USA – New York

Känslan när vi gled in i inloppet till New York var mer än wow wow. Lite sol dis, svag vind och New York´s skyline uppenbarade sig.

Seglingen från Hampton till NY var som en ny gammal uppenbarelse, kan havssegling vara så platt och harmonisk. Våra 280 Nm tog ganska exakt 48 timmar. Blev mindre vind än prognosen sagt men stöttade lite med motorn några timmar per dygn eller så gled vi bara framåt i sakta mak.

Vi filmade och skickade till barnen när vi närmade oss. Dom tyckte nog vi var heltöntiga. Men dom konstaterade vi var väldigt glada.

Inloppet är ca 20 Nm fram till Frihetsgudinnan. Hyfsat mycket ström och yrkestrafik runt om. När vi har så mycket att titta på så ropar Coastguard upp oss på VHF:en. Dom vill ha vårat telefonnummer. Ringer oss på mobilen och ställer en massa frågor. Vi trodde då att allt var bra.

Lite förvånade var vi nog utav att dom kom ombord i dessa Covid tider. Hade munskydd när dom kom ombord. Väldigt trevliga o artiga.

Efter dom lämnat oss satte vi oss i sittbrunnen och bara njöt. Så vackert med både Frihetsgudinnan och Manhattan i synfältet från sittbrunnen.

När mörkret föll blev det riktigt magiskt med både Frihetsgudinnan, Manhattans och New Jerseys skyliner. Den natten somnade vi med 2 stora leenden.

På torsdags morgonen var vi slöa och bara myste. Vädret var lite ruggigt och grått. Runt lunch tog vi dingen till Manhattan. Tjo ho………..vände sen tillbaks efter pratat med hamnkillen. Kostade 400 kr för några timmar att lämna dingen där. Åkte över till New Jersey sidan och där tog dom bara 250 kr. Kruxet var att inga färjor gick över nu. Men vi gled omkring med dingen och spanade. Hittade en Schweizisk segelbåt, s/y Django, som ankrat. Jättetrevliga, vi bytte tankar o idéer över en fika. Fick tips om en ankring in i Hudson River där man kunde lämna sin dinge. Precis innan ösregnet föll åkte vi tillbaks till Asta.

Efter 2 nätter rörde vi oss in i Hudson River och fick se Manhattan på nära håll från vattnet. Husen är höga när man åker precis nedanför dom.

Vid 79th gatan finns en marina. Ankrade precis norr om denna. Ligger i höjd med Central Park. Jättemysig strandpromenad hela vägen med lite inslag av grönt. I marinan kunde man lämna sin dinge för 260 kr för ett dygn. Var visir, munskydd och plexiglas när man talades vid.

Denna dag råkade vi ut för ett ytterst jobbigt bekymmer. Blev kissnödiga och absolut ingenting är öppet. Lite restauranger och caféer hade take away men annars var allting helt stängt. Stackars våra blåsor denna dag 🙂

Liten spökstad just nu. Sist vi var här och firade Tompis födelsedag var staden full med liv. Strosade runt på ett annorlunda Manhattan. Hade läst om spökstaden NY och på många platser stämde det in. I parkerna var det mycket liv o rörelse. Merparten använde ansiktsmask.

När vi strosade runt hade vi till slut våra munskydd på armen och tog fram dom när det blev ”tätt” med folk eller om vi skulle handla nån fika.

När vi kom tillbaks till båten den kvällen, tror jag nog nån klubbade oss. Storstäder tar på krafterna, ha ha. Dagen därpå sken solen men det var kallt, 18 grader. Ville se mer av staden från vattnet och åkte sakta mot East River och under Brooklyn Bridge. En sån vacker bro.

Blir massa foton som kanske inte är så roliga för er men glöm inte denna bloggen är för oss när vi sitter på hemmet 😉

Nu när vi ankrade vid Frihetsgudinnan och staden var ”sovande”, innebar det inga jobbiga vågor från sjötrafiken. Ville hitta en ankringsplats vid Brooklyn och strosa runt lite.

Där vi ankrade var det massa människor som var ute, tagit med sig sina bord o stolar samt grillar. Satt ute till långt in på natten, jättemysigt. Så nära Manhattan men så annorlunda. Var tydligen hög kriminalitet här men vi märkte ingenting utan det var bra känsla när vi strosade runt.

Så super nöjda med vår lilla omväg hit till NY. Imorgon börjar vi segla söderut igen. Kommer stanna och göra några strandhugg längst med New Jersey innan vi tar vägen via Delaware Bay.

Over and out från New York !

USA – Norfolk och Hampton

Ikväll kastar vi loss för New York 🙂

Kände sista dagarna ville jag memorera då New York sen tar vid. Därav en liten extra blogg. Sist låg vi innan slussen. Fick uppleva slussen och pratat med slussvakten. Massa båtar gick in i slussan och la sig på sydsidan. Vi ropade och frågade om vi kunde ta nordsidan då vi hade brädan/fendrar där redan. Of course he said. But that is the tough side. Särskilt tufft var det inte, märkte knappt av slussningen, ha ha.

Efter slussen närmade vi oss Norfolk. Oj oj sån marin stad. Huvudet gick runt på allt man såg. Norfolk verkar vara en bamse stor militär bas för marinen. Stora områden där reparationer pågick. Nu kom flera broar som öppnades varje timme ”bara” då trafiken flödade på vägarna.

Norfolk var en jättefin stad. Hela staden var ”down”. Virginia har inte öppnat upp så mycket ännu pga Corona.

Vi ankrade mitt i, en bit utanför farleden. Strosade runt och hade ett uppdrag från Emil som gjort en beställning så vi tog oss till affären. Munskyddet på i affärer, bussar, taxi och på CBP. Var inne på kontoret och fick till svar det inte skulle vara några problem med att vårt Cruising Permit löper ut under tiden vi var i Sverige. Skulle komma tillbaks och betala 19 USD i vår. Pust………lite ovisst med deras regler och förordningar.

Plötsligt började det tjuta och ha sig överallt och massa polisbilar spärrade av vägar. På väg mot postkontoret hamnade vi nästan mitt i en demonstration. Stor polisbevakning över hela innerstaden.

Dan därpå fortsatte vi ut mot inloppet. Ville ut och köra watermakern och få lite havskänsla. Vattnet inne i kanalen har en väldigt speciell brunaktig färg. Säkert ingen dålig kvalité men inget man kör watermakern i.

Var en lördag så mycket fritidsbåtar ute. Älskar åka och titta på varven och fartygen…………en häftig miljö. Norfolks inlopp var super häftigt.

Efter lite havsmiljö styrde vi mot Hampton. Ligger på andra sidan av Norfolks inlopp. Ankrade utanför en marina och en lång bil bro……………..väldigt trafikerad.

Vi vaknade till på natten av en tuta. Katamaranen jämte oss tutade. Vinden och regnet bara öste ner. Ser då en segelbåt komma farande, draggande. Efter han passerat oss får hans ankare fäste igen och sätter sig fast. Det roliga var att han vaknade nog inte utan vi ser han på morgonen öppna sina luckor och sticka ut huvudet och titta till. Tur det gick bra, dels han inte stötte till någon båt på sin nattliga färd eller skadade sig själv.

Sändagen ägnades åt sightseeing av Hampton. Blev 30 000 steg och Tompis knä höll, jippi. På eftermiddagen tog vi en annan stadsdel och fann en tvättomat. Lika ljuvligt som alltid få nya rena sängkläder.

Planen var att lämna Hampton på tisdag. Men vindarna styr och vi avseglar ikväll med tidvattnet ut. Blir lite vind första dygnet och dygn 2 blir det nog super duper. På torsdagen visar dom lite mer vind och då är det gott vara framme.

Nu blir det lite bunkring av mat samt förbereda lite middagar till seglatsen. Jäklar va kul det skall bli. Nyper Tompi lite då och då för tycker det skall bli så skoj. Tompi är lite mer cool.

Så önska oss lycka till på seglatsen.

Avslutar med ett foto från en fantastisk kväll i Norfolk med staden och månen.

Over and out mot New York !

USA – South Carolina till Virginia

Tror denna veckan har inneburit det mesta, lugnt harmoniskt till fullt påslag. Tror ingen av oss räknade med det under vår färd på ICW = kanalen

Stormen Bertha som drog över oss förra veckan, gav rejält med regn ihop med mycket vind. S/Y Hilma hamnade i denna stormen ute till havs. Var glada komma in till Charleston och ankra. Tror lille Bertil blev klart gladast att se oss igen. Kände igen Tompis röst via VHF:en. Blev middag ombord på Asta med lite uppdateringar sen sist.

Dan därpå på eftermiddagen satte vi segel mot Beaufort. Fick lagom med vind, men lite hög sjö sen blåsten dagen innan. Blev en bra seglats, nackdelen var vi kom fram i mörka natten då vinden mojnade mer och mer, men det gick bra att glida in och droppa ankaret. På väg in genom inloppet var jag nere i båten och hör plötsligt Tompi prata med nån och ser massa blinkande lampor jämte oss. Var en båt från BoatUS som letade efter en annan båt som fått stopp.

BoatUS är som Trossen i Sverige ungefär och hjälper till om man kör fast, får motorstopp etc. Fick tips av en annan svensk båt att dom finns. Löste medlemskap i Charleston för ett år för ca 1500 kr. Bra när man skall gå ICW och lätt kan köra fast.

Sov gott, vaknade och det blev kaffe och kex som vanligt. Man är alltid lite halvmör efter 2 nätter med mindre sömn. Fortsatte sen vår färd på kanalen och över en stor sjö till staden Oriental.

Dan därpå visste vi det skulle blåsa ca 20 knop i nosen på oss. Tänkte vi ”bara” skulle korsa sjön innan det blev kanal igen. Hade stuvat ner vårt kutter segel dan innan men tänkte det går bra kryssa med genuan. Tji fick vi. Var sån sjö och blåste mellan 20-30 knop. Konstiga vågor, gissar det berodde på att sjön var så grund, ca 5 meter. Vårt kryssande tog 7 timmar den dan. När vi kryssar oss sakta framåt hör vi plötsligt Mayday Mayday. En 45 fots motorbåt tar in vatten. Båten var 5 sjömil ifrån oss. Som tur var kom kustbevakningen före oss och fick plockat ombord dom medans båten sjönk. Vi passerade båten och det är sorgligt se en fin båt halvsjunken men personerna räddades och det är det viktigaste.

Var så mysigt komma in efter seglingen till träskmarkerna, blev riktigt ödemark. Ingen mobil täckning utan den har kommit och gått under veckan. Man ankrar när man ser det är lite djupare utanför kanalen.

Kommit in i lite olika naturtyper, träskmarker till underbar skog. Det skall finnas svart björn i dessa skogarna. Spanade som attan men ingen björn. När vi kom in i Alligator River luktade det så gott, riktigt skog.

Amerikanare är så roliga och har väldigt gott sjömansvett upptäckte vi. Vi ligger och puttrar i 5 knop så alla kör ju om oss. Då ropar dom på VHF:en innan och säger dom går förbi på babord sida och saktar ner så det inte blir jobbigt för oss. Tompi har pratat mycket i VHF:en medans jag styrt, ha ha.

En dag gjorde vi ett stopp i en liten by, Belhaven. Supertrevligt folk, billigt att fika samt matpriserna var mycket lägre än i Charleston. När vi vandrade på vägen till affären stannade flera och erbjöd skjuts. Kul stopp och skönt få sträcka på benen.

Kommer nu ösa fram med vackra vyer, svårt fånga dom på bild. Men varit så vackert gå denna sträckan.

Varit mest 65 fots broar, några låga broar där man ropar upp på VHF:en så öppnar dom. Imorgon skall vi slussas, tror det är ca 60 cm.

Igår var det väldigt smalt och svårt hitta plats att ankra. Fann några gamla pålar sen en brygga. Fram med fendrar och bräda samt tampar. Idag ligger vi vid en brygga före en bro. Gratis 24 timmar med jättefina omgivningar.

Hittills har vi gått sen inloppet vid Beaufort ca 190 Nm. Imorgon kommer vi komma ut vid Norfolk. Skall gå till CBP (tullen) och stämma av med dom att det inte blir några bekymmer lämna kvar Asta i USA då vårt Cruising Permit löper ut 2021-02. Ringde in till CBP igår när vi kom till delstaten Virginia. Här var dom mer korrekta och flera frågor ställdes.

Denna veckan har klart varit en höjdare. Känns lite som Sverige o Norge blandat med lite andra länder. På kvällarna har djurlivet låtit som en orkester. Grodorna låter högst. Haft varmt på dagarna och kyligare på nätterna. Dom sista dagarna har vi haft 33 grader i skuggan dagtid och 23 grader på natten. Några dagar var det lite kallare dagtid så tröja åkte på.

Tidvattnet och strömmarna försvann efter Oriental men kommer nu tillbaks när vi närmar oss slutet.

Nu börjar vi kolla på New York, knappt 300 Nm dit. Skall bara hitta ett bra väderfönster norrut. Vi har inte märkt av någonting av demonstrationerna ute i skogen. Men hörde av kompisarna det var halvstökigt i Charleston. Tror detta kommer medföra skillnad för framtiden. Får kolla lite extra så vi kan segla dit och ankra utan bekymmer.

Avslutar med ett foto från ett fantastiskt landskap.

Over and out från lyckliga seglare !

Charleston

Stora kontraster glida omkring på ICW än vara ute på busigt hav. Varvat kanal och havssegling. Just nu är det busväder, stormen Bertha härjar. Tror det värsta passerat oss. Men vi ligger tryggt ankrade i Charleston. Fick dock ankra om nu då vi hamnade lite väl nära en båt på boj.

Man får passa på när fina vindat vankas och segla på. Blev en nattsegling hit till Charleston, med mycket åska o vind o ösregn. Skulle fått en smörsegling med lagom vind men dessa åskväder ställer till det. Tydligen väldigt typiskt med åskväder på kvällarna o nätterna denna årstiden här.

När jag sist skrev låg vi på platt vatten i ösregn. Det klarnade upp sen så vi började puttra längs med ICW, först massa träskmark sen kom det ena fina huset efter det andra.

När det började skymma slängde vi i ankaret. Var vindstilla med massa åskoväder på håll. Fick inte handlat så det blev en festmåltid på lite konserver till middag. Vi njöt i sittbrunnen och hörde delfinerna leka jämte oss. På natten sen vaknade vi av att åskan var riktigt nära, dunder och brak.

Dan därpå gick vi bara några sjömil och ankrade. Googlat det fanns en mataffär i närheten.

Efter shoppingen blev det en goe lunch med färskt bröd, grönsaker och frukt. Trivdes där vi låg och bestämde oss att ligga kvar för natten. Fixade storfallet efter lunch som gick av utanför Bahamas.. Gick bra att trä i nya fall till storseglet och dirken.

På fredagen gled vi omkring på kanalerna. Kom dock ej ända upp till staden Savanna då strömmen var stark. Hade inte riktigt tid att vänta då fina vindar var på G för att segla norrut till Charleston. Ville inte komma fram när det var mörkt och bestämde oss segla in på förmiddagen. Därav startade vi på fredags kvällen ut ur Savanna floden, massa motström. Var kolsvart när vi väl var ute och kunde hissa segel.

Gick ner och la mig när seglen var hissade. Tompi satt och var nöjd med livet och sen började åskan braka igång. Fick hoppa upp några gånger och hjälpa till ta ner seglen. Stackars Tompi hade ingen kul vakt, var genomfrusen efter allt regnande. (Vi hade inte rätta kläderna på oss) Bytte av varann och Tompi kunde krypa till kojs och få upp värmen igen.

Vinden mojnade mer och mer ju närmare Charleston vi kom. Blev motorgång sista biten samt floden upp. Hade trott vi skulle vara framme tidigare och ha floden med oss. Blev försenade så motström. Våra 88 Nm tog 18 timmar. Lite halvmöra så det blev en slappedag ombord med alla spektakulära båtar runt om oss. Aldrig sett så många småbåtar åka omkring.

På söndagen vaknade vi pigga och alerta. Tog tag i den sunkiga smutstvätten och åkte in till marinan. Hittade en tvättomat och fick äntligen tvättat. Luktade lite surt ombord, ha ha. Efter detta storstädade vi Asta. Ljuvligt krypa till kojs den kvällen i rena sängkläder och Asta skinande ren.

På måndagen var vi riktiga turister, strosade runt i staden och såg på alla vackra byggnader. Tompi tror jag kollade mer på dom fräcka bilarna. Är ju svag för byggnader så här kommer många husfoton.

Alla levde som normalt här upplevde vi. Några få hade munskydd. Men när man strosade runt tyckte vi nog alla försökte hålla avstånd. Affärerna tar bara in ett antal personer per gång.

Stort universitet här i staden. Hamnade på vägen tillbaks till dingen i sjukhusområdet. Lite lustig skylt på entrén……….:(

Igår traskade vi till en båtaffär, regnade och var trist väder. Regnjackorna var på. Var lite mysigt flanera runt i ett nytt område. Blir lite snåla då flera båtsaker ej nödvändiga för dagen behövdes var jättedyra. Känns bättre handla detta när vi kommer tillbaks igen i vår.

I eftermiddag angör Hilma. Haft några riktigt tuffa dagar till havs från Bahamas. Skall bjuda dom på middag och pussa på Bertil. Är nog riktigt möra.

En båt vi träffat och är medlem i JRSK råkade riktigt illa ut i stormen Arthur på väg mot Europa. Fick massa skador och fick dreja bi. Vänt och är nu på väg till marinan vi skall ta upp Asta på. Hjälpt honom med marinan och hållit kontakt via mejl på SSB radion. Coastguard är informerad och fått hans position löpande från en annan svensk båt. Marinan är beredda möta honom imorgon eftermiddag. En sån kämpe han är………sån lycka när han angör imorgon. I JRSK finns mycket kunskap o hjälp att få. Både innan man sticker och längst med seglatsen.

Våran plan är att sticka imorgon eftermiddag med strömmen ut när lagom friska sydliga vindar infinner sig. Lite beroende på vädret seglar vi antingen 220 Nm eller 320 Nm norrut. Därefter går vi in i ICW och följer den till Norfolk. Kan bara gå in vid dessa inloppen. På söndag väntas nordliga vindar och dom vill vi inte ha emot oss.

Så allt är väl ombord. Skall ge oss iväg och bunkra lite frukt och grönt, göra lite middagar till kommande dagarna samt fixa middag tills ikväll. Ser framemot att träffa Lisa, Oskar och Bertil snart 🙂

Over and out från South Caroline !

Seglingen till USA med stopp på Bahamas

Hade jag skrivit bloggen när vi kom till Bahamas med adrenalinet forsande hade ni trott vi gjort nått som ingen annan gjort, ha ha. Men är fortfarande stolt vi klarade ut svårigheterna vi stötte på.

Vi lämnade US Virgin Island efter nästan 2 månader och styrde fören mot Georgia. S/Y Vera vinkade av oss den 8 maj på förmiddagen. Kändes gott att vara på väg. Vädret såg bra ut, akterliga vindar, med lite små skiftningar.

Vi testade nu att köra 6 tim vakter mot våra 3 tim tidigare. Bytte av varann mitt i natten. Tompi är mer kvällsmänniska och jag är morgonmänniska och med detta så funkade det riktigt bra. Är det okey väder så är det betydligt lättare sitta på vakt 6 tim. Dygn 5 var det mycket vind samt halvvind och regnade. Vågorna var stora och branta så då körde vi 3 tim vakter.

Planen var att köra helt ost om Bahamas och styra mot Georgia. Seglade långt ifrån Bahamas. Våra 3 första dygn var fina, gick snabbt, akterliga vindar. Loggade 149 — 175 Nm per dygn. Men på dygn 4 började vädret busa till det. Bytte av varann på natten. Tompi sa det var mycket åska runt om oss men den höll sig på distans. Sätter mig på vakt och håller koll. Var 3 stora åskväder, vi hade 20 knops vind akterifrån.

Plötsligt kl 4 på morgonen började vindmätaren snurra runt. Startade motorn, började ta ner segel. Ropar på Tompi och i samma ögonblick får vi totalt vindskifte med vindar på 50 knop. Blixtrar hej vilt och dundrar. Sliter ner alla våra 3 segel och följer vinden. Vågorna byggs snabbt upp. Medans vi forsar fram med seglen nere slår åskan ner precis jämte oss. Den knallen och blixten kom samtidigt. Instrument börjar spöka. Håller på någon timme innan det lugnar ner sig. Vi var rätt coola måste jag nog få säga, ingen panik. Vid 5-tiden kunde Tompi återgå till sjökojen och vi kunde vända till rätt riktning igen.

Måste ge en eloge till barnen som hjälpte oss under seglatsen. Emil uppdaterade oss med vädret som ändrade sig och inte alltid var lätt att förutspå. Den första namngivna stormen norr om oss ställde till det. Lisa fick fixa med alla tillstånd kring Bahamas. Vi hade inte fått svar på ansökan jag gjorde om att segla på Bahamas vatten. Lisa fick fightas med myndigheterna, först att få segla på deras vatten sen göra en ansökan om att få gå in och ankra. Alla tillstånd är pga Covid-19.

Sen körde vi snål planen med vår satellit Garmin som vi använder för att kommunicera med, men Lisa fick ändrat den till unlimited då det var mycket chattar. Detta lärde vi oss av att inte vara dum snåla.

Får inte glömma bort Asta. Vi känner oss säkra i den gamla damen. Lite fel händer ju alltid och saker som går sönder men vi känner oss trygga då vädret busar till det.

Efter 4:e natten blev det skitväder, mycket vind och halvvind. Går bra att ha mycket vind – vågor ifrån aktern men från sidan är det väldigt obekvämt med stora vågor. Mantaget låg i vattnet då hon fastande i vågorna och lite torktumlarkänsla. Bestämde oss då att gå in till Bahamas 150 Nm framåt. Vinden skulle vrida mer på nord också samt öka.

Ute till havs är det flera tusen meter och ju närmare vi kom Bahamas och det grundade upp blev vågorna så korta och branta. Ser ön Eleuthera på onsdag eftermiddag. Forsar in och tar ner seglen när det börjar bli riktigt grunt.

Skall gå som i ett stort innanhav med en smal kanal för att komma in till en vik att ankra i. Vinden ökar och ligger stabilt på 32 knop rätt i nosen på oss. Jag håller koll i fören men ser ingenting då vattnet skummar sig. Får gå för fullt med motorn och plötsligt skriker Tompi till. Kolla motorn, vatten väller ut på golvet från motorn. En kylslang har gått av. Jag får segla på riggen tillbaks i den smala kanalen och Tompi får lagat slangen. Sen stångar vi oss framåt igen till vår vik. Läskigt gå i sånt grunt vatten med massa vind.

När vi hade ankrat tog Tompi några goa öl och sken som en sol. Lagade pizza till middag och somnade som små barn.

Dan därpå tog vi tag i felen. Naturligtvis upptäcker man lite mer saker.

Fick 2 goa dagar på båten med platt vatten. Vi fixade fel och småpysslade. En kväll blev magisk, blev grill till middag. En sån där kväll man kommer minnas. Åskan mullrade och blixtrade som vanligt.

Vi såg inte en enda båt, människa eller någon svara på VHF:en när vi ropade. Var som en spökby med oss som enda levande, ha ha.

Pratade med Hilma via SSB radion och tog ner lite väderfiler. Gott att ha SSB ombord.

För att komma vidare var vi tvungna att passera ett väldigt strömt sund, Current Cut, 10 knops ström. Hade 51 Nm dit. Vi skulle passera sundet vid slack, klockan 18:25 men vi passerade klockan 18:16 🙂

I början vågade vi inte segla utan gick för motor men halvvägs seglade vi på genuan mot sundet. Gällde ha lagom fart och vara framme i rätt tid.

Efter 60 Nm kom vi ut på djupt vatten, helt slut efter denna dagen. Hissade alla 3 seglen och satte kurs mot Grand Bahamas. Blev en fin segling med åska runt om oss. Fick typ ett squall över oss vid 4-tiden på natten med mycket vind men ingen vindskiftning. Filmade lite och här kan ni se åskan.

Vid 17 sekunder är det häftiga blixtrar

På morgonen sen såg vi en båt på AIS:en vi träffade förra säsongen. Pratade med dom på VHF:en. Höll lite koll på varann och pratade väder. Den första namngivna stormen några dagar tidigare hade gjort swell, stora vågor som var på väg mot oss. Golfströmmen som vi skulle hamna i mot dessa nordliga swellen är ingen bra combo.

Skulle vara lite vind, men blev perfekt lätta vindar ca 60 grader. När golfströmmen mötte dessa N swellen blev det bara lite konstig sjö några timmar sen var swellen så långa och störde ingenting.

När vi kom in i golfströmmen blev havet varmare. Hade golfströmmen med oss en halvdag innan den styrde lite NE och vi mot NW.

Sista seglingsbenet var riktigt bra, underbart se soluppgång samt solnedgång. Är väldigt svag för soluppgång, himlen får massa liv och sen kommer ett glödande klot upp.

Hade som mål att komma till Georgia, Savanna. Blev lagom att svänga in mot land på tisdag eftermiddag och gå in i ICW = Intra Coastal Waterway. På onsdag natt kommer nya kraftigare N swell efter ett lågtryck norrut.

När vi är 30 Nm från land blir vi invaderade utav massa kryp som bits. När vi väl ankrat och skulle sätta oss i sittbrunnen i det fina skenet från solen och pusta ut får vi bara rusa in i båten och stänga för. Hemska stora saker flög omkring och bet en. Ligger i ett typ träskmarks område. Vackert med växtligheten.

Mycket tidvatten och strömmar här. Där vi ligger ankrade är det 2, 1 meter tidvatten. Hade 2 knop med oss in när vi kom. Så nu blir det tidvattnet som styr oss. Idag var planen att gå vidare och hitta en mataffär, men vi får se, ösregnar.

Varit riktigt skönt att vara ifrån Covid-19. Fick nät igår när vi ankrade efter 11 dagar. Är mycket covid-19 här.

Var inga problem att klarera in igår. Ringde in och meddelade vart vi var samt angav vårt Cruising Permit nummer. Är lite olika regler från delstat till delstat i dessa Corona tider.

Avslutar med att säga att vi lärt oss massor. Lika vackert som havet kan vara lika elakt kan det bli. Vinden i sig om det inte är orkan fixar man men vågorna är tuffa upplever vi.

Hoppas ni alla mår bra !

Over and out från Asta med lycklig besättning !

Hejdå US Virgin Island

Nu har vi kommit till skott och avseglar imorgon till USA.

Varit mycket fram och tillbaks under veckan då Curacao lättar upp lite inom kort för oss med bokad plats på marinan. Men det slutade med att USA vann omröstningen enhälligt. Så på Tompis födelsedag kl 13 spikade vi detta.

Igår lämnade vi Lindbergh Bay och seglade hit till Magens Bay. Den korta turen på 13 sjömil var så underbar, äntligen ute på havet igen.

Tompis födelsedag blev jättemysig, sång och gratulationer på morgonen. Sen lite shopping till BBQ kvällen och därefter kastade vi loss från vår vik som varit vår plats över 3 veckor. Satte kurs mot nordsidan, läns i början och bidevind på nordsidan. Magens Bay är en stor vik med en underbar strand.

På kvällen kom Kirsten och Jens över på en BBQ kväll. Hilma grattade på morgonen innan dom seglade vidare. Tompi var mycket nöjd med kvällen när vi la oss vid 1-tiden………..väldigt sent numera för oss.

Hilma skulle iväg en dag och bunkra mat. Bertil kom då över till oss. Hade några goa timmar ihop.

Annars så har det varit mycket förberedelser. Bokning av varvet, försäkring, tillstånd etc. Flyg bokar vi när vi fått tillgodokvittot på vårt flyg som blev inställt. Hoppas vi hittar flyg från Washington som lyfter. Men det får bli nästa pilsner så att säga. Räknar med att vi kommer hem i slutet av juli.

I förmiddags åkte vi in till stranden och hittade en fin liten stig. Allt är betydligt grönare på denna sidan som ligger mot norr. Tompi gick med en liten bit innan han fick vända för knät.

Vår plan är att segla ost om Bahamas till fastlandet. Målet är om vindarna tillåter gå in norr om Florida, till Georgia. Därefter segla norrut till New York. Fattar ni va häftigt om vi kommer inseglande till NY och glider förbi frihetsgudinnan………………..får gåshud bara jag tänker på det. Det är en dröm vi haft och ett stort ögonblick för oss.

Norrut kommer vi testa InterCoastel Waterway samt segla utanför kusten. Kanske varvar lite beroende på väder och vind.

Vårt varv som är bokat ligger i Chesapeake, söder om New York. Man kan säga i stora drag inloppet till Washington.

Ni som tycker det är kul att följa oss kan göra det via bloggen. Ni hittar detta under fliken, Här är vi – Satellit. Vår Garmin kommer lägga spårpunkt varannan timme. Hoppas seglatsen kommer ta 8-9 dygn.

Var rädda om er !

Over and Out från en snart seglande Asta 🙂

Magens Bay

US Virgin Island – Lite närmare ett beslut

Imorgon har vi legat här i Lindbergh Bay i 3 veckor och totalt har vi varit här på USVI i 7 veckor. På måndag händer det grejor här, Guvernören gick ut i veckan och sa att USVI skall gå från orange läge = Stay home till gult läge = Safer home. Innebär lite mer öppning av samhället. Alla måste bära munskydd i affärer etc.

I måndags fick vi besked från försäkringsbolaget att dom godkänner breddgrad N 36. Fick tips från en annan svensk båt i dessa trakterna om varv att lägga upp båten på. Mailade båda och ett av varven fastnade vi för. Gott rykte och betydligt bättre priser än på breddgrad N 41. Blir att vi flyger hem från Washington DC, om vi nu hittar flyg och vi bestämmer oss för detta alternativet. Kommer i så fall vara hemma i Sverige lite längre och hoppas allt lugnat ner sig till mars månad då vi tänkt åka tillbaks.

Curacao kommer nog kunna lämna besked under veckan. Mailat med marinan och lite annat folk på plats. Men just nu lutar det åt USA. Det här med att segla till Sverige kändes jätte sorgligt. Är det ”kaos” även nästa år får man kanske segla hem då men inte nu. När väl vi uteslutit Sverige spånade vi på fördelar – nackdelar – kostnader.

Får vi bra gensvar ifrån försäkringsbolaget om försäkringsområde och premie tror jag vi kastar loss när ett bra väderfönster visar sig. Blir nog en segling på 7-8 dygn till fastlandet. Sen seglar vi längst med kusten norrut.

Nog om detta, över till vad som hänt sen sist, grannbåten blev stulen, vårt ena batteri exploderade och Tompi ont i knät.

Pratade med barnen i söndags och plötsligt small det till. Fattade inte vad det var först. Tompi låg på soffan ovanför batterierna och kände vibrationen. Batterierna är gamla men funkat klockrent hittills. Vi vill klara oss och inte behöva byta batterierna tills vi kommer upp på land. Då blir frågan vilken sorts batterier, hmmmm.

Åkte till marinan för att handla och möts av 3 delfiner varav en var en liten unge som hoppade och busade omkring. Måndagen var räddad !

Sen blev grannbåten stulen. Dom kom in och ankrade jämte oss i lördags. Lämnade båten och besökte vänner i 2 dagar. Kom tillbaks och då var båten borta. Vi trodde dom hade seglat iväg. Ägaren kom och frågade om vi hade sett nått. Men ingen av oss såg nått.

Tompi har fått ont i sitt knä igen. Får börja med sina sjukövningar igen. Jag har promenerat själv eller med Kirsten på Vera.

Nån vi inte håller avstånd till är Bertil, en riktig glädjespridare. Nu har han även blivit med flytväst. Blir lite nostalgiska och minns när Ludde var liten.

Stundtals kan vattnet vara riktigt klart, beror på vind och strömmar. Sett lite fina fiskar, sköldpaddor, Barracudor och stingrays.

Det är väl vad som har hänt under veckan. Dagarna rusar iväg och det är väl bra i dessa väntandes tider.

Nästa vecka har vi förhoppningsvis nått fram och vet vart vi skall ta vägen och tom kanske börjat röra på oss. Håll tummarna för det !

Var rädda om er och njut av våren. Man får hitta dom små glädjeämnena.

Over and out från Asta som snart vet vart fören skall riktas !

Southern Stingray simmar iväg…………lång svans

US Virgin Island – tankar om färdväg

Stor del av tankeverksamheten ägnas åt vart vi skall ta vägen. Avslutar bloggen kring våra tankar om dom olika alternativen.

Vi mår bra och veckan har bara susat förbi. Bertil har nu fått alla sina sprutor och är redo för att lämna sitt hemland. Stränderna har öppnats upp igen.

Det är gott att ha båtarna Hilma och Vera runt om. Hilma är på väg till Sverige och Vera lite mer som oss. Lärt mig att flera svenska ord har en helt annan betydelse i Danmark, blir lite tokigt ibland, ha ha. Vi har konstaterat att vi är väldigt lyckligt lottade i denna situationen. USVI har varit ett bra land att vara i.

I fredags hade USVI 55 covid-19 fall. Man räknar med en andra våg med topp den 8 maj. Än så länge inga tecken på att öppna upp affärer, restauranger eller skolor.

Tompi har en tät kontakt med Spectras (watermakern) support. Gjort massa tester och det slutade med att vi bytte matar pumpen. Hade en extra motor i båten som det varit ett elfel i. Tompi lagade elfelet och med den nya motorn blev det bättre sprutt och bättre ppm värde. Varit riktigt bra att gamla ägarna sparat saker och ting.

Blir ungefär varannan dag vi tar en längre promenad. En dag försökte vi oss på lite joggning. Tänkte då behöver jag ju inte min magväska……….bara att i den låg våra nycklar till dingelåset. Så när vi kom tillbaks till dingen tittade vi på varann och garvade.

Promenerade en dag in till gamla delen av huvudstaden. Många gatunamn på danska då Danmark ägde USVI tom år 1917.

Det är riktigt varmt här och guppigt. Lagt ut ett akter ankare för att försöka hålla fören upp mot vågorna. Ibland släpper det och jäklar vad vi börjar rulla.

Nu lite tankar kring vart vi skall ta vägen. Kan säga att ibland känns alt A bäst och nästa dag är det alt Ö. Frågan är hur kul och säkert kommer det vara att segla omkring. Dels är det för själva viruset i sig samt ev stängda gränser och 14 dagars karantän. Mycket fattigdom kommer covid medföra. Känns lite läskigt att man är i en riskgrupp med astman. Men å andra sidan vet ingen hur man reagerar om man får viruset. Det är 3 spår som vi vacklar mellan. Försäkringsbolaget styr då dom vill ha oss under orkansäsongen på ABC-öarna eller norr om NY.

Curacao är just nu stängt. Om det blir en öppning in för oss tror dom kunna ge besked om 1-2 veckor. Kan dröja ytterligare några veckor. Men vi leker med tanken vi kommer dit. Lägger upp Asta på varvet vilket är ett plus men minuset är hur vi skall komma hem samt vart skall vi ta vägen när vi kommer tillbaks i oktober eller om vi kan komma tillbaks. Hur ser världen ut då?

Norr om New York. Både kul och inte kul segla kusten upp i dessa tider. Lägga upp båten på en marina och flyga hem före 31/7 då vårt visum går ut. Kanske kan man förlänga det nån månad. Komma åter i april och se hur världen ser ut. Nackdelen är dyrt ha båten på en marina 10 månader.

Sverige är väl vårt sista alternativ vilket känns jäkligt tråkigt. Fördelen är man är på hemmaplan och väntar ut viruset med alla de nära runt om. Nackdelen är att det känns riktigt tråkigt. Kommer vi att kasta loss igen om vi kommer hem nu? Lagt våra jobb på is, ingen båtplats.

Detta är verkliga i-lands problem för oss men är vår vardag. Tänk få kasta loss och komma till nya platser och upptäcka……………låter verkligen bortskämt då många mist någon kär, sitter inlåsta i sina lägenheter, mist jobb osv.

Kanske tycker ni jag flummat iväg men hoppas ni hänger med på ett hörn hur vi tänker.

Var rädda om er och stay safe !

Over and out från en grubblande Asta !

Här ser ni var vi är och våra alternativa färdvägar idag

US Virgin Island – väntan fortskrider

Numera är jag en ”mogen” dam som blev jätteglad för alla gratulationer på födelsedagen. Det värmer ett 53-årigt hjärta, kanske lite extra nu när världen är upp och ner.

Vi var så glada och nöjda med platsen vi hittade på sydöstra sidan av St John. Sitter och pratar med Lisa på lördags eftermiddagen och delfiner kommer in i viken och simmar runt oss. Sen kommer en äkta sur gubbe på en SUP bräda och skäller att här får vi inte ligga. Tillåtet att ankra 2 veckor i normala fall men i dessa undantagstider ej med på långtidsankring. USVI vill att vi ligger still på samma ställe.

Så runt lunch på söndagen efter härligt firande åker vi in till en vik där det är tillåtet. Men usch bara bojar och massa vrak och inget bra alls. Vi bestämmer oss för att segla till ön St Thomas då vår startmotor hängde sig. Närmare reservdelar om det skulle behövas.

Kommer fram precis när solen dalar till en vik där Hilma ligger sen några dagar. Möts av en skönsjungande gummitbåt och Bertil.

Haft lite båt otur under veckan. Skulle bara byta tryckströmbrytaren till watermakern, strulade och tog precis en hel dag. Sen startmotorn som hängde sig. Plockade loss startmotorn som ej sitter lätttillgängligt och skulle titta på solenoidern. Tji fick vi, solenoidern gick inte att plocka isär. Fick snyggat till och gjort några småförbättringar. Beställt en nyrenoverad yanmar startmotor som skall komma på måndag eller tisdag. Sen är inte vår watermaker helt 100, har dialog med Spectra och kör tester av olika slag.

Ligger man inte i nationalparken på St John måste man lämna in ett ankringstillstånd samt ett hälsopapper med lite bilagor till. Special i dessa Corona tider. Fick påminnelse av en vakt som kom till oss med en tjutande siren. Skickade in pappren och dagen därpå kom kustbevakningen och kolla oss.

Vi har hittat en plats där vi kan lämna dingen. Varit ute på lite promenader nästan varje dag. Undviker affärer och tvättar all tvätt ombord. Nästa vecka skall ni se vår mundering när vi skall handla.

Igår gjorde vi en kul vandring. Gick genom en ravin upp och fick en makalös utsikt. Var stundtals riktigt jobbigt men så värt och kul slippa gå på gator utan istället klättra periodvis.

Vi har det jättebra men oron finns där. Dels vart vi skall ta vägen och det gäller hålla sig frisk. Dom varnar redan för kraftiga orkaner denna säsongen. Får fin input från Curacao och om 2 veckor tror dom kunna ge besked om eller när dom kommer öppna gränsen. Hittat en bra marina norr om New York, över breddgrad N 41. Som plan Ö har vi pratat om att segla hem till Sverige. Detta är inget vi vill men samtidigt så kanske lands gränserna kommer vara stängda ett bra tag framöver och viruset härja. Men i nuläget avvaktar vi bara och inväntar besked. Grannlandet BVI kommer inte öppna sina gränser förrän 2 september.

Över till nått kul, var 4:e dag skördar jag groddar. Så jäkla gott lägga på mackan med ost på, mums.

Tror väl det är detta som har hänt sen sist. Går ingen nöd på oss och hoppas ni alla mår bra och är rädda om er.

Over and out från Lindbergh Bay !

US Virgin Island – i väntans tider

Nu när Hilma blev fast här på USVI gjorde dom slag i saken och adopterade en liten Bertil från ett hem för hemlösa hundar. Bertil är valp och numera adopterad, vaccinerad och blir en äkta EU hund när alla hans papper visas upp i Port of Entry i Europa.

Riktig liten glädjespridare och så mysigt få kela o leka med han. Skulle kunna ägna hela denna bloggen om honom, ha ha.

Annars så går vi i väntans tider, mer restriktioner och alla stränder är stängda. 50 covid-19 fall här igår. Inget kul gå upp och läsa på morgonen. Denna läste vi idag…………………………ser rött över allt våld och vapen.

Tyvärr kom det in massa dyning som gjorde vattnet grumligt, så några fräcka foton fick vi ej. Hann ha med kameran en gång när vattnet var kristallklart men då var det mest vackra färgglada småfiskar runt om.

Lärde mig något nytt när vi skulle noodle träna första gången. Var lite ”hysteri” efter tjurhajen hade setts så en tjej gav mig en typ klocka att sätta runt smalbenet som sände ut några slags pulser som inte hajar tycker om. Ingen aning om det funkar eller ej. Men vi testade då en liten revhaj simmade vid strandkanten med att ställa oss i hans väg. Han simmade en liten lov runt och fortsatte sen på sitt ursprungsspår. Om det var för att nån stod i hans väg eller om det var för signalerna har jag ingen susning om.

Beachavstängningen kom i måndags så på söndagen var det fritt fram att ta sig i land via stranden. Tog en jättehärlig promenad.

När allt stramas åt, blev infon på morgonen på VHF:en väldigt lång.

Nått som hänt är att vädret har blivit riktigt varmt både dagtid och nattetid till Tompis stora fasa. Haft lite ”kyligare” nätter innan, 24 grader, men nu sänks inte temperaturen nått nämnvärt på natten.

Nått som är bra i dessa tider ombord (förutom Bertil) är att man hinner småfixa med ditt och datt.

Hilma har en SUP bräda som vi lånade. Var svårt i början när det blåste men gick betydligt bättre när vågorna lagt sig. Annika o Thomas a la 95 år, men alla barn i början.

På onsdagen kände vi att ligga här ankrade och börja betala 26 USD per natt inte kändes bäst, gratis ankring är mer vår budget. Åkte till ön St Thomas, sydöstra hörnet, som har en båtaffär och inhandlade lite småsaker samt fyllde på matförrådet. Ankrade utanför inloppet på 2,8 meters djup. Såg ut som om det var 30 cm. Blev dock en väldigt rullig natt av dyning. Flyttade på oss dagen därpå på eftermiddagen till en ö där det låg mycket båt och trodde på en lugn och fin natt……..tji fick vi.

St John har bara 3 ställen runt hela ön där man får lov att ankra. En vik utanför nationalparken på sydöstra hörnet är det tillåtet att ankra gratis. Ville se viken så seglade sakta 15 Nm i den obefintliga vinden. Gick 3 sjömil utanför kusten där man får lov att tömma septiktanken.

Väl framme konstaterade vi att det såg jättefint ut, mindre med båtar också. Lite svårt få fäste, på 4:e försöket lyckades ankaret fästa.

Blev ingen firre på kroken utan bara en massa tång hela tiden. Så sugen på att göra fisksoppa men vid nästa tur får vi testa spöt igen.

Vi får frågan vad vi skall göra och när vi kommer hem. Är inte något klokare ännu utan avvaktar ett tag till. Fått offert från ett båtvarv som ligger på breddgrad N 41 samt mejlat med ambassaden om Curacao. Emil börjar bli orolig hans dränerings hjälp inte kommer hem som planerat. Längtar så tills vi sitter runt köksön hemma och fikar allihop.

Hittade ett ställe vi kunde ta upp dingen på. Tror det är tillåtet här bara man inte är på stranden. Är väldigt lugnt här med en väg som ringlar sig runt som vi får gå på då alla stigar är förbjudna att nyttja. Mötte bara en bil igår och inga människor.

I eftermiddag skall vi ut och snorkla. Vattnet ser jättefint ut och man ser fiskarna som simmar runt oss. Blir fortfarande lika glad av sköldpaddorna som dyker upp. Kanske kan vi hitta något kul att fota denna veckan.

Vi önskar en jättefin påsk om än lite annorlunda i år!

Var rädda om er och glöm inte bort sunda förnuftet.

Over and out från en som hoppas få kaffe på sängen imorgon !