Kanada – Lunenburg, Nova Scotia

Höstligt, vackert och kallt är adverben som beskriver Nova Scotia nu. Här i Lunenburg har flera träd tappat alla sina löv.

Vi är fyra europeiska båtar som väntar på att komma in i Usa. Förra lördagen bjöd Monara in oss alla till en aperitif, bjöd på glaciäris från Grönland. Inte dåligt få en GT med tusenårig is.

Övriga tre båtar har inget B1/B2 visum som försvårar deras inträde. Vi kommer när ett bra väderfönster visar sig segla till Usa och försöka komma in. Inget datum är satt för oss fritidsbåtar ännu med insegling till Usa från Kanada. Men skönt man kan flyga direkt från Sverige till Usa from den 8 november.

Just nu har vi stött på ett problem som är mindre kul. När vi seglade in här i Lunenburg i onsdags startade inte motorn, spänningsfall till motorn och efter 5 min körning fick vi larm på vissa instrument att spänningen var för låg. Mycket märkligt, separerade batteribankar. Undersökt och allt ser bra ut. Igår upptäckte dock Tompi att vår ena generator inte laddar. Plockat loss generatorn och hittar inga fel på den. Alla mätningar ser bra ut.

Tycker mycket om Halifax. Var på bio och såg James Bond, så mysigt sitta med sin popcornbytta och vara på bio. Vi visar vårt vaccinationskort överallt. Har du inget kort med dig kommer du inte in på några ställen såsom bio, café, restauranger eller museum.

Glömde ju bort att skriva att det var helgdag här förra måndagen i Kanada, Thanksgiving. Tack vare att Kanada ligger såpass mycket norrut börjar deras skördeperiod tidigare än Usa. Därför olika datum mellan länderna när Thanksgiving firas. Halloween närmar sig, många hus är dekorerade.

I måndags lämnade vi Halifax och kryssade söderut, 31 sjömil, till en magisk plats. Enligt vanliga sjökortet var det inte inseglingsbart, men bytte till Sonar charts och då såg det mycket bättre ut. Fanns en boj i viken som vi lånade.

På tisdagen hade vi vinden rakt i nosen, det var kallt som attan. Blev lite lata och tänkte det var bra laddade batterierna så det blev motorgång till Mahone Bay. Liten turistby som vi strosade runt i. Fastnade inte så för byn, ville till Lunenburg som har en Farmers Market varje torsdag förmiddag. Så på onsdag morgon seglade vi till Lunenburg.

Lunenburg har vi hört talas om sen vi började med SSB-radion. Slutar alltid med att vi använder Lunenburg’s station.

Är en by med drygt 2000 invånare med betydligt mer människor på sommaren. Gamla vackra hus och byggnader. Turisterna har packat ihop för i år så museum är stängda för säsongen. Trivsam och vacker by att flanera runt i.

Är lite varannandags väder, sol med blåst och nästa dag regn. Imorgon drar en kuling över oss men på måndag kommer vi försöka ta oss så långt vi hinner från gryningen till skymningen. Hitta en bra plats för vindarna som kommer på tisdagen. Blir att bunkra upp med mat imorgon. Tycker jag bunkrar hela tiden. Kommer vi inte in i Usa är det ju bra att ha mat ombord iallafall.

Over and out från ett fantastiskt vackert Nova Scotia!

Kanada – Halifax, Nova Scotia

Fick fina höstseglingsdagar hit, utan måndagen, då orkanen Sams bakvindar inte blev så nordliga. Tajt vinkel med 13 m/s i medel. En jäkla skillnad ha 13 m/s in akter om än för om. Blev lite mer vind än vad prognosen sa, låg på 18 m/s i byarna. Det gick bra, 2 rev i storen, kuttersegel och revad genua. Dom dryga 60 sjömilen gick snabbt. Blev inga foton denna dag.

Det finns massa fina ankrings vikar längst med Nova Scotia. Blev väldigt förtjusta i skärgården efter vi slussat ut ur sjön. Behöver man söka skydd hittar man snabbt någon fjord att segla in i.

Tisdag till torsdag kryssade vi sakta söderut i lätta vindar, njöt av solen och det platta havet. Ankrade på nätterna i någon liten vik. Soluppgångarna och solnedgångarna var magiska. Hösten är otroligt fin att segla i när inte det öser ner och blåser småspik. Dagsetapperna låg mellan 30 – 60 sjömil. Man är bra mör när man ankrat.

På torsdagen kryssade vi fram och konstaterade vi kommer komma fram när det är becksvart. Gled sakta in mot Halifax, såg ljusen från staden bli starkare och starkare ju mörkare det blev. Så jäkla coolt när man bara hör porlandet från båten och ser ljusen från staden.

Vi ankrade bakom en ö, nära inloppet. Såg hamnen från sittbrunnen. Tompi hämtade snabbt en öl och bara satte sig o njöt.

Morgonen därpå körde vi 4 sjömil in i Northwest arm och ankrade efter ett besök på tappen. Sprutade av hela båten med vatten från tappen, Asta var så salt sen måndagens segling. Tankade diesel då tappen stänger om några veckor och kände det var gott att ha full tank då vi inte riktigt vet vad som väntas.

Vi har varit ute på vift på dagarna, sett staden och inköpt några prylar vi saknat. En dag gjorde vi ett ryck och bytte slangen som tar in vattnet till toan och samtidigt kopplade till en motor. Nu är det slut på workouten när man kissat. Behöver nu bara pumpa ut vattnet. Har en gammal Blake toa, helt manuell.

Vi har behövt byta kuddar sen länge men inte hittat våra mått. Alla våra örngott är i 50×60 cm och i Usa hittade vi inte detta mått. Äntligen hittade vi kuddar i måtten 50 x 66 cm. Våra kuddar var sunkiga efter värmen i Karibien.

Tror jag visar lite med bilder vad vi gjort med Asta under veckan här.

Belgiska motorbåten ligger också här och våra vänner från Schweiz är också på väg hit. Dom var här men seglade upp till sjön då Usa inte öppnat upp. Pratade med en kanadensare som sa det legat 15 båtar här och väntat på att Usa skall öppna upp. Många har gett upp för säsongen och lagt sina båtar på land. Vi är några båtar kvar som inväntar besked. Lustiga regler att med båt kan vi inte komma in, men vi kan flyga. Amerikanarna är välkomna hit till Kanada sen 7 augusti med båt.

Avslutar dagens blogg med första filmningen med drönaren. Obs glömde ta bort plastfilmen för kameralinsen, ha ha. Kvalitén kommer bli bättre.

Halifax är en rolig och vacker stad. 1917 var det en jättestor explosion här som förstörde stora delar av stan, två fartyg kolliderade. Boston hjälpte till att bygga upp staden och som tack får Boston en gran varje år.

Haft jättefint väder, kalla nätter. Idag regnar det för första gången sen vi kom. Blir lite småpussel inne och ett biobesök ikväll tänkte vi. Inte varit på bio på väldigt länge. Mysigt sitta och äta popcorn och se senaste James Bondfilmen.

Återkommer när vi fått mer besked om vart vi tar vägen. Om Usa öppnar upp vill vi gärna segla söderut, lämna båten någon månad typ i norra Florida och fira jul i Sverige. Allt är osäkert just nu. Kan vara svårt segla på söderut då det oftast är motvind och snart vinter.

Over and out från ett härligt Halifax!

Testfilmning

Kanada – Bras dÓr Lake, Nova Scotia

Nu har vi precis slussat ut ur Bras dÓr lake.

Sjöns omgivning påminde stundtals om Dalarna. Från inseglingen till utseglingen är det ca 45 sjömil. Sjön är djup och har många vikar och tarmar att utforska, väldigt vackert.

I Port aux Basques, Newfoundland, hade vi rätt tråkigt väder. Kaminen gick hårt när vi var ombord. Lilla huset framför oss hade duschar och tvättmaskin. Vi tvättade kläder, tränade, slingade hår och tvagade oss i omklädningsrummet. Var många månader sen vi duschade så varmt och länge, tror det var i Baltimore sist.

Promenerade runt och utforskade omgivningarna när det inte öste ner.

Var inte lätt hitta ett bra väderfönster över till Nova Scotia, mycket vind och stora vågor. I måndags kom det en belgisk motorbåt till hamnen. Hade lämnat Europa och gått via Grönland. Tog en kaffe ombord hos dem, jäklar va stor en 65 fots motorbåt är. Ombord är det en pappa med sina två tonårsdöttrar som studerar på distans. Mamman kommer ombord senare.

I tisdags eftermiddag när motvinden vred kastade vi loss. Var riktigt stora vågor första timmarna och blåste rätt bra, blev lite sjösjuk trots plåstret bakom örat. Tompi som aldrig är sjösjuk kände av det när han käkade godis. Höll bra fart tills midnatt då vinden dog ut, startade motorn då seglen bara slog i vågorna. Lagom till min vakt kom vinden tillbaka. Natten är lång nu och väldigt mörk när regnet öser ner. Kom fram för tidigt, tycker inte om att komma in i smala passager när det är mörkt. Seglade bara på kutter och genuan på morgonkvisten.

Droppade ankaret i byn Baddeck, 123 sjömil senare, strax före lunch. Var lite halvmöra och ansiktet blossade efter allt regnande. Är en liten turiststad, vissa saker hade stängt för säsongen. Bunkrade lite frukt och grönt samt glykol till vårt värmesystem. Skall skölja ut all smuts så cirkulationen blir bättre vid ett bra tillfälle.

Alla är supertrevliga och vänliga även här. Nu kom det fram en roende man till oss och ville prata.

Om ni inte får med text till fotona så gå in på webbsidan direkt. Varit någon uppdatering som gått snett så texten till fotona i mejlen kommer ej med (troligen).

Imorgon passerar orkanen, Sam, den hittills största för i år. Som tur är går den mer österut och det ger oss förhoppningsvis fina vindar söderut. Västsidan av en orkan här uppe ger nordliga vindar som vi kan utnyttja för att ta oss söderut.

Vi har bara ett litet problem och det är att vi inte kommer in i Usa just nu. Hade vi seglat från St Pierre direkt till Usa hade vi kommit in men inte nu när vi är i Kanada. Vi hoppas att en ändring skall ske 21 oktober annars får vi ta till några andra idéer.

Over and out från Nova Scotia!

Kanada – Isle Aux Morts, Newfoundland

Vår seglats på sydkusten av Newfoundland fortsätter och mer än en gång har jag fått nypa mig i armen, är så in i bänken vackert här.

Sist var vi på ön Ramea, kan meddela pizzan var supergod. Lite annorlunda gjord och fyrkantig, herr T njöt. På fredagen vaknade vi upp till en fantastisk dag, solen kompenserade för allt regn dagen innan. Tog en tur runt ön och småpratade med många. En farbror undrade om vi inte ville tvätta hos honom, han ville sitta och fika och prata. Vi avböjde då vädret skulle bli sämre på lördagen och vi ville förflytta oss in till byn Burgeo på eftermiddagen.

Runt ön hade man byggt en boardwalk. Mötte flera som promenerade men annars så tog man bilen vart man än skulle och ön är inte stor. Vi gick runt ön på drygt en timme.

Strax före lunch kom Mirabella, blev lite snack innan vi kastade loss. Dom låg och väntade in ett bra väderfönster för att segla söderut. Det blev motor för oss in till Burgeo på ett spegelblankt hav, 13 sjömil.

Ett gäng gubbar välkomnade oss till en kaj. Kom ner lite folk då och då som ville prata. I Burgeo har man bilväg och är en riktigt storstad med 1300 invånare. Jättebra mataffär där vi fick bunkrat upp med frukt och grönt och lite annat smått och gott. Gick och handlade själv på söndagen men behövde inte vara orolig jag skulle behöva gå tillbaka då kaptenen på färjan ut till ön Ramea visste vem jag var och gav mig skjuts tillbaka.

Var ingen som ville ha hamnavgift. Inte betalt någonting denna vecka där vi legat. Vi nyttjar inte deras ström eller vatten. Burgeo är känd för sina vackra stränder och dessa ville vi inte missa. På måndagen var solen åter, fortfarande mycket vind.

På lördagen hade vi varit inne i deras alltiallo affär och köpte lite nya drag för torskfisket. En öl kostar runt 28 kronor. Mycket dyrare med öl på Newfoundland än i typ Quebec. Ingen moms på nyttig mat, bara typ på skräpmat.

Kom i väg efter lunch på måndagen och styrde västerut mot min favoritplats, Grand Bruit. Blåste rätt i nosen på oss, kryssade oss fram, 35 grader funkar det att segla på, under detta är inget bra. 30 sjömil västerut var vi framme.

Grand Bruit lades ner 2010, staten löste in alla husen, var över 50 hus. Blev för dyrt att hålla med färja, affär, el etc. Fler och fler byar har lagts ner dom sista 10 åren. Tänk vad många tårar som trillat när man fått flytta. Staten har gett tillåtelse att man kan få hyra sitt hus på sommaren men att man då är medveten om att ingen service finns. Några hus har nyttjat detta och man såg några få hus där gräset var slaget.

Vaknade upp till ett spegelblankt hav och strålande sol. Hade bara gått runt lite grann kvällen innan det blev kolsvart. Var tidigt uppe och utforskade. När man kom upp ovanför vattenfallet bredde sig en sjö ut och en stor hjort stod och tittade på oss, helt magiskt.

Skogsmulle som man är blev det en tur runt sjöarna och plockade blåbär även här. Dygnet vi hade här kommer jag alltid minnas.

På eftermiddagen satte vi segel västerut igen då stark västlig vind skulle komma närmsta dagarna. Hade gärna stannat något dygn till. Blev en fin segling i sydvästlig vind, fick lägga kanske 10 slag innan vi angjorde Rose Blanche, som låg 26 sjömil västerut.

Där blev vi mottagna utav väldigt många. Folk kom ner i sina bilar och alla ville prata. Otroligt hjälpsamma och ville försäkra sig om att vi inte behövde något. Händer kanske inte så mycket i byn. Här fanns det en bilväg och nu bodde det ca 350 personer i närområdet. Inga affärer eller skolar fanns kvar. Blev kvar där i 2 nätter.

En man tog lite kort på oss när vi seglade in och även i väg. Hade sommarhus här och bodde vanligen i Vancouver. Jättetrevligt par som vi får hälsa på om vi har vägarna förbi.

Idag tog vi ett lite skutt mer västerut, 13 sjömil, till Isle Aux Morts. En liten by med vägar och drygt 500 personer. Tog en liten kurva och här finns en fin hike längst med vattnet.

Vi har haft sådan tur med vädret, lite stormar men annars solsken. Vad vi har förstått så är oftast augusti och september dom finaste månaderna här. Blev bra tajming till slut.

Over and out från ett höstligt och härligt Newfoundland!

Lämnar här Rose Blanche

Kanada – Ramea, Newfoundland

Igår kom vi till en ö, Ramea, ligger utanför sydkusten som är riktigt civiliserad, 350 bofasta på ön, bra signaler på våra telefoner, bankomater, bilar, pizza kan beställas. I natt kom en kuling/storm förbi med massa regn. Öborna hjälpte oss in till en bra plats vid fiskepiren. Var väldigt hjälpsamma och noga med att se till vi låg bra. Hamnkostnad 70 kronor per natt som vi betalar till kommunhuset.

Nu när vi har nät kommer en massa foton i dagens blogg som vi vill minnas när vi sitter på hemmet och läser bloggen. Seglingen till Newfoundland var riktigt fin, lite väl platt i slutet men delfiner höll oss sällskap när vi rullade sista sjömilen.

I Fortune stod 4 personer från immigration och tullen och väntade på oss. Vi lade oss vid färjeterminalen och satte på våra masker. Vi var första långväga båten som klarerade in sen pandemin började. Lämnade över våra pass, vaccinationskort och uppgav blankettnumren vi fått vid ansökningarna. Två personer tog emot detta och två hoppade ombord. Frågade massa om mat, dryck, vapen etc. Min käre make som är ärlig uppgav vi hade pepparspray ombord, den beslagtog dom. Dom blev väldigt förtjusta i Asta och stannade nog en halvtimme och bara pratade ditt och datt. Fin fint bemötande. Mirabella checkade in efter oss, deras minsting visade var dom hade sitt vin och sa det var en massa vin där i bordet. Härligt med hjälpsamma barn.

När inklareringen var klar kom den lokala immigrationen för Newfoundland och kollade våra papper därefter kom hamnkaptenen och hjälpte oss hitta en bra plats för natten. Jättego atmosfär där och flera kom förbi och pratade.

Tog beslutet på onsdagskvällen när vi kollat senaste väderprognosen att det var bäst att segla västerut. Morgonen därpå när solen kom fram (6:45) satte vi segel mot Grey River. Här på Newfoundland fick vi ställa tillbaka klockan en halvtimme. I Halifax ställde vi fram klockan 1 timme och sen på St Pierre ytterligare en timme.

Första delen var superfin, sol och lätt vind. Sen kom dimman och efter halva vägen dog vinden. Tuffade på med motorn och 66 sjömil senare droppade vi ankaret långt in i fjorden. Hade även här massa delfiner som lekte med oss.

Fredagen var regnig och trist. Blev lite film och små fix. Stormen kom på natten, på lördagen var det mer fallvindar hos oss. Vattnet bara sprutade på ytan och dingen kunde vi inte ha i vattnet då vinden ville välta den. Tog en dingetur och en fika hos Mirabella. Hade gjort blåbärsmuffins till fikat.

Fanns inga stigar, några få småstugor som byborna hade som helgutflykt. Kuperat och bara mäktig natur runt om. Man hörde vattenfallen från bergen. Ingen mottagning alls på telefonen. Kändes riktigt tungt att inte kunna ringa och gratulera Emil på födelsedagen. Vi hade fixat present med mera i förskott men snopet inte få pratas vid.

Efter en fin morgon tuffade vi mot inloppet av fjorden där det finns en liten by med 90 bofasta, varav 9 skolbarn. Deras dialekt är väldigt svår att förstå om nästan helt omöjlig ibland. Lade oss där färjan kommer 1 gång per dygn. Alla ville prata med oss och vi fick med oss en massa älgkött. Deras jakt startade nu och var en stor happening. Finns älg, hjort och svartbjörn där.

Ingen aning om vad byborna försörjde sig på. Båt vägen är enda sättet att förflytta sig. Fanns en liten stig till toppen annars ogenomtränglig terräng. Vandrade till toppen för att se på utsikten och försöka få lite mobilsignal.

Det var här vi upptäckte vi kommit till ett blåbärs paradis. Man plockar typ 6 blåbär samtidigt och dom är precis överallt. Aldrig upplevt dessa mängder förut.

På måndagen var det kraftig västlig vind så det blev närmare 30 sjömil österut med ett lunchstopp vid en otroligt vacker fjord, Aviron Bay. Vattenfallen tävlade om vilket som var vackrast.

Mirabella övernattade där medan vi fortsatte till en ny fjord och by, Francois Bay. Hittade en brygga och en ledig plats. Såg inte en endaste människa. Till slut kom det en båt med 5 dykare i. Dom säsongsarbetande här på en laxodling. Sent på kvällen kom det en 14-årig kille, det var hans födelsedag berättade han. Hamnavgift 100 kr. Han berättade dom var 4 barn i skolan och han var den äldste. Nu bodde det 60 personer här. Fiske i olika former var en stor sysselsättning. Bodde många äldre i byn.

Morgonen därpå tog vi en tur till affären, oj oj, tror alla var där. Hjälpsamma och berättade om deras fina vandringar runt om. Gick med en tant hem och lånade hennes wi-fi och ringde familjen. Mirabella kom strax därefter och vi laddade för en hike. Det var deras vackraste och mäktigaste hike som dom gjort hittills. Kul att höra då dom vandrat mycket när dom seglat runt jorden. Man ser bara naturen och åter naturens skiftningar när man är på någon topp.

Vandringen var rätt tuff uppåt, vi hade ett rep som vi höll fast oss i. Sen när man kom upp på toppen bredde sig oändliga vidder av berg, sjöar och hav.

Efter vandringen hade vi akvarellmålning här ombord. Stora tösen kom över och vi satt i flera timmar. På kvällen kom även föräldrarna över och vi hade en sista BBQ på älgköttet. Det blev vår sista middag ihop här på Newfoundland. Dom kommer dra sig mot Halifax så fort det kommer ett bra väderfönster. Vi vill fortsätta västerut ett tag till.

Så igår förmiddag efter en fika ihop sa vi hejdå och satte kurs ut till denna ö. Var strålande sol, svag vind. Loggade runt 5–6 knop och bara njöt. Sist vi var ute var vågorna riktigt stora. Färjan som går till byarna var då inställd. Vi åkte med vågorna medan färjan måste gå mot vinden.

Helt annorlunda liv här, inga vägar utan bara en färja som kommer en gång per dag. Små byar som bara blir mindre och mindre. Skall segla till en by här på sydkusten som är helt övergiven numera.

Lite fakta om Newfoundland. Befolkning ca 500 000 personer. Storleken är 108 000 kvadratkilometer. Danmark är 42 000 kvadratkilometer. 4:e största ön i Canada och 16:e största i världen.

Tompi har beställt pizza till idag. Bageriet/cafét visste vem Tompi var och kommer ner med dessa ikväll. Gissa vem som är glad?

Vår plan är att fortsätta västerut och sen invänta ett bra väderfönster för segling till norra Nova Scotia, fått tips på fantastiska platser. Så september och halva oktober månad kommer vi tillbringa här i Kanada tror vi. Sen är det nog dags att segla söderut innan vinterstormarna kommer.

Hade varit roligt att åka hem någon månad till Sverige men tyvärr är det ju inte tillåtet ännu att flyga direkt från Sverige till USA. Lisas flyg till Miami i december blev inställt häromdagen. Vet ej ännu när vi kan komma 🤔till Sverige.

Over and out från två frälsta Newfoundland seglare!

Kanada – Francois Bay, Newfoundland

Vaknade upp till en stilla morgon på Grey River efter stormen Larry.

Klarade oss bra i stormen, vår windex blåste bort annars lugnt. Vi fick inte så mycket vind på oss då vi seglade 60 sjömil västerut och letade oss in i en fjord. Blev tydligen mycket skador i St John, som ligger på östkusten av Newfoundland. Hörde av en lokalbo det hade varit 6–9 meter höga vågor utanför fjorden vi låg i.

Det är otroligt vackert här. Ofta mycket vind så man får ta tillvara på chanserna när vi kan segla.

Over and out från ett fantastiskt Newfoundland!

Francois Bay där det bor 60 personer

Frankrike – Au revoir Saint Pierre

Imorgon bitti hissar vi segel till Fortune, Newfoundland efter utklarering hos immigration/polisen.

Alla papper är inskickade till både Newfoundland och till Canada centralt samt PCR test är gjort. Idag klockan 12 öppnar Kanada upp, inga ändringar gällande detta vad vi förstått.

Kunde lämnat idag men en kuling och massa regn gjorde vi tog beslutet att lämna i strålande solsken och mer hanterbara vindar som prognosen visar för onsdagen. Varit kallare och råare sista veckan. Lokalborna säger det har varit en fantastisk augusti månad i år, september brukar vara en fin månad dock lite kyligare.

Stormen Ida drog över oss i helgen, blev en mild variant över oss. Nu är det stormen Larry som är massiv och stark som närmar sig till helgen. Kommer stormen för nära oss seglar vi västerut efter inklareringen på Newfoundland. Larry är just nu ute till havs.

Varit här i 3 veckor nästan och vi har inte ens blivit rastlös. Alltid massa nytt att upptäcka och göra. Igår var det en bunkringsdag, nu har vi mat för en lång tid. Vakuumförpackat över 4 kg ost som ligger under durken. Små servat Asta men inga större projekt. Hade som plan att spola hela vårt värmesystem då det tar lång stund för oss att få varmvatten när värmaren är på. Tyvärr fick vi inte tag på rätt glykol så det fick vara.

Minns ni lilla vovven Bertil som s/y Hilma hämtade på USVI förra våren, han har fått en liten människosyster, Stina. Jag och töserna från Mirabella var ute en dag och köpte present till baby Stina. Därefter bakade vi kladdkaka här. Superbra smakråd och kladdkakan uppskattades. ”You must give my mum and dad the receipe”

En morgon gjorde vi en matsäck med massa gott i. Gav oss i väg och skulle utforska lite nya vyer vi fått tips om. Började ösregna när vi var nästan halvvägs. Blev fika i båten i stället med massa filtar över oss. Fått tips från en bärplockare vi mött flera gånger.

Två gånger per år har man en typ familjedag och samlar ihop pengar att ge till någon som behöver lite hjälp. Nu var det en liten pojk som behöver dyr sjukhusvård som alla pengarna gick till. Är allt från ponnyridning till lekar.

En kväll hade vi pizza kväll hos Mirabella. En fransyska och hennes tös var också med. Dom kan ingen engelska och vi ingen franska men på något sätt funkar det med lite översättningshjälp. Väldigt goda pizzor.

Igår skulle vi ut o käka på den goa restaurangen som lite avslutning ihop med Mirabella. Var helt fullbokat en måndagskväll av lokalbor. Slutade med att Mirabella gick o käkade där på lunchen och vi fick ett bord till kvällen. Ett av dom bästa restaurangköken vi ätit på och väldigt prisvärt.

Ringt och sagt till hamnkaptenen att vi lämnar imorgon, skall hämta upp tvätten och gasolflaskan i eftermiddag sen är vi nog klara här. Superglada och tacksamma att ha fått upptäcka dessa öar med allt som hört till.

Over and out / Sur et dehors!

Frankrike – St Pierre – Miquelon

I tisdags kom det ett positivt mejl till oss. Vi slapp infinna oss i rätten och inga böter då man lade ner ärendet, pust va skönt.

Vädret är som bäst nu, lite småkulingar några gånger per vecka och inte så mycket dimma. På vintern kommer det en del snö, sjöarna fryser och innerhamnarna får ett tunt lager is. Är nog riktigt rått och kallt klimat större delen av året.

Stormen Ida ser ut att komma till oss i helgen. Fredag till söndag ser lite ”läskiga” ut just nu vädermässigt.

I byn St Pierre ligger husen tätt, färgglada. Svårt att se om det är en affär eller en vanlig villa. Inte mycket som visar att det finns en verksamhet där. Allt är stängt på ön mellan kl 12-14 då man äter lunch. Även café är stängda.

Samhället är verkligen uppbyggt och man har allt på ön. Man har ett visst självstyre men tillhör Frankrike och Emmanuel Macron är president. Valutan är euro. Alla pratar franska men många pratar lite knagglig engelska och blir inte sura för vi inte talar franska som vi upplevt på andra franska öar vi besökt.

Tror jag visar med foton vad vi pysslat med. Har en massa foton som jag vill visa.

Stora tösen på s/y Mirabella har gått i seglarskola här under 2 veckor. På fm är det dom mindre barnen och på eftermiddagarna är det dom lite större som är ute och seglar hobby Cat. Även på kvällarna är det stor verksamhet på yachtklubben. Vi och Mirabella är dom enda utländska båtarna här. När Mirabella anlände gjorde lokal TV ett reportage, fördel när dom pratar franska. Töserna är nu 6 och 10 år gamla och dom har varit ute i 4 år. Barnen hälsar på lite då och då och livar upp oss, vi pratar engelska med varandra.

Under sommaren går det ett direktflyg till Paris, en gång i veckan. Sista planet går nästa vecka. Hörde precis planet lyfta. Barnen har skolgång på ön tom högstadiet förstod jag det som, sen pluggar dom på gymnasiet i Paris eller i Kanada.

I fredags såg vi en liten lucka i vädret för att segla till den andra stora ön, Miquelon. Svårt ligga där när det blåser ost. Samtidigt hade man samlat ihop 5 segelbåtar som hade ett race till ön. Starten gick kl 13 och lokal TV var på plats. Vi stack en stund efter och tog vägen om en ö där det finns Puffins.

Skulle blåsa runt 8 m/s men vi hade konstant vind runt kuling. Vindstyrkan överraskade även båtarna i racet och en av dom gjorde en rejäl kinesgipp. Grått och trist men så kul att segla igen. Vi tog en boj utanför hamnen 2 nätter och sista natten gick vi in i hamnen. Natt 2 vid bojen var mer än rullig, blåste kuling hela helgen.

Under söndagen gjorde vi en underbar vandring. Här kommer skogsmullen i mig till känna, njöt till fullo i 6 timmar.

På måndagen var det sol och dags att segla tillbaka till St Pierre då tisdagens väder var riktigt bus (riktigt bus utanför oss nu). Kändes som att komma hem när vi seglade in.

Precis mejlat om att göra ett PCR test nästa måndag och sen segla till Kanada på tisdagen. Måste ha ett PCR test med oss som inte är äldre än 72 timmar när vi anländer till Kanada. Tänkte ta oss till Newfoundland, Fortune. Där kan vi klarera in och det ligger nära St Pierre. Men vi får väl ha allt lite öppet med tanke på all vind och regn som väntar oss.

Over and out från ett fantastiskt Frankrike!

Frankrike – Saint-Pierre et Miquelon, St. Pierre

Nu är vi i Frankrike och anses kriminella av polisen, blivit bötfällda 1500 Euro, usch sådan fredag vi hade.

Seglingen från Halifax hit till St. Pierre var riktigt bra, hyfsade vindar och 2 dagar med sol och en med dimma.

Tiden i Halifax var underbar med massa värme, småfixade med båten på söndagen. Kruxet var att vi inte fick gå iland. Fick besök av en SUP: are, Judy. Underbar människa och vår räddare i nöden. Riktig seglare och fixare. På måndagen började vi försöka få till ett PCR test. Inte det lättaste när man inte fick gå iland. Hade fått ett telefonnummer utav Border Control men det ledde ingenstans utan det ledde till en lång och många inblandade mail korrespondens. Otroligt hjälpsamma. Slutade med att vi fick tillåtelse att gå iland och göra ett test. Judy hjälpte oss boka en test tid för oss långt från båten………….synd vi fick gå genom hela Halifax och njuta av staden, hi hi.

Mejlade alla papper som behövdes till ST. Pierre på måndagskvällen, dock ej svaret från PCR testet. Detta skulle mejlas till oss inom 48 timmar. Ringde till St. Pierre på tisdagsmorgonen och stämde av allt var okej.

Halv 10 började vi seglingen nordöst ut. Lite vind i början men kom efter några timmar bra vind. Först halvvind därefter plattläns. Gippade några gånger per dygn. Vindstyrkan kom och gick lite.

Andra dagen hör jag ett jäkla liv på Tompi, en vikval kom upp 2 meter från Asta. Det var några valar som sedan simmade ifrån oss. Tompis beskrivning av valmötet; ”först superexalterad sen lite skraj för att den var så nära” Det var rätt hög sjö så när vi var beredda med kameran var dom inte foto vänliga.

Vi försökte ropa upp att vi var på G på VHF:en men fick inget svar. Hade inget internet ombord för Frankrike. Slutade med att vi ringde på telefonen, bestämde vi skulle gå upp till immigration och polisen på fredagen.

Haffade en boj i hamnen då mörkret kom precis när vi anlände. Hade en snittfart på 6,04. Låg ofta mellan 7–8 knop men så fort vinden dalar gör även farten det. Asta är en bastant dam och kräver lite vind.

På fredagsmorgonen efter frukosten tog vi dingen in till hamnen. Träffade vår Schweiziska båtvän som låg här sen några dagar. Gick till immigration där polisen kom. Gick sen till färjelägret där vi fick nät och skulle uppvisa pass, vaccinationskort och det negativa PCR testet. När vi väl fick nät hade inget PCR svar kommit till någon utav oss. Hade då gått 4 dygn. Blev ett jäkla liv på poliserna då dom sa att vi visste ju att detta svar skulle uppvisas och att det var böter på 750 Euro styck. Försökte så gott det gick fixa när vi hade nät, men inte lätt få tag i rätt personer på kanadensiska hälsomyndigheten. Lämnade över bollen till Judy när vi blev förvisade till båten.

Fick under dagen tag på nät via hjälp från andra på bryggan, bl a Judys vän Philippe. Kom och gick lite folk som pratade med oss. Immigration kom till oss, 3 personer kom ombord. Sen kom polisen igen och frågade hur det gick.

Kl 17 fick jag tag på en mailadress och mejlade all fakta om provtagningen och en kvart senare kom våra provsvar. Sådan tur var Philippe kvar hos oss då. Jag vidarebefordrade provsvaren till polisen och Philippe ringde dom. Vi fick därmed lov att lämna båten, slapp 7 dagar karantän. Skall ha möte med polisen under måndagen, hoppas verkligen dom river våra böter. Ön har inte haft många besökare sista åren pga. pandemin och för någon vecka sen kom en båt som sa dom hade gjort ett PCR test innan avgång, men dom ljög. Kanske därför dom reagerade så starkt. Båten var från Norge hörde vi.

Man känner sig liten när man inte kan språket, inte har internet och arga poliser som bara skriker.

Lördagen och söndagen har varit magiska, strålande sol, trevliga människor, otroliga vyer och för att inte tala om alla dess goda ostar här.

Totalt bor det ca 6000 människor här och på den andra ön Miquelon 600 st. Berättar mer om ön i nästa blogg. Väl värt ett besök. Avslutar med foton från dagens hike.

Over and out och håll tummarna för oss att böterna rivs imorgon!