Igår eftermiddag var glädjen stor när vi rundade hörnet och seglade in i The Strait of Juan de Fuca.
Uppladdningen inför sista etappen längst med västkusten var vandringen i Redwood skogen. Vi kände oss väldigt små i denna mäktiga skog där träden var superstora och höga. Var verkligen supervackert med alla dess gröna färger och där solen letade sig in.
Redwoods träden är dom största och längsta träden i världen. Träden kan bli tusentals år gamla, de är resistenta mot insekter och eld. Dom kan bli över 100 meter höga.
Av ursprungsskogen finns bara 5% kvar i världen och av dessa 5% finns 45% i Kalifornien. Träden kan bli 7 meter breda. Supermäktigt!
Valde lite olika leder och vandrade 16 km innan vi tog bussen tillbaka.
När vi åkte hemåt glada och lite lagom halvmöra kollade vi vädret och fann ett väderfönster med start måndag morgon. Prognoserna sa lite olika men litade på GFS som visade sig stämma också. Mycket vind en bit från land men seglade vi nära kusten skulle vi klara oss.
På söndagen skulle en tjej ifrån turistinformation ta oss till en annan nationalpark. Hon var ledig och ville gärna visa oss. Man var tvungen ha bil för att komma dit. Tyvärr kände vi att vi inte hann riktigt då vi var tvungna fixa lite inför seglatsen. Folket vi möter är oerhört trevliga och gästvänliga.
Pratade med en fiskare på söndagen och frågade om tinorna vi såg ett antal utav. Deras säsong var över men många låg kvar. Kunde typ ligga 10 st på en linje med ett antal hundra meter mellan varje. Fiskarna la tinorna ända ut till 120 meters djup. Det är dom luriga med en tamp emellan flötena.
När vi skall i väg gör jag alltid matlådor som det bara är att värma till middag. Tur vi inte är så kräsna utan äter glatt samma middag fyra dagar i rad, ha ha. Ibland festar jag till det och gör olika rätter 🤩
Gör även ”frukostlådor” som är guld värda på nattvakten. Tar några deciliter av den egengjorda muslinen, häller i mjölk och yoghurt samt frukt eller bär och rör om. Ställer sen i kylskåpet över natten.
Måndagen blev fin när väl dimman försvann och inte så stora vågor. Tisdagen och framåt blev väldigt rulliga med hög sjö. När vi åkte ner i en dal såg man bara vågorna på sidan och all vind försvann. Blåste för lite för att kunna motorsegla med storen. Blev bara att den stod och slog även ner revad. Körde med cutterseglet uppe och ibland genuan.
På VHF radion går dom ut hela tiden med status på inleten. Under tisdagen stängde dom alla inleten då det var för stora vågor. Blir enorma krafter när vind och vågor mot strömmen möts.
Videon är utanför Astoria på onsdagen. Då hade dom öppnat inletet igen. Fick väja två gånger för fiskarna, dom var inte lätta att se då dom försvann i vågorna. Såg valar några gånger men fick inte till några bra foton. Svårt fota när man gungar.
När det är dåligt väder och på natten sitter vi alltid under doghouset med benen inne i båten. Har då översyn av radarn, sjökorten, vindar etc. och kan snabbt rusa ut ifall det behövs.
Vädret runt om i världen är skrämmande. Se bara vad Hans ställde till det. I helgen kommer orkanen Hilary upp som berör Mexico och södra Kalifornien. Ofantliga mängder regn väntas falla över Mexico i samband med vindarna. Delstaten Oregon och även vi kommer känna av regnet nästa vecka. Fasiken vi är ju i delstaten Washington nu.
Brenda och Clay är nu i Crescent City och där var det en skogsbrand igår så deras båt blev svart. Dom önskar verkligen dom var här uppe nu. När dom närmade sig CC kom ett åskväder ca 20 sjömil söder ut, inget kul.
Ni förstår lyckan va, när vi svängde av. Hejdå västkusten för ett tag. Skall räkna samman en korrekt siffra men närmare 5000 sjömil har vi klättrat norrut sen Panama i våras.
Skulle vi göra om det eller rekommendera det så är svaret ja. Det viktiga är att ha tid och vänta in rätt väder.
Nu vid lunch skall vi fortsätta in, 52 sjömil till Port Angelas.
Over and out och heja oss 😉🤩
Published by