Jäklar vad ödmjuka vi blev när vi hamnade mitt i det jordbävningsdrabbade området. Så många hem borta eller förstörda. Så denna veckas blogg blir ödmjukhet inför naturens krafter och tacksamhet.
Får börja sen sist, lämnade Ponce på söndags morgonen och seglade ut till en underbar ö, Coffin Island. Fick napp på väg ut men tyvärr såg vi i vår bok den kunde vara giftig så den åkte i havet igen.
Horse-Eye Jack 
Coffin Island
Ön var helt obebodd, fram till orkanen 2017 fanns det ett turistcenter och museum över naturreservatet här. Idag var det bara fallfärdiga byggnader kvar. Vandrade upp till en gammal fyr som fortfarande var i bruk.
Massa kaktusar på ön 
Fyrtornet 
Mötte en Culebra Corredora
Var en riktigt härlig paradisö med kristallklart vatten. Kom ut några lokala motorbåtar och badade på dagen. Vissa var nyfikna på oss och kom över och pratade.
Tompi skrapade botten och fick sällskap. Först kom en Stingray och la sig på botten och tittade upp sen kom en till. Dom låg där under hela tiden. Var inte djupt heller så nästan Tompi kunde nå botten från kölen.
Låg där en natt, blåste på bra på dagen och nästkommande dag skulle det bli mer vind, så vi stannade bara en natt. Seglade sen med full stor, plattläns ner till en skyddad plats västerut bakom rev och mangrove. Lilla Asta pinnade på bra, maxfart 10,2 knop. Okey då, i en surf våg.
Startade inte motorn utan hissade segel och lämnade.
Första gången med Asta.
Gillian Island i bakgrunden
Gillian Island (naturreservat och populärt på helgerna med BBQ) 
Colgate killen nr 1…….ser ni leendet 🙂
Tog man dingen och körde runt en halvö med massa fina hus kom man till en stor resort. Resorten hade varit stängd några veckor pga jordbävningen men var åter igång. Hade läst dom hade en tvättmaskin där och mycket riktigt. 2 USD per maskin, gott kaffe i väntan och go underhållning med sjöflygplan som landade.
Coolt se planet landa 
Copa Marina Resort 
Lyfte sen på em över Asta
En av OCC båtarna kom lite efter oss, Ruby Thuesday, och la sig i viken också. En kväll ser vi en båt komma på kvällen med stark lampa. Upptäckte sen på morgonen när vi skulle ut och simma i mangroven och leta Manateer det var polisen som hade vaktat oss under natten.
Polisen vaktade Ruby Thuesday och Asta en natt 
Snorklade i mangroven och letade Manateer
Soluppgångarna fortfarande wow 
Solnedgången wow med en kite-surfare som foilade
En dag åkte jympa dojorna på igen. Vandrade in till staden Guánika. Asfalts väg dit men man ser alltid något.
Planterat massa nya träd i vita rör överallt 
Liten minifjord in till Guánika 
Gammalt fyrhus som rasat 
En sköldpadda vaktade ett hus ihop med 3 bamse hundar
Vi blev helt stumma när vi kom fram till centrum. Allt helt öde och olika färg protokoll på husen. Rött var rivning, Gult betydde åtgärder behövs göras och grönt var okej. Träffade på lite folk lite senare som berättade för oss och var så glada för vi kom. Många pratar ju bara spanska men vi upplever alla så varma och härliga. Står vi och ser lite vilsna ut kommer alltid nån fram och försöker hjälpa till.
Alla människorna var okej fick vi uppfattningen om. Flera bodde fortfarande i provisoriska tält man gjort på en arena. Vi blev verkligen berörda.
Rött protokoll 
Grönt protokoll 
Gatorna låg helt öde 
Provisoriska tält hem 
Igår kväll började jag försöka finna om vi kunde hjälpa till på något sätt. Skall fortsätta sökningen idag. Vi har lagt ner Bahamas just nu. Segla upp till Bahamas är inga problem, 3-4 dagars segling medans det blir riktigt svårt att ta sig tillbaks då det är kraftig motvind och stora vågor. Man får vänta in ett lågtryck med nordliga vindar som kommer kanske var 14:e dag och segla på. I dessa lågtrycken kan det ibland bli väldigt mycket vind. Eller så kan man hoppa sig fram via Dominikanska Republikens hamnar vilket inte lockar och tar massa tid. Känns som om med detta i bakhuvudet blir vår tid i Bahamas inte så lång som vi vill. Vill inte använda motorn för mycket pga obalansen i propelleraxeln.
Kändes tråkigt när vi tog beslutet att skippa Bahamas men det ger oss mer tid här i Puerto Rico och kanske kryssar vi till BVI innan vi seglar till Bonaire. Om Lisa får till det med studierna och sommarjobb kommer hon och hälsar på i Bonaire. Vi är allt lite ”barnsjuka”.
Tuppen och katten bästa vänner 
Rikt fågelliv
Hade läst att inne i fjorden fanns en flod man kunde åka dinge i och se massa häftiga djur. Så vi tog Asta och puttrade in i lugnt vatten längst in i fjorden. Upptäcker där ett träd blockerar floden, så ingen flodtur. Åkte runt lite med dingen, hittade en liten brygga och promenerade. Likadant i grannbyn var husen märkta och öde. Hittade ett bageri som var öppet och tror hela byn samlades här. Få som kunde engelska men väldigt hjärtliga.
Ankrade jämte en nerlagt fabrik 
Trädet blockerar flodvägen 
Hittade en darrig provisorisk brygga
Kände efter promenaden vi seglar västerut till en vik innan La Parguera. Det blåste på bra när vi startade, hade 2 sjömil ut till öppna havet. Gjorde 2 knop i sjön mot oss. När vi väl kom ut satte vi revad genua och bara susade fram. Tycker det är läskigt när man skall svänga in bakom reven i en öppning med dessa stora vågorna runt om. Var ingen lång segling, 11 sjömil men var skönt när vi ankrade för sjön byggdes på bra. Tompi skrattade för vi kör alltid fast ankaret och jag varvade på som vanligt. Ankaret satt bra, full back och 15-20 m/s i nosen.
Oj, sån vind det kom 15-20 m/s.
(flytvästarna åkte på)
Skönt få lä bakom rev och mangrove öar
Vi har pratat om detta hur man växer in i saker och ting. För många år sen när vi började ankra hade Tompi svårt att sova sen kom han in i det. Sen kom det när det blåste på bra och han hade svårt att sova men vande sig. Nu sover han nog om det så är närmast storm.
Igår gick vi några sjömil västerut, närmare La Perguera och den efterlängtade viken med självlysande plankton. Så ikväll skall vi ut på expedition till viken. Jättelite vind idag, så det är perfekta förutsättningar.
Massa hus längst med
La Parguera
I nästa blogg hoppas jag ni får se den bioluminescenta viken. Väntar bara på att det skall bli kväll och kolsvart så vi kan ut med dingen.
Avslutar med en underbart foto sen Coffin Island.
Over and out från bioluminescenta viken !
Hejsan på er:)
En fråga här, var det så att polisen medvetet vaktade området runt er den natten, eller var det en tillfällighet? Om det var medvetet så måste ju det bero på någon mindre bra erfarenhet…
Det gick ju bra i vart fall:)
Bästa hälsningar,
Rustan
Tror det var en tillfällighet. Poliserna var väl trötta och behövde vila någonstans på natten.
Känns bra vara här.
Kramar
top stories you are telling! It feels as if you are on an expedition, there seem to be not many tourists.
Big hug to both of you
Mirjam
Thank you!
PR is lovely, not many tourist boats on the south coast. It is always something who is going on, small things but so Nice and the small thing is making our days.
Have a great weekend!
Big hug