att vissa av hästarna tillhör någon men alla strövar fritt.

Var gott komma hem efter dagen. Vi är nog lite fjompiga för vi vill inte bada här utan duschar bara. Skyller på mangrove vattnet som är grumligt men tycker det är lite läskigt då man inte ser nått och det kan finnas hajar här. Testade även igår kväll i vår vik efter bio plankton men utan resultat.

Idag vandrade vi upp till en gammal fyr som står babord om inloppet. Pampigt värre med vågorna och havets färg. En del av inloppet är bara 2 meter djupt så vi vill gå ut när det är lite högvatten. Imorgon bitti är det 19 cm över vid 7 snåret så då bär det av mot fastlandet, tror det blir till Salinas, drygt 50 Nm dit.

Känns som om vi har upplevt en massa denna veckan, vildhästar och jakten på bio plankton fortsätter. Båda dessa öarna har varit över förväntan. Vi älskar lite mindre ställen och känslan med naturen nära inpå. Avslutar med ett foto när vi såg alla vildhästarna på stranden betandes………..mäktigt.

Over and out från oss som skall börja leta efter sjökor på fastlandet!

Vildhästarna ovanför Sun Bay Beach

Hejdå St Martin

Imorgon är det dags att säga hejdå till St Martin och lämna lagunen. Planer är ju till för att ändras så nu är sista budet en segling till ön Culebra som tillhör Puerto Rico. Är en segling på 125 sjömil och vind väntas lördag och söndag innan det blir vindstilla på måndag igen.

Haft det jättebra i veckan med lite småfix och roligt umgänge. Får dock inte glömma bort flygplatsen. Upplevelsen var bättre än förväntat, jäklar när planen skall starta vad dom varvar upp och blåser på.

Video när ett plan startar
Häftigt när dom landar också precis ovanför stranden.

När vi åkte hemåt i dingen efter flygplatsen var vi fulla med sand precis överallt. Tror jag hade ett stort leende på läpparna hela vägen hem.

Blev tvungna och ta en snabbdusch innan s/y Liv och fd. Flying Penguins besättning skulle komma över på en sun-downer. Annars hade vi sandat ner både dom och Asta. Mysig kväll i härligt väder med massa roliga seglings historier.

Sun-downer i Asta

På måndagen tog vi bussen in till Nederländska huvudstaden, Philipsburg. På ön använder man 3 valutor, Euro, USD eller Nederländska Antillergulden. Hämtade ut USD på en bankomat i Philipsburg, gott ha med sig till Puerto Rico.

Holländska sidan är mer uppbyggd efter orkanen och mer ”turistig”. Fått mycket stöd av Nederländerna för att bygga upp efter Irma. Massa flotta affärer på strandpromenaden………vi handlade på 4:e gatan in från stranden…….mer humana affärer för oss, ha ha.

Tisdagen ägnade jag mig åt det administrativa, medans Tompi småfixade lite allmänt. Bra passa på när vi har wi-fi. Efter en heldag inne blir man lite lätt rastlös så då passade det perfekt med att jogga under tiden vi tvättade. Nytta med nöje kan man säga.

Under onsdagen flanerade vi runt lite och bunkrade mat och på eftermiddagen kom s/y Walkabout och ankrade bredvid oss. Var ett kärt återseende.

På onsdagskvällen var vi bjudna hem till Brittis och Hjalle. Dom har ett smultronställe som håller på och fixas till efter Irma. Tror inte man förstår sån ödeläggelse det var efter orkanen på ön.

Igår hängde vi med Walkabout och visade dom runt. Bunkrade det sista i matväg. Kvällen avslutades med en go middag på Walkabout. Mycket prat om allt och våra drömmar.

Så idag har vi fixat lite praktiskt och klarerat ut. Tog sällskap med s/y Liv in till Marigot där vi checkade ut och dom gick till motorfirman. Tyärr har dom fått strul med motorn och blir kvar ett tag till.

Walkabout kom över på en lätt lunch här idag. Lånade deras bok om Puerto Rico och försökt läsa på lite. En passage väst om PR skall man vara lite vaksam på.

Summa kardemumma är båtupplägget för sommaren klart på Curacao och våra flygbiljetter till Göteborg bokade. Den 27:e juni anländer vi 🙂

Varit underbara mornar här, vindstilla och så lugnt. Men nu längtar vi ut till havs igen. Massa härliga möten har vi med oss från St Martin !

Over and out……… here we come Puerto Rico !

Underbara mornar i lagunen