Kategori: Uncategorized

Vi ligger ankrade sen ett par timmar i en vik och plötsligt hör Tompi hur nått frustar. Han springer upp och ser tre späckhuggare simma runt i vår vik. Han gapar och jag springer upp och tror vi båda börjar hoppa innan vi springer ner och hämtar kamera. En liten familj på tre späckhuggare simmade omkring i vår vik kanske en halvtimme och letade mat samma dag vi anlände till Kanada.

Man såg hur dom cirkulerade runt och sen strök dom precis in till land där du såg hur dom jagade säl och sen fick sin måltid. Jag stod som fastnitad med kikaren. Det var klart en lyckodag den 13:e september.

Alltid varit fascinerad utav späckhuggare. För över 30 års sen flög Tompi och jag upp till Bodö i Norge för att se alla späckhuggare där i november månad, var mäktigt. Stor respekt för dom, desto mer efter båtattackerna utanför Portugal o Spanien.

Googlat lite om späckhuggarna här i Kanada. Späckhuggaren tillhör delfin släkten.

• Deras ryggfena kan bli 1,8 meter
• Väger mellan 7–9 ton
• Blir 7–9 meter långa
• Lever i grupp om 2 – 30 stycken
• Barnen lämnar inte sina föräldrar utan lever med dom hela sitt liv
• Är köttätare, äter allt från varmblodigt landdjur till fisk
• Väldigt intelligenta och gör upp jakt planer i grupp
• Honorna blir oftast över 80 år gamla
• Finns mest späckhuggare i södra delen av British Colombia men ökar även på Atlanten och Artic haven runt Kanada

Vi hade valet att gå till Victoria eller till Victoria Royal Yacht Club för inklarering till Kanada i detta område via CBSA. Ringde ett samtal och han hittade oss direkt via vårt reg. nummer sen seglatsen 2021 på östkusten och frågade hur många vi var ombord. Såg mitt pass hade gått ut och fick mitt nya passnummer. Frågade om jag hade kvar samma make, vapen eller drugs ombord. Svaret blev 1 ja och 2 nej, väldigt trevlig och rolig gubbe. Ankrade sen i viken utanför yachtklubben, och därefter kom våra späckhuggare. Nu är det bara laxen kvar som skall fastna på kroken.

Tog bussen in till Victoria på torsdagen, tjuvåkte med chaufförens tillåtelse då vi inte hade kanadensiska dollar med oss. Victoria är huvudstad i provinsen British Colombia En sådan fin stad, stor men ändå liten. Läste det kom över 3,5 miljoner turister hit årligen. Ligger på sydspetsen av Vancouver Island.

Vi ville gärna se Victoria nu på hösten med alla fina blommor och parker runt om i stan. När vi kommer tillbaka i mars lär det säkert regna en hel del och vara betydligt kyligare. I år hörde vi det inte blev någon go värme förrän i juni men juli och augusti hade sen varit väldigt väldigt varma.

Hela staden var vänlig och blommorna otroliga. Man blir glad i sådan miljö. Såsom i alla städer finns det mindre trevliga områden. Såg en hel del uteliggare, tufft klimat med allt regn och det råa på vintern.

Vi tog en buss till Walmart där vi handlade för kommande två veckorna, främst frukt o grönt med lite kakinslag. Fanns några affärer inne i centrum men såg en liten påse spenat kostade 70 kronor.

Efter 21 sjömil låg vi ankrade på South Pender Island, populärt ställe. Var mycket båt där men lugnt. Lilla Asta behöver kärlek och omvårdnad. Växellådan låter mycket när man växlar och halva varvet går trögt. Ibland dör motorn när jag lägger i växeln. Startar snabbt igen som tur är. Första gångerna blev jag stressad men ”vant” mig nu. Tompi är coolare än mig när han står vid ankarspelet och hör motorn dö. Vågar inte plocka isär växellådan här ute utan vill ligga i hamn. Projekt på land regniga dagar. Vår ”to-do-lista” växer.

Beställt mer plattor ifrån Amazon och paketet skall komma till marinan där vi skall ta upp Asta. Seglade därför söderut på söndagen till en sådan söt liten tarm, där vi nu ligger ankrade. Var först som en stor fjord som sen avslutades med en liten avstickande tarm.

Vi visste det var en populär ankringsplats men en söndag kväll mitten på september och vi var 20 båtar som övernattade överraskade oss. Bara massa skog runt om och totalt tyst. Finns en liten brygga längst in man kan nyttja som dinge dock.

På måndagen gick vi några kilometer till en busshållplats. Tog två bussar till marinan för att hämta paketet samt kolla läget. Marinan verkar vara jättebra, bara en nackdel. Finns ingen tvättomat där eller i Sidney. Bara typ en tvättinrättning där dom tvättar åt en. Har kollat nu och det är väldigt få tvättomater på Vancouver Island. Vårt paket blev försenat fick vi meddelande om när vi var där. Personalen på marinan träffade vi och dom verkade bra. Känns skönt.

Sen tog vi bussen till Sidney, ca 5 km, strosade runt och fikade. Alltid bra att veta vad som finns runt om en.

Under veckan har vi små fixat och gjort rent olika stuvar med vinäger, blandar nytta med nöje. Fick tips på en ny mysig ö igår som vi nog seglar till på fredag. Tråkväder idag men skall bli fint sen igen.

Over and out från ett vackert Kanada!

Imorgon bitti sätter vi kurs mot Kanada. På vägen dit skall vi spana späckhuggare och fiska. Är mitt i centrum av val och späckhuggare vatten.

Klarerade ut i måndags hos CBP via telefon och sa vi seglar till Kanada på onsdag morgon. Fick inga papper med oss som vi alltid annars måste ha, zarpe, men han sa det inte behövdes för att klarera in i Kanada. På ostkusten av USA hade vi zarpe papper med oss för att klarera in.

Vi har haft fantastiskt fint väder när vi seglat omkring i San Juans skärgård, ankrat på Vickys favo platser. Haft några grå dagar men annars vindstilla och sol. Luften så där klar och fräsch som den är på hösten. Passat oss perfekt som gjort 3 braiga förbättringar på Asta och nu är hon en mer redo för kallare klimat.

Hade riktigt tur att solpanelen kom innan V o R stack i väg på sin roadtrip. Vi sa på återseende och lovade en fiskmiddag ombord på Asta i Alaska, förvarnade om fiskbullar på burk, ha ha.

Projekt 1 testade vi på onsdagsmorgonen när vi lämnade Anacortes och satte kurs mot Sucia Island, 21 sjömil. Var ingen vind alls så det passade perfekt att gå för motor och testa gångvärmen, som skall ge 8 kW. Så jäkla grymt det var. Tog en av soffstuvarna och drog ett utblås till förpiken och ett ut till salongen. Blir perfekt i Alaska där det ofta är motorgång.

Tog en långpromenad på Sucia Island som tillhör en nationalpark och ingen bebyggelse. Folk låg på bojar runt hela ön. Vi var enda båten i vår vik som ankrade.

Under torsdagen och fredagen var vi inte av båten utan grejade, fikade och njöt av väder och omgivning.

Projekt 2 är ett tillfälligt fläkt element i fören. Behöver lite extra värme där. Kopplade in den på dieselvärmeslingan. Kan tas bort lätt och det vanliga elementet återkopplas.

Projekt 3 var att installera den nya solpanelen och flytta/bygga en ny ställning för den tredje solpanel.

Nu har vi totalt 1000 W solpaneler fördelat på 7 st. Nu när vi seglar i kalla vatten drar kyl/frys nästan ingenting. Stor skillnad, nu blir det värmaren som drar i stället.

På lördagsmorgonen blev vi mållösa, hela havet låg spegelblankt, då och då stack en svart fena upp och krusade vattnet under vår färd till Stuart Island, 13 sjömil.

Också en ö där idyllen råder med en brygga för gästbåtar och sen inget mer. På ön är stora områden privata och man såg lite hus. På ön finns en välkänd fyr sen 1800-talet med flera byggnader som tillkommit med åren. Tompi kopplade ihop solpanelerna medan jag tog dingen in till land och vandrade till fyr huset.

Var helt salig när jag kom tillbaka och ville nästan ge mig i väg ut till havs. På söndagen skulle vi bara segla 6 sjömil, men det blev 15 sjömil över till Kanada och vi spanade och fiskade för glatta livet under 6 timmar i sakta mak. Otroligt strömt på vissa ställen. Ingen lycka på vår jakt men imorgon tror jag på napp och späckhuggare…………skam den som ger sig.

På söndagen var det fint väder och vi passade på att tömma förpiken och tvätta med vinäger. Upptäckte då det var fuktigt, hmmmm. Får hålla koll på om det kanske är förpiksluckan som läckt eller om det är något annat. Var salt vatten så sköljde upp allt som blivit saltigt.

Är superhäftigt ställe här, sjöplanen landar och deras start raka är zick zack mellan oss ankrade båtar.

Igår tog vi bussen till Friday Harbor som ligger på andra sidan ön. Strosade runt och letade efter några saker. Ingen lycka men träffade på sådana trevliga människor. Väldigt mysigt här i denna hamn, och välorganiserat. Typ lite Sandhamn över stället. På morgonen ringde vi och sjöng för Emil som fyllde år. Man längtar allt mycket nu efter dem. Nackdelen med att vara ute långsegla.

Idag skulle det regna och vara tråkväder, kom några droppar bara. Vi åkte in i morse å festade till det med frukost ute för att fira en lyckad tid här i USA, tvättade och tankade dingen. Kollade på båtarna som låg i marinan, mycket stora motorbåtar och flygplan.

Håll nu tummarna för lite fiske och spaningslycka för oss imorgon på väg till Kanada.

Over and out från Asta som snart är i Kanada!

Vi är helt klart odugliga på att fiska, eller mindre bra på det om man är snäll. Har vi inte fått upp någon lax efter nästa år i Alaska, tror jag fiskegrejorna hamnar i sophinken 😉

För övrigt har vi haft det finfint och till middag blir det delvis krabba. Grannbåten som ligger ankrade bredvid oss kom över med en krabba nyss. Precis kokat den 20 min i lättsaltat vatten.

Förra söndagen tog vi färjan över till Seattle ifrån Bainbridge Island. Strosade runt och utforskade staden i strålande solsken och vädervarning gick ut för värmen, 27 grader.

Var mycket byggen runt om i staden, många gator som var uppgrävda.

Vandrade runt och besökte massa sevärdheter och bunkrade Trader Joe´s Crispbread som är bara mums mums. Fikade några gånger och måste säga deras kaffe var väldigt gott. Lätt stad att vandra omkring i. Dom flesta områdena var fina. Några områden passerade vi med fler hemlösa och lite mindre vackra.

Var gott ta färjan hem sen på kvällen ihop med en massa folk som varit på fotboll i Lumen Field arena, Seahawks hemmaarena tror jag det är.

På måndagen blev det lite sämre väder och mulet. Tog en sväng upp till byn, charmigt och mysigt strosa runt i.

Man registrerade sig i en automat och fick då ankra gratis 30 dagar och fick även en kod till duschen. Blev en varm och lång dusch där.

På tisdagen seglade vi upp till Kingston, 14 sjömil. Ankrade före regnet och åskan som drog över oss. Var mysigt med riktigt regn och Asta fick sig också en dusch. Bakade äpplepaj med vaniljsås, doften är nästan det bästa när den sprider sig i salongen.

På onsdagen seglade vi sakta och fiskade, tog oss hela dagen att ta oss till Oak Harbor, 36 sjömil.

För att komma till Anacortes fanns det två vägar att välja mellan, antingen igenom Deception där man måste passa in slack water då strömmen är runt 8 knop eller via Swinomish Channel där man också måste passa in strömmen och högvattnet då det är grunt på ett ställe. Vi valde kanalen och kom i rätt timing. Var en fin kanal att gå igenom.

Ankrade strax efter kl 7 på kvällen och slängde i väg ett mess till Roland att vi var på plats. Sen har Roland och Vicky guidat oss runt här under fredagen och lördagen i fantastiskt väder och ”skämt” bort oss. Dom vet vad seglare suktar efter.

Kändes lite ofint att komma hem till deras superläckra hus med massa smutstvätt i stället för en blomma på fredagen, men vi tog dom på orden. Åkte ifrån deras hus med rena sängkläder och massa paket vi beställt ifrån Amazon.

På måndag är det röd dag här, Labor Day, hela helgen firas det. Det är en hyllning till arbetarna som alltid firas första måndagen i september. Lite som första maj i Sverige.

Vi kom till La Conner precis när paraden avslutades. Fick dock se utklädda människor, bilar i olika kreationer med mera. Var en fin liten by med restauranger, affärer längst med kanalen som vi hade passerat några dagar tidigare. Efter strosande och lunch bar det i väg till Deception Pass.

Var otroligt vackert där. Finns mycket vandringar runt om. Var kul att se detta ”kända” pass.

På kvällen blev det middag hemma i huset, hälleflundra, mums. Detta kan man också fiska på djupare vatten i Alaska. Fick tips ifrån dom då dom varit i dessa vatten tidigare. Dom skall också i väg till Alaska nästa år med sin nya båt, en trawler. Tänk om vi kan bjuda dom på egen fiskad hälleflundra 🤩

Vi har inte fått alla paket ännu hem till R o V hus, inväntar två till. Tyvärr har solpanelen blivit försenad några dagar. Hoppas paketen kommer på tisdag. På onsdag drar Roland och Vicky i väg med sin husvagn. Kommer paketen efter tisdag får vi bara gå dit och hämta dem.

Idag är det arbetsdag, installerar en gångvärmare, dvs när vi går för motor tar vi vara på värmen. Så som det är i en bil kan man säga. Kommer ju bli en del motor nästa år i Alaska, då vinden oftast uteblir. Så just nu har vi tagit bort golvet, bordet och borrat nya hål i trät. Blir två nya utblås. Provkör nu motorn för att se om det funkar innan vi kan börja sätta ihop allt igen.

Over and out ifrån Anacortes!

Är en jättefin dag men rökdiset ligger som ett lock efter alla bränderna i Kanada. Idag kan man ana sig till röklukt men tidigare i veckan har det bara varit dis. I provinsen British Colombia är det över 300 bränder nu😢

När vi seglade in mot Port Angeles förra fredagen var det klart, men på lördagseftermiddagen kom rökdiset.

Gick till en tvättomat i Port Angeles där ägaren var seglare. Fick massa bra tips och växlade historier. Därav att vi ligger ankrade här, vi ser över till Seattle och tar lätt färjan över till centrum i Seattle.

På måndagen satte vi kurs mot Sequim. Staden ligger i regnskugga pga dom höga bergen i Olympic National Park. Så staden är känd för att få lite regn och sina lavendel fält.

På seglatsen blev vi uppropade på VHF:en av en pilot som var ombord på ett oljefartyg. Han frågade om vi var från Sverige och om vi visste om att vi var tvungna att ha ett certifikat för att segla här i delstaten Washington utan pilot. Vi hade ingen aning, fick telefonnummer och vad tillståndet hette utav piloten.

Pratade med en trevlig tjej om vi verkligen behövde detta. Alla utlandsflaggade båtar (exkl Kanada) måste ha en pilot. Om man är under 50 fot kan man ansöka om detta intyg och man slipper då ha en pilot ombord. Fick fyllt i ett 8 sidor långt formulär via webben samt kompletterat med diverse intyg från oss. Dagen därpå kom sen detta intyg och en faktura på 50 USD.

I Santa Barbara träffade vi ett amerikanskt par som bor i Sequim, men som har sin båt i San Fransisco. Rich var och grejade med båten men Sharon var hemma och tog hand om oss på bästa sätt under tisdagen och onsdagen. Vi gjorde några hiker, såg lavendelfälten, guidades runt och var hemma hos dom. Dom var i Alaska 2021 och jag börjar nästan hoppa av förväntan inför nästa säsong.

Både Sharon och Rich hade åkt på covid nyligen för första gången. Sharon var fortfarande under ”uppbyggnad”. På onsdagen åkte vi drygt en timme med bilen ut i skogen där vi parkerade och gjorde en superhärlig vandring.

Sharon klarade vandringen bra och mått bra efteråt också. Man mår konstigt efter man haft covid och sen är man ju så trött minns jag.

På torsdagen träffade vi Rich och hans syster som var på besök. Var och fikade många timmar och vi fick massa grönsaker ifrån deras trädgård, kändes som om man varit på marknad. Hoppas våra vägar korsas i framtiden.

På torsdagseftermiddagen seglade vi i väg då det var högvatten, behövdes för inloppet. Är mycket strömmar och tidvatten här i dessa vatten. Kan vara upp till 7 knops ström på vissa ställen.

Inte haft någon fiskelycka ännu, men det kommer. Vill fånga en lax och pickla den. Aldrig gjort det men kan tänka mig det är gott.

Efter Sequim seglade vi till Port Townsend, en mysig by med gamla byggnader.

Här ser ni en karta vart vi varit i veckan och hur det ser ut. Massa fina ankarvikar. Efter Seattle skall vi upp till Anacortes där Roland o Vicky bor, ett par vi träffade i Karibien. Dom kommer få ta emot massa Amazon beställningar vi gjort. Återkommer i senare blogg på vilka ”braiga” saker som är på G.

Därefter blir det lite seglingar på öarna utanför innan vi seglar in till Kanada. Den 2:e oktober skall vi lyfta upp Asta på land och den 12:e oktober kommer vi till Sverige…………skall bli superkul.

Stack strax före kl 7 i morse och fick go segling hit, 38 sjömil. Väldigt ojämn vind men vi är fortfarande lyriska utav att segla på platt vatten. Mycket båttrafik på väg till och från Seattle, både fritidsbåtar, fiskare och många pråmar.

Naturen är otroligt vacker här i Washington, och vi har inte sett något ännu nästan. Ser verkligen framemot att utforska området. Folk har sagt till oss att vi garanterat kommer se späckhuggare och valar här. Idag såg vi några helt svarta delfiner pluppa upp lite då och då.

Några dagar efter vi lämnade Crescent City utbröt en skogsbrand och gjorde hela staden strömlös en vecka.

Over and out från ett fantastiskt Washington!

Igår eftermiddag var glädjen stor när vi rundade hörnet och seglade in i The Strait of Juan de Fuca.

Uppladdningen inför sista etappen längst med västkusten var vandringen i Redwood skogen. Vi kände oss väldigt små i denna mäktiga skog där träden var superstora och höga. Var verkligen supervackert med alla dess gröna färger och där solen letade sig in.

Redwoods träden är dom största och längsta träden i världen. Träden kan bli tusentals år gamla, de är resistenta mot insekter och eld. Dom kan bli över 100 meter höga.

Av ursprungsskogen finns bara 5% kvar i världen och av dessa 5% finns 45% i Kalifornien. Träden kan bli 7 meter breda. Supermäktigt!

Valde lite olika leder och vandrade 16 km innan vi tog bussen tillbaka.

När vi åkte hemåt glada och lite lagom halvmöra kollade vi vädret och fann ett väderfönster med start måndag morgon. Prognoserna sa lite olika men litade på GFS som visade sig stämma också. Mycket vind en bit från land men seglade vi nära kusten skulle vi klara oss.

På söndagen skulle en tjej ifrån turistinformation ta oss till en annan nationalpark. Hon var ledig och ville gärna visa oss. Man var tvungen ha bil för att komma dit. Tyvärr kände vi att vi inte hann riktigt då vi var tvungna fixa lite inför seglatsen. Folket vi möter är oerhört trevliga och gästvänliga.

Pratade med en fiskare på söndagen och frågade om tinorna vi såg ett antal utav. Deras säsong var över men många låg kvar. Kunde typ ligga 10 st på en linje med ett antal hundra meter mellan varje. Fiskarna la tinorna ända ut till 120 meters djup. Det är dom luriga med en tamp emellan flötena.

När vi skall i väg gör jag alltid matlådor som det bara är att värma till middag. Tur vi inte är så kräsna utan äter glatt samma middag fyra dagar i rad, ha ha. Ibland festar jag till det och gör olika rätter 🤩

Gör även ”frukostlådor” som är guld värda på nattvakten. Tar några deciliter av den egengjorda muslinen, häller i mjölk och yoghurt samt frukt eller bär och rör om. Ställer sen i kylskåpet över natten.

Måndagen blev fin när väl dimman försvann och inte så stora vågor. Tisdagen och framåt blev väldigt rulliga med hög sjö. När vi åkte ner i en dal såg man bara vågorna på sidan och all vind försvann. Blåste för lite för att kunna motorsegla med storen. Blev bara att den stod och slog även ner revad. Körde med cutterseglet uppe och ibland genuan.

På VHF radion går dom ut hela tiden med status på inleten. Under tisdagen stängde dom alla inleten då det var för stora vågor. Blir enorma krafter när vind och vågor mot strömmen möts.

Videon är utanför Astoria på onsdagen. Då hade dom öppnat inletet igen. Fick väja två gånger för fiskarna, dom var inte lätta att se då dom försvann i vågorna. Såg valar några gånger men fick inte till några bra foton. Svårt fota när man gungar.

När det är dåligt väder och på natten sitter vi alltid under doghouset med benen inne i båten. Har då översyn av radarn, sjökorten, vindar etc. och kan snabbt rusa ut ifall det behövs.

Vädret runt om i världen är skrämmande. Se bara vad Hans ställde till det. I helgen kommer orkanen Hilary upp som berör Mexico och södra Kalifornien. Ofantliga mängder regn väntas falla över Mexico i samband med vindarna. Delstaten Oregon och även vi kommer känna av regnet nästa vecka. Fasiken vi är ju i delstaten Washington nu.

Brenda och Clay är nu i Crescent City och där var det en skogsbrand igår så deras båt blev svart. Dom önskar verkligen dom var här uppe nu. När dom närmade sig CC kom ett åskväder ca 20 sjömil söder ut, inget kul.

Ni förstår lyckan va, när vi svängde av. Hejdå västkusten för ett tag. Skall räkna samman en korrekt siffra men närmare 5000 sjömil har vi klättrat norrut sen Panama i våras.

Skulle vi göra om det eller rekommendera det så är svaret ja. Det viktiga är att ha tid och vänta in rätt väder.

Nu vid lunch skall vi fortsätta in, 52 sjömil till Port Angelas.

Over and out och heja oss 😉🤩

Tjoho, här rundar vi Cape Mendocino. Fick 2–3 timmar med 28–32 knop mot oss och väldigt konstig sjö, men annars en lugn och dimmig seglats på drygt 2 dygn hit, om 290 sjömil. Är verkligen superglad vi är på G igen. Just känslan av att vara på väg och till havs gör mig lycklig trots lite sjösjuka då och då. Crescent City är en pärla verkligen.

Sitter nästan å hoppar för är så förväntansfull inför morgondagen då vi skall ta en buss till en nationalpark å vandra i Redwood Skogen.

Vi låg och inväntade ett bra väderfönster och speciellt för att tajma in rundningen utav Cape Mendocino, som är ett ökänt blåshål. Ju närmare udden vi kom desto mer blåste det och plötsligt sköljde vågorna över Asta och vi stannade upp i vågorna. Ökade varvtalet under några timmar för att ta oss igenom och sen helt plötsligt blåste det 20 knop och sen 15 innan vinden dog igen.

På tisdagsmorgonen lämnade vi San Fransisco. Våra vänner på s/y Sanssouci skulle hängt med men avvaktar till nästa veckas väderfönster. Innan vi lämnade SF hade vi några goa dagar. Seglade tillbaka ifrån Treasure Island och ankrade lite västerut ifrån marinan Alameda. Så mycket bättre väder där.

Sista helgen blev fantastisk med värme och sol. Gjorde i ordning snobbränderna, vilket var behövligt och lite allmänt pyssel. Var kul för många i kajaker och även båtar kom fram till oss och pratade.

Hade lite ”planeringsmöten” om kommande seglats. Brenda o Clay har ingen god erfarenhet av Cape Mendocino.

Det finns en liten fågel som låter som en skrikande katt. Ibland när man sitter på sin vakt i dimman eller i den mörka natten låter det nästan lite ”spökligt”. Tänk att dessa små liv kan låta så mycket.

När vi seglade in till Crescent City strax efter lunch på torsdagen mötte vi många sjölejon och fiskare på väg ut. Crescent City är en fiskeby med ca 6600 invånare. Den nordligaste staden i Kalifornien innan delstaten Oregon tar vid.

Kändes så lyxigt komma in till solen och värmen. Under seglatsen hade vi ca 13 grader på dagarna och 10 grader på nätterna. Havet är runt 14 grader tror vi.

1964 var det en tsunami här, skadade 29 city block och 11 personer miste livet. En jordbävning i Alaska som mätte 9,2 på richterskalan orsakade tsunamin med 6,4 meters vågor.

2011 var det en tsunami till här, från en jordbävning i Japan som uppmättes till 8,9. I stort sett hela hamnen blev förstörd. Man ser mycket skyltar i staden vart man skall ta vägen om en tsunami är på ingång.

Idag har vi strosat runt i staden och ut på piren i dimman. Vaknade upp till solsken men lagom till vi skulle åka in till land vällde dimman in.

Just nu skiner solen igen. Hoppas vi får sol imorgon. Verkligen saknat skogen känner jag.

I nästa blogg hoppas jag vi är uppe vid hörnet, se nedanstående video, och att ni får se massa fina foton från den kända Redwood skogen. Har ca 3 dygn upp till hörnet.

Over and out från ett supermysigt Crescent City!

Igår lämnade vi marinan och fick klart med vinterplats för Asta i Kanada. Blir på land i Sidney, Vancouver Island. Vinterplatsen är mellan oktober — mars. Varit en riktigt kul vecka!

Ovan ser ni vår kommande rutt denna säsong. Ser ut som ett väderfönster finns nästa vecka för att ta oss norrut. Dom olika vädermodellerna är inte riktigt samspelta. Den europiska har inte stämt så bra sista tiden.

Vi vill gärna segla till Seattle innan vi korsar gränsen till Kanada. Tror det är en mysig stad, är kanske sen filmen ”När Harry mötte Sally”.

I fredags hade jag och Brenda en riktigt kul dag. Var utförsäljning i secondhand affären. Alla plagg 2 USD.

Under tiden jag var och shoppade plockade Tompi ihop båten, så Asta var redo för provkörning. Hade bara testat vid bryggan.

Brenda och Clay har skakat på huvudet år oss och allt vårt grejande. Dom har haft det mer vilsamt. Deras fixtid blir till vintern då dom är hemma igen. Dom står på väntelista också till deras hamn för plats.

I Panama fick vi tips om sugproppar som underlättar rengöring av vattenlinjen/skrovet. Supersmidigt då man har 2 st och kan hålla i sig medan man förflyttar sig runt.

Marinan har varit superbra verkligen. När jag skulle betala igår slutade notan på drygt 400 USD för 21 nätter inkl allt. Hon månadsbaserade i stället för dygns taxan, så det blev 190 kr per natt.

Alameda är verkligen mysigt, varmare och inte lika blåsigt. Igår blåste det 13–15 m/s här på sen eftermiddagen. Kan bara komma in till denna ankring vid högvatten. Just nu ligger vi -0,5 meter vid lågvattnet.

I tisdags satte Tompi på sig dubbla våtdräkter och rengjorde botten samt bytte zink anoder. Var nog nere i närmare 1,5 timme och blev rejält nerkyld. Var gott gå in och ställa sig i en varm dusch sen.

Clay lånade vår ”akvariepump” för att också byta zink anoder. Han sitter nu och beställer delar för att också bygga sin akvariepump. Han tyckte det fungerade suveränt. Dom ligger kvar i marinan tills det är dags att bege sig norrut.

Over and out från två glada som anländer till Sverige i oktober!

Minns ni ormen vi hade ombord i Deltaville, april 2021. När vi skulle sätta på storseglet kröp en 2 meterlång orm ut ur bommen. Läste häromdagen om en båt som hade fått en orm i ankarboxen och visade då detta foto för Brenda.

Peppar peppar så har allt hittills gått väldigt bra medan vi inväntar ett väderfönster norrut. På fredag eftermiddag hoppas jag vi fått klart allt mekande och kan börja ”sanera” Asta till helgen. Hoppas på ett väderfönster nästa vecka.

Gick bra att byta motorkuddarna, om än väldigt trångt. Var verkligen bedrövliga våra gamla, speciellt dom där fram.

Vi har bott in oss här rejält. En morgon cyklade jag och tvättade, bl a Tompis arbetskläder, och fann Tompi i kalsingarna på bryggan i full färd med att spola värmeväxlaren.

Vädret här är perfekt, 20–25 grader på dagen och 14 grader på natten. Lite dimma på morgonkvisten ibland men vid 9–10 på fm är dimman borta.

Dagens projekt är att få nya dämparplattan på plats. Hämtade den nya igår.

Många skrattar när jag kommer på cykeln vinglandes med en ryggsäck, en kasse i korgen och 4 bagar på styret. Är så mysigt cykla omkring i villaområdena. Det är alltid något som behövs eller som skall hämtas så cykeln används flitigt.

Imorgon kommer Emils nya kök. Skall bli så spännande att se renoveringen när vi kommer till Sverige. Lite arbete kvarstår nog.

Lisa flyttar till Munchen vid månadsskiftet aug/sept för att göra sitt ex jobb. Räknar med ca 6 månader där och sen är hon klar med utbildningen. Igår pratade hon om en fallskärmsklubb i Munchen………..jag försöker få henne att spela schack typ men hon lyssnar inte på sin mor.

Så denna vecka har vi levt i mekarbubblan mestadels som ni förstår. Tompi har varit grym i mina ögon som fått ihop allt.

Fått putsat all krom mellan varven. Jäkligt skönt fått fixat många tunga bitar med motorn. Bytt lite slangar och målat lite motordelar. Vårt sista motorprojekt var att serva spridarna och det var inte lätt att hitta rätt verktyg.

Visst var verktyget ”fiffigt” och så enkelt. Så nu är spridarna på service. Firman som gör det återkom igår och sa man behövde inte byta några delar (nozzle på engelska) och det blir inte så dyrt heller. Kan hämtas på torsdag eftermiddag.

Vet fortfarande inte vart vi hamnar. Har en marina vi står på väntelista hos i Kanada. Får besked i slutet av augusti. Lite väl sent för oss med besked då. Vi lämnar alltid Brendas telefonnummer gällande allt, då vi själva kör med skype eller WhatsApp då vi bara har data. Hon får massa samtal om att saker kommit osv. Vi håller henne sysselsatt kan man säga, ha ha.

Brorsan skrev häromdagen om Astorias historia, tror han tycker vi skall dit. Är nog otroligt vackert och kul område. Men våra visumdagar ifall vi inte får nya i Alaska blir ett stort bekymmer. Efter Alaska/Canada skall vi ju sen vidare till Hawaii hade vi tänkt. Ritat upp tidslinjer och bästa seglingsperioder och antalet dagar, pust pust 🤩

Avslutar med en liten tavla som sitter i en grannbåt här. Deras dotter dejtar en svensk kille. Han hörde dom pusta o frusta över vädret i SF och gjorde en liten tavla till dem.

Over and out från en mekande båt!

Rundsegling runt gamla fängelse ön. 1934 blev ön ett fängelse och man trodde med det kalla vattnet och strömmarna att det skulle vara omöjligt att rymma härifrån. Tidigare var det en militär ö.

1963 stängdes fängelset pga driftkostnaden som var dyr. Under dessa 29 år lyckades tre fångar rymma 1962. Man vet inte ännu idag om dom överlevde flykten. Man har inte hittat deras lik heller. Så kanske finns dom därute. Åtta personer blev mördade på ön, Fem personer begick självmord och femton dog av sjukdom.

Asta är väldigt tacksam för att ett väderfönster ännu inte dykt upp. Börjat bocka av på vår ”to do” lista.

Vi ligger nu i en marina in i en flod mot inlandet. Vädret här är så mycket bättre än i själva SF. Fått en väldigt bra deal med marinan (tänk på att vi är i Kalifornien där marinorna är superdyra) och betalar 30 USD/per natt inkl. allt. Ingen gästhamn utan bara permanenta båtar som ligger här. Bara vi och Sanssouci som gästar.

Kom in på högvattnet till vår nästa ankring, Treasure Island. Var platt vatten men fortfarande dimma och mycket vind. Där fixade vi våra vinschar, plockade isär dom och rengjorde dom/smörjde dom. Riktigt smutsjobb men skönt få gjort det. Hade klarat sanden väldigt bra ifrån Mexico.

På onsdag morgon var det högvatten klockan 9:44 och då var vi väg uppför floden till marinan.

Just nu väntar vi på ett paket ifrån Spanien, skall anlända inom kort. Beställt nya motorkuddar. Googlat en massa och kom fram till att det var nästan halva priset att beställa ifrån Spanien än köpa Yanmars egna här. Tompi håller på nu på att plocka isär motorn för att komma åt motorfästena, fortsättning följer.

Ägnat dagarna till största delen att greja. Därav att det blev ett besök i marinan då vi behövt vatten och nära tillgång till affärer. Visar med lite foton vad vi sysslat med.

Ni som har båt vet hur en liten sak helt plötsligt blir stor och tar en massa tid………..visst är det charmigt 😉

Riktigt skönt få gjort dessa jobb nu i stället för i Astoria eller Canada. Vet fortfarande inte var vi hamnar. Letar fortfarande marina, men kommit fram till att vi måste nog vara på land. Har jobb på rodret bl a som måste göras när det är varmt ute. Svårt få till detta i februari/mars månad.

Perfekt förena nytta med nöje här, fin miljö och lagom temp att arbeta i. Skall bli spännande med motorjobben vi skall göra under veckan. Trångt som attan, så ibland är mina små fingrar väldigt bra.

Om ni tycker jag ser väldigt tjusig ut på kommande foton framöver så är det tack vare frisören Tompi som slingade mig igår.

Over and out från ett mekande Asta!

Inget är som väntans tider i San Francisco. Riktigt cool stad.

Nästa ben norrut är 275 sjömil så vi måste ha 2 dygn med lugnt väder. Just nu blåser det stark nordlig vind så vi får turista runt här i SF medan vi väntar. Idag skall vi förflytta oss till en ny plats i detta lilla innanhav. Skall runda Alcatraz först bara innan vi ankrar på nytt. Varje eftermiddag blåser det småspik, upp till 30 knop.

Vi hade sådan tur att vi kunde stanna i Aquatik Park över firandet och veckan ut (väldigt trevliga parkvakter här). Fylldes på med båtar den 4:e July men efter det försvann alla så det har bara varit vi och Sanssouci här. Riktigt grym plats för firandet. Hade pråmen precis utanför inloppet med fyrverkeriet, första parkett.

Halv 10 var vi beredda och satte på oss massa kläder för att sitta ute på båten och se fyrverkeriet. Vi kände oss som riktiga vikingar i kylan och samtidigt upptäcker vi 5 simmare från simklubben som är ute och tränar, ha ha. Vår illusion om viking försvann snabbt.

Jäklar i mig sådant fyrverkeri, 23 minuter non-stop precis utanför vårt inlopp och ett parallellt precis utanför Pir 39. Maffigt till max men samtidigt så onödigt. Varken miljön eller djuren uppskattade detta. Såg otroligt lite sjölejon dagarna efter fyrverkeriet vid Pir 39 som vanligtvis kryllar av dem.

Var kul att vara här på deras nationaldag. För övrigt har vi traskat runt en massa och sett alla fina hus, kullar och spårvagnar. SF har en bred historia bakom sig, väldigt intressant.

Dom gamla Cable cars (spårvagnarna) började köras i slutet av 1800-talet. Besökte deras driftstation. Alla vagnarna dras av en vajer som behöver bytas var 75:e — 250:e dag.

Många bussar och nya spårvagnar drivs med el runt om i stan.

Nått som jag tycker är superkul är dom helt tomma bilarna som är ute och kör (testas) runt om i staden. Avslutar bloggen med en video. Ibland sitter någon i baksätet men ofta är bilen tom.

På morgonen är det ofta dimmigt men spricker upp på dagen. På natten är det 11–12 grader och på dagarna runt 16 grader. Vindarna är riktigt kalla. Såg nu värmen hade kommit till Los Angeles.

Var ute en dag med Brenda och Clay medan Tompi bytte impeller. Upptäckte då en jättefin park på taket ovan buss centret. Var över 100 olika sorters träd och blommor där, superläckert.

Är perfekt för både jag och Brenda älskar Vintage affärer, vi garvar och jämför mycket från när vi var små. Många saker är lika fastän olika former och färger länderna emellan. Tompi och Clay står oftast kvar utanför och tjötar.

På vägen till Golden Gate Bridge passerar vi en äng där vi ser att det står Merry Me och samtidigt så kommer paret. Tjejen blir så överraskad och killen går ner på knät och friar. Vi kom helt perfekt.

Golden Gate Bride är en hängbro, var väldigt svajig när vi vandrade över den. Bron invigdes 1937 och är 2737 meter med ett brospann på 1280 meter. Segelfri höjd är 67 meter.

När vi står på andra sidan bron ser vi en saildrone, en seglande drönare som är på väg in och möts upp av saildrone support. Denna saildrone seglar runt i Stilla havet och mäter olika saker.

Igår bunkrade vi mat, så nu klarar vi oss ett tag till med färskvaror. Letar efter marina i Kanada. Är riktigt dyrt på merparten utav dom. Lämnar vi båten i Kanada blir det förmodligen i vattnet och sen när vi kommer tillbaka lyfter vi henne och pysslar om Asta på land en kortare tid. Skall bl a byta roderstockslager, så kommer behöva lyftas lite extra. Vi har en lång ”to do” lista nu.

Astoria i USA är hittills bäst men oroliga för vårt visum när vi kommer segla in till Alaska. Kan bli pannkaka om vi inte skulle få 6 nya månader. Vi inväntar svar ifrån några marinor som bör komma under veckan.

Måste ha högvatten för att kunna komma in till nästa ankring, så nu är det inte vi som bestämmer agendan utan tidvattnet.

Over and out från ett coolt San Francisco!

Visst är det kul att se videon över den förarlösa bilen 😉