Puerto Rico – västkusten

Om vi var förtjusta i Puerto Rico innan så är vi desto mer förtjusta idag. Naturen och dess människor är en underbar kombo.

På lördagen åkte vi omkring med dingen och upptäckte småöarna runt om och kände riktigt helg glädjen hos alla. PR bor älskar sina stränder och BBQ.

Därefter tog vi en liten vandring som avslutades med kaffe och bakelser på ett café. Hade svårt att välja då det ena såg godare ut än det andra. Blev pistage bakelse till sist.

Hela dagen väntade vi på mörkret så vi kunde åka ut till Bio Bayen. Bara det i sig att sticka iväg i mörkret med lampor, iPaden med sjökort gör att det kittlar till i magen. Vi var inte ensamma om att vilja se viken, flera större båtar ville också in till viken. Vi var klart minst med vår dinge. Väl inne i viken släckte alla ner sina lanternor och många började hoppa i vattnet…….hjälp. På ön Vieques som också har en sådan här vik varnades det för att bada pga en haj attack för några år sen. Vi doppade i våra fötter men använde mest båtshaken och rörde runt med. Så som jag pratat om dessa vikarna trodde Tompi närmast dom skulle vara självlysande, ha ha. Det är häftigt och se. Sticker du ner nått i vattnet blir det som ett vitt skimmer, mycket starkare än mareld. Svårt fånga på bild.

På söndagen satte vi segel och bara gled fram i den lätta vinden. Skulle runt sydvästra hörnet av PR som kan vara lite jobbig pga strömmar och vind. Märkte bara sjön blev lite orolig. Seglade upp till viken vid byn Boquerón. När vi väl var framme blev det mörkt på himlen och äntligen fick vi regn. Snabbt som attan ut och tvätta båten som var riktigt salt efter flera veckor utan regn och massa sjö som sköljt över. Blev middag och en film nere i kajutan, och det var längesen. Riktigt mysigt krypa ner.

Blev en rullig natt med massa dyning som kom in. Ville se byn innan vi flyttade oss 5 sjömil norrut till en annan vik. Boquerón var en typisk ”sommarstad” som blommade ut på helgerna och sommaren med massa lokalbor från hela PR. Vi vandrade omkring och hittade ett bamsestort område som låg helt öde. Stora parkeringar öde och husen förstörda utav orkanen Maria 2017. Hörde det hade varit ett paradis förr.

När vi vandrar där träffar vi på ett amerikanskt par som bodde halva året i USA och halva i PR. Hon hade sina rötter från PR. Fick en riktigt härlig dag med massa lokalkunskap och platser vi inte hade kommit till om vi inte stött på varann. Otroligt varma och generösa och älskar höra lite bakgrundshistoria.

På eftermiddagen går vi för motor upp till en vik som även har en marina, Puerto Real. Ankrar mitt i och vi båda känner att här trivs vi. Var mycket grönare på västra PR, tror det regnar mer här än på södra delen. Fick regn mer eller mindre varje dag sen. En OCC båt från England (besättningen) kom över på en kopp kaffe en dag, men vi fick flytta ner i båten för allt regnande. En kväll var vi över hos dom, Innamorata ll, och lärde oss nya frekvenser och klockslag på SSB radion för att få väder. Man lär sig hela tiden nått nytt när man stöter på andra som varit ute länge.

En dag tänkte vi försöka hitta en liten större mataffär för att bunkra frukt och grönt. Varit svårt att hitta frukt och grönt i dom mindre affärerna. Började traska och snart stannar en man och frågar om vi vill ha skjuts. Slutar med att han kör oss till en stor affär, han gör sitt ärende och kommer tillbaks till oss i affären. Sitter sen och väntar utanför tills vi är klara och kör oss till marinan sen. Helt underbara med stort hjärta.

I denna viken låg man super bra, inga dyningar och varje morgon låg viken helt bleke. Passade på att tvätta en maskin i marinan, 2 USD.

En dag promenerade vi utan att nån stannade. Behövde få tag i en stor båtskrapa till att göra rent botten med då den gamla försvann med vinden sist. Ingen vacker stig utan väg men man ser alltid något nytt.

Kom till en affär och dom hade ingen så stor skrapa. Killen visste det fanns en större skrapa 11 minuters bilväg bort i deras större affär. Vi sa att vi går, 9 km. Killen blev helt till sig och sa att jag har lunch snart och åker och hämtar en stor skrapa till er. Sagt och gjort, på sin lunch åker han och hämtar en skrapa till oss. Vi betalar 12 USD för skrapan och han är lika lycklig som oss över vi fått tag i en skrapa.

Glömde ju berätta att en STOR fisk tog vår bläckfisk och krok i söndags. Laddat upp med nya krokar, bläckfiskar och stållina till tafs. Hoppas nu på storfångst nån dag.

I torsdags körde vi månadsservicen på Asta. Blir en del pyssel med henne när vi tar upp henne på land. Alltid något man vill fixa, kontrollera, serva. Detta klimatet sliter hårt på båtarna men peppar peppar så känns hon fin och pålitlig.

Eftermiddagen ägnade vi åt utforska stränderna söder om viken. Var en stor camping med bamse vagnar inbyggda intill stranden.

Just nu är det vädret som styr vår tidsrytm. Vindarna är mer eller mindre alltid ostliga och gå mot dessa och vågorna känns mindre lockande. I helgen är det ett bra väderfönster för oss att ta oss från västkusten till huvudstaden San Juan på Nordsidan. Igår lämnade vi Puerto Real med lite vemod men vindarna var bra för att ta oss till norra sidan på västkusten. Delfinerna lekte precis utanför viken.

Det blev motorseglande till och från drygt 30 sjömil norrut. Ankrade utanför en beach där det vimlar av folk idag. Vi lämnar här i eftermiddag och seglar förhoppningsvis några sjömil utan stöttning av motorn. Är drygt 65 sjömil till San Juan. Kommer in vind senare som vi inte kan gå mot. Tror det blir lite busväder nästa vecka för oss, men vi kommer ligga jättebra i San Juan. Skall bli kul att se mer av staden och sen hoppas vi kunna ta oss till regnskogen och ut och vandra.

Men innan vi kastar loss skall vi bada i kristallklart vatten och sen starta watermakern och göra tanken full. Tror inte man vill göra vatten inne i San Juans hamn.

Over and Out från ett underbart PR !

Puerto Rico – Guánica med omnejd

Jäklar vad ödmjuka vi blev när vi hamnade mitt i det jordbävningsdrabbade området. Så många hem borta eller förstörda. Så denna veckas blogg blir ödmjukhet inför naturens krafter och tacksamhet.

Får börja sen sist, lämnade Ponce på söndags morgonen och seglade ut till en underbar ö, Coffin Island. Fick napp på väg ut men tyvärr såg vi i vår bok den kunde vara giftig så den åkte i havet igen.

Ön var helt obebodd, fram till orkanen 2017 fanns det ett turistcenter och museum över naturreservatet här. Idag var det bara fallfärdiga byggnader kvar. Vandrade upp till en gammal fyr som fortfarande var i bruk.

Var en riktigt härlig paradisö med kristallklart vatten. Kom ut några lokala motorbåtar och badade på dagen. Vissa var nyfikna på oss och kom över och pratade.

Tompi skrapade botten och fick sällskap. Först kom en Stingray och la sig på botten och tittade upp sen kom en till. Dom låg där under hela tiden. Var inte djupt heller så nästan Tompi kunde nå botten från kölen.

Låg där en natt, blåste på bra på dagen och nästkommande dag skulle det bli mer vind, så vi stannade bara en natt. Seglade sen med full stor, plattläns ner till en skyddad plats västerut bakom rev och mangrove. Lilla Asta pinnade på bra, maxfart 10,2 knop. Okey då, i en surf våg.

Tog man dingen och körde runt en halvö med massa fina hus kom man till en stor resort. Resorten hade varit stängd några veckor pga jordbävningen men var åter igång. Hade läst dom hade en tvättmaskin där och mycket riktigt. 2 USD per maskin, gott kaffe i väntan och go underhållning med sjöflygplan som landade.

En av OCC båtarna kom lite efter oss, Ruby Thuesday, och la sig i viken också. En kväll ser vi en båt komma på kvällen med stark lampa. Upptäckte sen på morgonen när vi skulle ut och simma i mangroven och leta Manateer det var polisen som hade vaktat oss under natten.

En dag åkte jympa dojorna på igen. Vandrade in till staden Guánika. Asfalts väg dit men man ser alltid något.

Vi blev helt stumma när vi kom fram till centrum. Allt helt öde och olika färg protokoll på husen. Rött var rivning, Gult betydde åtgärder behövs göras och grönt var okej. Träffade på lite folk lite senare som berättade för oss och var så glada för vi kom. Många pratar ju bara spanska men vi upplever alla så varma och härliga. Står vi och ser lite vilsna ut kommer alltid nån fram och försöker hjälpa till.

Alla människorna var okej fick vi uppfattningen om. Flera bodde fortfarande i provisoriska tält man gjort på en arena. Vi blev verkligen berörda.

Igår kväll började jag försöka finna om vi kunde hjälpa till på något sätt. Skall fortsätta sökningen idag. Vi har lagt ner Bahamas just nu. Segla upp till Bahamas är inga problem, 3-4 dagars segling medans det blir riktigt svårt att ta sig tillbaks då det är kraftig motvind och stora vågor. Man får vänta in ett lågtryck med nordliga vindar som kommer kanske var 14:e dag och segla på. I dessa lågtrycken kan det ibland bli väldigt mycket vind. Eller så kan man hoppa sig fram via Dominikanska Republikens hamnar vilket inte lockar och tar massa tid. Känns som om med detta i bakhuvudet blir vår tid i Bahamas inte så lång som vi vill. Vill inte använda motorn för mycket pga obalansen i propelleraxeln.

Kändes tråkigt när vi tog beslutet att skippa Bahamas men det ger oss mer tid här i Puerto Rico och kanske kryssar vi till BVI innan vi seglar till Bonaire. Om Lisa får till det med studierna och sommarjobb kommer hon och hälsar på i Bonaire. Vi är allt lite ”barnsjuka”.

Hade läst att inne i fjorden fanns en flod man kunde åka dinge i och se massa häftiga djur. Så vi tog Asta och puttrade in i lugnt vatten längst in i fjorden. Upptäcker där ett träd blockerar floden, så ingen flodtur. Åkte runt lite med dingen, hittade en liten brygga och promenerade. Likadant i grannbyn var husen märkta och öde. Hittade ett bageri som var öppet och tror hela byn samlades här. Få som kunde engelska men väldigt hjärtliga.

Kände efter promenaden vi seglar västerut till en vik innan La Parguera. Det blåste på bra när vi startade, hade 2 sjömil ut till öppna havet. Gjorde 2 knop i sjön mot oss. När vi väl kom ut satte vi revad genua och bara susade fram. Tycker det är läskigt när man skall svänga in bakom reven i en öppning med dessa stora vågorna runt om. Var ingen lång segling, 11 sjömil men var skönt när vi ankrade för sjön byggdes på bra. Tompi skrattade för vi kör alltid fast ankaret och jag varvade på som vanligt. Ankaret satt bra, full back och 15-20 m/s i nosen.

Vi har pratat om detta hur man växer in i saker och ting. För många år sen när vi började ankra hade Tompi svårt att sova sen kom han in i det. Sen kom det när det blåste på bra och han hade svårt att sova men vande sig. Nu sover han nog om det så är närmast storm.

Igår gick vi några sjömil västerut, närmare La Perguera och den efterlängtade viken med självlysande plankton. Så ikväll skall vi ut på expedition till viken. Jättelite vind idag, så det är perfekta förutsättningar.

I nästa blogg hoppas jag ni får se den bioluminescenta viken. Väntar bara på att det skall bli kväll och kolsvart så vi kan ut med dingen.

Avslutar med en underbart foto sen Coffin Island.

Over and out från bioluminescenta viken !

Asta på Coffin Island

Puerto Rico – Salinas och Ponce

Hörde Dennis var i faggorna med massa regn och vind……….snart blir det en härlig vår i Sverige :). Naturen är mäktig och man har inte mycket att sätta till.

Vi befinner oss nu på fastlandet, sydkusten av Puerto Rico. Blåst på bra på dagarna men vid skymningen dalar vinden ut och kommer åter vid 10-tiden på förmiddagen. Lugna fina nätter med bleke. Denna veckas tema är nog hus i alla dess former. Har en viss svaghet för hus, älskar se dess kontraster och linjer oavsett om det är vackert eller ej.

Kom iväg på söndags morgonen och lite pirr hur havet var och vågorna vid inloppet för djupets skull. Kunde vara lugna då djupmätaren aldrig visade under 2, 4 meter och vågorna kom inte in till den grunda delen. Det blev spirade segel till fastlandet med 10-12 m/s akterifrån.

När vi närmade oss Salinas och började svänga in för att få lite sjölä av småöarna som finns där var det som ett enda stort gitter av lokalbor som var ute på öarna och hade söndags party. Man kör in sina båtar tätt och alla spelar vrål hög musik. Alla är jätteduktiga på att köra sakta när man närmar sig viken-marinan för att inte köra på Manateer (sjökor) som lever där.

Låg många båtar där men mycket båtlik och få gästbåtar. Var kul för övriga gästbåtar var också med i OCC och kom över och pratade. Det var Kuba eller Bahamas som gällde för alla. Dock skulle ingen segla söderut igen utan fortsätta ostkusten av Usa upp till en säker plats över orkansäsongen. Vi har nu börjat titta på detta med att segla söderut igen efter Bahamas ner till Puerto Rico först innan vi seglar till ABC-öarna igen i maj månad. Inget roligt alls med vindriktning och styrka……………så fortsättningen följer.

På måndagen låg allt helt nere, inget liv alls. Sån skillnad mot söndagen. Vi promenerade upp till själva centrum, strosade runt och handlade mat i en stor affär. Här på fastlandet står allt på spanska och det är spanska man pratar. Vissa kan engelska men långt ifrån alla.

Gillar PR atmosfären och människorna vi mött. Läst om hög kriminalitet men peppar peppar så har vi inte märkt nått. Ser man på husen, så är många helt in gallrade.

Här ser man att orkanerna 2017 satt sina spår. Maria var inte nådig mot PR.

Oj va vi har varit ute och letat sjöko. En morgon stack vi iväg i mörkrer kl 6 för hört dom är aktiva då. Såg inga varken på morgonen eller på kvällen. Men en kväll när vi lagt oss smäller det till i båten. Rycker till och rusar upp och tror nån kört på oss. Men icke det var en sjöko som åkt på oss och frustade i närheten. Efter detta såg vi många gånger hur dom kommer upp och hämtar andan innan dom dyker ner igen och äter gräs. Är så charmiga och harmlösa.

På tisdagen gjorde vi en hike. Trodde vi hittat en perfekt runda bland sanddynor som sen blev mangroveskog. Första vattendraget gick det att gå över. Sen tar vi oss vidare i den täta mangroven till vi till sist står vid en bred och djup flod. Hade missat denna på kartan tyvärr. Vi kände ju inte för att traska tillbaka dessa 8 km men då kommer helt plötsligt en liten eka. Vi ropar på dom och möter deras häpna blickar. Klättrar i deras båt och körs sen till en liten by.

Jättesnälla var dom och spansktalande. Började traska hemåt, 9 km på stora vägar bara, pust. Efter några kilometer kommer vi till en mack och köper vatten. Inrusande kommer en kvinna och säger hon sett oss vid byn och inte kan vi gå hela vägen till marinan. Kör oss till marinan med 3 barnbarn och sin pappa i bilen. Blev en något annorlunda vandring med härliga gästvänliga möten med lokalborna.

Frågade på marinan efter uthyrning av bilar. Fick ett telefonnummer och ringde Sidney. Bestämde möte kl 8 dan därpå. Urtrevlig man som bodde i närheten. Skulle bara ringa när vi var tillbaks. Satte kurs över bergen till världens största radioteleskop. Riktigt intressant plats, fick se en film och det fanns en utställning med lite småpyssel.

Körde vidare mot huvudstaden San Juan. Hört gamla stan skulle vi inte missa. Var så mycket finare och wow bara.

Man märker det är en riktigt storstad. Periodvis var det sexfiligt…….hjälp :). I hamnen låg 4 st stora kryssare. Old San Juan är ett stort drag plåster.

Kom hem vid halv 10 på kvällen. Bra vägar på hemvägen om väldigt många filer och bilar. Körde förbi deras IKEA efter kaviar men deras varuhus har ingen mat…………..suktar efter kaviar.

Morgonen därpå satte vi segel mot Ponce, 21 sjömil västerut. Blåste mellan 10-15 m/s hela dagen. Ponce är näst största staden i PR. Denna staden och hamnen skulle man absolut inte missa läste vi. Vår guidebok är gjord före 2017. Vi är enda gästbåten som ankrat, övriga ligger i marinan som finns här och tillhör yacht cluben.

Hela hamnen är avstängd för biltrafik om man inte skall till Yacht Cluben. Jättestora områden är avspärrade och öde. Mycket ledsamt och se tycker vi då det har vimlat av liv här med massa folk, restauranger och barer. Nu stendött på helgerna. Så många som blivit av med jobb, sina rörelser etc.

Själva Ponce centrum 5-6 km från marinan kändes lika öde den. Där är stora områden och hus avspärrade efter jordbävningen som var i januari. Var en massa gamla vackra hus. Deras kända brandstation var öppen liksom hotellet Fox samt några småaffärer.

Man blir nerstämd då man ser alla tomma gator, affärer som lagts ner. Inte lätt kämpa mot orkaner och jordbävningar. Övriga områden har det varit fullt ös i. Deras stora shoppingcenter som har kedjan Macy´s besökte vi. Min shoppingtarm har verkligen krympt, behöver inte så mycket men den vaknade allt till liv där. Kupongernas land som det är fixade vi detta och fick bra rabatter. Köpte på oss lite t-shirts, shorts och badlakan som slits hårt.

Vissa sträckor är långa och supertråkiga att promenera på. Har nu åkt Uber tre gånger, klockrent via appen. Carlos, chauffören, är numera en vän till oss :).

Imorgon skall vi segla tillbaks lite ut till en ö, som skall vara jättefin. Blåste för mycket sist så vi hoppas det funkar imorgon. Hoppas kunna ligga där en natt innan vi drar västerut. Men man vet aldrig med dyningen. Nu har vi fått nog av storstaden för ett litet tag.

Vi har fått sådana fina solnedgångar där vi ligger i Ponce, så avslutar med ett foto sen gårdags kvällen.

Over and out från ett underbart Puerto Rico!

Asta ankrad i Ponce

Puerto Rico – Culebra och Vieques

Denna veckan blir det många foton, mycke naturupplevelser och ursköna öar. Vaknat varje morgon och det bara spritter i en för att få upptäcka alla platser.

Tog en lugn morgon och gick ut ur lagunen kl 10 och andra bron en halvtimme senare. Var skönt sätta segel i den milda brisen, blev spirade segel som stundtals ”puffade” till i dom relativt höga vågorna. Natten blev kristallklar med massa stjärnor och inga möten med andra båtar.

Slutade på 130 Nm som tog drygt ett dygn så hastigheten var ”lunkig”, sista timmarna fick vi starta motorn då vinden dog ut totalt. Körde våra vanliga 3 timmars pass. Tompi kände sig jätte hängig och åkte på en förkylning och tillbringade hela söndagen liggandes.

Vi kom fram på en söndag och ville inte åka på övertidsavgift i immigration. Ankrade istället öst om stora viken och tänkte vi ”gömmer” oss här till måndag morgon. Läste dom lagt ut bojar här 2019. Blev en slappedag och stekte bananpannkakor med choklad bitar i, sååå goda.

Läste sen på måndagsmorgonen i en cruising guide som finns att ladda ner gratis från nätet, finns över flera länder, freecruisingguides.com. Blev alldeles nervös när det stod man skulle rapportera omedelbart sin ankomst annars kunde det medföra 10 000 USD i böter. Snabb frukost innan vi gick in i den stora viken, Ensenada Honda.

Ankrade nära själva byn, inte mycket båtar direkt. Tog dingen in och frågade en vänlig man om vägen. Amerikaner är så hjälpsamma och pratsamma, erbjuder skjuts eller en fika inom kort.

Fick en liten karta över ön och promenerade till den lilla flygplatsen där immigrationen och tullen fanns. Knackade på dörren och en stor man öppnade lite ilsket. Jag sa vi skulle klarera in och han direkt ni har ju inte ringt innan……..å sa jag och sa vi inte hade telefon. Mannen mjuknade upp och började langa upp allt som skulle fyllas i. Slutade med 1 års cruising permit för USA och inklarering för o kronor. Han var glad vi hade alla papper i ordning och önskade oss glatt välkommen till PR. Äntligen fick vi användning för vårt B1/B2 visum vi skaffade i somras på ambassaden i Stockholm. Lång historia men minnesvärd.

Puerto Rico är ett självstyrande territorium tillhörande USA. Officiella språk är engelska och spanska. Råkade riktigt illa ut när orkanen Irma härjade 2017 och även utav jordbävningar. Senast var en i januari där stora delar blev förstörda och många hemlösa. Vår plan är att segla sydkusten på PR innan vi seglar till Bahamas. Frågade i ett forum hur läget var efter jordbävningen. Fick bra input så vi fortsätter med vår plan.

Hela ön hade en urskön atmosfär, väldigt avspänt och inte mycket kvar att röja efter orkanen. Måste ha gjort ett bamse jobb.

Som vanligt vandrade vi omkring och upptäcker. En av dem vackraste stränderna i världen ligger här på ön, Flamenco Beach, berättades det för oss. Några mindre mataffärer finns, några småhotell samt några barer och restauranger.

På onsdagen kände vi att det var dags för nästa ö, Vieques. Blev en snabb segling dit på knappt 20 sjömil. Fick vinden med oss som mötte strömmen, helt konstig sjö. Kändes som om vi var en liten plastanka som åkte hit o dit. Lugnade sig när vi kom till sydsidan av ön. Gick in och ankrade vid en lång strand med ett inte alltför bra skydd. Hade mycket dyning på oss och rullade omkring.

Låg helt ensamma och mötte några få människor på stranden. Stor del av ön är naturreservat och förr höll militären till här. Flera ställen skall undvikas. Ön är 3 mil lång och inte så bred.

Promenerade på stranden och sen i skymningen tog vi dingen längst med stranden för att se vildhästarna på ön. Läst dom brukar komma hit på kvällarna. Tyvärr inga hästar denna kvällen.

Laddade ner lite gribfiler via SSB radion och tänkte det var bra hitta en bättre vik då det skulle blåsa på några dagar. En sak vi har gemensamt är att vi är trötta på att rulla omkring. Hittade en bra vik mitt ute i ingenstans. Men så bra vi ligger här. Bara lite behagligt gungande och bara mangrove runt oss. Skumt inte dyningarna hittar hit in, annars är dom nog världsmästare på att ta sig fram överallt. Det är vi och 6 st båtlik i viken.

Vårt kickfäste har lossat lite, beror på en väldigt dålig vinkel. Gjort en provisorisk avlastning. Skall ta kontakt med en riggare och kolla om det är lönt att flytta ner fästet 10 cm.

Vårt mission var att ta dingen in till nästa vik som är en av få bioluminescent vikar som finns runt om i världen. PR har 3 st av dessa vikar. Mareld ser vi ofta men detta skall tydligen vara skitcoolt. Skvätter man upp vatten blir det som ett självlysande svärd eller nått annat självlysande. Testade i vår vik men icke. Vågade inte ta dingen 25 minuter till nästa vik i mörkret med över 2 meter höga vågor.

Varnas för att bada i mörker eller ha i fötter och händer i vattnet då hajar finns i dessa vikarna. En tjej blev attackerad för några år sen här. Hajarna tror väl det är mat. Blåser fortfarande och lite högre vågor så vår chans sinar. Har dock en sådan här vik på fastlandet som vi kommer passera.

Hittade en liten lucka för dingen och en liten stig i förrgår. Så igår knallade vi iväg till civilisationen och på vägen dit mötte vi vår första vildhäst. Blev uppriktigt ledsen då den gick ensam och haltade. Försökte hitta en naturvårdare i byn men icke.

Vi traskade till en underbar beach och där fullkomligt vimlade det av vildhästar. Sen gick vi till en av de 2 byarna som finns på ön, Esperanza. Lite restauranger med skön och lugn atmosfär.

Tog bussen sen till huvudbyn. Dyrt som attan att åka dessa 13 km, 10 USD. samma system som alltid, man stannar och hoppar på vart man vill. Vi lunchade och skaffade ett PR sim-kort. Skönt ha nät ombord då det kan vara lite oroligt runt om oss.

Var bara 6 km hem till dingen så vi promenerade hemåt och såg vildhästar överallt liksom några riktiga amerikanska trucks. En kille berättade att vissa av hästarna tillhör någon men alla strövar fritt.

Var gott komma hem efter dagen. Vi är nog lite fjompiga för vi vill inte bada här utan duschar bara. Skyller på mangrove vattnet som är grumligt men tycker det är lite läskigt då man inte ser nått och det kan finnas hajar här. Testade även igår kväll i vår vik efter bio plankton men utan resultat.

Idag vandrade vi upp till en gammal fyr som står babord om inloppet. Pampigt värre med vågorna och havets färg. En del av inloppet är bara 2 meter djupt så vi vill gå ut när det är lite högvatten. Imorgon bitti är det 19 cm över vid 7 snåret så då bär det av mot fastlandet, tror det blir till Salinas, drygt 50 Nm dit.

Känns som om vi har upplevt en massa denna veckan, vildhästar och jakten på bio plankton fortsätter. Båda dessa öarna har varit över förväntan. Vi älskar lite mindre ställen och känslan med naturen nära inpå. Avslutar med ett foto när vi såg alla vildhästarna på stranden betandes………..mäktigt.

Over and out från oss som skall börja leta efter sjökor på fastlandet!

Vildhästarna ovanför Sun Bay Beach