Författare: Annika

Superlativen forsar ur våra munnar, sådana mäktiga upplevelser vi har upplevt i Glacier Bay. Kommer starkt att minnas hur det ekar mellan bergen som pistolskott när Humpback valarna slår med sina fenor.

Får berätta lite om Glacier Bay som är en av världens största skyddade nationalparker. Det finns över 1000 glaciärer där, mer än 40 olika däggdjurssorter, 5 stora ekosystem samt över 300 olika växter.

Vi kom dit onsdagen den 3:e juli och seglade in till viken där vi anmälde oss. För att få segla vidare in måste man gå en liten minikurs om vilka regler som gäller. Vissa områden var stängda så djuren skulle få lugn och ro när dom födde ungar etc.

Man är ju verkligen ute i naturen och vi lärde oss om hur man skulle uppföra sig om man blir attackerad av en svartbjörn så slåss man tillbaka men om en brunbjörn anfaller så låtsas vara död och ligg med ansiktet neråt…………..lätt med en puls på 200, fyyyyyy.

Väldigt noga med hur många båtar som var inne i Glacier Bay, därav tillståndet man fick ansöka om 60 dagar före ankomst. 2 kryssningsbåtar fick komma in varje dag, dom åkte in och sen ut några timmar senare. Vi låg ankrade själva varje natt i olika vikar.

När vi kom till vår första vik ca 30 sjömil in hade vi sett så mycket val att vi bara gapade. Dom kommer hit på sommrarna och äter upp sig inför vintern som tillbringas runt Hawaii eller Mexico.

Vädret var lugnt så vi paddlade runt i viken. Det är ju så rofyllt och nu har vi lärt oss mer teknik gällande paddlandet så nu blir vi inte blir lika blöta som på premiärturen. Paddlar dock med regnkläder på oss, ha ha.

Det var här som valarna var som tokiga och hade shower precis vid öppningen till viken. Tyvärr blir ju inte våra foton bra på sådant håll. Men jäklar i mig vad det ekade.

När vi seglade ut nästa morgon fick jag stanna för det kom en val simmandes mot oss. Väntade men tänkte den simmade nog ut och iväg, gasar på efter en stund och då dyker den upp max 10 meter ifrån oss. Jag skrek till och Tompi kom upprusande pratandes med sin mamma och undrade vad som hände och såg då bara valen försvinna ner igen. Var flera sådana händelser under veckan, såååååå häftigt.

Bergen runt om är jättehöga, det högsta berget är Mt Fairweather på 4669 meter och sen är många över 3000 meter höga. Efter vi paddlat runt vid Russel Island och sett dessa underbara uttrar ligga på rygg och guppa tog vi dingen över sundet för att undersöka omgivningarna. Björnsprayen var med.

Dagen därpå lämnar vi bayen lite senare för att kryssningsfartygen skulle hinna åka ut innan vi skulle in i Johns Hopkins Inlet (som precis hade öppnats upp) när vi upptäckte en grizzlybjörn stående på stranden vi varit på dagen innan.

Helt klart är det djurens värld och vi bara är besökare. Allt är så stort att man misstar sig ofta på avstånden. Tarr Inlet och Johns Hopkins Inlet är det kryssningsbåtarna åker in till.

Vår favorit blev helt klart Johns Hopkins. Inloppet med dessa höga bergen runt om var bara wow wow.

När vi är ca 1,5 sjömil ifrån glaciären hör vi ett jättestark knakande ljud och glaciären kalvar. Se videon hur vattnet börjar häva sig efter kalvningen

Efter kalvningen börjar isflaken röra på sig och lite vind kommer och vi kan glida sakta närmare glaciären. Kom drygt 0,5 sjömil ifrån den.

Vi slår av motorn och bara satt där och njöt i solen och hörde djurlivet i bakgrunden. Livet kan inte bli så mycket bättre.

Var häftigt att säga godnatt och godmorgon till glaciären. Till glaciären är det ca 2 kilometer ifrån Asta.

Vi vågade inte gå på glaciären, lite sunt förnuft har vi allt, utan traskade på jämte glaciären. Det hade varit glaciär där tidigare men den hade som alla andra också krymt, snyft.

Efter vandringen satte vi kurs mer mot den östra delen av parken. På vägen fick vi se dessa otroliga bergsgetter, helt vita med tjock päls för att klara av klimatet. Det var brant där dom klättrade och skuttade omkring.

Fick en superfin söndagskväll med middag i sittbrunnen och fullt med tumlare och uttrar runt båten.

På måndag eftermiddag åkte vi in i Muir Inlet, också väldigt fint med berg o natur runt oss men inte alls lika mycket valar, saknade dom. Själva inletet till Muir glaciär var stängd. Sälbarnen behöver växa till sig, lätt att dom ramlar av ett isflak av vågor och sen inte hittar sin mamma.

På måndagen var enda gången vi hade problem med ankringen. Var dels djupt och sen så mycket sten. Efter 4:e försöket satt ankaret. Ankrat runt 20 – 25 meter mestadels. Låg vid Wachusett Inlet också helt ensamma. Det är så häftigt när man hör tystnaden.

På tisdag eftermiddag började det regna och fortsatte så till onsdag eftermiddag. Hade ändå ett leende på läpparna imorse halv 6 när vi påbörjade utseglingen. Havstempen ligger nu runt 9 grader. Inne i GB skiftade det mellan 4 och 13 grader.

Vi seglade runt 30 sjömil varje dag inne i parken och hade lätt kunnat stanna en vecka till.

Idag seglade vi 33 sjömil till en vik närmare Stilla Havet och nu känner vi havsdyningarna. Det var ett tag sen man rullades till sömn utav dyningar. Superhäftigt ställe här fullt med sjölejon. Duschade innan och tror det var minst 8 sjölejon som spanade.

Tror jag avslutar med en video Tompi tog när vi var på upptäcktfärd innan med ett nyfiket sjölejon.

Vi har lagt ner att segla till Prins William Sound, blir för stressigt då vi vill lämna Vancouver Island i slutet av augusti för att påbörja seglingen ner till San Diego/Mexico och vi vill gärna besöka ön Haida Gwaii. Fått tips och alla säger vi måste dit. Skall tydligen vara Canadas galapagos.

Vi var inne på att segla upp till en jättestor glaciär knappt 200 sjömil norrut, Hubbert Glacier. Den skall vara enormt stor. Men vädret framöver är väldigt regnigt och blåsigt och då blir det inte samma sak riktigt. Så nu blir det Sitka, som vi också gärna vill se.

Over and out ifrån två Glacier Bay fantaster!

Sen sist har vi fått sommar på ”riktigt” med mycket mer sol och väldigt lite regn. När vi sa hejdå till isbergen kom värmen och med den blinningarna. Kollade idag och havstempen ligger på ca 14 grader nu. Alaska är helt jäkla fantastiskt.

I Taku stötte vi på en flytande allmän brygga utan landkontakt som man kan lägga sig vid. Sett detta på flera ställen nu. Bra för ibland är det väldigt djupt att ankra. Vi har inte legat vid någon ännu men i Taku hälsade vi på i en båt som låg där och blev då uppmärksammad på alla blinningar………..fyyyyyy.

Detta har vi löst litegrann genom rökelser som varken myggorna eller blinningarna tycker om. Så ifrån Asta sänds det numera ut röksignaler, ha ha. Man får ju ändå massa bett, då tar jag bara fram apparaten vi köpte i Juneau som Tompi tidigare hade läst om. Man ”bränner” bort klådan, funkar okej.

Vi ankrade i kanalen vilket nog är ovanligt. Låg helt perfekt med utsikt över hamnen och alla bergstopparna. När vi backar till ankaret ser vi först ett flygplan komma flygandes över oss nära, sen kom ytterligare 4 plan i tät följd. Oj tänkte jag, har vi ankrat i någon förbjuden flyg zon nu eller. Kollade sjökortet igen men allt var lugnt.

Är sjöflygplanen som flyger turister som landar efter vinden. Var riktigt kul att se dom ”snika” Asta. Vi kom till Juneau på onsdagen och stannade en vecka, stortrivdes.

Hade mycket att se på, fina vandringar, bra bunkring, tvättomat och en hamn där vi kunde lämna dingen. Är väldigt kul att byta naturen mot städer/byar emellanåt.

Juneau är Alaskas huvudstad med ca 31 000 invånare totalt. År 1880 hittade en man, Joseph Juneau, guld i en bäck. Detta blev vida känt och ett samhälle växte fram, år 1881 fick staden namnet Juneau godkänt. Fram till 1940-talet var gruvdriften den största verksamheten men stängdes under andra världskriget. Med oljeledningar som korsar tvärs över Alaska fick staden nya uppgifter.

En dag vandrade vi upp till ändstationen av linbanan och fortsatte sen upp till 800 meter. Som tur är tycker vi ju om att vandra för linbanan kostade 55 USD per person. Träffade våra båtvänner ifrån Terra Nova på toppen, dom hade tagit linbanan upp. Dom låg i marinan norr om staden som dom flesta gör.

En stadsdel i staden tyckte vi väldigt mycket om, en äldre stadsdel med villor. Var så många söta små hus i alla dess former och färger. Syrenerna blommade och doftade när man traskade runt där.

Det går åt en massa mat ombord och Costco har storpack och bra produkter, så nu kan vi handla mat i ett år. Dom har bl a massa goa ostar, nötter m.m. Idag blir det pizza med mozzarella.

Var smidigt att ta bussen, gick ofta och trevliga chaufförer.

Vi började titta på marketplace/Craig list efter en 2 mannakajak. Hittade en norr om staden och tog bussen dit. Den var helt ny och är väldigt simpel men perfekt för oss, tror inte man kan begära så mycket för 160 USD.

Vi har varit ute flera gånger nu och det funkar jättebra. Bara ett fel är att vi blir dyblöta, har nog helt fel teknik. Träffade ett par häromdagen där vi blev tipsade om teknik och fina platser att besöka i närheten.

Vårt värmesystem har läckt och tänkte det var lika bra att fixa det nu när man kunde köpa delar. Blev en heldag till midnatt innan vi var klara. Fick tömma hela systemet. Var skarvar inne i en vägg så mycket trixande. Men peppar peppar så verkar felet vara åtgärdat.

Kopplade in nya rör mellan toan och sovrummet. Hade ingen trappa under en dag, pust va osmidig man är.

Annars var vi mest ute och flanerade och träffade lite folk. Några OCC medlemmar kom över en dag till oss.

Allt kommer med flyg eller fartyg till Juneau. Finns inga bilvägar att transportera typ mat och annat gods.

Vi har seglat ca 20-25 sjömil eller rättare sagt gått för motor sen i onsdags. Igår kunde vi segla sakta och fiska, inget napp tyvärr.

Varje dag har vi sett valar. Häromdagen hör vi ett jätteplask och akter om oss hoppar en Humpback och har en liten show för oss.

I förrgår ankrade vi vid nordvästra delen av Björnön. Tog kajaken in till land och skulle sen försöka hitta en stig som fanns utmärkt på maps.me. Man är lite fjollig och mesig när man slår sig fram och försöker hitta stigen samtidigt som man inte vill stöta på en björn där. Men kopparna, tutan och björnsprayen är med. Efter många om och men hittade vi stigen och stötte sen på folk som låg vid en brygga.

På torsdag skall vi segla in till Glacier Bay, då blir det isberg och glaciärer igen. Skall bli riktigt kul och spännande.

Vi läste igår att en vulkan i närheten av oss har börjar visa aktivitet efter 800 år sovandes.

Nu ligger vi ankrade i Honnah, skall ut och vandra här och försöka tvätta om det går. Har massa salta kläder sen vi paddlat, ha ha.

Over and out och Glad Sommar !

Dessa fick vi av brorsan som önskade oss Glad Sommar! Visst är dom underbara, jag och Tompi i Alaska

Vi hade höga förväntningar på Fords Terror och Tracy Arm, kan säga att vi inte blev besvikna. Helt klart bästa veckan hittills i Alaska.

Vi har sett grizzly björn på nära håll, sett en glaciär kalva och det är makalöst vackert. Blir många foton och småvideos. Vill kunna drömma oss tillbaka.

Fick en fin segling med storen och kutterseglet till inloppet till Tracy Arm och Endicott Arm på onsdagen. Sen blev det motorgång då vinden dog ut och man kände hur solen började värma. Några valar mötte oss vid inloppet.

Vi hade en tid att passa för att komma in till Fords Terror, var 12:e timme vid högvatten slack kan man bara passera. Annars är det för strömt (upp till 12 knop) och för grunt. Fords Terror är en fjord ifrån Endicott Arm. Hade högvatten kl18:50 i Juneau + 20 min läste vi var det bästa att passera. Gick igenom ca 30 min tidigare då djupet fanns och hade 5 knop ström med oss.

Det var kul för vi har inte träffat på så många båtar och plötsligt mitt ute i bergen ligger 7 andra båtar. Är väldigt djupt och brant att ankra så vi beslöt att ankra mot land, släppte ankaret djupt ut och backade mot land. En gummibåt kom ut och hjälpte till med tampen mot land. Gott prat på VHF radion med alla båtar.

Morgonen därpå åkte flera båtar och vi ankrade om, kändes tryggare på något sätt. Så kvar var vi 5 båtar, blev ett gott litet gäng där.

Är en väldigt speciell plats, dels att man bara kommer in var 12:e timme, dessa höga bergen runt med snön, forsarna som hördes samt djuren.

Tog en dingetur på torsdagen och plötsligt i den andra fjorden till styrbord ser vi en grizzlybjörn stå och äta. Glider sakta mot den och stänger av motorn. Vi spanade på björnen LÄNGE och den var kanske 25 meter ifrån den. Brydde sig inte alls om oss.

Ser ni hur söt den är. Det är stora stenar som den bara välter som ingenting. Jag blev helt betagen och bara satt där och njöt. Stackars Tompi fick ro då strömmen var stark. I början viskade vi väldigt lågt men i slutet pratade vi normalt men den lät sig inte störas. Nu kommer massa foton också.

På fredagen var det lite regnigt på förmiddagen men klarnade upp efter lunch. Då var det dags igen för upptäcktsfärd med dingen.

På lördag morgon när vi skall åka är det strålande sol och magiskt. Ca 8:15 hade vi sagt det var dags att dra upp ankaret. En stund innan ropar segelbåten Terra Nova på oss, deras båt startar ej. Tompi fick hjälpt dom och dom kom i väg som planerat. I annat fall hade dom fått beställa reservdelen till Juneau som ligger 70 sjömil bort och ett flygplan hade fått komma och leverera delen. Kan säga dom var väldigt glada.

Allt är så stort att man tappar perspektiv. Vi puttrade sakta mot entrén till Tracy Arm (25 sjömil), där kan det också bli strömt 4–6 knop, så det gäller att tajma rätt.

Strax efter entrén till Tracy Arm finns en vik där man kan ankra. Annars finns inga ankringsplatser då det är för djupt. Också en helt fantastisk plats med bergen runt om och stora isberg som flöt omkring utanför viken.

Söndagen skulle erbjuda fint väder också och tänkte vi sticker tidigt med strömmen, så klockan 4:50 var vi i väg. Älskar verkligen morgnarna och ta morgonkaffet under gång när havet ligger bleke.

Var lite halvmolnigt men vindstilla. Var en mäktig syn som mötte oss när vi kom runt hörnet och hela glaciären låg framför oss. På vägen dit hör vi ett jättedån och ser hur glaciären kalvar. Stort plask och sen kom hyfsat stora vågor. Var ett litet magiskt ögonblick och se det live.

Tompi kör drönaren och jag håller koll på båten, glaciären och alla sälar. På alla isflak låg det mängder med sälar. Vi hörde ofta hur glaciären mullrade och tre gånger till såg vi mindre kalvningar. Fick med en kalvning på video.

Ni ser kalvningen till vänster. Visst är det coolt! Nu längtar vi verkligen till Glacier Bay.

Efter kalvningen ändrade sig färgen på isen eller rättare sagt isen bakom var mycket mer blå. Solen tittade fram mer och mer.

När vi lämnade glaciären kom det några båtar och då satte vi fart till den norra glaciären. Den har dragit sig tillbaka, ganska mycket tydligen dom senaste åren.

Hemvägen blev solig och med den kom vinden emot oss. Tracy Arm är vacker med alla dessa höga berg och floder som rinner utmed bergen. Vi var riktigt nöjda med Tracy Arm och ankrade på eftermiddagen i samma vik som vi lämnade på morgonen.

Blev grill och go potatis i air-fryer på kvällen. Träffat en man i en segelbåt som tycker det är jättekul att man har en air-fryer i sin båt. Finns inte alls i hans värld. Vi ligger ankrade jämte varandra nu också här i Taku. Go gubbe, hans 8:e säsong här i Alaska och hans fru kommer upp någon månad på sommaren.

Ni förstår hur glada och tacksamma vi är över att vara här va!

Over and out och GLAD MIDSOMMAR!

Avslutade med en liten sälvideo ifrån glaciären. Så söta där dom ligger och sover eller busar med varandra. Många små kutar såg vi.

Just nu ligger vi ankrade i en så vacker liten vik, har björnspan inåt land och utanför hör vi valarna blåsa. Inte blev det sämre av att vi precis vittjade buren och fick upp 10 krabbor. 4 stora behöll vi till dagens middag.

Varit en höjdare sen sist med vackra vyer, massa valar och björnar samt SOL!!!!

Sist jag skrev låg vi i Thomas Bay och inväntade fint väder. Vaknade upp till strålande sol och vi bara wow, så vackert. Sätter kurs mot Baird Glacier längre in i fjorden och möts av världens dimma.

Lite läskigt med dimman då vi inte visste om det skulle finnas isberg / isflak ju längre in i fjorden vi kom. Möttes bara av små isflak.

Till sist var vi längst in och det var detta som mötte oss. Blev ingen vandring upp till Glaciären.

Ingen sikt alls utan vi såg bara dimbanken. Lite besvikna vänder vi om och då plötsligt ser vi hur det spricker upp i den lilla fjorden. Nästan som en uppenbarelse när bergen kom fram och klarblå himmel just över den lilla fjorden, Scenery Creek.

Väl ute i stora fjorden kom dimman tillbaka och försvann sen när vi var ute ur Thomas Bay. Försökte segla men för lite vind tyvärr, så vi fiskade och puttrade vidare på Fredrick Sound. Var lite lyriska över förmiddagen och vår lilla ”uppenbarelse”.

Droppade ankaret i en ny fjord, där vi hittade gamla vägar som dom använt till skogsavverkning. Blev en promenad och sen dingetur till en ”campingstuga” mitt ute i ingenstans. Kan bara ta sig dit med båt eller kajak. Dom har dessa campingstugor lite varstans ute i skogarna. Typ som våra fjällstugor i Sverige.

Vid campingstugan träffade vi på en annan båt som var på väg söderut igen. Dom hade haft regn varje dag sen 29 april, detta var deras första soliga dag.

Dagen därpå satte vi kurs mot Admiralty Island, Gambier Bay. Sol även då och väldigt lite vind, seglade litegrann och njöt av medströmmen och vyerna.

Gambier Bay var fantastisk, sol och vindstilla. Satt ute och åt middag och morgonen därpå även frukost.

Tompi övar och köra drönare när tillfälle ges. Övning ger färdighet.

Nu kommer vi till något häftigt när vi seglade till Windfall Harbor på Admiralty Island så ser vi totalt över 100 blås från valar runt omkring oss. Det var blås överallt, ryggar och ibland lite stjärtfenor ifrån Humpback Whales. Aldrig sett så många valar samtidigt. Ibland kom valarna nära oss, vet inte om dom inte hörde oss då vi seglade. Imorgon hoppas vi stöta på detta stora gäng igen när vi seglar ut.

Många hoppar över Windfall Harbor då det ligger 30 sjömil in i en fjord. Väl därinne finns det en flod dit björnarna kommer och äter lax när det är säsong (juli o augusti). Man kan komma dit via sjöflygplan eller med båt.

Vi ankrade längst ner i en tarm där man ofta skymtar björnar. Tidvattnet är 5 meter så vid högvatten ligger man mitt ute i ingenstans och vid lågvatten nära land. Björnarna kommer ofta ner vid lågvattnet och äter snäckor på stranden.

Dom är så söta när dom lunkar fram. En av björnarna sprang över ängen. Man sitter bara å följer dom med blicken eller kikaren så länge det bara går. Idag eller någon annan dag hoppas vi få se några björnungar springa och leka. Ikväll ligger vi väldigt bra och nära land………….blir till att hålla span till krabbmiddagen.

I morse stack vi kl 5 för att få strömmen med oss ut och inte motvind. Skulle egentligen ha fortsatt men stannade efter 20 sjömil, var så vackert. En annan båt kom efter några timmar och ankrade jämte oss. Ett par ifrån Seattle som skall ungefär samma rutt som oss.

Var tvungen att skriva av mig då vi skall till en av dom (som vi tror) häftigaste platserna på vår Alaska seglats, Fords Terror och Tracy Arm imorgon.

Vädret ser fint ut framledes. Just nu kom det en skur men skall klarna upp igen.

Over and out ifrån ett somrigt Alaska!

Vädret är skit rent utsagt men trots allt regn och bus är det amazing!

Sen sist har vi glatts åt underbar vandring, frossat i krabbor, hittat pulverkärnmjölk, little Norway och seglat in bland isbergen.

Vi gick en vacker kanal på 21 sjömil, Wrangell Narrows, ankrade i mitten och fortsatte sen förbi Petersburg dagen därpå ner till en vik mittemot Le Conte Glacier där vi inväntade bättre väder.

Framme i Ideal Cove såg vi över till glaciären, man såg isbergen väl. I denna vik kan man bara ankra före 15 juni, efter det är hela viken full med krabbtinor hörde vi. Yrkesfiskarna får börja att fiska krabbor den 15 juni. Vi la ut vår bur och åt krabbor i dagarna 2, mums. Fångade 6 st stora. Vi både grillar och kokar dom, inte säkra på vad vi tycker bäst om ännu.

Helt otippat hittade vi en otroligt vacker stig. Hade läst i boken det skulle finnas en stig här och trodde det skulle vara någon igenvuxen liten stig, men tji fick vi till vår glädje. Solen tittade fram och det är en speciell grön färg här på allt. Ni vet den gröna färgen som finns på våren några veckor. Vi bara traskade på och njöt av att solen tittade fram en liten stund.

På söndagen ösregnade det rejält, så det blev bakning, träning, krabbfiske och serien Yellowstone. Bakar var 4:e dag 2 limpor och sen kakor/muffins. Testar olika recept hela tiden och bara säger I LOVE OUR AIRFRYER!

Det var stort för oss att köra in till fjorden, glaciären ligger 9 sjömil in och utanför inloppet mötte isberg och isflak oss. Lite nervigt innan man lär sig skanna av vilken väg som är bäst att gå. Turades om att köra och hålla utkik i fören.

Le Conte Glacier är en av dom som rör sig snabbast i världen. Den rör sig ca 25 meter per dag. Glaciären är känd för sina ”shooter” isberg som kalvar av under vattnet.

Man skall ha respekt för isbergen då dom kan kantra runt utan förvarning.

När vi kommit halvvägs in stängde vi av motorn och körde drönaren. Lite mäktigt när man hörde alla ljuden ifrån isflaken och isbergen.

Vi kom inte mycket längre in än halvvägs, sen blev isen för tät. Så vi såg inte själva glaciären, men imorgon hoppas vi komma ända in till en ny glaciär.

Den blå färgen på isbergen beror på att den är så tät och absorberar alla färger utan blå.

Efter glaciären satte vi kurs till staden Petersburg, som även kallas Little Norway. En norrman kom hit 1897 och började bygga en konservfabrik. Han var väldigt drivande och skapade ett samhälle. Man använde isen ifrån Le Conte för att kyla fisken med.

Vi trivs ju inte riktigt i marinor men denna trivdes vi gott i, låg längst ut och mycket fiskebåtar runt om oss. Kostade 350 kr/natt. Väldigt mycket trevligt folk på bryggan. Vi promenerade runt en massa, handlade mat och tvättade. Dröjer nog 2–3 veckor till nästa handling och tvättning.

Alla säger att detta år har vädret varit riktigt dåligt med så mycket nederbörd och vind. På tisdagen drog en kuling över oss och hade med sig non-stop regn i över 36 timmar.

Idag bor det ca 3300 människor här och staden tillhör topp 20 listan över största fiskenäringen i hela USA. Man firar årligen 17 maj med en festival.

Skön stämning i staden och alla var praktiskt klädda och tror inte många brydde sig om modet. Var nog därför vi passade in så bra där, ha ha.

På onsdagen lämnade vi strax efter lunch och seglade norrut till Thomas Bay. På vägen dit ser vi ett isberg, ca 20 sjömil norr om glaciären.

Idag torsdag skulle vi åka in och utforska en ny glaciär men vädret var inget kul och imorgon skall vi få strålande sol. Så vi väntar tills imorgon med att se på glaciären. Kom 2 motorbåtar och ankrade jämte oss idag. En av båtarna kom över, en australiensare som köpt en motorbåt här. Dom seglade 6 mån i USA och var sen hemma i Australien 6 månader. Dom hade haft en liknade båt som Asta i Australien och dom saknade att segla.

Så imorgon blir det Baird Glacier och därefter blir det björn spaning på en ”liten” ö norrut där det bor 1500 björnar…………länge leve tutan och björnsprayen säger vi nog på våra vandringar.

Idag blev det städning, bakning och blogg…………dagarna rusar i väg fastän man inte gör någonting. Inte hunnit börja på socka nr 2 ännu till Tompi.

Over and out ifrån Alaska fan!

Det tog oss nästan 6 år att tas oss hit, men nu är vi här. Fått ett fantastiskt mottagande i form av valar i mängder, perfekta seglingsvindar och dessvärre en jäkla massa regn på oss. Men vi tror att nu i juni vänder vädret här och efter regn kommer ju sol.

Startade seglingen till Alaska lördag morgon, tidvattnet styrde avgången, och satte kurs mot Foggy Cove, som ligger halvvägs till Ketchikan. Lite klent med vind i början men sen rättade det till sig och vi såg flera val sprut på distans.

Man behöver inte klarera ut ur Kanada men desto viktigare klarera in i USA. Hade fått tillåtelse att ankra halvvägs utav CBP i Alaska.

Inloppet till Foggy Cove gav mig en rejäl adrenalinkick. Romben är vi och Humpback valen är stjärnan. Står precis och koncentrerar mig att ta oss in genom det smala när en stor Humpback val hoppar inne i bassängen. Tompi överlycklig och jag kramar ratten och tänker snart kör vi på den ”stackarn”. Men ingen kollision utan vi kunde ankra lugnt och fridfullt.

Startade runt 6-snåret på söndagen och fick lagom med vind i början och ganska mycket i slutet med medel på 25–30 knop. Fick gippa några gånger, behövs alltid när det blåser som mest och till det en massa val sprut omkring oss. Då steg adrenalinet igen, ha ha.

När vi tagit in genuan och bara glider inne i skärgården blåser en val precis framför oss. Girar styrbord men den simmar dit och det slutar med att vi fick göra en tvär babord gir för att inte köra på valen. Helt otroligt och mäktigt med dessa stora djur. En Humpback (knölval) är ca 15 meter och väger mellan 25–35 ton. Den är känd för sina språng upp över vattenytan och för sin sång.

Kollade hur mycket Asta drog och just nu drar hon 3,8 liter/timme inkl värmaren. Värmaren går mer eller mindre dygnet runt. Har samma tank till värmaren som till motorn.

Ropade upp och blev anvisade till en hamn lite norr om staden, Bar Harbor. Betalade för 2 nätter, ca 500 sek/natt. Ringde upp CBP och dom sa till oss att vänta i båten så skulle dom komma. Vi började käka lunch men ingen kom. Sen kommer en man och säger vi måste gå ner till det rosa huset där deras kontor ligger.

Väldigt trevliga på kontoret och hjälpsamma. Först hade vi fyllt i alla våra uppgifter via en app dom har så all fakta ligger hos dom. Våra pass var i ordning och sen var det dags för vårt 4:e cruising permit, vi måtte älska USA. Vårt första fick vi i Puerto Rico, sen i Norfolk på östkusten därefter i San Diego 2023 och nu detta i Alaska.

På kvällen gjorde vi goe middag och firade vi var här i ösregnet. På måndagen var det Memorial Day och alla kommunala/stadskontor var stängda. Regnet det öste ner men det var bara att hoppa i regnkläderna och ge sig ut.

Vi strosade runt hela dagen, typisk turiststad men mysig. Det bor 8000 människor här men på sommaren väller det in folk hit. Ursprungligen var det en fiskeby känd för sin laxkonservfabrik.

På tisdagen tränade vi och duschade innan vi stack. Tompis rygg är inget vidare så han rehab tränar. Käkat tabletter mot inflammation en vecka och peppar peppar känns det lite bättre.

Visste det skulle vara sol på onsdag förmiddag och det gäller att passa på. Tog dingen 3 sjömil till en söt liten by med 450 människor bofasta där i Thorne Bay. Alla hejade glatt.

Ändrade våra planer på torsdagen då ett ”björnställe” inte var aktuellt ännu. Man ser björnar fånga lax i floden men tyvärr kommer inte laxen dit förrän i juli månad. Men vi har hittat ett annat ställe lite mer norrut som vi skall segla till.

Vi har skaffat licens för fiske även här i Alaska, men ingen tur ännu. Mest tång och sen har vi nog seglat lite för fort för att fånga lax. På torsdagen var det fina vindar så vi seglade till en skyddad vik i ösregnet, ca 38 sjömil och på fredag blev det en repris på torsdagen ungefär, busväder och 37 sjömil.

Nästa vecka ser vädret lite bättre ut och imorgon skall vi segla till en vik för att invänta bra väder för att segla in till en glaciär. Skall bli så spännande. Tänk sol, björnar, valar och isberg………………vår dröm.

Over and out ifrån ett regnigt men underbart Alaska!

Till helgen anländer vi till Alaska om allt går som planerat, ”jäklar i mig” säger jag nog den dagen vi korsar gränsen. Fått tillåtelse ifrån CBP i Alaska att övernatta en natt halvvägs till Ketchikan där vi skall klarera in till USA.

Haft en rolig vecka, sett 3 Humpback Whales jaga mat tillsammans, badat i varma källor, besökt en liten First Nation by och kommit till staden Prins Rupert.

Vi satte kurs mot Bishop Bay där dom varma källorna finns mitt ute i vildmarken. BC Park har gjort en liten brygga och byggt ”badhus” vid källorna. Så coolt, vi badade med 3 trevliga kanadensare och dom hade mätt tempen till 38 grader i poolen och 40 grader som kom ner genom slangen.

Förra året hade en båt legat vid bryggan när en Cougher hoppade ombord och tog hunden. Tycker vi hör mer och mer historier om Coughers, uppfattar som om folk har betydligt mer respekt för dom än svart björnen.

Till dessa källor kommer man bara med egen båt. Många båtar hade satt upp sina flaggor, fendrar med deras namn på över poolen. Förstår ni känslan att glida ner i det varma vattnet efter alla kalla stunder till havs……………..mer än ljuvligt. Finns flera varma källor i närområdet.

När vi dagen efter lämnar källorna ser jag längst med kanten hur det sprutar upp en massa vatten. Stannar och ser då hur 3 Humpback Whales (knölvalar) jaga tillsammans. Helt fascinerande och se dessa stora djur samarbeta. Man har kommit fram till att dom använder bubblor för att fånga fisk. Dom dyker ner i vattnet och simmar runt sitt byte samtidigt som de blåser ut luft skapar de ett slags ”bubbelnät”.

Nu i veckan flyttar Lisa till Luxemburg. Börjar på måndag sitt nya jobb på ett rymdföretag. Hon skall designa och testa robotarmar som sitter på satelliter för att dom tex skall tanka andra satelliter eller fånga upp rymdskräp. Grekiska för oss men spännande. Tror jag har mer fjärilar i magen än Lisa, ha ha.

Emil och Anna är ute på en road trip, häromdagen åt dom frukost i Tyskland, lunch i Nederländerna och avslutade med middag i Belgien. Nu är dom i Frankrike och på vägen hem skall dom stanna till i Luxemburg och hälsa på Lisa.

I mars 2006 sjönk en BC Ferries en bit ifrån Hartley Bay med 101 personer ombord. Var en Stena Danica färja som BC Ferries hade köpt av Stena 1974. Stena hade då haft fartyget i 5 år. 2 personer omkom och resterande räddades till stor del pga. hjälp ifrån Hartley Bay befolkning.

Har ju varit väldigt mycket skog runt om oss det sista och inga promenader. Var riktigt sugna på att promenera på fast mark och stannade till vid en liten by, Hartley Bay med 130 personer boendes varav 22 skolbarn. Byn är ett First Nation samhälle, hem för Gitga´ata folket.

Färjan kommer hit 2 ggr/vecka ifrån Prins Rupert och sen kommer ett sjöflygplan varje vardag. Finns inga affärer här utan man beställer mat ifrån Prins Rupert som lastas på färjan utav släktingar och vänner.

Vi hade åkt in och lagt oss vid bensinstation för att fråga om det fanns någon plats. Kom i slang med en ytterst trevlig kvinna som tidigare hade skött om macken. Fanns ingen hamnkapten utan hon sa lägg er ni vid den nya bryggan som kustbevakningen skall ha. Kustbevakningen skulle flytta dit i juni månad, var en stor händelse med Grand Opening. Närmsta kustbevakning är nu vid Prins Rupert, 80 sjömil bort.

Byn är uppbyggd med träbryggor, typ boardwalks. Såg aldrig någon promenera utan man använde golfbilar. Byn är inte stor.

Får ofta frågan om vad vi pratar om jämt. Kan säga att 2 dagar gick till att diskutera något väldigt skumt tyckte vi. Stor väg byggdes ifrån byn mot sjön.

Läste det var ett projekt för att främja cykling och promenader till sjön. Pratade sen med en man och han sa något om ett kraftverk på andra sidan sjön. Måste varit något sådant för man hade byggt många kilometer väg. Nu hade man en generator i byn som brummade 24/7.

Tänk sådant jobb, vi tog 2 långpromenader och upptäckte då man gjort en väg för att kunna lasta av och på alla tunga maskiner. Men som ni ser är det alltid något nytt att prata om. Tompi älskar att googla på massa fakta och berättar ofta massa matnyttigt för mig.

Efter 2 nätter startade vi tidigt för att påbörja en 45 sjömil lång kanal, Grenville Channel. Efter halva kanalen byter strömmen håll. Är lustigt detta med strömmarna som rinner in och ut. Halvvägs in tog vi en avstickare in till en bay, vind och ström var emot. Klewnuggit East Inlet är nog otroligt vackert vid fint väder, tyvärr hade vi grått och regnigt.

Ankrade sen i slutet av kanalen för att vänta ut vinden som skulle dra över oss. Låg väldigt bra för vinden men kunde ändå se kanalen. Har sett en stor pråm passera och i måndags natt la sig en fiskare jämte oss för natten.

Vi har haft 2-3 grader på nätterna och runt 10 grader på dagarna. Men tror det kommer bli lite varmare framöver eller hoppas iallfall. Oavsett så är det mäktigt.

I Prins Rupert skall vi tvätta, 3 veckor sen sist och mycket tvätt blir det. Småfixa helt enkelt innan vi sätter kurs på lördag morgon mot Alaska.

Over and out ifrån Kanada!

Har fått uppleva sådana magiska pärlor sen sist. Här ligger vi ankrade i Codville Lagoon i strålande väder. Vaknade upp tidigt på torsdags morgonen till en magisk vy, spegelblankt och dimman låg som ett litet fint moln.

Här finns en liten stig till en sjö som British Colombias Park Rangers har gjort. Ett ställe jag kommer minnas länge. Helt magiskt när stranden och sjön mötte oss.

På torsdag eftermiddag fick vi upp till 20 grader, ååååå vad vi njöt i solen. Var soligt även fredag o lördag men inte lika varmt. På fredag seglade vi till en liten by, Shearwater. Ankrade och tog dingen till en marina och frågade efter en oljetryckskontakt då vår börjat krångla. Ingen lycka men vi fick slängt skräp och passade på att ta dingen till Bella Bella och handla lite frukt o grönt.

På lördagen satte vi segel ut till ödemarken och alla dess fjordar. Är ett virrvarr av fjordar och strömmar att hålla koll på. Man känner sig bra liten med berg över 1000 meter höga runt om. Man möter inga andra båtar utan lever sitt egna lilla liv, mäktigt.

Vi har seglat/gått för motor ca 30–35 sjömil per dag. Startat tidigt och haft hela eftermiddagarna fria till utforskning och fixande. Har regnat MYCKET sen lördagskväll.

Vi hade gärna stannat en natt till där men det ösregnade och skulle så fortsätta samt komma lite vind och vi hade ankrat på 30 meters djup och det grundade upp rejält snabbt. Måste varit kallare där då det låg kvar snö i botten av bergen.

Sjökorten stämmer inte utan det grundar upp tidigare. Det bästa är att komma fram vid lågvatten och åka fram och för att se vart ”gränsen” går. Det grundar ofta upp från 20-30 meter till 1 meter.

Så nästa dag satte vi kurs mot Windy Bay, var ösregn hela förmiddagen och sen på eftermiddagen tittade solen fram lite och det slutade regna några timmar, lycka.

Vi fiskade krabbor och fick upp 5 stora. Behöll 2 av dem till middag, så oförskämt gott med krabba. Kokar dom i vår tryckkokare i saltvatten, socker och dillkrydda.

På vägen hit var det mycket stockar i vattnet och så otroligt svårseglat. La ner seglingen och fiskandet då det bara kom massa tång på kroken. Vill gärna få upp en lax till snart igen.

Nu ligger vi på en så vacker plats, Khutze Inlet. Tänk om solen hade lyst här, hade aldrig velat lämna platsen. Man kan inte gå iland/får inte då det är First Nations mark här samt det är väldigt mycket svartbjörn och grizzlybjörnar här.

Ligger en annan båt här också, en kanadensare. Finns en flod som är 3 km lång som slingrar sig in i skogen som vi testat både vid låg och högvatten. Vi puttrar med motorn upp och glider med strömmen ner, känns ungefär som Colorado på Liseberg.

Vill så gärna ni får en rättvis bild av naturen här då den är så maffig. Svårt att göra naturen rättvis här på foton med oss som fotografer.

Vi ligger kvar här en natt till. Hoppas det slutar regna ett litet tag och vi kommer återigen ge oss ut på en liten expedition gissar jag.

Imorgon fortsätter vi färden norrut till naturliga varma källor. Längtar till att hoppa i källorna med det varma vattnet.

Over and out ifrån ett regnigt men supercoolt BC!

Nu har vi spikat vår plan för dom närmsta 2 månaderna, den 29:e maj kan vi angöra Alaska och den 4:e juli har vi fått tillstånd att segla in i Glacier Bay.

Pratade med CBP (immigration/tull) i Alaska och en vecka efter vårt nuvarande Cruising Permit löper ut kan vi angöra USA igen. Så den 29:e maj siktar vi på att angöra Ketchikan och klarera in i Alaska.

Nu börjar verkligen det bli spännande, massa roliga saker ligger runt hörnet. Fått tips och idéer så nu är vår planering gjord lite mer detaljerat. Kan inte tänka på det när jag skall sova, för då börjar jag bara hoppa och vill i väg. John Blund infinner sig inte alls, ha ha. Satt ut på vår Ipad ställena vi vill besöka.

Just nu befinner vi oss på en ö, obebodd, förutom ett forskningsinstitut, Hakai. Bedriver forskning om naturen och oceanen. Tar emot både studenter och professorer. Vi kan nyttja deras brygga för dingen och sen måste vi hålla oss på stigarna som finns. Finns hjortar, svartbjörn, vargar på ön och fantastiska stränder.

Vi kom hit på Tompisens födelsedag och hade tänkt vandra runt men vi fick tillbringa dagen ombord i ösregnet i stället. Tror Herr T var mycket nöjd med sin dag trots vädret. Blev mys och go middag.

Haft hyfsat tur med vindarna och kunnat segla mer än vi trott. Lite ojämn fart men vi har ju ingen större brådska. Får lägga om seglen ett antal gånger då vinden är svajig.

Alert Bay är en ö som hade sina glansdagar under 50–70-talet med stor fiskeflotta, över 1000 fiskebåtar utgick därifrån. Nu bodde det ca 450 människor kvar på ön.

Var underbart att kunna ut och gå igen. Svårt när vi ankrar att ge sig ut i skogen när det inte finns stigar.

Träffade på ett par damer som höll på med odlingar för Nawalakw. Dom hade fått hyra mark utav First Nation under 5 år för 1 dollar. Nu odlade dom en massa och gav bort till behövande. Ha ha , tror dom ville vara snälla mot oss. Hade precis startat upp för säsongen.

Vi gick runt hela ön och vi såg mycket ”misär” bland husen. Precis som om man inte brydde sig.

Gick in till hamnkontoret för att stämma av att vi kunde lägga vår dinge där. Go gubbe, han lämnade dörren till sin tvättstuga öppen så vi kunde tvätta. Han skulle iväg hela dagen då ett litet kryssningsfartyg skulle komma över dagen till ön. Kryssningsfartyget kom och ankrade nästan jämte oss. I marinan låg i stort sett bara gamla fiskebåtar som hade sett sina bästa dar.

Perfekt att kunna tvätta varannan vecka. Hittills har det funkat fin fint. Slipper bli så mycket tvätt och så mysigt krypa ner i rena sängkläder. Man uppskattar det mycket mer ombord än hemma i huset.

På fredagen seglade vi till en stad, Port MC Neill, för att tanka diesel och köpa lite frukt o grönsaker. Blåste mycket mer än prognosen sa och inget bra att ankra där för oss i den vindriktningen. Killen på macken var gullig och sa vi kunde lägga oss vid bryggan medans vi handlade.

Efter shoppingen och tankningen satt vi kurs mot en skyddad vik 24 sjömil bort, Blunden Harbour, seglade i ojämn fart och vad tror ni händer………….. jo vi fick våran första lax, jippi!!!!!

Så första kvällen blev det grillad lax och andra kvällen blev det laxpasta. Den smakade väldigt gott. Resten av laxen frös vi in. Använde sen laxhuvudet till att fiska krabbor.

Morgonen därpå lämnade vi vår vik före kl 6 på morgonen, innan vinden skulle komma i nosen på oss. Finns inget så vackert som när solen är på väg upp och det är kavt lugnt.

Varit svårt att segla här nu för det är otroligt mycket stora stockar i vattnet. Har fått zick zacka och svårt att se ibland när det är vågor.

Nästa stopp blev Miles Inlet, ett smalt inlopp och sen lite större plats där man kunde ankra. Coolt ställe åka dinge på då det var som kanaler och sjöar runt om.

Nått som är häftigt med många platser vi varit på är att man hör tystnaden.

Dan därpå skulle vi runda ett ”lurigt” hörne, Cape Caution, viktigt med rätt väder. Vi har ju inte Vancouver Island längre som skydd och tar bort allt swell utan hela Stilla Havet ligger på. Var stora vågor och lite för lite vind i början men sen kom vinden och vi kunde segla. Det verkligen ösregnade denna dagen.

Tompi servar sin fru med mat löpande och håller henne på gott humör. Han har en massa att stå i nere i kajutan numera, han håller koll på vår motor, vattenläckor, AIS båtar, radarn, watermakern och laddning för att se våra batterier sköter sig. Han sätter dit mer o mer displayer. Denna säsong är det nya för motortemp, växellådstemp, övervakning av generatorerna. Det är tur vi är olika och trivs med våra roller.

Nu börjar vi möta lite mer båtar, flera på väg mot Alaska. Idag var vi ombord på en Albin 25 och fick lite tips.

Valarna är på väg hit eller kanske redan kommit hit nu ifrån Hawaii och Mexico där dom fött sina ungar. Tror vi kommer börja se delfiner, valar, späckhuggare inom kort. Uttrar ser vi massor utav av. Dom ligger på ryggen med huvudet och fötterna upp.

Over and out ifrån ett häftigt British Colombia!

Ikväll skall vi ligga på björnlur vid ett gammalt postkontor som en norsk man, herr Hansen, startade 1895. Är mycket björn och cougher här, så vi går inte många meter ifrån det gamla posthuset, ha ha. Har sett grizzly björn tidigare i veckan.

Finns en brygga man kan lägga till vid och besöka det gamla posthuset och strosa runt i deras trädgård och läsa dess historia. Familjen flyttade 2010 men besöker platsen fortfarande och välkomnar besökare. Ingen är här just nu.

Åkte in till hamnkontoret och meddelade vår upptäckt. Kustbevakningen kom sen och förtöjde den upp och nervända båten vid en boj. Man försökte hitta ägaren men när vi lämnade hade man inte hittat ägaren.

Hade en toppenvecka i Comox och blev bortskämda med massa go mat och sightseeing med Brenda o Clay samt tips på fina platser. Dom skall segla norrut om någon månad. Vi hoppas att ses senare i sommar.

Vi blev hembjudna till två olika familjer på middag. En port office ifrån OCC samt en familj som seglar och bor i Comox. I båtaffären fick vi en jättebra bok för segling i dessa vattnet upp till Alaska utav ägaren samt ett fiskedrag som en gåva. Vi köpte en slang för 250 SEK. Väldigt trevligt folk måste jag säga som vi stött på.

Vi lämnade Comox efter en vecka, i ösregn men med god segelvind och seglade till Desolation Sound. Sen dess har vi bara sett skog och åter skog. Rena vildmarken känns det som när vi seglat runt. På sommaren kryllar det av båtar, kajaker och tältande människor och varmt blir det på sommaren också.

Seglat runt till olika platser i ganska tråkigt väder måste jag säga med mycket nederbörd. Men det är trolskt när man seglar i dessa vattnen med dom höga bergen runt om och molnen ligger lågt. Det svåra har varit att segla då vindarna är så byiga och går runt inne bland bergen. Vi har gjort försök då och då.

Skogen är helt ogentränglig men Marine Park har gjort några stigar på vissa öar och dessa besökte vi. Kom dock inte ut på så många hiker pga vädret. Svårt förtöja dingen när tidvattnet är 5 meter, har ett ankare och jättelång tamp som vi drar ut dingen med.

En plats som jag kommer minnas speciellt är Brem Bay uppe i Todd Inlet. Högre och högre berg och man såg var frostgränsen på träden var samt stora vattenfall längs med fjorden.

Att ankra i Brem Bay var svårt, förstår varför inte många åker dit. Jättedjupt och nära stranden blir det sen 30-40 meter. När väl kättingen är ute hamnar man nära stranden. Vi hade flera squall som kom med massa vind, regn, hagel och åska. Kände oss inte helt nöjda med ankringen men satte i dingen när det var paus i ovädret och åkte till avverkningsanläggningen av skog.

Finns inga vägar utan maskiner och hus har fraktas dit på båtar och alla träd som fälls fraktas bort av bogserbåtar. Har mött några bogserbåtar och det är många hundra meter träd som släppas efter.

När vi är och beundrar sjölejonen kommer en liten arbetsbåt fram till oss och berättar om grizzlybjörnarna och visar oss vart dom håller till.

Kände att här kan vi inte sova, kändes inte tryggt att ligga så nära stranden med dessa squallen som kom. Så vi lättade ankare och tur var väl det för jäkla vad det brallade i på vägen därifrån. Hittade en skyddad och bra vik 12 sjömil västerut.

Igår var blocket och pennan framme. Räknar manuellt ifrån tabeller samt kollar datorn så dessa överensstämmer. Måste verkligen tajma vissa passager vid rätt tid, starka strömmar på 10 knop. Hade 3 ställen igår som vi skulle igenom, bl a Gillard Pasage. Tajmade det rätt, men man känner i hela båten hur det rycker och man ser alla dessa whirlpools.

Klimatet är lite kallare här än i Comox och vinden är isande. Men har 3 par byxor på mig när vi seglar och lika många jackor så det funkar fin fint. Tycker seglarstället blir kallt och vi älskar Patagonia jackorna vi köpte på outleten i Kalifornien. Vi har även med oss våra flytoveraller.

Lite synd vädret varit så regnigt men måste säga det är fantastiskt här. Verkligen naturen in på skinnet.

Over and out ifrån spanarna!