Författare: Annika

Varit en massa rockor runt oss och delfiner. En kväll åkte vi hem från en finsk båt, s/y Viktoria, och hade sällskap av en stor flock delfiner som lekte runt oss. Man blir bara så lycklig.

En dag kom s/y Viktoria med kombucha svamp till oss, så nästa vecka skall det bryggas Kombucha ombord. Aldrig testat men skall tydligen vara väldigt nyttigt och kul ha lite projekt för sig.

Innan vi lämnade Panama City sa vi hejdå till s/y Matilda och s/y Zelda och ett stort krya på er. Tankade även upp diesel då nästa ev. tankning kan ske i El Salvador eller Mexico.

Efter en timmes motorgång kom lite vind, fick en ur härlig segling till Las Perlas öarna. Strax under 40 sjömil och på platt vatten. Höll span hela tiden efter val men ingen lycka. Lite fel säsong här just nu har jag kommit fram till. Men norrut så kommer vi definitivt in i rätt säsong.

Har varit runt på 3 öar och den stora turistön / rika Panama bor är Contadora. Mycket vackra stränder och småvägar man kan strosa runt på. Skönt kunna sträcka på benen och det gäller komma ihåg tidvattnet så man kan komma hem igen. Blev fast på land i över 2 timmar en dag, felkalkylering. Fick inte ner dingen från stranden.

Snorklat en del men tycker vattnet inte varit så klart alltid, måste vara strömmarna. Sett en hel del stora fiskar och vi ser hela tiden hur fiskarna blir jagade av större firrar.

Torrperiod som det är nu är fantastiskt klimat. Lite kyligt på kvällarna med 24 grader så en tröja åker gärna på hos mig. Man sover mycket bättre när det inte är så varmt.

På Contadora fanns det ett stort hotell som hade sina glansdagar på 80-talet. Tyvärr gick det i konkurs under 90-talet, så nu finns bara resterna kvar.

En amerikansk båt, s/y Athena, hade vi sällskap med till Isla Mogo Mogo där vi tillbringade 3 dagar. Många stränder, grottor och så härligt lugnt. Vinkade av dom morse då dom satte kurs mot Franska Polynesien. Alla båtar vi träffat nu skall den vägen, vi är dom enda som skall norrut. Tycker det är så tråkigt att säga hejdå.

Vid lågvatten kunde man gå in i grottorna. Vissa grottor var så vackra med sina stenar.

Imorgon sätter vi kurs 200 sjömil västerut mot Bahia Honda. Denna del av Panama skall bli riktigt spännande att se. Därefter kommer vi segla till ”Lilla Galapagos”. Nu är det naturen som kommer få sätta sin prägel.

Vi har hela tiden ankrat ihop med andra båtar här i Las Perlas och befunnit oss nära ”civilisationen” och inte märkt av några banditer. Synd detta inträffade då vi tror det finns så många fina ställen här. Las Perlas består av ca 100 öar, en del väldigt små.

Over and out från Las Perlas!

Fascinerade land Panama är, allt från lilla Galapagos till storstad.

Imorgon är det slut med storstadslivet, då vi seglar till Las Perlas öarna. Var en otäck incident ute på öarna kring Las Perlas förra veckan då en båt blev totalrånad kl 8 på kvällen av 3 män med vapen. Riktigt otäckt, så det blir till att ankra ihop med andra båtar.

Panama City är verkligen en civiliserad storstad, vissa områden skall man undvika. Det bor ca 500 tusen människor här. Vi har känt oss trygga när vi gått omkring och man märker direkt om man hamnar i sämre kvarter. Stora kontraster verkligen. I ett område körde inte UPS in i och levererade för faran.

Vi har träffat flera från Shelter Bay som nu gått igenom kanalen och också ligger här ankrade utanför en marina. Först ankrade vi med Panama Citys skyline som utkik men dingy docken där var bedrövlig så efter 2 nätter där flyttade vi oss till andra sidan ön och utnyttjar en marinas dingy dock mot en avgift. Känns bra, är lite rulligt men funkar superbra.

Stackars s/y Mathilda fick vända hit igen när dom var på väg till Galapagos. Annika fick näthinneavlossning och har nu varit inne på 2 operationer. En tredje operation väntar så dom ligger inne i marinan sen några veckor. Vi hoppas och tror dom skall kunna komma i väg innan väderfönstret stängs för säsongen.

Våra finska vänner på s/y Zelda körde Tompi in till bryggan idag, då han skall opereras idag. Dom kommer åter till båten imorgon. Så vi håller ett extra öga på deras båt som ligger ankrad jämte oss.

Fick väldigt bra vård och fick inte ens gå själv till röntgen utan dom körde mig i en säng. Då svor jag över Tompi som traskade glatt bakom.

Gamla stan här är ett mysigt område där även Kanal Museet ligger.

Vet inte om jag skall vara glad över vi sparat 15 USD eller förolämpad för dom frågade vid entrén om vi var pensionärer. Tompi svarade glatt ja, jag är 65 år och jag sa 66.

Var riktigt intressant museet och en massa att läsa. Efter 1, 5 timme var huvudet fullt så då fick vi ta vår dagliga fika på ett mysigt café. Druckit så goda cappucinos här, det är nog det vi uppskattar mest med civilisation att kunna gå och fika och testa cappucinos.

Där vi ligger ankrade är det superfina promenadstråk längst med havet och det finns mycket restauranger där och flera båtaffärer. En dag var jag inne på land och Tompi var kvar ombord. Han blev nästan rädd för det kom enorma mängder med fåglar. Vi har en massa pelikaner som dyker runt om oss annars.

Är häftigt för ute hos oss här har vi mycket djur, tvättbjörnar ser vi hela tiden på parkeringen.

Nästa stora skyskrapestad blir Acapulco i Mexico tror jag. Vi har några riktigt fina platser här i Panama som vi skall segla till innan vi drar oss norrut. Efter Las Perlas sätter vi nog kurs mot en nationalpark som sägs vara Lilla Galapagos. Köpte en ny Gopro kamera igår så vi är beredda på valar och andra djur som lär finnas här nu under valsäsongen.

Så våra planer är att ta oss norrut till Mexico med stopp i El Salvador. Hittat en bra och prisvärd marina inne i Sea of Cortez för att lägga upp Asta och flyga till Sverige under sen sommaren. Hört otroligt mycket gott om Mexico med mycket djurliv, enda nackdelen är väl det är svår seglat norrut.

Man skall alltid ha lite drömmar, förhoppningsvis fungerar vår plan annars får vi ta till plan B. Alaska är en dröm för oss.

Over and out från ett härligt Panama City!

Check på Panamakanalen ✔️☑️✅

Kanalen var inget märkvärdigt egentligen om man slussat tidigare men samtidigt så maffigt och alldeles underbart. Nu ligger Asta och guppar i Stilla havet utanför Panama City.

Kommer berätta med en massa foton våra dagar på kanalen.

Vi var 3 båtar som skulle gå under onsdagen från marinan. Pratade ihop oss innan men plötsligt var vi ensamma om att gå. En båt fick avgå kl 05 på morgonen i stället och en båt fick ställa in pga. startmotorn gick sönder på tisdagen. Tompi tillbringade hela tisdagseftermiddagen hos dom och konstaterade felet m.m…

Tyvärr har vi inte foton på krokodilen vi såg ligga och sola sig i gräset längst med kanalen. Brukar ligga 3–4 stycken där och sola.

En större fritidsbåt skall slussa ihop med oss fick vi veta under färden till dom första slussarna. En otrolig logistik kring kanalen.

Vi hade tur och behövde inget göra då vi låg utanför motorbåten. Motorbåten fick kämpa med linorna samt körde med sin bog och motor löpande för att ligga still. Vi hade i gång motorn hela tiden.

Ingen ombord hade varit med om en sådan snabb slussning, oftast brukar man vara klar flera timmar senare för det händer alltid något.

Något jag varit orolig för är maten, hört skräckhistorier om att piloten inte tyckt om maten och beställt mat som blivit utkörd, kostnad 300 USD. Vår pilot hann inte ens äta middag utan kl 17 blev han hämtad vid bojen. Skickade med honom en bit kardemummakaka jag bakat.

Kokade upp ris och värmde upp en kycklinggryta jag gjort tidigare. Vi alla slukade maten, vrålhungriga. Sen bara vi slappade och vid 21-tiden kröp vi till sängs. Två sov i gästrummet och en sov i soffan. Var riktigt goa våra linehandlers ombord och kul få höra historier och historia.

Blåste ca 20 knop och ligga så som vi gjorde var urkasst. Bättre vi hade haft en tamp i fören bara men enligt reglerna här skulle vi ligga jämsides.

Vid 6-snåret tyckte jag det var legalt att gå upp på morgonen. Hade fått en starttid kl 8 och tänkte vid halv 7 var det bra duka upp till frukost. Tur var det för strax före kl 7 kom vår nya pilot ut, lagom till frukosten och en timme för tidigt enligt vår info.

På vissa ställen kan inte dom stora fartygen mötas, därför blir det lite stopp och ankring för alla. Tänk sådan logistik och se till att fartygen inte möts där och där och sen slussning på det, måste vara ett ”svettigt” jobb.

Efter Gamboa är det en kanal man går i, ca 9 sjömil till slussningen neråt.

Vår pilot får löpande info när vi skall vara där och där samt gå in i slussarna. Hans radio tjattrar hela tiden. När vi väl var framme vid slussarna körde vi in själva och skulle vänta in ett fartyg.

Nu lite foto från webbkamerorna när vi slussar neråt

Medan vi väntade in fartyget vi skulle slussa med fikade vi och var till nöje för måna turister som besökte slussarna. Hörde ofta Asta i högtalarna.

Efter slussningen åkte vi med strömmen ut, är tidvatten på 4–5 meter på denna sida.

Var en häftig upplevelse och för oss är det stort. Ett helt nytt hav väntar på oss!

Over and out från Pacific!

På onsdag den 8:e påbörjar vi kanalen och kommer ut i Stilla havet den 9:e på eftermiddagen. Panamakanalen är ett underverk med världens största konstgjorda sjö.

Kändes som en milstole när vi seglade in i öppningen. Fasiken vi har tagit oss hit, jippi!

Från inlet till outlet är det 44 sjömil, varav 28 sjömil är på en konstgjord sjö som ligger 26 meter över havet.

Skall beskriva lite hur det funkar eller som vi förstått det. Stor skillnad mot Göta kanal. Merparten av denna blogg består av Panamakanalen, ha ha.

Vi skall vara 6 personer ombord, 4 personer som sköter tamparna i slussarna, 1 kapten och sen en supervisor/pilot. Jag och Tompi är inräknade så 4 nya ombord. Våra lineholders hoppar på i marinan och därefter åker vi ut och ankrar och inväntar piloten som kommer med båt.

Därefter startar färden, vi styr och piloten säger till oss fart och riktning. Slussar 3 slussar uppåt oftast ihop med 2 andra båtar samt ett stort fartyg. Största fartygen kan nu vara 370 meter.

Ankrar sen för natten i början av sjön. Piloten blir hämtad medan våra lineholders sover över. På morgonen kommer en ny pilot ombord och vi går över sjön och slussar sen 3 slussar neråt ut i Stilla Havet. Så enkelt är det 😉

I nästa blogg kan ni läsa om hur det verkligen gick till!

Inspektionen blev flyttad till torsdagen. Hade angett att Asta gått igenom kanalen tidigare och gett dom numret som båten har. Han kollade så vi hade en toalett med dörr, gick igenom att vi skulle ha mat och vatten ombord bl a och en massa formalia. Mätningen av Asta gjordes ej om.

Så på tisdag får vi förbereda en middag, en lunch samt frukost för 6 personer.

Vi ville lämna San Blas och alla reven i ljus så runt kl 16 i söndags startade vi färden hit och var framme runt kl 4 på morgonen. När vi närmade oss kanalen var det som en stor stad med alla ljusen från fartygen som låg ankrade.

Har haft fullt upp sen vi kom hit. Lite småpyssel med Asta, städat lite förråd och håller koll så inget svartmögel finns, pysslat allmänt, vandrat, varit sociala och shoppat etcetera.

Marinan ligger ute i ingenstans, precis styrbord om inlet. Två gånger per dag går en minibuss från marinan till Colon där man kan handla mat och lite av varje. Var inne en dag och handlade lite småsaker till båten och mat.

Vi har blivit medlemmar i Panama Posse, är en typ förening med likasinnade där man kan få massa kunskap och rabatter på diverse marinor och annat. Riktigt bra och i fredags var det seminarium på eftermiddagen och fest på kvällen.

Vi har träffat många trevliga seglare här. En finsk båt, Zelda, stötte vi på i San Blas och dom var vi på en tur med idag. En man som heter Carlos visade oss naturen här, djuren och berättade en massa historia.

Området vi är på är uppbyggt av massorna sen kanalen och området är ett gammalt militärområde där det varit mycket djungelträning. Detta upphörde 1999, så nu är massa byggnader tomma och naturen har tagit över.

Vi har sett en massa färgglada fåglar, apor, termitbon, myrbo i träden. I skymningen skall vi ut igen och leta fåglar och apor. Inte sett någon krokodil ännu. Finns här i marinan, men ”snälla” har vi hört.

För er som tycker det är kul skall jag skriva lite historia kring kanalen.

1881 började fransmännen bygga Panamakanalen mellan Stilla havet och Atlanten. Men det misslyckades på grund av klimatet och arbetet avbröts. 20 000 människor omkom vid detta arbete.  Det var gula febern och malarian som tog de flesta arbetares liv.

Först 1914 blev kanalen färdig när amerikanerna tog över arbetet 1902.

När amerikanerna tog över arbetet fortsatte dödsprocenten att stiga. Till slut upptäckte en läkare, Carlos Finlay, att moskiterna (myggor) fungerade som smittspridare av gula febern och malarian.

Efter en intensiv bekämpningskampanj mot moskiterna kunde man få ner dödssiffrorna.

Över 43 000 man var sysselsatta när kanalbygget var som intensivast. Under stora problem arbetade sig USA genom näset. Ibland kunde väldiga jordskred blockera arbetet i veckor.

USA som ville ha en kanal av militära och ekonomiska skäl stödde en revolution i Colombia. Det resulterade i att Panama gjorde sig självständigt från Colombia 1903.

Av den nya staten Panama fick USA hyra en smal landremsa mellan de båda världshaven för all framtid. Landet Panama fick dock fullständig kontroll över kanalen år 2000.

Dom stora fartygen betalar en massa USD för att passera, miljonbelopp.

Önska oss lycka till och inga skador sker på kanalen!

Over and out från två förväntansfulla!

På tisdag morgon, 31:e, måste vi ligga beredda i Shelter Bay Marina för inspektion/mätning av Asta inför kanalen, lite småpirrigt.

Vi räknar med att lämna San Blas på söndag och segla dessa 80 sjömilen till Shelter Bay. Har kuling denna helg som skall avta på söndag eftermiddag med vågor på över 3 meter, så vi räknar med en stökig tur.

Sådan skillnad på styrkan i solen nu mot tidigare. Har alltid långärmat på dagarna eller när vi snorklar numera. Märker hur solcellerna genererar mer effekt.

Tidig morgon och sen eftermiddag är klimatet som bäst men alltid hög luftfuktighet.

På vissa ställen där det är strömt är Kuna folket ute på nätterna och fiskar. Tydligen riktigt bra fiske på nätterna.

När vi åker dinge på kvällarna och lyser ner i vattnet vimlar det av rocker, helt fantastiskt. Man ser dom sväva fram med sina långa svansar.

Träffat på en del ARC- båtar, totalt är dom 24 båtar nu som skall gå igenom kanalen den 29:e och 2: e. Dom får slussa själva nu för det finns gott om vatten i sjön. Tror det var 4–5 svenska båtar med i arken. Tufft tempo, dom hinner inte stanna länge på samma ställen innan dom skall i väg igen.

Denna norra del av San Blas eller Guna Yala som området egentligen heter har mycket klarare vatten, fler segelbåtar, mer ”moderniserat” med lite turister. Inga mängder med turister men stor skillnad mot södra delen. Varit kul och få se båda delarna.

Vi har besökt merparten av dom större ögrupperna och svårt säga wow wow bara till någon. Tycker dom flesta ankringarna vi gjort haft sin charm på ett eller annat sätt.

Ankringarna bakom dom större reven är häftiga, man hör hur havet dånar medan vattnet oftast är platt där vi ankrar. Just nu när det blåser kuling gungar vi en del.

Låg i yttre ögruppen och skulle rengöra botten en sista gång innan Shelter Bay men det var för strömt. Så igår seglade vi inåt till ett ställe vi legat på tidigare. Växer snabbt i detta vatten. Går lätt att få bort, men var 14:e dag är det bra att rengöra.

Ute på Chichime, var det riktigt anordnat för turister. Supervackert och fina rev att snorkla på.

Vi känner oss rätt nöjda nu med San Blas och redo för nya äventyr. Men det finns supermycket att utforska här och Tompi är positivt överraskad över San Blas. Jag säger bara San Blas med ett stort leende.

Googlat en massa om vägval efter kanalen. Lutar åt ett håll och presenterat idén för barnen inklusive Ludde. Den fick godkänt. Mer om detta när vi bestämt oss.

Over and out från två San Blas frälsta!

Har nu kontakt med en agent och påbörjat processen med Panamakanalen. Glömde ju skriva det sist. Vår förhoppning är att gå igenom kanalen under februari. Många båtar som vill gå igenom denna tid så det är lite väntetider. Är mycket papper, mätning av båt osv innan vi får en definitiv tid. Skall bli sååååå spännande eller så blir det det värsta jag upplevt. Tompi tar ner mig på jorden, ha ha.

Men nu njuter vi av norra San Blas. Vattnet i yttre skärgården är kristallklart. Snorklat en massa och sett vackra korallrev, sting-rays, barracuda och mindre färgglada fiskar.

Inte kört drönaren sen Kanada sist. Kommer en haj simmandes så kan man följa den med drönaren så klart är vattnet.

Ju närmare kusten man kommer desto grumligare blir vattnet pga alla floder som rinner ut. Men öarna är fantastiskt vackra oavsett vart man är.

Tog en en dingetur vid Mono Island längst med fastlandet och spanade krokodiler tidigt på morgonen men utan tur. Tror vi skrämmer dom med motorn.

Fick en sådan fin segling från Mono Island och norrut att vi fortsatte till ”civilisationen”, Nargana Island, ca 40 sjömil. Där uppe möttes vi av många segelbåtar som låg ankrade lite varstans.

Stor kontrast mot tidigare öar vi besökt. Väldigt vänliga och flera pratade lite engelska på ön. I affären fyllde vi på med en vattenmelon och en ananas. Igår tog våra färska grönsaker slut, har nu bara lökar kvar. Men morötterna som jag la in en och en i aluminiumfolie var fortfarande fina igår. Hade kunnat köpa mer vitkål och morötter helt klart i Colombia.

Men våra matförråd är fortfarande fulla. Tror vi klarar oss en lång tid framöver. Lite påfyllning av färska varor blir det i Panama City sen. Hade med 60 små chipspåsar till Tompi och massa jordnötter till mig till kvällssnack och vi har mer än hälften kvar, så ingen panik.

Vi kan förstå det kommer mycket skräp ifrån Karibien bl a och som blåser hit med vågorna, men detta är något annat. Inte sett detta tidigare i San Blas utan man har eldat upp sitt skräp.

Efter två nätter puttrade vi ut till Green Island, många båtar som låg ankrade där. Väl framme efter jag stängt av motorn går jag ner och känner diesel doften sprida sig. Läcka på retur slangen, fyyyy. Jag fick ligga och hålla för hålet så det inte sprutade medan Tompi fick fram grejor och bytte slangen som sprungit läck. Fy fasiken sa vi båda då eller vi sa värre saker som inte man skall upprepa här.

Höjden av otur tycker jag att röda dunken hade spruckit så det rann ut på durken. Fick bort all diesel under motorn till sist och hällde den i en dunke som inte läckte. Ingen go doft i båten.

Ingen fara, inget läckte ut i havet och nu bara dieseldoft när vi kört motorn.

Någon som har en idé på vad Tompi blivit känslig mot. Varit så hela hösten. När han badar i havet och kommer upp så är han vrål tät, nyser och snorar i timmar. Inträffar bara när han badar i havet.

Igår skulle vi segla ut till dom yttersta öarna men la ner det då det kom in en massa båtar. ARC-karavanen är nu här i San Blas. Många som seglar över Atlanten i slutet av november med ARC-rallyt till Karibien. Är en trygghet att ha andra båtar runt sig, daglig kontakt osv. Man kan även segla vidare med ARC runt jorden.

Vi väntar några dagar innan vi seglar dit ut och hoppas det är mindre båtar. Vi styrde kursen närmare fastlandet och ligger nu ankrade själva framför en superfin ö och med ett rev som dånar i bakgrunden. Tror vi är eremiter, ha ha.

Det varnas här för stora dyningar denna helg och nästa helg väntas dyningarna bli över 3 meter. Mycket vind utanför Colombia.

Torrsäsongen har nu kommit till oss, är soligt och bara fått lite regn på oss några nätter.

Helt klart jäkligt trevligt göra små stopp på dom olika öarna och undersöka havet ett tag till. Tyvärr förlorade vi gopro kameran vid sista snorklingen. Den var full med massa (tror jag) fina undervattens foton.

Over and out från två som njuter!

Kom precis tillbaka efter en krokodilspaning med dingen i Mono River. Läskigt spännande och supervackert. Några större krokodiler uteblev dock. Vi skall fortsätta vår spaning när mörkret närmar sig.

San Blas har hittills varit underbart, trots dåligt väder varvat med mygg och annat som biter oss. Torrsäsongen är vanligtvis januari — mars månad. Tydligen har inte regnperioden släppt sitt tag här ännu.

Haft riktiga squall över oss med mycket regn, åska och kraftiga vindbyar. I början flög man upp när blixt och knallen kom samtidigt men efterhand har vi blivit luttrade.

I Puerto Permo låg vi 4 nätter, dels på grund av dåligt väder, båtmek och peppar peppar är allt lagat och fungerar.

Andra dagen kom det ut en båt med ett kvitto och ville ha betalt för att vi ankrade där, engångssumma på 10 USD oavsett hur många nätter du stannar. Det är väl deras sätt att få in lite pengar. Inga problem att lägga dingen någonstans eller vandra omkring i deras byar. Som tur var hade vi växlat till oss USD i Colombia för detta ändamål.

Är så jäkla tråkigt man inte kan tala spanska och kommunicera riktigt. Första turen vi gjorde uppe i byn kände vi oss lite som ”inkräktare” som gick omkring och snokade. Detta släppte sen och barnen var så nyfikna på oss. Vimlar av barn, utav 400 st boende i byn var 100 st barn.

En eftermiddag kom det fram 2 kanoter med lite ungdomar i. Dom undrade om dom fick ta ett foto på båten när dom poserade en och en. Slutade med en fika ombord, 2 utav dom kunde lite lite engelska så google translate arbetade hårt. Väldigt artiga och snälla också så ”tonårsaktiga”. Många dricker kaffe med socker i och gärna lite mjölk i också.

Därefter satte vi kurs mot Isla Pinos, motorgång, då batterierna behövde laddas och samtidigt gjorde vi vatten.

Hade tur för när vi närmade oss ön försvann busvädret. Tompi står alltid i fören och håller koll på reven och dirigerar när det blir lurigt.

Väl framme kom en kanot snabbt fram och ville ha sina 10 USD samtidigt som dom lämnade ett kvitto. Folket här på denna ö kändes lite mer öppna och gästvänliga. Är många som kommer fram och säger hej eller undrar om vi har ett par glasögon, sandpapper eller något.

Vårt mål med denna ö var att traska upp till toppen, 150 möh, där det fanns en mast. Tyvärr var det alldeles för ”sumpigt” för att det skulle gå. Alla hejade glatt och några kunde några fraser på engelska.

Efter 2 nätter här tuffade vi vidare norrut till Mamitupu, 18 sjömil. Under färden dit tror det eller ej fick vi upp 2 fiskar, jippi.

Den dagens middag var räddad, blev en fisksoppa.

Lite trixigt tycker jag det är när sjökorten inte stämmer och man seglar genom en bok och med ögonen. Jag har mer nerverna utanför än Tompi.

När vi hoppade i land på ön, kom flera fram och pratade och när dom förstod vår dåliga spanska visade dom oss till Pablo. Pablo är född på ön men bodde 7 år i London på 80-talet med en engelska.

Vi fick en guidad tur på ön och blev hembjudna till deras hus. På denna lilla ö bodde det 1200 personer. Husen låg vägg i vägg med varandra. För 3 månader sen hade ett hus börjat brinna, som tur var strök bara 3 hus med. Kunde gått riktigt illa.

Pablos nuvarande fru är nr 3, sen 5 år tillbaka. När han gifte sig flyttade han in i fruns hus och ena dottern fick hans dåvarande hus. Denna ö blev väldigt speciell då vi kunde prata och oj vad vi lärde oss mycket. Helt klart förstår vi antalet barn då man inte använder preventivmedel. Är barn precis överallt som är så nyfikna och lite småblyga när man börjar prata med dem.

Dagtid fanns det inga krokodiler i vattnet. Ibland kunde dom simma ut till ön för mat på natten. Dagtid var det alltid en massa kanoter ute som paddlade till fastlandet för att plocka kokosnötter till fabriken. När man körde maskinen gick det åt 2000 kokosnötter per dag.

Dagen innan hade vi bestämt vi skulle ses till middag och ha knytkalas. Men på fikat bestämde vi då dom alltid äter fisk och ris att vi skulle göra någon maträtt. Gjorde ett stort lass med spagetti och köttfärssås (vego)samt hade med rester från fisksoppan.

Allt är verkligen primitivt, men ändå så enkelt. Fick jobba för att få ihop bestick och tallrikar till alla. Vi var i dotterns hus och där har dom ett bord och stolar. Blev väldigt lyckat måste jag säga. Det Pablo saknar mest från London är maten och vinet. Tog därför med en flaska vin till honom. Gissa om han blev glad.

Åkte ifrån ön med 1 liter kokosolja och en Molas.

Färden fortsatte efter 2 nätter till nuvarande platsen.

Fastlandet ser så vackert ut i bakgrunden, aldrig sett solen skina där. Pablo berättade att på fastlandet då det regnar mycket och är mörkt dagtid är det lite lurigt. Finns en hel del giftiga ormar och dom är mer aktiva och mer osynliga i detta väder.

Over and out från 2 lyckliga krokodilspanare!

Vi är i Panama!

Under seglatsen hit pirrade det till i kroppen, äntligen på väg till Panama. Ingen aning om varför jag fastnat så för Panama. Detta är nått vi skojat om länge i familjen. Jag ser guldet medan Emil ser hetta, regn och mord. Tompi ser nog också regn och hetta blandat med guldstänk.

Seglatsen hit på ca 150 sjömil var nästan helt perfekt, lagom med vind 15–20 knop akterligt och fullmåne. Kanske lite väl stora vågor för att vara perfekt, enligt windy var dom 2,6 meter och det märktes när man skulle sova. Fick köra motor dom första timmarna innan vinden kom, så då laddade vi batterierna och körde watermaker samtidigt som problem nr 2 dök upp.

Sista dagarna i Cartagena förberedde vi oss genom en rejäl bunkring av mat, tvättade rent, besökte agenten och inte minst fikade. Lite allmänt pysslande med Asta blev det också.

Är skoj vara i en fin stad men i slutet längtade vi ut till lugnet. Inne i Cartagena bubblar havet av båtar som kör turister eller bara är ute. Periodvis kokade nästan havet runt oss där vi ankrade.

Tankade upp Asta, 5:46 per liter för dieseln och bensinen 6:80. Inget bra för miljön men för plånboken.

Vi kör mycket med äggkokaren och vattenkokaren på el sen vi installerade lithium batterierna. Äggkokare skall man inte förkasta, jag gjorde det innan jag förstod vitsen med perfekta ägg. Körde alltid på känsla innan när jag kokade ägg och inte många gånger dem blev perfekta, ha ha.

På onsdagen väntade vi på att få våra pass och papper, till sist kom en kollega till agenten med passen och pappren till oss efter lunch. Efter detta seglade vi sakta ut mot öarna, och då dök problem 1 upp när vi startade motorn eller rättare sagt motorn ville ej starta när vi skulle ankra. Minuspolen på startbatteriet var lös vilket gjorde att minuspolen hade smält lite. Fick använda husbanken till att starta. Knepigt för den har suttit där ett år och plötsligt lossar nu.

Tompi fixade motorn och jag middag och matlådor. När väl allt var klart bara vi njöt av stillheten.

Till Panama var det viktigt vara framme på morgonen då man måste vidare sen efter inklareringen och viktigt att det är lugnt vatten då vågorna går rätt in i viken vid inklareringen där man måste ankra. Startade färden efter en lugn kaffestund och frukost runt 8-snåret.

Problem nr 2 kom upp på förmiddagen när vi körde motorn innan vinden kom, relät som kopplar samman batteribankarna strulade. Jag hörde ett blixtrande klickande medan Tompi lekte med delfinerna. Tompi undersöker nu detta och jag hjälper till stundtals eller bloggar.

Jag blev lite bekymrad för vinden mojnade aldrig på natten som prognosen sagt med tanke på vågorna. Väckte Tompi på morgonen när vi närmade oss, tog ner seglen och vi båda började tveka om vi skulle våga gå in i viken och ankra med tanke på våghöjden.

Sjökorten på plottern är inget bra här, Sonar korten på Navionics bättre, därför gott vi har med boken som vi väntade på i Santa Marta. Står waypoints och beskrivningar i The Panama Cruising guide.

Nu hojtar Tompi till att vi laddar in över 40A genom solcellerna, vilket behövs med tanke på att frysen går dygnet runt. Har vattentemp på 32 grader där vi ligger nu.

Ankrade enligt bokens waypoints i 6 meter djup som periodvis var 7 meter pga dyningarna inne i viken. Kändes okey då vi backade ordentligt. Man fick lite lä inne i viken. Tog dingen in och försökte anpassa så vi inte skulle slå runt när vi kom till land. Det är inte lätt att ta sig i land med dingen när det kommer stora dyningar.

Åkte in vid 8-snåret och vid 10-tiden var vi klara. Farbrorn på Maritiomo var supergullig och hjälpsam. Ja alla var hjälpsamma och trevliga. När vi väl skulle åka ut till Asta igen efter gett polisen kopia på vårt cruising permit säger en polis, inspeccion inspeccion och höll upp handen vi skulle vänta hos honom.

Samtidigt börjar 4 poliser ta med sig stora vapen ut till deras båt. Vi tror dom skall åka ut och gå ombord på Asta. Shit tänker jag, dom har ju inga fendrar och våra ligger nerpackade. Visst tänker man knäppt ibland.

Men det slutar med att 2 andra poliser åker med oss i dingen ut och där blir den ena sjösjuk när han rotar igenom lådor och dylikt. Var inte lätt ta sig ombord på Asta när man gungar mycket heller. Var faktiskt riktigt roligt. Allt var lugnt och vi kunde ta upp ankaret och åka till viken vi hade sett ut lite norrut.

Igår em åkte vi in till land för att bada men slutade med bad från båten. Finns krokodiler här och är inte vattnet klart blir det snabbt dopp för mig.

Ligger i en fin skyddad vik med palmer och en by runt om oss där Kuna folket bor. Skall åka in i eftermiddag och utforska mer.

Panama blev självständigt först 1903, var tidigare en spansk koloni. Deras största inkomstkälla är Panamakanalen som förbinder Karibiska havet med Stilla Havet.

San Blas som vi befinner oss i nu är en ö-grupp bestående av 350–400 öar. Detta är Kuna-indianernas land (läser från en fakta ruta). Stor del av befolkningen lever primitivt och har fiske och koksnötsplockning som huvudsakliga försörjning.

Kommer rapportera mer till er. Visst skall det bli spännande med San Blas!

Over and out från Panama!

Gott Nytt 2023 ⏩🤩

Visst är det härligt med ett nytt år och nya möjligheter som väntar runt hörnet. Brukar summera ihop året men det har varit dåligt med den varan. Får reflektera över 2022 vid nästa segling.

Det är tomt i båten nu utan Lisa. Hon mönstrade av på juldagen. Var intensiva dagar här i Cartagena innan Lisa flög hem. Ville se så mycket som möjligt av staden. Måste säga Cartagena är supermysig om än turistig. Det bästa är att ligga till ankars igen.

Massa historia i denna stad som grundades 1533. Gamla staden är omringad av en stor ringmur. Inga höghus innanför muren utan bara gamla byggnader.

Stor skillnad på klimatet här kontra Santa Marta. Varmare och högre luftfuktighet här. Ligger runt 90% luftfuktighet på kvällarna. Mindre vind här också då Santa Marta fick mer eller mindre mycket vind varje eftermiddag och kväll.

Julafton var mysig om än inte julkänslan infann sig direkt. Vi åt risgrynsgröt på morgonen, annorlunda tvist detta år. Köpte risottoris och upptäckte vid kokningen att det var smaksatt med ost. Men lite socker och kanel justerade smaken till ätligt, ha ha.

Nästan det kunde blivit lite farligt för oss på promenaden på julaftonen. Vi skulle vandra upp till en utsiktsplats. På vägen dit kommer vi in i lite ”skummare” område och 2 olika personer säger till oss Peligro Peligro. Tompi svarar glatt no no gracias. Lisa anar lite oråd och googlar vad Peligro betyder.

Var tur Lisa var med då det betydde fara. Träffade sen en tant som kunde engelska på plats och hon berättade att det var en ödslig väg upp och man skulle inte gå upp utan poliseskort eller åka bil för överfall. Ett annat par kom dit också, var också på väg upp till fots. Slutade med att vi gick till Gamla stan ihop och fikade. Det roliga var att han var svensk och hon från Ungern. Dom hade rest runt i Sydamerika under 11 månader.

Mysigt ha henne hos oss i 6 veckor. Det är roligt att fastän hon är vuxen så kommer man lätt in i trallen att hon är vårt barn. Samma med Emil om man lever nära varandra en tid. Ens barn kommer alltid vara ens barn helt klart.

Vi följde med till flygplatsen och vinkade av. Nästan så jag åkte hem med hennes dataväska över axeln. Kom på det vid utgången och fick gå igenom säkerhetskontrollen för att lämna den. Samtidigt hade Lisa kommit på det också, pust en sån tur.

Efter lite städning och fix kastade vi loss för att segla ut till några fina öar vi hört om, Islas del Rosario. Det var vi och en massa motorbåtar som går som skytteltrafik mellan stan och öarna.

Är läskigt för sjökorten stämmer ej närmare öarna. Tompi stod i fören och dirigerade hur vi skulle ta oss in för att ankra. Jag var beredd med backen, då vi vid vissa ställen hade 0,5 meter under kölen.

Kristallklart vatten och fina rev att snorkla på. Vi tog en promenad på ön och hamnade på öns lilla by. Många barn där och tror dom levde väldigt enkelt. På vissa delar av öarna ligger det massa mindre hotell/hostel och hittade några Beach klubbar dit alla båtarna åkte med turisterna.

Tänkte vi skulle fira nyår i Cartagena och påbörja utklareringen som tar drygt 48 timmar innan vi kan sätta kurs mot San Blas, Panama. Behöver bunkra mat och tvätta rent också.

Fick dock lite spänning i tillvaron då motor larmet för hög temp tjöt när vi närmade oss city. Fick ta ut genuan och försökte segla omkring i väldigt lätta vindar. Asta kräver lite mer vind än 2 m/s för att få fart. Slängde i ankaret efter ett tag och Tompi hade då konstaterat att fläktremmen gått av.

Hade samtidigt märkt vår ena generator inte laddade. Fick loss den och konstaterade att rotorn hade gått sönder. Så på nyårsafton gav vi oss i väg på jakt efter en ny. Hade googlat vart alla bilfirmor låg. Hittade en ny som Tompi har byggt om till positiv fältstyrning för att passa in här hos oss.

Precis satt dit den och testat nu. Allt såg bra ut, underbart. Så nu kan vi påbörja utklareringen och hitta ett bra väderfönster till Obaldia som ligger i södra Panama och tillhör San Blas.

På min Bucket list har jag med San Blas och sen även Panamakanalen. Nu ligger detta nära i framtiden, yes yes yes.

Så idag har vi bara skrotat här på båten. Tompi har fixat med generatorn och jag har haft ”kontorstjänst”och nu blir det en liten blogg.

Lille Grisen är i Spanien fortfarande, vägrar flytta till Sverige, hi hi. Han har det toppen och mår prima, pigg 12-åring (85-åring). Får lite foto och videos på honom.

Lisa och Emil drar till Kiruna imorgon. Dom kör upp med Lisas bil. Där uppe skall hon turista med brorsan och bästisen Mathilda och visa vyerna innan Emil flyger hem efter en vecka.

Over and out och önskar er ett toppen år!

Now is Starlink up and running!

En jäkla hastighet på wi-fi. Paketet kom efter en vecka och det är väldigt simpelt att få i gång. Man sköter allt via en app. Det vi fick ändra var till rörlighet så den hittar rätt satellit när den söker. Annars så valde den bara satelliten där vi sagt vi bor.

Inköpet var 4800 kr och månadsavgiften är strax under 500 kr. Vi har valt bostad med rörlighet. Kommer vi komma till nya kontinenter så gör vi en flyttanmälan. Månadsavgiften är baserad till vilket land du bor i/är i. Tycker detta är stencoolt!

Tompi hittade ett ”industriområde” dit vi gick och hittade där en massa braiga affärer, den dagen slutade med både rör till antennen och nya solceller. Det blev en 170 W solcell till aktern och två nya 100 W solceller. Bytte ut våra gamla, så nu har vi 6 st nya solceller totalt för i år. Var väldigt bra priser, och inga missöden med frakter och skit. Vår 200 W som vi egentligen vill ha ger drygt 11A per timme dagtid.

Så sen sist har vi fixat lite med Asta, väntat på vår bok vi fick beställa från Usa om cruising i Panama, strosat runt i Santa Marta och köpt lite julklappar samt varit på en rolig hike, 40 000 steg, puhhh.

Santa Marta var juligt dekorerat med massa ljus och julsånger som hördes lite varstans ifrån.

Hade hört Tayrona Park var fin att vandra i, så vi tog bussen från marknaden och åkte en timme bort. Finns två ingångar och valde den ”populära” ingången.

Massa folk och dom 5 första kilometrarna var det hyfsat med folk som vandrade till en väldigt populär beach där dom övernattade i tält. Men efter Cabo San Juan beach valde vi en led över bergen till den andra ingången av parken. Betydligt mindre väl besökt.

Gick fel och hamnade lite galet innan vi kom på rätt stig. Hade drygt 5 timmar på oss att nå fram innan det blev mörkt. Så tempot uppför berget var snabbt, alla 3 pustade och svettades som galningar. Jäkligt gott känna man lever, ha ha.

Periodvis nästan ingen stig men efter mot slutet var det toppenfin stig. Vi stannade en gång för vattenpaus och hörde ett ”jaguar ljud”. Var säkert något annat men vi blev allt lite spaka och satte fart, ha ha.

I slutet av vandringen kom lite hostel. Vi stannade vid ett och fyllde på våra reserver, ljuvligt. Hade bara ätit en snabb lunch vid stranden och behövde energi.

Var en riktigt fin vandring med läcker natur.

Två dagar innan man skall flytta sig måste man klarera ut och få ett Zierpe som man visar upp vid nästa plats, även om man bara skall förflytta sig inom landet. Startade proceduren på söndagen då vi ville sticka tidigt onsdag morgon. Tyvärr fick vi ej med oss vårt cruising permit som vi skulle ha utan marinan skulle mejla detta till oss. Detta har ej kommit till oss ännu.

Vi måste även ha en agent här i Cartagena för att klarera in. Har fått tag i en agent här i Cartagena som just nu bara väntar på vårt cruising permit.

Lämnade Santa Marta runt 6 snåret på morgonen. Stuvade alla fendrar och tampar innan vi fick fart. Visste det skulle blåsa mycket och vara stora vågor. Periodvis hade vi 35 knop i medel men från rätt vinkel, akter ifrån.

Loggade i 9–10 knop i medel stundtals och surfade i 15,5 knop. Efter 40 sjömil när man rundar ett hörne vid Barranquilla lugnade sig vågorna något. Var en kul segling som gick snabbt om än lite salt.

På kvällen gled vi in i Cartagena efter 112 sjömil, storstad och man såg alla ljusen som välkomnade oss. Var en massa småbåtar ute som partajade. Alltid mäktigt glida in i städer på natten. Ankrade utanför en marina, hört man kan låna deras dingy dock mot ersättning.

Så nu ligger vi ankrade här i Cartagena där vi kommer fira jul innan Lisa flyger hem den 25:e på kvällen. Känns väldigt bra men saknar övriga nära och kära.

Vi önskar alla en riktigt fin jul och hoppas ni får vara friska och krya och en massa mys väntar till jul!

Over and out och stor jul kram!