USA – Moose Island, Maine

Sista veckorna har varit lite up and down. Strul med myndigheter, autopilot och en massa dimma.

Ligger nu precis vid gränsen till Kanada, seglade 20 sjömil på kanadensiskt vatten. Var tvungen att runda en ö, Campobello, för att komma till denna skärgård.

Tompi var nere i båten och hör mig skrika val, val, val som en skiva som fastnat. Blir helt till mig när vi möter djuren till havs. Den kom upp jämte oss och dök sen. Tompi hann foto när den kom upp igen.

När vi seglade mot Cranberry Island dör vinden totalt, ställer mig uppe vid bommen och tar ner storseglet och ser en svart fena närma sig oss. Var två Mola mola som lekte med oss. Mäktigt till max. Avslutar bloggen med 2 filmer från vårt möte mot dom.

Stormen Elsa som drog över oss blev mer regn än vind. Hade maxvindar runt 20 m/s. Kändes skönt när hon dragit över oss. Väldigt ren och fin Asta efter allt regn. Efter större oväder blir vädret underbart. Vi vaknade upp till strålande sol.

Här utsattes vi för sabotage, någon hällde vatten i vår dingetank när vi låg vid en brygga som tillhörde en skola. Var nog en markering att ligg inte här. Efter detta missöde la vi oss vid byns dinge dock. Man får vara noggrann och se var man lämnar dingen. Inte alltid lätt här i USA.

Bar Harbor är en stor turiststad för nationalparken. Vi trivdes gott här då vi kom nära vandringslederna, mataffären och tvättomaten. Inte bästa stället att ankra på, vi la oss lite utanför byn. Kom några fler båtar och ankrade här också. Fick några riktigt fina dagar här med sol och värme.

Parken har en massa olika leder, ett paradis för vandrare. Gäller bara man har fint väder, inget kul om dimman slår till.

Fick meddelande att vår autopilot var levererad. Hämtade upp den i South Harbor på Westmarine. Seglade sen ut till ön igen Little Cranberry Island. Där träffade vi en OCC båt som seglat mycket i Sverige, Norden. Kom hem till USA förra året. När dom lämnade ön seglade dom förbi oss med hissad svensk gästflagga.

Hade vråldimma när vi låg på ön. Perfekt sätta dit vår nya autopilot. Satte upp vårt sittbrunnskapell, kuvös, sup stuga för första gången denna säsong. Bra skydd mot all fukt.

På denna ö bodde det 80 året runt bofasta, tror merparten var hummerfiskare. Ön hade ett eget postkontor. Överallt vi varit finns det ett levande postkontor. Tog en promenad runt ön. Dimman lättar upp på land och 50 meter ut ligger dimman tjock.

Efter några nätter på ön ville vi ut och testa autopiloten. Pust och stön, har hållt på i 10 dagar nu. Funkar inte. Är i kontakt med support både i Sverige och Usa. Den nya är en moderna version av vår gamla. Vi börjar tro att det är fel på den vi köpt. Närmsta aukoriserade finns 150 sjömil söderut. Han har tid först i september. Satte dit vår gamla idag igen. Varit många turer och timmar kring detta.

När vi kom till Winter Harbor träffade vi ytterligare några OCC medlemmar. Bjöd hem oss på middag. Amerikanerna är otroligt gästvänliga. Ett av paren hade seglat på västkusten. Fick berättat för oss om att i byn fanns en liten affär som hade allt. Aldrig varit inne i en sådan affär med ett sådant brett sortiment på denna yta. Fick köpt ett schack och lite gult tyg till vår OCC flagga.

Styrde norrut i dimman. Är svårt att hand styra i sådan tät dimma, lätt segla i cirklar. En dag seglade vi 40 sjömil i tät dimma med en massa hummertinor med 2 flöten. Vanliga hummertinor är en ”baggis” men dessa med rep mellan sig är så luriga.

En kväll kom vi in till en ö, Roque Island. Privat ö med en lång sandstrand på 1,6 km. Stranden får man gå iland på. Vi såg ingenting när vi anlände eller vaknade. Sen brände solen bort dimman och en fantastisk strand visade upp sig. Tyvärr var mobiltäckningen urkass och vi skulle prata med support. Fick lämna efter en natt för att försöka hitta bättre mobiltäckning.

Vi seglade till Cutler, en liten by med ett stadshus/bibliotek. Tyvärr lika dålig mobiltäckning här. Täckningen är sämre när det regnar eller dimman ligger tjock. T fick pratat med support igen i olika omgångar. Svårt med dålig linje. Vi hade fått meddelande från en kompisbåt söder om oss om att Kanada öppnar upp. Tog mig in till biblioteket och ansökte för oss. Som jag skrev sist blev dem godkända.

Efter några nätter styrde vi kursen mot platsen vi ligger på nu. Nu har vi nästan glömt kylan och dimman då vi haft fint väder nu i 2 dagar. Var kallt som attan att segla upp hit, motvind. Stack tidigt för att få med oss strömmen. Var ett lite ”fenomen”, hade 8 m/s i nosen och strömmen med oss ca 3 knop. Borde blivit orolig sjö men havet låg platt.

Man kan inte ankra utanför staden Eastport. Fanns en liten flytbrygga men vi tyckte inte det var värt 90 USD/natt så vi pratade med en på VHF:en och fick tips om baksidan av ön. Ligger nu förtöjda vid en fiskodling på en boj. Underbart ställe. På torsdagseftermiddagen promenerade vi till staden/byn och köpte nya stövlar och handskar. Väldigt bra priser och en superhärlig ägare till båtaffären. Inget bra numera då inga Kanadensare får komma in till USA med båt. Hans kunder är numera hummerfiskarna.

På fredagen gick vi till CBP och ville få några svar om vi var välkomna in igen till USA bl a. efter vi varit i Kanada. Som reglerna är nu är vi inte välkomna in båtvägen. Reglerna är att man inte får komma in till USA med båt oavsett var man kommer från om det inte är yrkestrafik. Vi vet ju flera som kommit in i år till Florida, men landet är stort och vissa delstater är nog mer noggranna än andra. Jättebra gubbe och han var hjälpsam. Stort bekymmer här på gränsen när vi ser över till Kanada men dom inte får segla in här. Varit mycket strul och jobb för alla då man tidigare umgåtts över gränserna. Tror dom är extra strikta här uppe.

Summa kardemumma så är vi inte välkomna in till USA igen, vid närmare läsning är vi välkomna in till Kanada först i september. Bara amerikaner i augusti och övriga nationaliteter i september. Vårt tillstånd vet jag inte vad det är värt, skrev 10 augusti i ansökan. Han pratade med en man som antydde att gränsen till USA kommer öppnas upp 22 augusti för alla.

Vår plan/förhoppning är att kunna segla till Newfoundland och Nova Scotia i Kanada. Därefter återkomma till Usa. Det är kalla vatten och efter september börjar vinterstormarna komma.

Jättesnurrigt för er att läsa, men kortfattat inget bra just nu med stängda gränser.

Vi är på gott humör och kan fylla på med mat här. Ikväll skall vi gå på utomhusbio.

Over and out från några som är sugna på Kanada!

USA – Cutler, Maine

Sitter på ett bibliotek och gjort ansökningar om insegling to Kanada. Blivit godkända, så den 10:e augusti styr vi mot Kanada.

Kommer blogg när vi har bättre nät. En timme per person gäller i biblioteket nu. Lite dyningar kvarstår efter pandemin.

Over and out från ett dimmigt och kallt Maine!

https://youtube.com/shorts/o6WCAdFXNK4?feature=share



USA – Mt Desert Narrows, Maine

Nu ligger vi inbäddade i dimma och ösregn, inväntar stormen Elsa. Som tur är ser hon ut att passera oss ute till havs. I onsdags när vi kollade hade vi vindbyar upp till 40 m/s över Mt Desert Island. Senaste buden visar vindbyar upp till 15 m/s. Blir en massa regn ikväll men drar över tills imorgon.

Fick ett klokt råd i veckan; Rusta för det värsta och hoppas på det bästa. Har attans stor respekt för dessa vindstyrkor. Vi gick igår upp till en flod norr om Mt Desert Island=Acadia Nationalpark. Tog det säkra före det osäkra.

I måndags satte vi kurs mot ön Mt Desert Island där Arcadia nationalpark ligger. Hade fin vind och en massa hummertinor att sick sacka mellan. Rätt som det är blir det trögt, hade fastnat i en loop. Bara ta ner seglen och hoppa i vattnet. Tror ni T hade ett leende på läpparna 😉

Var riktigt fint se ön och bergen närma sig. Solen sken, glada semesterfirare ute till havs möttes vi av.

Vi var på G att byta autopilot i Rockland men då Kanada inte öppnade ut la vi det lite på vänt. Kom på att vi var lite dumsnåla och har nu beställt en ny. Skulle kommit igår men det kom bara en del av tre. Kommer på måndag övriga delar. Efter lite sightseeing av Southwest Harbor och lite matinköp gled vi längst in i fjorden. Vackert, ankrade i Somesville. En liten by utan något alls. Runt ön går det bussar vanligtvis och den stannar här men på grund av pandemin var busslinjen indragen här. Bussarna går bara på andra sidan av ön i år.

På onsdagen gled vi ut ur fjorden mot Southwest Harbor igen. Fick låna en boj av en man. Ankring förbjuden i hamnen. Man får ankra runt hörnet bland alla bojar och hummertinor. Tog dingen in till byn och inhandlade lite plattor att lägga i botten för fukten. Blir kondens när man seglar i kallt vatten. Saknade plattor i stuven för reservdelar.

Imorgon skall vi dra oss till Bar Harbor, där utgår bussarna till vandringslederna. Så sugen komma upp på toppen och blicka ut över sjöarna och dess natur. Lätt rastlös, därav en blogg idag. Klart inomhusväder.

Ludde har blivit matros igen på en katamaran. Just nu i Helsingborg och hejar på J i seglings VM i e-jolle. Spännande, håller tummar o tår. J är Luddes sov kompis och pojk i familjen. Dottern i familjen leker och pysslar om honom en massa.

Stackars Emil har fullt upp med våra bankkort. Denna gång har Tompis kort blivit kopierat och nytt bankkort är utskickat. Tur man har med sig flera olika bankkort.

Over and out och ha en härlig helg!

USA – Woodenboat School, Maine

Naturen är fantastisk, från det lilla till det stora. Från det vackra till det råa.

Sett Trutar tar ankungar, sälar som fångar fisk, himlens skiftningar och väderlekar. Naturen är så närvarande. Kolsvarta nätter. På en vecka har vi kanske 4 dagar fint, 3 dagar bus med vind/regn/dimma.

Vi har äntligen hittat rätt när vi tillagar hummer på grillen. Citron, salt och vitlökssmör på och sen grilla hummern på högvärme i 5 minuter.

På måndagsmorgonen ångrade vi oss om att segla direkt till nationalparken och ville i stället utforska närområdet mer. Seglade till Deer Isle, Stonington där hummer exporteras till hela världen. Förr levde man på att hugga granit här men nu har hummern och turismen tagit över.

Stonington var supermysigt, vimlade av hummer båtar, charmigt och turisterna hade inte hittat hit ännu. Nästa vecka kommer det bli mer turister här i Maine. Blev en go kväll med hummer till middag i sittbrunnen. När solen dalar får man snabbt hoppa in i båten. Myggen har börjat titta fram så vårt myggnät för sovrummet har åkt fram.

Vaknade av att Asta guppade som i en storm, kl 3:58 av att hummerbåtarna körde ut. Vi hade ankrat i deras väg och tror bara dom har fullgas eller ingen gas. Hejar glatt när dom susar förbi. Blev en extra tidig morgon med kaffe o sommarprataren.

Satte sen segel mot The Basin, ligger på västra sidan av Vinylhaven. Blev rädd då jag sick sackade mellan hummertinorna men en som jag passerade med marginal hamnade och fastnade under båten. Släppte efter en lång stund. Såg då man hade en tamp mellan 2 flöten, puhhhh.

Hade fått tips om The Basin, som är som en stor sjö med en liten öppning där ebb och flod skall passera. Vi ankrade, tog ner dingen och satte fart mot öppningen. En båt kommer körande mot oss, livrädd vi inte visste om ”faran”. Var ett jättehärligt par som hade sitt sommarhus där precis. Dom berättade massa för oss om omgivningen och sa vi kunde låna deras brygga.

När du väl kom in i sjön var det cool lugnt, örnar och sälar som sällskap och ett paddlande kajak par.

Kom en båt på eftermiddagen och bjöd in oss på en fika. Ett par som hade seglat runt jorden, bosatta i Boston. Numera seglade dom mest i Maine och älskade det. Perfekt då vi fick mer tips.

På kvällen efter middagen var vi ute och gled, var nog en av dom finaste kvällarna för denna säsong. Hade en säl som kom upp och frustade hela tiden runt båten.

På onsdagen seglade vi 20 sjömil in i fjorden till en by Castine. Gled sakta och fick en sådan där lugn och harmonisk segling. Sällan det inträffar, ha ha. Hade sagt till Tompi sista dagarna att vi var tvungna att ankra på ett extra bra ställe då vi skulle vara oförsäkrade under 12 timmar. Bytte bolag till Pantaenius den 1 juli och nya försäkringen trädde i kraft kl 12.00. Tror ni inte det blev ett sådant jäkla åskväder som drog över oss, blixtarna o knallarna kom samtidigt under några timmar och regnet öste ner. Vi hade tagit dingen in till land för att ut och jogga men hamnade i stället på en restaurang där vi blev med kaffe och en 16 bitars blåbärspaj i handen, ha ha. Jag sa bara en paj och upptäckte sen vi fick hela pajen och inte en bit.

Det här med försäkringsbolag var svårt. Tänkte ett tag på att skippa försäkringen då det är hemska premier men känns gott att ha nått skydd. Kanske inte vi som skadar båten utan någon utan försäkring. Var lätt byta till Pantaenius igen då vi var försäkrade där ett år 18/19 och hade blivit godkända och besiktigade utav dem.

På torsdagen stack vi in till byn Castine igen, fick en personlig visning av en kyrka där av pastorn. Tittade in och han blev nog glad att se några. Efter guidningen joggade vi i skogen. Ljuvligt, var ett tag sen. Massa fästingar dock som vi får med oss till båten. Tycker vi skakar kläderna men dom har sina resurser för att klara sig. Hittade en i vår gardin igår.

På fredagen var det dags igen för mycket vind och nu nordliga mot dom vanliga SW vindarna. Seglade därför på eftermiddagen till en bra plats för N vindar, Buck Harbor. Väl framme kom en man fram till oss i en dinge, också OCC medlem. Han var amerikanare och lämnade sin båt i Kanada 2019 efter säsongen. Där är den fortfarande, förra året kom han inte in i landet och inte i år heller. Nu var båten på väg inom kort på lastbil till Maine. Han hade fått lite glimtar att Kanada inte kommer öppna upp den 21:e juli heller för oss. Men vi får väl se.

Vinden blev inte så farlig inne hos oss, gick lite längre ut. På lördagen klarnade det upp lite på dagen. Satte kurs mot en liten plats där man bygger träbåtar. Fick tipset dagen innan och kul se deras fina träbåtar.

Gick vidare sen till en liten by där det fanns en gotteaffär. Fick bunkrat upp med lite mer lakrits. Hon som hade affären var underbar. Hade flera sorters svenskt godis såsom Ahlgrens bilar, Läkerol, Leksandknäckebröd m.m.. Hon hade lite godis som gick ut i förrgår och skickade med oss dessa gratis. Hade en bundsförvant i lakrits.

Idag har vi bara skrotat, bakat och ätit blåbärspaj med vaniljsås, mums. Imorgon tänkte vi sätta kurs mot nationalparken. Har ca 90 sjömil till Kanadas gräns. Vi måste upp till CBP som ligger precis vid gränsen. Känner ingen hets utan vill njuta av Maine ett tag till. Vi hade tänkt fira 4th of July i någon större by men väder och vind satte stopp för detta.

Njut av sommaren, sådant väder Sverige har 😍

Over and out and Hipp Hipp Hurra för USA idag!