Bequia & St. Vincent

Denna vecka kommer bloggen lite tidigare då vi är på seglande fot i helgen. Om vi var skrumpna förra veckan så är vi desto torrare denna men ack så starka ben vi fått 🙂

Glömde fota förra veckan var jag satt, fick flytta runt då wi-fi var lite knasigt. Idag sitter jag i båten, snor lite wi-fi från nån här i viken. Vi har en antenn som vi sätter upp som tar emot wi-fi.

Vi bytte sida i viken då vi rullade så förskräckligt. Vid 5:e försöket fastnade ankaret, dålig ankarbotten. Ville sitta fast ordentligt då det kom mycket vind på måndagen. Så härlig tillvaron blev utan allt rullande. En amerikansk båt kom med dingen över till oss och ville kolla då dom också var trötta på rullandet. Kom över sen till oss och dom blev våra bästa vänner då jag klantade till det.

Det blåste friskt på oss, helt underbart. Temperaturen kändes något lägre på natten. Vattentempen fortfarande 29-30 grader.

Sist vi var här vandrade vi mycket men hann inte med sydöstra delen. Tog en dag skolbussen så långt det gick. När vi hoppade på var det bara vuxna som gapade värre än värst och sen i nästa sekund skratta. Underbart folk. Vi ville besöka en gammal bergsby, Moonhole. Tyvärr fick vi inte gå där då det var rasrisk. Var tvungen ta dingen dit då dessa gamla stenhus ligger inne i berget precis vid havet. Ser jättefräckt ut när man passerar sjövägen.

Låg en massa riktigt fina hus på denna delen av ön. Sen kom vanliga hus, liten flygplats, vackert. Härligt flanera runt och se på allt. Gick förbi deras lokala fiskmarknad. Man fångar även val här. Tror dom har lov att fånga 4 st per år.

Kom sen till en resort där vi åt lunch. Tyckte vi var värda detta och helt okej priser tyckte vi. Bara att det var i USD och inte i EC som menyns priser visade, blev gånger 10 istället för 4, ha ha. Träffade på ägaren till resorten, en svensk man. Pratade lite ditt och datt, mycket svenskar här.

Bequia är mysigt med dess strandpromenad, blandade affärer, hus och människor. Kom in totalt 3 st kryssningsfartyg och lade sig ute i bukten.

Seglar till St Vincent

Seglingen till St Vincent är inte lång, 17 Nm. Var rejäl sjö mellan öarna och bidevind. Hade ett rev i storen och genuan och kunde inte låta bli att börja kappsegla mot båten framför……………Asta är en fighter och kom först över mållinjen………..inget vidare motstånd men är jäkligt kul att segla på riktigt.

Vi gick till Cumberland Bay som vi hört gott om. Här lärde vi oss nått nytt, vi la ut ankaret i fören och backade in och gav en låååååång tamp till en kille i en båt som mötte oss som band fast tampen i en palm. För detta skulle han naturligtvis ha en slant, fick se det som hamnavgift.

Många passerar St Vincent, inte mycket turism här. Finns hotell och hamn i södra delen, övriga delar är ganska fattiga på turister. Men en sån vacker ö, helt begeistrad hur vackert det är. Lokalborna är vänliga, tror många är rätt fattiga men det vi har upplevt så är dom otroligt snälla. Som idag när vi skulle åka buss, liten minisbuss. Den var full redan så vi sa till dom att vi tar nästa. Då pratar dom lite varann och makar plats för oss. Om vi trodde vi suttit trångt förut så var det första klass tidigare mot dagens antal i bussen.

Men nu kommer jag skriva en novell om gårdagens hike, helt klart med bland topp 5. Pratade med killen som tog emot oss och fick fixat en man som hämtade oss och en guide på morgonen, frukost halv 5 på morgonen och sen dingen in till land.

En vänlig taximan och vår guide kommer. Åker en dryg halvtimme norrut på huvudvägen som är som en liten liten väg där knappt 2 bilar kan mötas och serpentin hela tiden. Hus på kullarna i alla dess färger, enklare hus överallt med nått enstaka undantag. Stannar vi en strand där vi säger hejdå till chauffören och påbörjar vandringen, drygt 8 km upp till en aktiv vulkan, Soufriere Volcano, hade sitt sista utbrott 1979. Höjd 1234 meter.

Vår guide är en inte så jättepratsam men det han berättar är intressant. Lärt oss en massa om marijuana odling, när det växer som bäst och lite priser. När vi kommit upp en bit börjar marijuana odlingarna synas. Männen som vaktar dessa skall man akta sig för läste jag någonstans och detta sa vår guide också.

Mot slutet var vi bra möra, gick på i ett hyfsat bra tempo och det sluttade gott uppför. Var som olika skikt på turen upp. Vände man sig om såg man havet glittra. Tjusigt värre måste vi nog säga.

När vi kom upp och man såg ner i vulkanen och omgivningarna, kände jag bara wow wow wow. Älskade denna platsen. Det var bara en liten del som inte var beväxt. Luktade lite svavel.

Fikade och bara njöt. Hittade ett snöre man kunde klättra ner med. Vår guide hade aldrig gjort det. Var som rullgrus och nog väldigt jobbigt klättra upp igen. Vi avstod då vi ville ha krafter till våra 8 km nerför också.

På nervägen möter vi plötsligt massa soldater med gevär komma flåsande. Detta var ett test för soldater från olika öar/länder från Karibien. Tror dom utbildade sig. Pratade lite med dom och det blev några high five.

Benen var bra stumma ett tag även nerför då det var stora gropar periodvis. Men betydligt mindre puls och skön utsikt.

Lagom möra på kvällen. Blev en liten goe middag med tidigt nattande.

Idag tog vi bussen först till Chateaubelair och klarerade ut, då vi byter land imorgon. Hade tull och immigration ihop, dvs en man skötte om allt, smidigt. Klarerar man ut på vardagarna kostar det ingen medans det är en extra avgift på helgerna. Man undviker alltid klarera in och ut på helgerna.

Efter utklareringen kom den tidigare nämnda bussturen till Wallilabou där Pirates of Caribbean delvis spelades in.

Stortrivts här men plikterna kallar norrut. Vi hoppas få ett paket till Martinique med reservdelar till vårt ankarspel. Kommer stanna till vid St Lucia och tanka gasol. Dom fyller alla slags flaskor där.

Avslutar med ett foto som jag tror kommer bli ett favo.

Over and out från ett härligt St Vincent !

St Vincent volcano

Carriacou och Tobago Cays

Denna veckan har vi blivit skrumpna 🙂 av allt badande.

Carriacou är en fin ö som tillhör Grenada. Nått som gjorde oss lite bekymrade var att det nu under regnsäsong var väldigt torrt på ön. Liftade en dag och killen som tog upp oss berättade det var svårt att odla på ön pga brist på vatten. Nästan alla hus samlar regnvatten från stuprören.

En dag vandrade vi till ”huvudstaden” på ön, vackert som attan. Lite mer avslappnat på ön. Såg en folksamling utanför polishuset och frågade en som stod där. Han sa dom var hungriga och en höjdare var på besök. Massa vakter med k-pistar som skyddade ministern. En som jobbar typ i affär eller restaurang tjänar ca 140 SEK per dag och matpriserna är i svensk eller dyrare nivå.

Träffade lite folk från Trinidad och en norsk båt vi stötte på på Barbados. Vi hjälpte frun lite på Barbados då mannen låg på sjukhus, hade fått massa tia attacker när dom korsade Atlanten. Han var på bättringsvägen så dom var på G till Tobago.

På tisdagen skulle vi ut på en liten längre hike, åkte in tidigt för att lämna tvätten men tji fick vi. Hon kom aldrig. Jag kom på den smarta idén att vi skulle ju byta buss i huvudstaden så där kan vi ju lämna in säcken. Åkte med skolbussen till huvudstaden och konstaterade det fanns ingen tvättinrättning där…………….så jag släpade runt på smutstvätten. Tompi fick ta den i slutet då jag var väldigt matt, ha ha.

Rundade hela norra delen och gick längst med ostkusten ner på ön innan vi vandrade till huvudstaden. Ostkusten älskade jag, Tompi var inte lika begeistrad utan såg lite mer smuts och ruffighet.

Man byggde båtar här, segelskutor att fiska med på traditionellt vis samt så fanns det träskmark med massa fåglar och bamse sköldpaddor under säsong. Säsongen är under sommaren, övrig tid simmar dom till Afrika hörde vi.

Tog en dingetur till mangrove träsket jämte viken. Hit får man bara åka om det är orkan med segelbåten och ta skydd annars är det ett naturreservat där det växer ostron vid mangrove rötterna. Hittade inga ostron 🙁

Efter utklareringen seglade vi lite norrut till ett naturreservat, Sandy Island. Fick inte ankra nära ön utan fick ligga på en boj. Jäkla härligt vatten, massa fåglar som dök i och hämtade fisk och den vita stranden blev bara wow. Kommer avsluta dagens blogg med ett foto på en stor manta som låg under vår båt när vi kom simmande. Det är så coolt med dessa varelser under vattnet. Eller vad säger man…………………..häftigt, maffigt, magiskt. Såg en lila drakfisk och en ganska stor vit orm också som vi inte fick plåtat.

Dagen därpå laddade vi batterierna i drönaren för att gå till en ö och ta vårt julfoto………….vi kom aldrig iland för det var för stora vågor, tji fick vi.

Fortsatte sen till Union Island som tillhör St Vincent och Grenadines. Klarerade in lätt, trött och hjälpsam personal. Tänkte vi stannar en natt för att uppleva Happy Island, Kite surfarnas show i skymningen medans det dricks rum-punch. Vi var här i påskas och blev helt sålda. Tur vi hade upplevt det då Happy Island aldrig öppnade. Ingen vind så inga surfare. Nästan helt tomt på båtar. Gick ingen nöd på oss, blev en promenad till toppen och käkade ute på kvällen på en god och hyfsat billig italiensk krog.

Sen dan därpå stack vi tidigt 4 sjömil norrut till Tobago Cays. Ingen vind, varmt och lika vackert som vi mindes det. Fast måste säga att första gången på en plats är alltid lite pirrande och man läser en massa om platsen, extra spännande.

Sist vi var här gjorde vi en film så det kändes lite överkurs att göra nån igen. Men lägger upp på Astas facebooksida en liten film på en sköldpadda. Det var nog som mest 4 sköldpaddor runt oss och dom bara tittar på en och bryr sig inte. Viktigt inte stressa dom.

Snorklade mestadels hela dagen och gungade rejält på dagen och natten utav dyningar.

Skulle stannat lite längre men lite trötta på rullandet och värmen så dan därpå satte vi segel norrut till Bequia, blev kanonrolig bidevind segling. Asta skötte sig riktigt bra, fastän det inte är hennes bästa bog. Varit otroligt lite vind sista 2 veckorna men skall komma mer vind.

Var nästan lite kul för inatt var det ett rejält rullande, åkte nästan ur sängen. Får lägga sig på rygg med armar och ben rätt ut.

Avslutar dagens blogg med fotot sen Sandy Island. Är riktigt stolt över det faktiskt, fotograf Tompi 🙂

Over and Out från ett rullande Bequia !

Manta under vår båt vid Sandy Island

Runt Grenda

Dagens blogg miljö är ljuvlig och idag har jag sällskap av en liten vovve som hängt efter mig. Tompi grejar i båten.

Under veckan har vi rundat Grenada, så vackert. Vi upplever man kan få både stad och natur samtidigt. Ville se lite mer av vikar som vi hört om. Men innan vi började vår tour runt ön försökte vi hitta en oljepackning till ankarspelet, slutade med 30 000 steg den dagen och ingen packningen men nya dynor. Vi ville egentligen ha vanliga dynor att lägga på men blev 2 ställbara dynor. Alla pratar så varmt om dom så nu får vi testa dem.

Efter all shopping seglade vi bara liten bit norrut till Happy Hill. Tog dingen till Moliniere Point där det finns en mäktig undervattens skulpturpark gjord av Jason deCaires Taylor. Var riktigt maffigt och speciellt en tyckte vi var läskig. En som satt på en bänk, såg så verkligt ut .

Sen seglade vi ner till södra Grenada och ankrade i True Blue Bay. Precis när vi rundade udden kom världens squall. Frös för första gången när vi fick vinden rätt i nosen och allt regn. Klarnade precis upp lagom till vi ankrade.

En kväll hängde vi på en Sushibar som en svensk familj driver. Kom hit seglandes och fastnade. Träffades som hastigast i april så det var kul träffa hela familjen nu och höra deras story. Härliga och driftiga.

På södra Grenada ligger ett universitet som utbildar läkare och veterinärer. Skall hålla hög standard och man är stolt över universitet där 4000 elever studerar från olika länder, mycket amerikaner. Mysigt gå och strosa i området, tyvärr kom vi inte in på området. Vakten berättade en massa för oss och man hörde hur stolt han var.

Sen fortsate vi vår tur runt ön till sydöstra Grenada. Här finns massa vikar som är skyddade och många ligger här över orkansäsongen. Ankrade i Clarkes Court Bay.

Tog sen dingen och åkte runt hela viken och undersökte ön Hog Island som har en vik som är verkligen skyddad. Massa båtar där och många som fortfarande hade sin förtöjning i mangrove träden med ankare.

Träffade på vår vän som vi stött på flera gånger. Pluggar miljö och klimat på Uppsala universitetet på distans. Fick ställa en fråga till hans lärare. Frågade då hur det varma vattnet här påverkar orkaner. Hört det är 1-2 grader varmare än tidigare. Fick till svar att man tror inte det blir fler orkaner utan kanske lite färre men desto starkare i sin intensitet.

Här låg vi så gott i 2 nätter, inga dyningar utan platt vatten. Inget vi varit bortskämda med hittills. Gissa om vi njöt ! Väldigt mycket båtar här.

Sen ville vi utforska norra Grenada och hade som förhoppning kunna segla lite innan vinden skulle försvinna i flera dagar. Men tji fick vi, ingen vind nästan mer än när ett kraftigt squall kom som varade länge med vind rätt i nosen. Såg inte mycket mer än fören så regnade det. Men vi tuggade sakta norrut till Sauteurs.

Sauteurs var en verklig inhemsk by, inga turister. Vänliga och tyckte det var kul vi kom. Undersökte byn och tog sen minibussen till Grenville, andra största byn på ön. Inga säkerhetsbälten behövs för man sitter så knökad att man knappt kan röra sig medans hög musik spelas. Mycket ny reggae spelas. Föredrar nog den gamla reggaen.

Skulle legat en natt till här men dyningarna var inte kul så vi beslöt hastigt på eftermiddagen att segla norrut till ön Carriacou. Havet låg spegelblankt så det blev motor 🙁 men blev ändå lite magiskt då solen gick ner. Tittade till några öar vi passerade. Gick inte ankra där för dyningarna men pampiga klippor. Vågade inte gå över ett område som det är explosionsrisk på enligt sjökortet. En vulkan som haft lite utbrott ligger på havets botten.

Varit en kul vecka med massa intryck och sköna vyer. Vi har även fått klart i att det inte blir transport över till Seattle från Great Lakes. Vi är för höga. Varit många många mail men vi kommer inte ner till 3.90 meter för att det skall vara ett okej pris för transporten. Så nu blir det plan B eller C, återkommer om detta när vi bestämt oss.

Närmsta planen för oss är att ta oss relativt snabbt upp till Martinique, bunkra mat och dryck innan vi börjar utforska öarna norrut. Har aldrig varit norr om Martinique. Älskar komma till nya ställen och gärna lite ”ruffliga”. Tompi föredrar lite mer civiliserade platser. Blir ofta en bra kombo då vi får med hela spannet.

Avslutar med ett foto över oss vid Sauteurs som en underbar kvinna tog på oss. Hon gjorde så god hemmagjord glass och berättade om byn.

Over and out från ett vindstilla Carriacou !

Sauteurs

Hejdå Tobago

Dagens bloggmiljö

Sista dagarna på Tobago var helt okej, havet låg fint och den mysiga atmosfären infann sig. Under onsdagen gjorde vi en liten buss utflykt till Plymouth……………….Tobagos bussförbindelse är en visa i sig själv. Väldigt billigt åka men tror inte det finns någon tidtabell.

Väntat 2 timmar på en buss som går var 45:e minut 🙂

Vi hittade en jättebra kaffebar som vi besökte dagligen, bra wi-fi, gott kaffe och jättego personal. Lite kul när man är på mindre ställen och stannar några veckor för man hittar ofta små guldkorn.

Vädret såg inte bra ut för att segla norrut och göra våra strandhugg så under torsdagen åkte vi till huvudstaden och klarerade ut. Väldigt trevlig personal på immigration och tullen. Avsegling kl 17 till Grenada.

Vi var så sugna på att ut och segla igen. Ville segla på natten då det rekommenderas för att undvika pirater. Tänkte att vi startar vid 5-tiden på eftermiddagen så kommer vi fram morgonen därpå, men icke då. Asta var som ett fullblod som bara ville segla på. Gamla damen var uppe i 11, 5 knop :). Blåste ca 15 – 20 knop (7-10m/s) halvvind med halvstora vågor.

Halv 3 var vi framme men vågade inte gå in i vikarna pga alla rev och bojar som finns där. Rundade Grenada och ankrade utanför huvudstaden St George istället. Det är inte lätt att komma fram på natten när det är kolsvart och på östsidan var det stora vågor.

Så dessa 89,4 NM enligt GPS ( log 87) gick snabbt fastän vi hade rev och inrullad genua. Tog in mer och mer segel då vi kände detta kommer gå för fort, men halvvind då är det svårt bromsa farten. Sista timmen började autopiloten pipa och la av. Plasten till kontakterna har givit upp. Lagat den provisoriskt.

Nått som jag märkt är att jag äntligen börjar titta åt rätt håll när jag skall över vägen, vänstertrafik här också.

Fredagen ägnades åt inklarering, besöka båtaffären för nya dynor då några gick till spillo på Trinidad. Men fy så dyra, skall se i fler affärer här på ön.

Lite strul verkar det bli med gamla Asta denna säsong. Ankarspelet läcker olja så vi måste få tag i en ny packbox. Blir nog att leta hos bilaffärerna. Har kontakt med vår kille på Trinidad ang vibrationerna från propelleraxeln. Avvaktar tills vidare. Men det är sånt som hör till 🙂

Igår strosade vi runt i huvudstaden, härlig stad.

Grenada är ett fantastiskt trivsamt land att vara i. Så fint vatten och underbar natur. Vi gjorde i april några riktigt grymma vandringar här. Nu när vi ligger ankrade här är det fullt med fisk i vattnet som man ser klart, fåglar som dyker ner för att fånga dom. Ett nöje att sitta i sittbrunnen och se fåglar, fiskar, stora containerfartyg och idag kom ett stort kryssningsfartyg in. Allt på en liten plats.

Vattentemperaturen visar samma här som på Tobago, 29,4 grader. Nätterna känns ändå lite lite svalare. Fläktat lite på kvällarna. Fick ett sånt härligt mess från Lisa när hon var ute och joggade i Luleå hur det knarrade för varje fotsteg och glittrade överallt. Varma nätter kan man nästan längta efter lite kyla.

Idag tog vi dingen in till en stor strand, Grand Anse. Flera hotell ligger här. Över 3 km lång är stranden och så mysigt gå i vattenbrynet.

Imorgon skall vi gå lite norrut och snorkla på under vattenskulpturer. Kanske kommer det lite videos. Det var synd vi inte fick köra drönaren på Tobago (måste ha tillstånd) över stränderna när vågorna bröt.

Over and out och Hipp Hipp Hurra för alla pappor idag !

Tobago

Nu är vi i land igen utan adrenalin kickar. Förra söndags kväll började dyningarna och mattades av igår. Så här blir vi inte inblåsta utan fast på båten då vi inte kommit i land utan att slå ihjäl sig nästan då vågorna har brutit vid stranden. Vågade först idag ta med datorn till land.

Förra söndagen åkte vi med dingen in till stranden på kvällen. Hämtade upp Cadans och var laddade för söndagsskolan. Märkte när vi åkte in i mörkret hur havet hade ändrat sig. Men vi kom in helskinnade om än lite snabbare än vanligt. Tog en taxi till söndagsskolan vid 21-tiden. Lite väl tidigt för lokalborna. Ett steelband spelade fram till kl 23 och sen började en DJ spela. Lokalbefolkningen dräller in vid midnatt. Alla dansar eller wheelar så där läckert.

Inga nattugglor direkt utan åkte hem vid midnatt när alla lokalbor vällde in. Var lite halv jobbigt komma ut från stranden, men vi kom ut utan att välta. Så läckert när man åker på natten med pannlampa, fiskarna hoppar och följer ljuset.

Dyningarna kom från ett oväder på Norra Atlanten. Ca var 5 år blir dyningarna så här stora. Slog över vägen här och varit badförbud runt ön. Vissa dagar har varit lite halv jobbiga ombord då vi rullat som attan. Strömmarna lägger båten i alla dess riktningar. Tallrikar och glas har åkt av bordet, så man får äta snabbt och ha många armar i luften, ha ha.

Skulle ut på en hike i regnskogen under tisdagen men kom inte i land så den blev av på onsdagen. Jäklar va skönt få lufta av sig. En kille, Harris, kom och hämtade oss. Med var också en gammal kärlek till Harris från Österrike som hälsade på efter 22 år. Hon hade jobbat här 1997 och var superhärlig. Åkte hela östkusten upp och sen inåt landet där ett stort regnskogsreservat finns. Bytte om och började vandra på en stig som vi sen avvek från. Harris var kul och berättade en massa. Hade en toppen dag 🙂

Kurt på Imagine hade messat oss och sagt han skulle komma på onsdag morgon men ingen Kurt när vi kom tillbaks på eftermiddagen. Kurt kom sen på kvällen efter ”tuff” seglats från Bequia. Började fint med vind som sen dog ut. Startade motorn och körde diesel stopp då bränsleledningarna blev igensatta. Puttade segelbåten med dingen 5 timmar. På torsdagen försökte han ro in men slog runt med dingen, tappade sina glasögon, åran gick sönder och massa sår på fötterna. Inte riktigt hans bästa dagar men humöret var kvar.

På fredagen kom vi av igen (rodde) och åkte in med tvätt, handlade mat, försökte få tag i ett dieselfilter till Kurt. Rodde in i badkläder och allt i vattentäta säckar ifall man skulle slå runt. Lördagen var det bamse dyningar igen och tillbringades ombord. Tog lite turer med dingen till havs.

Men på söndagen kom vi av igen och hade som plan att åka bussen upp till Charlotteville. Skulle hoppa på den i Scarborough. Tyvärr gick den om 3 timmar så vi strövade runt i huvudstaden istället. Utforskade gamla fort och käkade god inhemsk mat.

Igår gjorde vi ett nytt försök med Charlotteville men bussen gick först om 3 timmar. Utforskade området kring oss lite mer, gamla fort och flygplats. Vår plan var att segla hela västkusten på Tobago och göra lite strandhugg med avslutning i Charlotteville. Inte varit någon idé att gå norrut då dyningarna varit värre norrut. Vår plan är nog att segla på torsdag natt till Grenada istället.

Idag när jag jag sitter vid baren kommer helt plötsligt poliser med dragna k-pistar. Kollar några personer och sen kommer 2 hundförare och genomsöker baren och närområdet. Hjärtat slog till lite extra när hunden kommer fram emot mig men går vidare. Måste vara någon razzia dom har.

Avslutar med vackra vyer från onsdagen. Båtlivet blir inte som man tänkt sig alltid, både stor charmigt och mindre charmigt ibland, ha ha. Ingen idé planera för mycket då väder och vind styr.

Måste skriva att vi tycker det är så kul ni följer med på vår seglats. Tack för all fin response. Bloggen är ju egentligen vår dagbok som vi skall ha på hemmet när vi blir gamla.

Over and out från ett swellit Tobago !