USA – Asta är nu importerad

Litet historisk foto för oss när vi tog ner seglen i lördags kväll i den ljumna kvällen, kanske sista seglingen för oss med Asta.

Importen skedde tisdagen den 3:e i Friday Harbor men innan dess hade vi ju lite att fixa. Dingemotorn kunde vi inte hitta EPA skylten på och kunde därav inte importera in den.

Blev motorgång till Friday Harbor (21 sjömil) i dimma men på eftermiddagen kom solen fram. Väl framme la vi oss vid CBP:s brygga och ringde dom. Dom visste vi var på G och skällde lite via mejl på oss att vi inte hade varskott dom 72 timmar innan.

Väl framme ringde jag dom från bryggan och dom bad oss då komma upp med alla dokumenten. En barsk man mötte oss men efter lite prat om att vi inte hade bråttom och ett papper han trodde han skulle fylla i hade vi fyllt i redan och printat ut, då vände han ett väldigt glatt ansikte mot oss. Gick väldigt smidigt med importen och vi fick även klarerat in oss.

Kostnaden är 550 USD + 1,8% av båtens försäljningsvärde för importen. Så nu behöver vi inget cruising-permit eller betala någon delstatsskatt så länge båten ligger ute till försäljning.

Fått frågan flera gånger varför vi inte skeppade hem Asta och här kommer svaret.

Måste säga vi var lite besvikna det inte blev någon genomgång av Asta utav CBP, hade ju varken dingemotor eller någon frukt eller grönsak kvar ombord.

Efter klareringen la vi oss tillfälligt vid en brygga några timmar och tvättade en massa samt köpte lite mat innan vi kastade loss och ankrade utanför hamnen.

Dagen därpå var vi busiga och tog upp ankaret i vrål tät dimma och satte kurs mot Canada igen.

Väl framme i Canada utanför marinan hoppar Tompi i dingen och ror in till land medan jag åker i väg en tur med Asta. Efter en stund kommer Tompi körande till mig och Asta.

Vi tar snabbt upp dingen och sätter kurs mot USA igen. Solen är nu framme och det är riktigt gott om man sitter i lä.

Ankrade vid Stuart Island i en annan vik mot förra året när vi besökte ön. Väldigt fint att vandra ut till fyren. Såg späckhuggare här förra året när vi besökte fyren.

Dagen därpå seglade vi sakta söderut 25 sjömil och jag fiskade. Till Tompisens stora glädje blev det ingen lax. Havet låg nästan helt bleke men vi hade strömmen med oss och gled sakta framåt på storen.

På fredagen gled vi också sakta med strömmen så länge det gick mot Port Townsend där det var träbåtsfestival under helgen. Väl framme mötte ett stort hangarfartyg oss.

Vi var lite sugna på att vandra till ett gammalt fort på lördagen innan vi skulle segla vidare med strömmen på eftermiddagen. Hade sett delar av träbåtsfestivalen på fredagen.

Spännande med val nu i november här i USA. I Port Townsend där gillar merparten Kamela Harris. Var och vart annat hus hade skyltar med hennes namn på.

Var tillbaka lagom till att sätta kurs mot Bainbridge Island, 31 sjömil söderut. Blev mestadels motorsegling då vinden mojnade mer och mer och vi ville framme innan solen gick ner.

Ankrade utanför hamnen på lördagskvällen men på söndagsmorgonen sa vi inte en natt till här. När stora fartyg passerade kände vi av det kan man säga, ha ha. Gled bara in till Port Madison och hittade en liten plätt mellan bojarna att ankra vid.

Så söndagen ägnades åt veckostädning, bakning och en promenad. Pratat mycket med Lisa i helgen som bytt boende i Luxemburg. Nya boendet blir superbra och här är dom 3 som delar lägenhet med varsitt rum och gemensamt kök. Man vill så gärna vara på plats och hjälpa till ju.

På måndagen satte vi kurs mot Seattle, skulle igenom 1 sluss och 4 broöppningar. Ryan och PJ som båtmäklarna heter har varit väldigt hjälpsamma och givit oss löpande info.

Sen äntligen är det våran tur, tågbron öppen och slussen lyser grönt. Det finns en liten mindre sluss och en större. Den mindre var igång på morgonen men helt plötsligt bara det vällde in båtar bakom oss så dom ändrade till stora slussen istället där vi körde in först.

The Ballard Locks byggdes i början på 1900-talet för att reglera vattnet i dom större sjöarna. Dom sänkte vattennivån med 2,7 meter i sjöarna vilket skapade betydligt mer mark att bygga på. Det är den mest trafikerade slussen i hela USA, ca 50 000 båtar passerar här årligen.

På bryggan blev vi väl mottagna. Ligger nu vid båtmäklarens brygga. Hade genomgång av Asta igår och tror nog att hon fick klart godkänt. Kommer bli fotografering efter vi tömt henne på en hel del saker.

Tompi har tagit loss toan och skall måla den medans jag har tvättat av Asta på utsidan. Hon är riktigt fin nu.

Om inget oförutsett händer har vi satsat på att komma till Sverige i mitten av november.

Vi får se vad som händer, tar ju ofta tid att sälja båt. Vi har inte riktigt klart för oss vad plan B är ännu om hon inte blir såld. Är dyrt att ligga vid brygga här i Seattle.

Imorgon skall vi på VIP fest inför en båtmässa som börjar på torsdag. Typ så som det är för branschfolk inför mässan i Göteborg på fredagen. Vi skulle komma hungriga och törstiga för det bjuds på mycket gott, speciellt av motorbåtsförsäljarna, ha ha.

Over and out och håll nu tummarna Asta blir såld!