Alaska – Glacier Bay med omnejd

Superlativen forsar ur våra munnar, sådana mäktiga upplevelser vi har upplevt i Glacier Bay. Kommer starkt att minnas hur det ekar mellan bergen som pistolskott när Humpback valarna slår med sina fenor.

Får berätta lite om Glacier Bay som är en av världens största skyddade nationalparker. Det finns över 1000 glaciärer där, mer än 40 olika däggdjurssorter, 5 stora ekosystem samt över 300 olika växter.

Vi kom dit onsdagen den 3:e juli och seglade in till viken där vi anmälde oss. För att få segla vidare in måste man gå en liten minikurs om vilka regler som gäller. Vissa områden var stängda så djuren skulle få lugn och ro när dom födde ungar etc.

Man är ju verkligen ute i naturen och vi lärde oss om hur man skulle uppföra sig om man blir attackerad av en svartbjörn så slåss man tillbaka men om en brunbjörn anfaller så låtsas vara död och ligg med ansiktet neråt…………..lätt med en puls på 200, fyyyyyy.

Väldigt noga med hur många båtar som var inne i Glacier Bay, därav tillståndet man fick ansöka om 60 dagar före ankomst. 2 kryssningsbåtar fick komma in varje dag, dom åkte in och sen ut några timmar senare. Vi låg ankrade själva varje natt i olika vikar.

När vi kom till vår första vik ca 30 sjömil in hade vi sett så mycket val att vi bara gapade. Dom kommer hit på sommrarna och äter upp sig inför vintern som tillbringas runt Hawaii eller Mexico.

Vädret var lugnt så vi paddlade runt i viken. Det är ju så rofyllt och nu har vi lärt oss mer teknik gällande paddlandet så nu blir vi inte blir lika blöta som på premiärturen. Paddlar dock med regnkläder på oss, ha ha.

Det var här som valarna var som tokiga och hade shower precis vid öppningen till viken. Tyvärr blir ju inte våra foton bra på sådant håll. Men jäklar i mig vad det ekade.

När vi seglade ut nästa morgon fick jag stanna för det kom en val simmandes mot oss. Väntade men tänkte den simmade nog ut och iväg, gasar på efter en stund och då dyker den upp max 10 meter ifrån oss. Jag skrek till och Tompi kom upprusande pratandes med sin mamma och undrade vad som hände och såg då bara valen försvinna ner igen. Var flera sådana händelser under veckan, såååååå häftigt.

Bergen runt om är jättehöga, det högsta berget är Mt Fairweather på 4669 meter och sen är många över 3000 meter höga. Efter vi paddlat runt vid Russel Island och sett dessa underbara uttrar ligga på rygg och guppa tog vi dingen över sundet för att undersöka omgivningarna. Björnsprayen var med.

Dagen därpå lämnar vi bayen lite senare för att kryssningsfartygen skulle hinna åka ut innan vi skulle in i Johns Hopkins Inlet (som precis hade öppnats upp) när vi upptäckte en grizzlybjörn stående på stranden vi varit på dagen innan.

Helt klart är det djurens värld och vi bara är besökare. Allt är så stort att man misstar sig ofta på avstånden. Tarr Inlet och Johns Hopkins Inlet är det kryssningsbåtarna åker in till.

Vår favorit blev helt klart Johns Hopkins. Inloppet med dessa höga bergen runt om var bara wow wow.

När vi är ca 1,5 sjömil ifrån glaciären hör vi ett jättestark knakande ljud och glaciären kalvar. Se videon hur vattnet börjar häva sig efter kalvningen

Efter kalvningen börjar isflaken röra på sig och lite vind kommer och vi kan glida sakta närmare glaciären. Kom drygt 0,5 sjömil ifrån den.

Vi slår av motorn och bara satt där och njöt i solen och hörde djurlivet i bakgrunden. Livet kan inte bli så mycket bättre.

Var häftigt att säga godnatt och godmorgon till glaciären. Till glaciären är det ca 2 kilometer ifrån Asta.

Vi vågade inte gå på glaciären, lite sunt förnuft har vi allt, utan traskade på jämte glaciären. Det hade varit glaciär där tidigare men den hade som alla andra också krymt, snyft.

Efter vandringen satte vi kurs mer mot den östra delen av parken. På vägen fick vi se dessa otroliga bergsgetter, helt vita med tjock päls för att klara av klimatet. Det var brant där dom klättrade och skuttade omkring.

Fick en superfin söndagskväll med middag i sittbrunnen och fullt med tumlare och uttrar runt båten.

På måndag eftermiddag åkte vi in i Muir Inlet, också väldigt fint med berg o natur runt oss men inte alls lika mycket valar, saknade dom. Själva inletet till Muir glaciär var stängd. Sälbarnen behöver växa till sig, lätt att dom ramlar av ett isflak av vågor och sen inte hittar sin mamma.

På måndagen var enda gången vi hade problem med ankringen. Var dels djupt och sen så mycket sten. Efter 4:e försöket satt ankaret. Ankrat runt 20 – 25 meter mestadels. Låg vid Wachusett Inlet också helt ensamma. Det är så häftigt när man hör tystnaden.

På tisdag eftermiddag började det regna och fortsatte så till onsdag eftermiddag. Hade ändå ett leende på läpparna imorse halv 6 när vi påbörjade utseglingen. Havstempen ligger nu runt 9 grader. Inne i GB skiftade det mellan 4 och 13 grader.

Vi seglade runt 30 sjömil varje dag inne i parken och hade lätt kunnat stanna en vecka till.

Idag seglade vi 33 sjömil till en vik närmare Stilla Havet och nu känner vi havsdyningarna. Det var ett tag sen man rullades till sömn utav dyningar. Superhäftigt ställe här fullt med sjölejon. Duschade innan och tror det var minst 8 sjölejon som spanade.

Tror jag avslutar med en video Tompi tog när vi var på upptäcktfärd innan med ett nyfiket sjölejon.

Vi har lagt ner att segla till Prins William Sound, blir för stressigt då vi vill lämna Vancouver Island i slutet av augusti för att påbörja seglingen ner till San Diego/Mexico och vi vill gärna besöka ön Haida Gwaii. Fått tips och alla säger vi måste dit. Skall tydligen vara Canadas galapagos.

Vi var inne på att segla upp till en jättestor glaciär knappt 200 sjömil norrut, Hubbert Glacier. Den skall vara enormt stor. Men vädret framöver är väldigt regnigt och blåsigt och då blir det inte samma sak riktigt. Så nu blir det Sitka, som vi också gärna vill se.

Over and out ifrån två Glacier Bay fantaster!