s/y ASTA

Tänk va lite platt vatten nattetid och snorkling med sjölejon ute i deras miljö kan göra gott för kropp o själ.

Skall skriva mer om snorklingen med sjölejonen snart men skall ta vid där jag slutade sist. Vi lämnade fågelön Isla Isabel tidig söndag morgon och satte kurs mot Baja California. Hade mestadels vind och varierade med att segla mot målet eller på vind, då vinden skiftade en del.

Vi droppade ankaret kl 4 på morgonen efter 45 timmars seglats. Tycker inte om att komma fram på natten på okända platser, men ibland blir det så och nu skulle vi bara ankra i en stor bay. Kröp till kojs och sov några timmar. Städade båten innan vi tog dingen in till en fantastisk strand, Ensenada de Los Muertos, och strosade runt.

Kände mig sliten, vår dygnsrytm är lite ojämn just nu och våra ankringar varit väldigt rulliga sista veckorna. Bättre kunna segla en vecka och komma in i den dygnsrytmen än 3–4 dygns seglande per vecka utspritt. Har svårt att sova när dyningarna hoppar omkring en i sängen.

Efter en god natts sömn satte vi kurs morgonen därpå, kl 6 för att ta oss norrut med vindarna innan dom skulle bli rakt mot nosen. Vi var 4 båtar som lämnade viken.

Vi fick en kul segling genom sundet med tajt vind vinkel och efter 43 sjömil droppade vi ankaret framför en 3 kilometer lång sandstrand. Var kraftiga Coromuel vindar så var tvungna att ankra på östra sidan av ön.

Coromuel vindar är starka västliga vindar som finns här i La Paz området. Startar ofta på kvällen och blåser hela natten. Vindarna bildas från kall luft ifrån Stilla havet som färdas över dom låga bergen till det varmare havet i Sea of Cortez. Även klimatet här i området är kallare.

Morgonen därpå vaknade vi båda pigga o alerta, var platt vatten hela natten. Går upp med solen så hade vi haft en tupp ombord hade vi nog fått väcka den, ha ha.

Rullade ut genuan och gled norrut längst med öarna Isla Espiritu och Partida. Dessa öar är obebodda och tillhör marine parken.

Man får inte ankra här utan parken har satt ut några moorings som dingar och Panga båtar kan använda. När vi sitter i dingen och hör ljudet av sjölejonen och några sjölejon kommer fram till oss och tittar bultar våra hjärtan, var fantastiskt att se dom ute i fria och samtidigt lite skrämmande hoppa i till dom. Se videon nedan och glöm inte ljudet så förstår ni hur mäktigt det är med deras tjatter.

Vi försökte hålla distans och inte störa dom. Men ibland kom dom väldigt nära en och kollade. Inget aggressivt utan bara nyfiket. Det kommer Pangas från La Paz med folk hit löpande så dom är vana vid människor.

Kan säga att efter detta var allt det slitna borta och bara stor lycko känsla fanns inombords❤️

Hanarna är mycket större än honorna, en hane kan bli över 2,44 meter lång medan honorna 1,83 meter. Hanen kan väga 363 kg och honorna 90 kg. Exakta mått då jag gjorde om från amerikanska mått.

Efter detta blev det lunch medan vi försökte få upp värmen. Är nog runt 23 grader i havet här, därav våtdräkter på. Man blir kall när man är i en längre tid. Sen är vi nog båda badkrukor och vana vid varmare vatten, ha ha.

Vi var 2 båtar i viken när vi kom men slutade nog med 8 båtar här. Flera motorbåtar från La Paz. El Cardonal var så vackert med det turkosfärgade vattnet och dessa klipper/berg runt om. Klart en favo plats på västsidan av Isla Partida.

Senare på dagen när vinden kom seglade vi på genuan söder ut till en vik, Bahia Falsa, (20 sjömil) för att vara nära La Paz dagen därpå.

Där googlade vi och försökte bli kloka på Starlink. Väldigt många har fått mejl om avstängning den 9 maj om man inte har Marine versionen. Är ramaskri på facebook i flera olika grupper. Vi vet inte ännu hur vi skall tackla det. Kommer vi bara till USA klarar vi oss. Tills vi skall göra en längre översegling tror vi mycket har hänt. Så länge vi är kustnära och får nät då och då klarar vi oss närmsta året.

Uppför Baja Californien vill vi gärna ha väderrapporter och se helheten med tanke på att det är tuffa 1000 sjömil upp till Ensenada. Vilket är vårt nästa delmål förresten.

Tror Tompi var mycket nöjd med gårdagen. Kaffe och skönsång, sen bananpannkakor till frukost med Sverige samtal. Vi längtar väldigt mycket efter barnen nu.

Efter morgonfirandet puttrade vi in till La Paz, genom en led in till city med massa marinor. Vi ankrade i södra delen av leden, hyfsat nära en marina med dingedock vi kan nyttja mot en billig peng. Det är riktigt strömt här i leden så vi åker lite huller om bullar.

Inne i La Paz hade vi sådan tur att ett stort offroadracinglopp ägde rum, Dos Mares 500. Förstod som om det var i tuff terräng dom körde här på halvön, Baja California Sur. Alla bilar hade störtbåge och hjälm för alla i bilen.

Bara en kort video när en av bilarna startade. Starten pågick flera timmar. Vi fikade, strosade runt och tror oss nu veta var vi kan köpa o-ringar på måndag. Handlade lite gott till middag, Tompi ville grilla. Perfekt avslut på födelsedagen.

Just nu har vi ingen motor. Tompi började plocka isär motorn i morse för att rengöra värmeväxlarna. Någon timme efter T började meka kom en kustbevakningsbåt och ville flytta på oss. Låg lite i leden tyckte den. Försökte förklara på spanska vi inte hade någon motor. Tror dom fattade och efter en stund kom dom tillbaka och visade okey.

Jag skriver bloggen, skall ha kontorstjänst då vi fortfarande har nät samt kolla upp några saker. Springer lite upp o ner o är hantlangare.

På söndag ser det ut att bli ett lite bättre väderfönster för oss från Cabo San Lucas och norrut. Får hoppas det håller i sig. Behöver minst 2 dygn okey väder för att ta oss till närmsta ankringsvik. Hoppas kunna lägga ett slag västerut och sen slå. Vill segla så mycket vi kan. Har ca 150 sjömil ner till Cabo San Lucas innan ”klättringen” startar. Men vi är pigga o beredda.

Over and out från två som älskar sjölejon!

Befinner oss nu på en fantastisk fin fågel ö, kallad Galapagos of Mexico. Här finns mängder av fåglar, iguana och ett fantastiskt undervattensliv. Gjorde en vandring runt ön igår och häpnade över alla vyer och djurliv. Senare idag blir det snorkling.

Ön blev klassad som en nationalpark 1981 och år 2003 lät den anses som World Heritage Site.

Det finns även black ship rats här som togs hit i början av 1900-talet samt Mexican milk snake. Dessa såg vi inte. Man tar hit studenter till ön för att lära ut. Tillstånd krävs för att beträda öarna/ön.

Ni ser många av klipporna är vita utav bajs och periodvis kommer doften ända ut till oss i båtarna. Vi är 8 båtar här totalt och tror många av oss skall lämna imorgon söndag för La Paz, ser ut att vara okey vindar över till Baja California. Räknar med ca 2 dygn över.

En amerikansk båt försvann spårlöst i början av april vid segling till Baja California från Mazatlán. Stor sökning har skett men avslutades nyligen utan resultat. Tre erfarna seglare ombord. Upplever mycket olyckor denna säsong. Kanske mer båtar ute efter pandemin.

Vi har delat upp kommande seglatser i delmål, blir alldeles för mycket och tröstlöst att ta sig ända upp till Astoria i ett svep. Så när vi anlände till La Cruz (samma vik som Puerto Vallerta) sa vi jippi !

Vilken båt ankrar vi jämte tror ni, jo vår första segelbåt, Krölle, som är en Wasa 37. Vi visste den var i trakterna. Johan Rockström som vi sålde båten till hade precis sålt den till en sydafrikansk kille som bott i Sverige i 20 år. Sönerna Rockström hade seglat hit men blev fast under pandemin. Så den har legat här i en marina i vattnet närmare 2 år tror jag. Var riktigt kul och mycket att prata om. Nya ägaren och kompisen skall segla tillbaka den till Sverige.

Dom är väldigt hårda att man anmäler sin ankomst när man kommer till platser med en Port Captain. Antingen via VHF eller gå till kontoret. Blir som en liten in/utcheckning. Varje delstat har ansvaret för båten där man befinner sig. Kan bli böter upp till 2000 USD om det vill sig illa. Är kostnadsfritt men ett jobbigt moment.

Var ett riktigt bra ställe att ankra på La Cruz, man kunde använda marinans dingedock, kunde fylla på gasol samt tvätta i byn. Var en söt liten by som hade en kyrk festival när vi var där. Varje kväll och morgon (kl 05) sköt dom typ som kanonskott för att själarna skulle kunna vandra upp i himlen. Man flög ju upp i sängen varje morgon, ha ha.

Sista dagen tog vi bussen igen och fyllde på förråden med frukt o grönt samt mat som saknades. Vi vill gärna vara beredda att bara sticka när det ser okey ut att börja seglingen norrut längs med Baja California.

Nu har vi ändrat tidszon igen, nu ligger vi 9 timmar bakom Sverige, -7 UTC.

Tompi har nu rengjort botten igen, aldrig varit så mycket som nu. Växer som ogräs under. Minst var 14:e dag rengörs botten.

Over and out och Glad Valborg!

Himlen är ett skådespål från La Cruz

Tror vi gjort några av dem mest spännande och vackraste dingy turerna hittills. Man körde in i ett grunt inlopp och sen bredde sig en hyfsad bred flod ut sig som blev smalare och smalare med massa mangrove runt om. Efter två sjömil kom man fram till en liten mini sjö där man la upp dingen och vips så befann man sig på en fantastisk strand med jättefin snorkling.

Vi har lite dåligt samvete för våra vänner på s/y Whatif som vi träffade här igen i Tenecatita igår då vi lurade med dem för att åka på floden. Dom körde in efter oss men en dyning satte dom på tvären och dom dunsade rätt på en sten. Dom har hel glasfiberbåt så det gick hål. Dom fick snabbt tillbaka till sin båt och lagt upp den på sin plattform då den var nära att sjunka. Lagat det provisoriskt idag.

Lovar sluta med foton på denna flod, men önskar alla fick uppleva den, var magisk. Avslutar bloggen med en liten kortvideo.

Första gången vi passerade tittade Tompi efter ormar i träden (såg detta i Trinidad när vi var ute) och jag efter krokodiler. Såg bara en orm när vi snorklade idag, usch. Simmade snabbt till Tompi som var 10 meter bakom mig.

Får börja sen jag skrev sist, på söndagsmorgonen gick vi upp halv 6 och lämnade när mörkret gav vika. Hade fin akterlig vind på söndagen som sakta dog bort på kvällen så då fick motorn ta vid. På måndagen kom det lite vind några timmar. Fastän det inte blåste mycket var dyningarna mycket större än tidigare, man åkte riktigt ner i dem innan man kom upp igen.

Vi ligger 8 timmar efter svensk tid, blir lite krångligt ibland då man inte kan prata efter lunch.

Ankrade utanför en marina och hade som vy en ”typisk” grekisk by, väldigt vackert. Glömde ju skriva att våra 2 nätter vid Ixtapa så höll dyningarna oss alerta på natten. Man fick typ ligga på magen med armar och ben rakt ut för att ligga still. Så typiskt när vinden dör ut och man får dyningarna i sidan om man inte sätter ett akterankare som kan hålla fören mot vågorna. Här låg vi 2 nätter och sov mycket bättre.

Efter 2 nätter styrde vi mot grannviken, 4 sjömil bort. Hade tänkt vandra upp till en bergstopp men ”vardagen” tittade fram. Tompi tyckte Asta lät lite torr på vägen dit. Tempen höll sig dock.

Blir till att plocka isär värmeväxlarna när vi får tag i packningar. Så onsdagen tillbringades ombord med mek i stället för vandring.

Torsdag morgon tog vi upp ankaret kl 6 då det skulle vara lugnt fram till kl 11, sen skulle det blåsa ca 20 knop i nosen. Vi hann nästan hela vägen fram innan det brallade i. Sista 5 sjömilen kunde vi segla utav 34.

Nu skall jag avsluta bloggen med våra planer för denna säsong. Vi kommer inte ta upp båten i Sea of Cortez som planerat utan satsa på att ta västkusten norrut i år. Läst mycket och förstått det kommer vissa vindar under sommarmånaderna som gör kusten seglingsbar. Vindarna håller kanske i sig 3 veckor men vi satsar på det i sommar. Fått tag i ett varv som vi tror är bra i Astoria, både mejlat och pratat med honom på varvet ett antal gånger. Dyrare än Mexico men flygbiljetterna betydligt billigare.

Ovan visar vart vi är nu och hur vi förhoppningsvis kan segla denna säsong, är en bra bit med motström och motvind. Vi har stor tilltro till ”sommarvindarna”. Hoppas vara i Astoria i slutet av sommaren och sen flyga till Sverige och även fira jul med nära och kära.

Både lördag och söndag kommer det seglingsbara vindar så då passar vi på att segla norrut. Imorgon lördag satsar vi på Chamela, men om vinden håller i sig fortsätter vi mot Puerto Vallerta eller så långt vi kan segla.

Over and out från två mangrove fan!

Tar vi dingen in till stranden och går några meter till en flod hittar vi massor av vackra fåglar, iguana, sköldpaddor och krokodiler.

Djuren lever helt fritt längst med floden, stängsel är uppsatt så dom inte kryper ner till stranden och tar en munsbit. Var svårt få foto på fåglarna för massa grenar kom i vägen.

Acapulco var bättre än förväntat, glada vi gjorde ett stopp. Vi höll till mer i den gamla staden och man ser stadens förfall. Kan tänka mig det var fint under glansdagarna. En ny stadsdel på andra sidan Bayen med höga hus och hotell har byggts fram. Vi var aldrig i den delen. Är strand runt hela Bayen med fina bad och vattnet var kristallklart.

Strosade runt och kände oss aldrig illa till mods. Många poliser o militärer var ute. Numera kommer inga kryssningsbåtar hit, fattade det som om det var på grund av våldet. Acapulco hamnar bland dom 10 mest mord tätaste platserna i världen.

Fick köpt motorolja till båten och lite annat smått och gott. Vissa platser var pampiga att promenera på med mäktiga klippor och fina stränder. Mycket folk i omlopp och en hel del spansktalande turister.

Min födelsedag blev mysig, glad över att fylla 56 år. Undrar dock var alla åren tagit vägen……vet jag låter som en gammal tant men jösses så fort åren går. Förra året var vi i Bahamas och firade med ett seglargäng.

Det var häftigare än vi hade trott. Spänningen byggdes upp allteftersom dom sanerade vattnet från löv, sen klättringen uppför klippan och sen såg man ner i den ”smala” rännan där vattnet åkte fram och tillbaka.

Här skall jag visa ett hopp. Visst är dom nära när dom landar i vattnet?

Var helt impad av dessa stollar. Avslutar bloggen med en liten video därifrån.

Efter detta traskade vi till cafét igen för en kopp kaffe och kaka. Mätta och svalkade gick vi till mataffären och bunkrade upp med färskvaror samt frukt o grönt. Så lyxigt kunna handla färskvaror var 10:e dag.

Blev ingen mysmiddag på kvällen utan vi konstaterade när vi kom tillbaka till Asta det var bästa väderfönstret norrut om vi gick på kvällen. Stuvade in matvarorna, gjorde några middagar och sen kastade vi loss strax före kl 20. Mötte många små båtar med konstiga lampor eller inget ljus alls på väg ut ur Bayen. Tompi kollade radarn och jag styrde o höll utkik. Inte alltid helt lätt i mörkret.

Ingen direkt kul segling, mycket motström, lite vind rakt i nosen men bättre än mycket vind i nosen. Vågorna byggs snabbt upp här och stoppar upp farten bra. Skulle egentligen hoppat över denna by då det kommit en ny Port Captain här som skall klarera in en och ut en med massa avgifter och är allmänt jobbig. Men skönt ankra med lite dagsljus.

Igår morse fortsatte vi 10 sjömil norrut till ön vi planerat att stanna vid. Massa turister på banan båtar eller i taxibåtarna på väg till eller från ön. Mycket att se på mellan varven då vi bytte olja till motorn och filter till watermakern.

Tidiga mornar när man sitter på sin vakt med motström och motvind undrar man om man är knäpp som skall ta sig upp till Alaska denna väg. Visar på en karta att vi har en bra bit kvar, ha ha.

Skriver mer i nästa blogg då vi ev har en ny plan med var vi skall lämna Asta. Orkansäsongen startar 1 maj , men vi får hoppas dom dröjer eller uteblir. Läst nya artiklar om La Nina / El Nino, skrämmande väderfenomen som väntar om det stämmer.

Vi är fortfarande vid gott mod och fortsätter norrut kl 6 imorgon bitti. Skulle gärna vilja segla på i 4 dygn till Puerto Vallarta men det ser mörkt ut vädermässigt. Får vara glada om det blir 1–2 dygns okey segling.

Over and out från oss!

Varit en väldigt ledsam vecka, Lilla Grisen är nu i hundhimlen efter en olycka. Vi tröstar oss med att han inte led och hade ett fint liv med många som älskade honom.

Liten video som Lisa gjort, Ludde var en älskad vovve och många som kommer sakna honom.

Vi fick beskedet efter 2 dygns kryssande, hade ca 5 sjömil kvar och kan säga att dom sista slagen inte blev bra.

Innan vi lämnade Chiapas svettades vi i mängder och blängde surt på våra båda grannar som hade air-condition ombord, ha ha.

På söndagen gick vi ut på stora vägen och tog en taxi till en liten by, Puerto Madero, och strosade runt. Go stämning i byn.

På måndagen tog vi bussen in till en större stad, Tapachula, för att köpa en termostat i reserv till kylskåpet och lite frukt o grönt. Gick ut till stora vägen och tog bussen till staden, 3 mil bort.

Det är inte bara att lämna marinan utan man måste få ett Zarpe där det står vart vi skall. Man kan välja någon plats långt norrut och bara meddela Port Captain att man angjort ett nytt ställe och att man är i transit. Vi måste nu meddela Port Captain här i Acapulco att vi angjort.

Så på tisdagsmorgonen fick vi vårt Zarpe och vovven genomsökte vår båt igen innan vi lämnade.

Vi kompisseglade med en annan båt, s/y Whatif, en stor katamaran som vi träffade i Chiapas. Vi kunde segla på 38 grader medan dom fick motorsegla hela vägen på 45 grader. Som sagt för och nackdelar med alla båtar. Deras båt är gigantisk stor med mycket utrymme överallt.

På fredagen gjorde Tompi rent botten ordentligt och jag satt på min nudel och gjorde rent snobbränderna. Var lite kallare i vattnet och i luften, så skönt. Tog det lugnt och var lite sociala mellan attackerna av Ludde saknad.

På lördagen var det ett okey väderfönster upp till Acapulco, visste det skulle bli en hel del motor, men bättre det än stora vågor och vinden rätt i nosen. Vi sa att kl 8 sticker vi på lördagen så det blev en lugn och fin start. Kilometerlånga stränder såg vi med bergen och klipporna i bakgrunden.

Utav 48 timmars trippen, motor seglade vi nästan i 30 timmar. Var otroligt lite vind men stundtals var havet som en spegel och vi såg så mycket djur. Bland den finaste/häftigaste djurseglatsen vi haft.

Naturen är så mäktig. Bara se alla sköldpaddorna som dyker ner under vattnet när vi kommer nära och man ser dom simma i väg för vattnet är så klart. Man blir mållös och alldeles varm i magen.

Båtkompisarna ändrade sina planer igår kväll och hoppar över Acapulco. Det var dödsskjutningar här i helgen där turister blev dödade. Vi vill gärna se Acapulco och tog beslutet att gå hit som planerat. Man får vara försiktig och lite sunt förnuft.

Ringde ett telefonnummer som vi fick genom Panama Posse och ligger nu vid en mooring och vet vart vi kan lämna dingen när vi skall iland. Skall bli spännande att utforska Acapulco och se klippan från Elvis filmen Fun in Acapulco.

Acapulco var på 60-talet en riktig jetsetstad, Kennedy firade bl a sin smekmånad här. Dock har man under 2000-talet drabbats hårt av våldsamheter mellan polisen och kriminella gäng. Vi lovar vara försiktiga.

Over and out från Acapulco!

Första gången Asta haft en droghund ombord. En kvart efter vi lagt till i Marina Chiapas, Mexico, kommer 5 män och vovven ombord. Hunden struntade fullständigt i oss. Innan han hoppade ombord fick han sockar på sina framtassar.

När det var klart stannade 4 män kvar från customs, immigration, navy samt port control och gick igenom våra originalhandlingar. Hade tidigare skickat all fakta till marinan som förberett vår ankomst till dess olika instanser. Efter detta skulle vi samlas vid kontoret där hamnvakten körde oss och 2 andra båtar till 4 olika instanser. Övriga skulle klarera ut och vi in. Krångligt land att klarera in i men marinan skötte det supersnyggt utan avgift.

När väl detta var klart hjälpte marinan oss fixa en bil som körde oss till gränsen till Guatemala där vi måste skaffa ett TIP. Både båtar och bilar som skall vistas mer än 5 dagar i landet måste ha detta tillstånd. Giltigt i 10 år.

Hade en sådan tur med inklareringen då vi hört från andra seglare det brukar ta 2–4 dagar. Vi var hemma vid 18-snåret och lagom mosiga efter 2 dygns segling och allt tjatter under dagen. Somnade gott efter middagen, tror inte ens vi kom till seglares midnatt som är kl 21.

Fick lämna El Salvador på onsdagsmorgonen då ”baren” skulle stänga sen till och med måndag för mycket vind och vågor. Är så jäkla kul och spännande att gå över denna sandbar. Går från 11 meter ner till knappa 3 meter som man skall passera.

Innan vi lämnade El Salvador var vi på en mangofestival, mango i alla dess former och massa barn som lekte i vattnet eller klättrade, riktig familjefest.

Vår frys stannade när vi var i väg på vår road trip. Bytt termostat och nu funkar frysen igen. Kylskåpet har börjat småkrångla också. Tompi har frostat av kylskåpet idag medan jag tvättade båten på utsidan. Oj oj så fin hon blev. Bara haft regn 1 dag sen mitten på januari, så när man spolade av henne först var det brunt.

På tisdagen förberedde vi oss inför en två dygns segling. Lite små fix medan Tompi var hos grann båten och hjälpte honom med lite el förståelse.

Var mer vind än vi hade trott, fina seglingar på dagarna medan vinden dog ut helt på natten men kom åter vid 5-snåret på morgonen igen.

Det är många timmar det är mörkt när man seglar i dessa vatten. Hade väldigt lite delfiner som hälsade på, såg bara några få sköldpaddor. Var övervägande fåglar runt om oss. Gick 10–25 sjömil från land för att försöka undvika dom lokala fiskarna. Dom är ute med sina Pangas och släpar kilometerlånga långrevar efter sig.

Passerade några Pangas nära och fiskarna hejade och tjoade så glatt när vi kom. Nattvakterna blev aktiva då man hela tiden fick hålla koll på radarn och sen försöka se ut genom mörkret.

Vi lider lite av värmen, hade 32,5 grader ute till havs i havet och här inne i marinan var det 33,8 grader när jag stängde av instrumenten. Värre lär det bli med värmen, sommar i Mexico utan air-condition har vi blivit varnade för.

Skall bli skoj att upptäcka Mexico, då alla delstaterna är olika varandra. Upp till gränsen till USA är det över 2000 sjömil, lång sträcka att utforska Mexico på. Alla vi träffat lovordar Mexico.

Avslutar med några foton Bill tog från pilotbåten när vi åkte ut. Tyvärr mot solen.

Over and out från Mexico!

Ett sådant härligt folk El Salvadorer är, så hjälpsamma och nära till leende och skratt. Kom precis hem till Asta efter en 5-dagars roadtrip. Asta låg fint och väntade på oss vid mooringen.

Innan vi åkte i väg var vi med seglarna och åt pupusas som är en lokalrätt, typ tortillabröd som är fyllt med ost och bönor eller fläsk. Detta gör Jean o Bill varje lördag, några hundra meter från deras hus dukar en familj upp några stolar och ett bord.

Lite fakta om El Salvador, minsta landet i Centralamerika. Befolkning ca 7 miljoner människor varav närmare 2 miljoner bor runt huvudstaden San Salvador. Valuta är USD samt Bitcoin. Språk är spanska. Har en tuff historia med inbördeskrig under 70–80 talet. 1992 slutade inbördeskriget men då kom gängvåldet in i bilden.

Gängvåldet var riktigt tufft, mycket mutor och alla känner någon som blivit dödad. 2019 tillträdde en ny president Nayib Bukele som tagit krafttag mot gängen och rensat upp en massa. Byggt ett nytt fängelse som rymmer 40 000 fångar bl a. Nästa år går dom till val igen men nuvarande presidenten är verkligen älskad för sitt engagemang.

Vi gjorde en liten plan att köra mitt ut i landet och stanna första natten i en by, Suchitoto. Denna stad var ett centrum under inbördeskriget men otroligt välbevarad och charmig.

Man kan leva billigt och man kan leva dyrt. Vi valde billigare hotel eller guesthouse för ca 45 USD per natt inkl. frukost. Detsamma gäller även maten, vill du så äter du på lokala hak och betalar 5–6 USD för två eller så kan du typ fika på Starbucks för 16 USD eller äta dyra middagar.

Sen drog vi oss mot huvudstaden, San Salvador, där vi hade vår bas tre nätter.

Vi hade bokat en gratis guidad tur genom ett område som förr inte var okey att vara i men numera är helt rensat och säkert. Numera en livlig stadsdel, Centro Historico, som har många vackra byggnader.

Vi mötte vår guide Erick som guidade oss runt i tre timmar innan vi hamnade på hans bar. Härlig cool kille som var kul å hänga med.

Såg inte många vita här utan vi stack ut. Många hälsade glatt och ville gärna prata. Typ en dag var vi vid ett cafe och skulle beställa när en man kommer fram till mig och säger han har tagit ett bord till oss. Var fullt men några gick och han ville vara hjälpsam mot oss. Träffade denna man en annan dag när vi fikade där igen. Sådan go äldre gubbe med glimten i ögat. Han träffade sina vänner där nästan varje dag.

När vi skulle hem på kvällen och det blivit mörkt första kvällen tog vi en Uber, billigt och säkert.

En dag tog vi bilen ca 2 timmar till en vulkan, Santa Ana, hade sitt sista utbrott 2005. Nu finns det 6 vulkaner här i landet som är aktiva. Hittade en amerikan i nationalparken som körde mc genom Sydamerika hem till USA. Vi delade på en guide som tog oss upp till toppen, 10 USD styck.

Var en vacker vandring som började i skog och sen blev det mer öken nästan innan man mötte toppen med lavasten och man kände den ruttna äggdoften på långt håll.

Strosat runt mycket i staden och känt oss säkra. Läste vilka områden man skulle undvika och är nog mer förvånade över alla vänliga människor vi mött.

Idag handlade vi på vägen hem, så nu har vi en massa frukt och grönt igen ombord. Tog även med vår smutstvätt som vi lämnade in för tvättning i San Salvador, 11 kg.

Är supernöjda med vår roadtrip, så mycket vackert vi sett och massa go lokal mat. Igår kväll hamnade vi på en mexikansk restaurang, mums. Så ikväll skall vi göra mexikanskt ombord.

Imorgon skall vi till en Mango festival med seglarna här. Är tydligen varje vår. Någon timmes bilväg härifrån.

Nästa vecka hoppas vi få fina vindar till Mexico. Inväntar ett bra väderfönster.

Over and out från två El Salvador fan

Blev som en ”smekmånad” över The bar in till Bahia del Sol i El Salvador. En väldigt lugn dag men häftigt då vågorna putte på Asta och vi surfade fram i 12 knop.

Vi kom fram runt kl 6 på morgonen, låg o puttrade och inväntade högvattnet runt kl 9. Kontaktade Bill och sa vi var beredda. När man närmade sig träffpunkten med piloten såg man hur vågorna bröt. Vi tittade på varandra och det pirrade gott i våra magar. En annan båt kom norr ifrån som vi pratade med på VHF:en. Dom vågade inte närma sig träffpunkten så vi blev förste båten över.

Bill tog några foton från pilotbåten.

Minsta djupet vi såg var 4 meter. Vi skall vara glada det var en lugn dag, fått se foton hur det kan vara. Det jobbigaste sa piloten är när man skall ut och över vågorna. Får försöka tima in en lugn dag även då.

Väl framme blev vi anvisade till en marina där man klarerar in. Full kommitté som mötte oss från alla instanserna samt även Jean.

Bill och Jean är ett par som seglade i 14 år och sen fastnade här sen 9 år tillbaka. Bor nu i ett hus som blivit alla seglares träffpunkt och dom hjälper till med allt och organiserar allt med pilotbåten osv. Superhärliga människor och så gästvänliga.

Väl framme gick jag och Rick från den andra båten med immigration till deras kontor. På vägen dit kom en och serverade oss varsin drink.

Inklareringen var smidig. Vi satt mest och pratade medan tjänstemännen fixade alla våra papper. Vi européer slipper betala immigrationsavgiften om 12 USD / person. Bara 30 USD för ett 30 dagars cruising permit. Härlig start, drink samtidigt som en smidig inklarering görs. Fick även ett välkomstpaket från Jean om landet och bra info för oss.

Därefter flyttade vi oss till en mooring som Jean o Bill har utanför sitt hus. Dom har 18 moorings här och just nu är vi nog 5 båtar med folk i. Många lämnar sina båtar här och åker i väg/hem. Det är väldigt strömt här så vi åker runt 360 grader med tidvattnet.

Tror nog aldrig vi haft en sådan lugn passage, om vi skall klaga var det för lite vind så vi gick för motor 40% av tiden men djurlivet runt om oss vägde upp detta.

Utanför Nicaragua kommer papagayo vindarna från Atlanten och över till Stilla Havet med en rejäl kraft. Rekommendationen är att gå nära land då sjön blir jobbig. Vi tog beslutet att gå rakt mot målet, dvs inte gå nära land för det såg ut att vara väldigt lugnt väder. Bra beslut visade det sig, fick som mest 15 knop och det var välkommet.

En dag står jag på däck och duschar när något stort passerar mig, skriker till då jag blev så överrumplad. Ingen aning om vad det var. En stor bred sak som jag senare såg hade en fena på ryggen. Var ingen delfin utan något mycket större.

Nästan vi körde på 2 sköldpaddor vid olika tillfällen. Var mycket sköldpaddor som levde där ute på djupt vatten, 300–1000 meter.

En båt på väg till Franska Polynesien från Galapagos sjönk i veckan, körde på en stor val. Efter 15 minuter sjönk deras båt. Blev räddade efter 10 timmar i livflotten av en annan seglare. En av orsakerna till en sådan snabb räddning var bla att flera ARC-båtar o övriga seglare var i närheten och hade Starlink ombord. Så budskapet gick snabbt ut till många båtar.

Trippen tog 4 dygn och vi lyssnade varje dag på en podd tillsammans, fortfarande inne på sommarpratarna sen 2022. Fikade, åt våra matlådor, kollade på djuren, himlens skiftningar och hade det allmänt gott. Tompi såg som vanligt på en del film men var ute betydligt mer än vanligt, ha ha.

Skriver mer om El Salvador i nästa blogg. Verkar vara ett spännande land och massa roliga saker att göra. Skall göra några utflykter och lämna båten här några dagar.

Precis bytt vår Panama bok mot Mexico från en annan båt som lämnar idag. Alla som är här skall söderut sen, bara vi som skall norrut.

Nedan följer lite foton från vår mooring.

Over and out från ett härligt El Salvador!

Imorgon sätter vi kurs mot El Salvador, beräknar 5 dygn, så på fredag är vi förhoppningsvis framme vid inloppet där en pilot väntar på oss. Skall över en ”sandbar” som bara kan göras dagtid vid högvatten. Fick precis mejl att kl 10:15 fredag gäller det. Missar vi denna tid är det lördag som gäller i stället.

Lite skräckblandad förtjusning över denna entré då det kan vara väldigt tufft.

Isla Secas var fantastiskt, vi snorklade och snorklade. Såg så många fiskar, vackra korallrev och ormar. Trodde dessa var ofarliga men lärt oss att 90% av ormarna är giftiga men ofarliga om dom inte blir trängda.

Finns mycket rays där men dom enda vi såg var dom som hoppade upp ur vattnet för att bli av med parasiter. Är superläckert se dessa stora rayen flyga genom luften.

På själva ön finns ett exklusivt hotell med få rum. Tog en promenad på ön som har en kort flygraka och en liten stig/väg. Hörde det kostade över 6000 kr/natt för att bo där.

Tredje morgonen vid Islas Secas när vi dricker vårt morgonkaffe i lugn och ro stöter rodret i en korall helt plötsligt. Man åkte alltid 360 grader på ett dygn beroende på vindarna och strömmarna. Vi snabbt på med instrumenten och motorn. Fick upp ankaret och lämnade. Läskigt när något sådant händer, om ankaret kanske satte om sig när vi snurrade runt tredje natten så vi kom för nära.

När vi väl var i väg och genuan ute blev jag full i skratt. Två nakna seglande svenskar, kanske inte konstigt nudiststranden på Las Perlas var döpt efter oss.

På väg in till Boca Chica stannade vi till i en lugn vik och Tompi undersökte skadan. Man var rädd rodret skulle blivit allvarligt skadat. Men allt såg bra ut förutom flisen och nederkanten vad vi kunde se.

Lite lugnade ankrade vi i Boca Chica. Då kommer våra kanadensiska vänner på s/y Isidora fram till oss och säger vi kanske ligger på ett vrak. Dom hade koordinationen på vart vraket låg och mycket riktigt droppade vi vårt ankare där. Flyttade på oss utan problem och vare sig ankaret eller djupmätaren gav utslag. Är en gammal träbåt som sjunkit där för ett antal år sen.

Är så roligt få rapporter från Luddes liv. Han är nu åter i Sverige igen och just nu äter snö. Han mår toppen och har det superduper fint.

I Boca Chica kan man klarera ut. Finns inga på plats men man kan få hjälp utav Carlos, agent, som har en liten marina där. Alla instanser sitter i staden David. Carlos med familj och övriga i Boca Chica var så trevliga och goa. Människorna i Panama har varit underbara.

En kväll var vi ute i byn och åt middag med s/y Isidora. Finns flera hotell och restauranger i byn med omnejd då öarna utanför drar mycket folk. Folk kommer från när och fjärran för att dyka här.

Åkte en morgon med s/y Isidora in till David. Dom hade hyrt bil med chaufför en dag. Släppte av oss i stan.

Strosade runt i staden, mycket bilar och folk men inga höghus. Mer ”ruffigare” stad än Panama City. Var över 3 veckor sen vi handlade så gott fylla på förråden med grönsaker, frukt, ägg och ost. Har dock fortfarande bananer sen Bahia Honda. Dom röda bananerna var goda.

I fredags morse kom alla tre instanserna till Carlos marina för utklarering, väldigt vänliga och hade alla papper helt klara. Hade tidigare mejlat dom alla dokument som behövdes.

10 minuter senare var vi klara och vi hade fått vårt Zarpe samt stämplar i passen.

Fick invänta medel highwater innan vi kunde lämna, så vi tog en promenad på en ö, Isla Boca Brava. Ville träffa på aporna som ”pratat” nätterna igenom. Tror aporna på ön pratade med aporna på fastlandet. Var precis som om dom svarade varandra.

Var mycket djurliv såsom apor, fåglar i mängder, insekter samt krokodiler. Från kväll till gryningen hörde man bara alla djuren, rogivande. Carlos hade blivit av med 3 hundar till krokodilerna, snyft.

Ville inte tvätta botten på båten därinne, så igår eftermiddag gick vi ut till en ö Isla Gomez där vi nu ligger för rengöring av botten, matlådor som skall göras samt allmänt fix inför seglingen imorgon.

Kommer bli mycket motorgång tyvärr upp till El Salvador. Utanför Costa Rica är det väldigt lite vindar denna tid på året. Utanför Nicaragua får vi vara beredda på papagayo vindarna. Kommer bli många olika segelsättningar. Hoppas vi inte får några åskoväder på oss, är mycket åskoväder.

Vi hade gärna stannat kvar i Panama men den 1 maj vill vi vara en bit upp i Mexico, då orkansäsongen börjar. Tror vi har lite tuffa seglingar norrut och måste invänta rätta vindar. Många sjömil innan den 1 maj, drygt 2000 sjömil upp till Gulf of California börjar.

Over and out från två som är taggade på EL Salvador!

En ilning av frihet har genomsyrat min kropp denna vecka. Finns det någon bättre känsla än att vara på väg.

När vi tog upp ankaret i Las Perlas och satte kurs västerut på platt vatten, perfekta vindar och massa delfiner lekandes kring båten infann sig känslan. Fastän vi varit ute ett tag älskar jag fortfarande känslan av att vara på väg och se vad som finns bakom ”hörnet”.

Under 21 timmar bara Asta spann på och myste men när vinden gick ner till 3 knop blev det motorn som fick ta vid under 9 timmar innan vi ankrade i en vik, Isla Cebaco, efter 190 sjömil.

När vi närmade oss land såg man bergen närma sig, pampigt i morgonljuset.

Hade delfiner runt om oss hur mycket som helst, massa sköldpaddor, fåglar samt såg stora fiskar typ hoppa på vattnet massa gånger. Så mycket liv i havet har vi aldrig haft förut.

Nästa dag satte vi kurs mot Bahia Honda, lite vind så vi gled sakta fram våra 29 sjömil på bara genuan och njöt.

Bahia Honda är en stor skyddad vik. Inga vägar finns utan vill man komma dit är det med båt. Massa natur och på en av öarna i viken finns en liten by med skola upp till årskurs 9. Man försörjer sig på fiske. Ingen läkare eller sköterska. Förlitar sig mycket till naturprodukter.

Vi ankrade i ena sidan av viken och innanför oss bor gamle Domingo med familj.

Flera båtar från byn kom fram till oss och frågade efter saker. Alla så vänliga. Vi gjorde lite byteshandel med gamla kläder, fiskeutrustning, batterier etcetera och gladde flera.

Otroligt gästvänliga och Domingo lever med sin fru, sina barn och barnbarn i ena sidan av bayen och har en massa mark med diverse frukter såsom bananer, papaya, citrus, mango, avokado, grape.

Barnen börjar skolan nu den 6:e mars efter långt lov sen julas.

Står själv under ett träd när det börjar vrålstrila och hoppar undan. Kommer sen i kapp övriga och frågar. Dom kissade rätt friskt när vi gick där. Att dessa små apor kan ha så stora blåsor.

Bahia Honda är för oss en magisk plats. Helt lugnt och det enda du hör tidigt på morgonen är ljudet från aporna, fåglarna och fiskarna som vakar. Gå upp vid 5-snåret och sätta sig i sittbrunnen och bara lyssna på ljuden var magiskt.

Tompi får indikation på att batterier i drönaren är på väg att ta slut och upptäcker att ”hem funktionen” är på vilket gör att Tompi inte har kontroll på den. Försökte stänga av funktionen men det gick ej så den landade i havet.

Vi fick ris med fisk till lunch. Riset kokades i kokosmjölk ca 20 minuter och det var verkligen gott. Fisken likaså, var fångad dagen innan.

En annan båt kom dagen efter oss till viken, ett trevligt kanadensiskt par. Dom ligger även här med oss på Islas Secas.

Seglingen hit gick i slowmotion på fm, lite vind men på em kom vinden och då fick vi bättre fart och ankrade innan solen dalade, 36 sjömil. Nu skall vi vara i området som kallas Lilla Galapagos. Vattnet är kristallklart just nu. Inte så klart igår kväll när vi badade, beror väl på strömmarna.

Blir till att ge sig ut å snorkla efter lunch. Hört det skall vara fullt med stora rays här och färgglada fiskar. Tompi såg en orm igår när han snorklade.

Vi båda är stora fan av Panama och allt som erbjuds såväl som San Blas, kanalen, Panama city och hela nordvästra Panama. Vädret har verkligen varit underbart nu under torrperioden.

Over and out från två som hoppas få en selfie med en ray!