Frankrike – St Pierre – Miquelon

I tisdags kom det ett positivt mejl till oss. Vi slapp infinna oss i rätten och inga böter då man lade ner ärendet, pust va skönt.

Vädret är som bäst nu, lite småkulingar några gånger per vecka och inte så mycket dimma. På vintern kommer det en del snö, sjöarna fryser och innerhamnarna får ett tunt lager is. Är nog riktigt rått och kallt klimat större delen av året.

Stormen Ida ser ut att komma till oss i helgen. Fredag till söndag ser lite ”läskiga” ut just nu vädermässigt.

I byn St Pierre ligger husen tätt, färgglada. Svårt att se om det är en affär eller en vanlig villa. Inte mycket som visar att det finns en verksamhet där. Allt är stängt på ön mellan kl 12-14 då man äter lunch. Även café är stängda.

Samhället är verkligen uppbyggt och man har allt på ön. Man har ett visst självstyre men tillhör Frankrike och Emmanuel Macron är president. Valutan är euro. Alla pratar franska men många pratar lite knagglig engelska och blir inte sura för vi inte talar franska som vi upplevt på andra franska öar vi besökt.

Tror jag visar med foton vad vi pysslat med. Har en massa foton som jag vill visa.

Stora tösen på s/y Mirabella har gått i seglarskola här under 2 veckor. På fm är det dom mindre barnen och på eftermiddagarna är det dom lite större som är ute och seglar hobby Cat. Även på kvällarna är det stor verksamhet på yachtklubben. Vi och Mirabella är dom enda utländska båtarna här. När Mirabella anlände gjorde lokal TV ett reportage, fördel när dom pratar franska. Töserna är nu 6 och 10 år gamla och dom har varit ute i 4 år. Barnen hälsar på lite då och då och livar upp oss, vi pratar engelska med varandra.

Under sommaren går det ett direktflyg till Paris, en gång i veckan. Sista planet går nästa vecka. Hörde precis planet lyfta. Barnen har skolgång på ön tom högstadiet förstod jag det som, sen pluggar dom på gymnasiet i Paris eller i Kanada.

I fredags såg vi en liten lucka i vädret för att segla till den andra stora ön, Miquelon. Svårt ligga där när det blåser ost. Samtidigt hade man samlat ihop 5 segelbåtar som hade ett race till ön. Starten gick kl 13 och lokal TV var på plats. Vi stack en stund efter och tog vägen om en ö där det finns Puffins.

Skulle blåsa runt 8 m/s men vi hade konstant vind runt kuling. Vindstyrkan överraskade även båtarna i racet och en av dom gjorde en rejäl kinesgipp. Grått och trist men så kul att segla igen. Vi tog en boj utanför hamnen 2 nätter och sista natten gick vi in i hamnen. Natt 2 vid bojen var mer än rullig, blåste kuling hela helgen.

Under söndagen gjorde vi en underbar vandring. Här kommer skogsmullen i mig till känna, njöt till fullo i 6 timmar.

På måndagen var det sol och dags att segla tillbaka till St Pierre då tisdagens väder var riktigt bus (riktigt bus utanför oss nu). Kändes som att komma hem när vi seglade in.

Precis mejlat om att göra ett PCR test nästa måndag och sen segla till Kanada på tisdagen. Måste ha ett PCR test med oss som inte är äldre än 72 timmar när vi anländer till Kanada. Tänkte ta oss till Newfoundland, Fortune. Där kan vi klarera in och det ligger nära St Pierre. Men vi får väl ha allt lite öppet med tanke på all vind och regn som väntar oss.

Over and out från ett fantastiskt Frankrike!

Frankrike – Saint-Pierre et Miquelon, St. Pierre

Nu är vi i Frankrike och anses kriminella av polisen, blivit bötfällda 1500 Euro, usch sådan fredag vi hade.

Seglingen från Halifax hit till St. Pierre var riktigt bra, hyfsade vindar och 2 dagar med sol och en med dimma.

Tiden i Halifax var underbar med massa värme, småfixade med båten på söndagen. Kruxet var att vi inte fick gå iland. Fick besök av en SUP: are, Judy. Underbar människa och vår räddare i nöden. Riktig seglare och fixare. På måndagen började vi försöka få till ett PCR test. Inte det lättaste när man inte fick gå iland. Hade fått ett telefonnummer utav Border Control men det ledde ingenstans utan det ledde till en lång och många inblandade mail korrespondens. Otroligt hjälpsamma. Slutade med att vi fick tillåtelse att gå iland och göra ett test. Judy hjälpte oss boka en test tid för oss långt från båten………….synd vi fick gå genom hela Halifax och njuta av staden, hi hi.

Mejlade alla papper som behövdes till ST. Pierre på måndagskvällen, dock ej svaret från PCR testet. Detta skulle mejlas till oss inom 48 timmar. Ringde till St. Pierre på tisdagsmorgonen och stämde av allt var okej.

Halv 10 började vi seglingen nordöst ut. Lite vind i början men kom efter några timmar bra vind. Först halvvind därefter plattläns. Gippade några gånger per dygn. Vindstyrkan kom och gick lite.

Andra dagen hör jag ett jäkla liv på Tompi, en vikval kom upp 2 meter från Asta. Det var några valar som sedan simmade ifrån oss. Tompis beskrivning av valmötet; ”först superexalterad sen lite skraj för att den var så nära” Det var rätt hög sjö så när vi var beredda med kameran var dom inte foto vänliga.

Vi försökte ropa upp att vi var på G på VHF:en men fick inget svar. Hade inget internet ombord för Frankrike. Slutade med att vi ringde på telefonen, bestämde vi skulle gå upp till immigration och polisen på fredagen.

Haffade en boj i hamnen då mörkret kom precis när vi anlände. Hade en snittfart på 6,04. Låg ofta mellan 7–8 knop men så fort vinden dalar gör även farten det. Asta är en bastant dam och kräver lite vind.

På fredagsmorgonen efter frukosten tog vi dingen in till hamnen. Träffade vår Schweiziska båtvän som låg här sen några dagar. Gick till immigration där polisen kom. Gick sen till färjelägret där vi fick nät och skulle uppvisa pass, vaccinationskort och det negativa PCR testet. När vi väl fick nät hade inget PCR svar kommit till någon utav oss. Hade då gått 4 dygn. Blev ett jäkla liv på poliserna då dom sa att vi visste ju att detta svar skulle uppvisas och att det var böter på 750 Euro styck. Försökte så gott det gick fixa när vi hade nät, men inte lätt få tag i rätt personer på kanadensiska hälsomyndigheten. Lämnade över bollen till Judy när vi blev förvisade till båten.

Fick under dagen tag på nät via hjälp från andra på bryggan, bl a Judys vän Philippe. Kom och gick lite folk som pratade med oss. Immigration kom till oss, 3 personer kom ombord. Sen kom polisen igen och frågade hur det gick.

Kl 17 fick jag tag på en mailadress och mejlade all fakta om provtagningen och en kvart senare kom våra provsvar. Sådan tur var Philippe kvar hos oss då. Jag vidarebefordrade provsvaren till polisen och Philippe ringde dom. Vi fick därmed lov att lämna båten, slapp 7 dagar karantän. Skall ha möte med polisen under måndagen, hoppas verkligen dom river våra böter. Ön har inte haft många besökare sista åren pga. pandemin och för någon vecka sen kom en båt som sa dom hade gjort ett PCR test innan avgång, men dom ljög. Kanske därför dom reagerade så starkt. Båten var från Norge hörde vi.

Man känner sig liten när man inte kan språket, inte har internet och arga poliser som bara skriker.

Lördagen och söndagen har varit magiska, strålande sol, trevliga människor, otroliga vyer och för att inte tala om alla dess goda ostar här.

Totalt bor det ca 6000 människor här och på den andra ön Miquelon 600 st. Berättar mer om ön i nästa blogg. Väl värt ett besök. Avslutar med foton från dagens hike.

Over and out och håll tummarna för oss att böterna rivs imorgon!

Kanada – Halifax

Vaknar upp till en underbar varm solig morgon i Halifax. Havs tempen är över 20 grader och tidigt i morse var det redan 18 grader i luften. Synd vi inte är välkomna här nu utan måste lämna när ett bra väderfönster visar sig.

Sist jag uppdaterade bloggen trodde jag inte vår segling till Kanada skulle infinna sig 2 dagar senare. Fick med ett gott ord från middagen med vännerna från Nederländerna och Australien. Dom har slutat planera och har numera bara idéer. Man blir så besviken när planerna grusas. Australiensarna skulle varit hemma i Australien nu men pandemin satte stopp för detta. Superkul kväll med mycket garv. Dom båda paren har svenska båtar, Najad och Malö. Lärt dom uttala orden på svenska. När amerikanare ropar upp oss på VHF:en säger dom ”Äästa”.

Vi sitter och äter frukost på onsdagsmorgonen när jag får ett mejl ifrån CBP att vi är välkomna tillbaka till USA med båten om vi får en stämpel i passet från St. Pierre, den franska ön söder om Newfoundland. Tror ni det blir fart på oss eller. Var ett okej väderfönster på torsdagen. Upp till byn i Soutwest Harbor och försökte få gjort ett PCR test. Fanns bara om man var sjuk. Brummade upp till Bar Harbor som är huvudstaden på Mt Desert Island i dimman. Var samma där, inget intyg för resa gick att uppbringa.

På torsdagsmorgonen försökte vi på det sista stället men lyckades inte. Hade kontakt med St. Pierre och dom sa att då blir det en vecka karantän i båten. Tänkte vi försöker i Halifax och nu är vi här.

Seglade i väg strax före kl 10 på torsdagen, i tjock tät dimma. Fick okej vind efter några timmar och efter 5–6 timmar såg vi inga mer hummertinor och kunde börja slappna av och inte stirra i havet och väja. Dimman låg tät men till kvällen kom solen fram innan natten tog vid.

Vi båda har fått lite men efter denna segling. Försökte fiska och första nappet var det en bamse stor fisk såg vi när vi halade in den. Till sist brast fiskelinan. Därefter satte vi på ett nytt drag. Det enda som vi fick på kroken var fågel, fyyyy så hemskt det var att hala in den och ta bort krokarna. Till sist struntade vi att fiska.

Var en behaglig segling, lite för lite vind sista dygnet. På lördagsmorgonen satte vi på motorn och sen fick den gå tills vi ankrat strax efter lunch.

När vi närmade oss inloppet ropade Tompi upp kustbevakningen på VHF:en. En minut senare följer dom efter oss, samtidigt som T pratar med några i land. Fick tilldelat oss en ankringsplats och ett nummer vi skulle ringa på telefonen. Tyvärr funkade inte skype så det slutade med att jag fick låna en telefon från följebåten. Var supertrevliga och väldigt noga med att vi hade våra masker på.

Dom var ombord 2 ggr igår, men dom kan inte låta oss komma in. Just nu är det bara amerikaner som får lov att komma in i Kanada. Övriga nationaliteter skall få komma in efter den 7:e september, om inget ändras. Vi får inte gå iland eller ta ombord någon. Vi får bunkra mat, bränsle o vatten från en marina.

Detta visste vi ju men skall försöka få till ett PCR test idag eller imorgon. På tisdag ser det ut att bli ett bra väderfönster för oss att segla norrut mot St. Pierre. Som dom sa igår så samarbetar dom med oss och hjälper till så gott dom kan.

Kände oss pigga o fräscha efter seglingen. Körde våra 6 timmars vakter som funkar bäst för oss när det är okej väder. Är det busigt väder blir det kortare nattvakter.

Tompi hoppade i och badade på eftermiddagen, sen duschade vi och grillade på kvällen.

Nu får vi börja leta PCR-test. Håll tummarna vi får gjort detta och kan segla vidare på tisdag.

Over and out från Halifax!

USA – Southwest Harbor

Idag skall vi fira, autopiloten fungerar, jippi!

Drar hela historien om autopiloten sen sist. Roderlägesgivaren var ok. Lånade därefter 2 olika interface för att prata med GPS kompassen. Inga av dom lånade interfacen fungerade för att kunna prata med kompassen. Lånade sen en ratekompass och då fungerade autopiloten. Då fick vi ju veta vad som var felet. Kommunikationen mellan autopiloten och GPS kompassen hade en konflikt. Fick beställt ett interface, PCAN, som kunde tala med kompassen. Anlände på fredagen till våra bojvärdar. Han kom direkt ut till oss när paketet anlände. Installerade programmet och började tala med GPS kompassen. Idag hittade vi felet, fick bocka ur ”turn of rate”.

Robert som vi lånat allt från har varit fantastisk. När vi skulle betala honom ville han inget ha. Han hade ju inte kunnat hjälpa oss sa han. Skall ha med oss braiga gåvor att ge vid sådana här tillfällen. Varit lustigt för gamla autopiloten fungerade med kompassen, alla tester har kompassen klarat och rätt heading har den alltid visat. Slutet gott allting gott 😀

Nästan lite roligt för en dag när vi var ute och testade autopiloten körde vi Watermaker. När vi tittar in på toa är det ett härligt vattenflöde ut på durken. Ena cylindern hade lossat. På morgonen hade vår dammsugare nästintill tagit eld när jag dammsög. Den är klart uträknad, gammal i gemet och varit jäkligt bra. Ett tyskt märke. Men vädret var fint så då blir allt mycket lättare.

Våra bojvärdar har varit fantastiska. En kväll bjöd vi ner dom på middag. Gjorde lite svenskt tema på maten. Janssons frestelse, sill, ägghalvor och sallad. Till efterrätt gjorde jag en kladdkaka med blåbär och grädde. Blev väldigt uppskattat och vi hade supertrevligt.

Vår kompisbåt från Schweiz var tvungna att lämna USA då deras I-94 löpte ut. Seglade till Kanada. Blev inte insläppta. Får handla, tanka diesel och vänta in ett bra väderfönster för nästa etapp vid en brygga nu. Inga nya uppdateringar gällande insegling till USA ännu. Måste komma inom kort. Vi laddar för Kanada / St. Pierre.

Även torra dagar här är luftfuktigheten hög. På land kan det vara jättevarmt och härligt men på havet är det alltid lite kyligt, vattnet kyler.

Varje fredag — söndag har dom öppet ett soppkök där man kan äta frukost gratis. Havregrynsgröt och en muffins pannkaka med sylt och kaffe. Levande musik och när man går ut lägger man en donation. Supermysigt och det är folk i alla dess samhällsklasser. Vårt värdpar bor halva året i Houston och är här varje sommar sen många år i sitt sommarhus. Berättat en massa roligt skvaller och fakta. Nu är dom ute med sin båt en vecka, så vi sa hejdå igår. För att få fiska hummer här måste man betala skatt i delstaten Maine, annars blir det böter. Detta fick dom reda på den hårda vägen.

Igår kom våra holländska vänner sen Trinidad hit. Superkul att ses. Sågs sist på St Martin. Så ikväll blir det middag hos dom med ett annat par från Australien. Dom var över här igår på en öl.

Nu är Tompi i väg och fyller på vår gasolflaska. Skönt ha allt fullt. Vi kommer fylla upp våra tankar med vatten innan vi lämnar hos vårt boj värdpar, ifall vi inte får ordning på Watermaker. 700 liter vatten har vi, så det klarar man sig ett bra tag på. Skall hitta något ställe där vi kan ta ett PCR test, St. Pierre kräver ett testintyg precis innan vi lämnar hamnen fastän det kanske tar en vecka upp och lite andra papper.

Vi har fått en ny hyresgäst som flyttar in 1 september, en kille som heter Loay. Emil hade visning i lördags och i söndags signade vi. Skönt man kan fixa allt på distans med lite hjälp.

Hoppas vara på G snart. Har lite tråkväder nu några dagar framöver.

Over and out från Asta med en fungerande autopilot!

USA – Southwest Harbor, Maine

Förra veckan fortsatte livet med sina ups and downs med ej fungerande autopilot, stängda gränser, uppsägning från vår hyresgäst och en så cool upplevelse med en Fin whale (sillval tror jag) som simmade omkring oss. Var lite osäker på vad det var för stor val som dök upp och ner runt oss. Hörde sen av en valbåt det var en Fin whale.

Samtidigt som valen/valarna simmade runt var det flera delfiner som hoppade och lekte och gav ifrån sig sina söta läten, lite frustande. Vi var så i extas att vi inte fick några bra foton. Men ett häftigt minne. Hörde av en fiskare att dom hade sett 12 knölvalar en bit ifrån kusten. När vi väl seglar till Kanada kommer jag spana hela tiden.

Förra söndagen lämnade vi vår lilla fiskodling och tuffade mot Lubec. En by precis på gränsen till Kanada. Ankrade och gav oss ut till byn innan ett rejält regnväder skulle passera oss. Åt den godaste blåbärsscones jag smakat på det enda cafét som fanns. På eftermiddagen kurade vi in oss och såg på film, Livet efter dig. Läst alla Moyes böcker, småmysiga böcker.

På måndagen låg dimman så jäkla tätt att vi inte ville starta segla söderut. Tuffade tillbaka till fiskodling i dimman, Tompi pratade med support och måste säga det var tuffa 4 sjömil med all ström, hummertinor och dimman. Efter några timmar lättade dimman och vi promenerade till Eastport.

Vi hade bestämt oss för att segla tillbaka till Mt Desert Island där vi köpte autopiloten. En seglats på ca 110 sjömil. Lämnade på tisdag förmiddag för att tajma strömmen och kika efter val när vi rundade ön Campobello. Val såg vi och vinden kom och gick från alla dess håll. Blåser oftast sydvästliga vindar så inte lika kul segla söderut med vinden i fören och stora vågor. Vågorna byggs snabbt upp efter ovädren på Atlanten. Skulle vara lätta vindar tisdag och onsdag, ett perfekt väderfönster.

Vi går till Northwest Harbor och ankrar. Träffar båten som vi träffade i NY. Dom sitter i samma sits som oss med visum(I-94) som löper ut nu i augusti. På torsdagsmorgonen tuffade vi mot Southwest Harbor och då ropar s/y Consulting Time upp oss att vi kan låna deras boj igen. Helt fantastiska människor, vi lånar deras brygga för dingen och springer bara upp till huset om vi behöver någonting. Dom lånar ut sin ”skrotbil” till oss. Kanske får ta och låna bilen snart och fylla på med lite mat.

Glädjen vi känt på torsdagsförmiddagen byttes mot frustation då autopiloten uppförde sig precis likadant. Den klarar alla tester, så skumt. Haft kontakt med en kille här, Robert, som har en elektronikfirma. Han kom över i fredags. Kollade allt och det ser okej ut. Lånade en ny roderlägesgivare som vi testade med, samma resultat. Hans dotter skulle gifta sig på lördagen. Han lånade ut sina saker till oss. I morse kom han till bryggan med en ny kompass. Provkörde och då funkade den perfekt. Slutsatsen är att vår nya GPS kompass inte talar korrekt till autopiloten. Fungerar klockrent med den gamla autopiloten. Även varit i kontakt med tillverkaren av GPS kompassen. Nu blir nästa steg att vi skall låna av Robert ett interface så vi kan tala med GPS kompassen. Kanon vi får låna saker utav honom.

Frustrerade till max med autopiloten, testade några saker till under lördagen och påbörjade lite månadsservice och annat fix. Att ligga vid en boj har verkligen underlättat i stället för att ta upp och ner ankaret ett antal gånger per dag vid testkörningar.

På lördagseftermiddagen tuffade vi lite in i fjorden för vandring under söndagen. Tog helt enkelt en day off.

Solen värmde riktigt gott. Skillnad på klimatet här och i Eastport. Varmare i vattnet här, ca 15 grader mot 12 grader i Eastport. Slappade på eftermiddagen i sittbrunnen med varsin bok. På kvällen tuffade vi in till bojen igen för att möta Robert i morse.

Efter dagens testning väntar vi nu på Robert, jag försöker hitta hyresgäst. Emil skall visa huset senare i veckan för några intressenter. Inte Emils favo jobb, ha ha. Stackarn kommer vara glad när vi fått ny hyresgäst igen.

Haft otroligt tur med alla snälla och hjälpsamma människor runt om oss.

Over and out från 2 mer gråhåriga seglare!

Fullmåne vid fiskodlingen